Lapp från Mamma=SANT
-Nu får du ta och skriva en lapp åt mig mamma,sa Albin vid frukostbordet en morgon medan han satt å väntade på frukost.
-Jaha å vad ska jag skriva på den då menaru?stånkade medan jag försökte fånga brödskivorna som i sin vanliga ordning kom som skuten ur en kanon för att nån fjäder är trasigt i själva rosten.
-Jaa,suckade pojken,du ska skriva att ALLT jag säger är sant.
-Men va säg du nu???? mummlade jag lite okoncentrerat i samma stund jag konstaterade att bägge brödskivorna kunde ätas för ingen av dom landade på vårt inte allt för hundhårs fria golv.
-Jag säger att du måste skriva en lapp som jag kan ta med mig på skolan där de står "Allt Albin säger är sant"
MVH Annika Ankarberg åsså ditt tele nr....jaa som när du skriver en lapp att jag inte kan va med på gympan du vet.
-Näää men de kan jag väl inte göra elle,skrattade jag.
-Jooe de kan du visst.
-Jaha men tänk om du får för dig å luras nån gång då...åsså har jag skrivit en sån lapp...näää vet du va!
-Va då luras??sa Albin och slog ut med händerna.
Nu skulle jag ta ett exempel så pojken förstod att jag inte menade att ha ljög utan typ bara lurades.
-Jaa typ skoja med Per(läraren) å säger att du .....jaaa...typ...att du ska få ett småsyskon, åsså har jag skrivit att allt du säger är sant.
Albin lutade sitt huvud bakot å skrattade åsså sa han
-Men geeeere mamma du har ju själv sagt att jag inte kan få nå småsyskon för du är för gammal å har grått hår.
-Jaa men så äre ju,sa jag.
-Jaa å när du var på utvecklingssamtal på min skola så såg ju Per att du hade grått hår å då fatta ju han de ju,fnissade Albin.
Jaha tänkte jag tyst för mig själv...nu sålde jag ju taska åt räven...*suck*
-Ja men Albin vilka äre som ska läsa lappen jag skriver då??
Nu började Albin ilskna till så han skrek
-Men åååååååå du fattar ju INGENTING!!!!
-Nää nu får du förklara,sa jag och satte mig ner vid köksbordet.
Då kom förklaringen
-Jaa men när jag sa till mina klasskompisar att vi hade varit i Stockholm å jagat vildsvin mitt i natten,å att pappa å jag skjöt en stor galt på vårat pass, då sa flera stycken till mig " Nähähähähäääru Albin nu ljuger du för i Stockholm ligger Grönalund"
Jag tog fram papper å penna å skrev "Allt Albin säger är sant" MVH Annika Ankarberg åsså tele nr....Exakt en sån lapp som alla barn har med sig från sina föräldrar dom idrottslektioner dom inte kan vara med.=Allt som står på handskrivna lappar är sant :)
Klok som en Bok!!
Måste bara skriva ner några rader ang Albins å min diskussion om döden för ett tag sedan,jaa för de vet vi ju alla att en vacker dag ska vi lämna detta jordeliv för att kliva över till en ny outforskad frekvens. Vi har pratat öppet om de hemma om hur vi vill ha de den dagen vi lägger näsan i vädret på ett positivt sätt,jaa ni vet donation,vilken musik var och en vill ha(Herr-G å jag) mm mm.
Jag vet inte hur vi kom in på de här med döden men Albin sa en dag när vi satt och gjorde läxan vid köksbordet
-Mamma visst ska alla dö va?
-Jaa den dagen kommer för oss allla vare se vi vill eller inte,svarade jag.
-Är du rädd för att dö,var han nästa fråga.
-Nää de tror jag inte,svarade jag lite eftertänksamt.
-Varför inte då,var hans följdfråga.
Oj tänkte jag hur ska jag förklara de här så han förstår.
-Nä men du vet när man har blivit lika gammal som jag eller äldre och har gjort som man har velat i hela sitt liv då är man nöjd lixom.
-Va????undrade Albin.
-Ja men jag har haft hundar som jag tävlat med både på skidor å i skogen,jag har jobbat med massor med trevliga barn och vuxna,jag har fått Rickard,Nicklas,Johanna och dig,jag har bott å jobbat både i Stockholm å i Vemdalen,jag har varit på himlabadet,jag har kört båt å bil med husvagn...jaa men du hör ju vad mycke roligt jag har gjort.
-Jaaru,sa Albin och slog med pennan i läxboken.
-Jaa å när den dagen är här då jag ska begravas vill jag att ni sjunger några toklåtar med lite drag i till kaffet å glöm inte att de ska serveras likör till,sa jag å skratta.Men de där fixar säkert ni genom att ni är fyra syskon som får fixa å trixa...jaa å när ni är så många så blir ni ju aldrig ensam kvar utan ni har ju varandra vettu.
-Jaa,Albin vart tyst en stund åsså sa han vänligt men bestämt...Jaa men då får Nicklas eller Rickard gå på bolaget å köpa likören för de är ju bara dom som är stor ju!
Joo!!! Albin Ankarberg han är klok som en bok han...tänker på allt.:)
Jag vet inte hur vi kom in på de här med döden men Albin sa en dag när vi satt och gjorde läxan vid köksbordet
-Mamma visst ska alla dö va?
-Jaa den dagen kommer för oss allla vare se vi vill eller inte,svarade jag.
-Är du rädd för att dö,var han nästa fråga.
-Nää de tror jag inte,svarade jag lite eftertänksamt.
-Varför inte då,var hans följdfråga.
Oj tänkte jag hur ska jag förklara de här så han förstår.
-Nä men du vet när man har blivit lika gammal som jag eller äldre och har gjort som man har velat i hela sitt liv då är man nöjd lixom.
-Va????undrade Albin.
-Ja men jag har haft hundar som jag tävlat med både på skidor å i skogen,jag har jobbat med massor med trevliga barn och vuxna,jag har fått Rickard,Nicklas,Johanna och dig,jag har bott å jobbat både i Stockholm å i Vemdalen,jag har varit på himlabadet,jag har kört båt å bil med husvagn...jaa men du hör ju vad mycke roligt jag har gjort.
-Jaaru,sa Albin och slog med pennan i läxboken.
-Jaa å när den dagen är här då jag ska begravas vill jag att ni sjunger några toklåtar med lite drag i till kaffet å glöm inte att de ska serveras likör till,sa jag å skratta.Men de där fixar säkert ni genom att ni är fyra syskon som får fixa å trixa...jaa å när ni är så många så blir ni ju aldrig ensam kvar utan ni har ju varandra vettu.
-Jaa,Albin vart tyst en stund åsså sa han vänligt men bestämt...Jaa men då får Nicklas eller Rickard gå på bolaget å köpa likören för de är ju bara dom som är stor ju!
Joo!!! Albin Ankarberg han är klok som en bok han...tänker på allt.:)
Jag provade en grej i dag!
Jaa nu i förmiddags var jag ute på en av mina små turnéer som jag brukar få för mig å göra lite då å då, å just i dag klack de till i hövve påme att prova en grej.Jag var runt på lite Loppisar och Erikshjälpen, som ni säkert har förstått har jag ju många saker/platser som kräver ännu mer saker å då är dessa små köpcentrum perfekta...jaaa på nåvis.Jag menar stugan uppe på Lövudden skare fixas å trixas med både när de gäller små stugor,gästrum,ombyggnad å utbyggnad å då behövs de 5 dubbelt av tex,täcken,sängkläder,sängar,köksprylar mm mm.Sedan har vi ju Vemdalen där det titt som tätt ibland dyker upp ca 7-10 personer(alla barn med kompisar) som ska ha sov å matplats.Åsså till Klitt-Marie till henne behöver jag oxå div grejer.
Som i dag inhandlade jag ett täcke för lite å ingenting, 3 par tofflor i förpackning för 20 kr st å en morgonrock för 30 kr som ska upp till stugan.Jaa vissa gånger har jag gått plus som tex för nått år sedan då jag hittade 12 äggkoppar för 25 kr som hade enligt mitt tycke fräna gröna blad som dekoration.Jag satte in dom i ett av kökskåpen å hade ju tänkt använda dom en vacker dag,jaa tills min mamma kom på besök å frågade
-Oj har du Berså Annika,åsså nickade hon mot kökskåpet.
Va faan äre för sort kuse var min första tanke.
-Nää de hoppas jag verkligen inte,svarade jag å tittade in i ett av de skåp mamma hade nickat mot.
-Joo äggkopparna där är ju av de märket å de är Stig Lindberg som disagnat dom.Dom är ganska dyra,avslutade mamma.
Å när jag kollade på blocket såldes dom för 110 kr styck å jag hade betalt 25 för 12 :)....såååå då gick jag + lixom....jaa eller dom står kvar där i skåpet än.
Nå väl jag började med Erikshjälpen där jag llullade omkring å vände å vred på div saker för att hitta nått som jag kunde behöva.Medan jag gick där inne kom det två familjer med utländsk härkomst in i butiken och skulle lixom jag göra klipp på beg grejer, dom pratade och diskuterade väldigt högt på sitt språk...jaa de lät som dom var arga på varandra jaaa fullt ut ovänner lixom.Men som dom flesta vet är de deras sätt att komunisera till varandra oavsett sinnes status....Dom var på bra humör helt enkelt.
Efter att insett att jag hade allt som fanns inne i butiken åkte jag vidare till nästa Erikshjälp.När jag även i denna butik gått en stund så hör jag hela tiden kvinnor och barn som pratar på ett HÖGT främmande språk (ca 5-7 st) helatiden, att dom orkar prata så snabbt,högt och länge alla samtidigt blir jag impad av...jaa man är ju bara tvåa just nu iallafall :)
Vi kommer till kassan nästan samtidigt kvinnorna,barnen å jag,medan jag står i kö ser jag på deras miner att dom är glada och pratar nu ännu högre och fortare till varandra och personalen i kassan.Då slår mig plötsligt tanken,tro hur alla här inne skulle reagera om JAG satte fart på käftern å stämbanden i samma decibell å hastighet som dom.Skulle de utlänska kvinnor å barn nicka instämmande mot mig och killen i kassan le lika intensivt mot mig som han gör mot dom.Å skulle alla andra tysta tråkiga genomskinliga svenskar iklädd dyra märkeskläder där dom står bakom mig i kön reagera medan dom oavbrutet növlar på de begagnade saker dom nyss lagt i sin korg för lite å ingenting, men likt förbannat måste dom kolla hela vägen i kön fram till kassan om de 6 fina kaffekoppar med fat verkligen är värd sina 13 kr som dessutom går till välgörenhet.Faaan,jag bara MÅSTE prova tänker jag medan jag kollar mig omkring så att de inte står några elever med föräldrar inom synhåll....jaa eller nån av barnens kompisar.....De är GRÖNT....JA GÖÖÖRT!
När kassören möter min blick å varorna ligger på disken fyller jag lungorna med flera kilo luft å sätter igån!
"De här ska ni läsa högt å fort...jaa lite som i Åsa-Nisse filmerna å gjärna på ett andetag"
- Tjenare tjenare äntligen är helgen räddad när man får tag på ett täcke i denna kvallite för en billig peng å krypa under i kväll när man får grus i ögan vid 22.00 tiden, åååå 3 par tofflor att ha på sig....jaa fast inte alla samtidigt..hehehe....nää man får slita ut ett par i sänder medan morgonrocken hänger över axlan påen.Jaaa säng har jag hemma så de var bra så tack..va kostar kalaset!!!!!!
Å just i denna stund skulle ni ha varit en i kön.....de vart KNÄPP TYST!!
Kassören drog snabbt bort sina händer från täcket och stod som förstelnad likt vakterna utanför slottet,en av dom utländska barnen la illakvickt tillbaka solglasögonen i korgen han stod och vände och vred på och tittade på mig med skärrade ögon och backade ett steg närmare kvinnorna,kvinnorna vart tysta och formligen röck upp sina kassar samtidigt som dom tog ett snabbt långt steg bakåt nickade å log mot mig.Å nu de sjuka i de hela dom grådassiga svenskar som stod bakom mig i kön fortsatte å növla oberört på kaffekopparna för 13 kr....som om ingenting hade hänt.Jaa tills dom kom in i bilen å hala fram mobilen för att ringa en vän å helt skärrat tala om va dom nyss va med om i kassan på Erikshjälpen....å va dom sa då hade ju varit kul å veta.
Jaa vad har vi lärt oss av de här då?????????
Som i dag inhandlade jag ett täcke för lite å ingenting, 3 par tofflor i förpackning för 20 kr st å en morgonrock för 30 kr som ska upp till stugan.Jaa vissa gånger har jag gått plus som tex för nått år sedan då jag hittade 12 äggkoppar för 25 kr som hade enligt mitt tycke fräna gröna blad som dekoration.Jag satte in dom i ett av kökskåpen å hade ju tänkt använda dom en vacker dag,jaa tills min mamma kom på besök å frågade
-Oj har du Berså Annika,åsså nickade hon mot kökskåpet.
Va faan äre för sort kuse var min första tanke.
-Nää de hoppas jag verkligen inte,svarade jag å tittade in i ett av de skåp mamma hade nickat mot.
-Joo äggkopparna där är ju av de märket å de är Stig Lindberg som disagnat dom.Dom är ganska dyra,avslutade mamma.
Å när jag kollade på blocket såldes dom för 110 kr styck å jag hade betalt 25 för 12 :)....såååå då gick jag + lixom....jaa eller dom står kvar där i skåpet än.
Nå väl jag började med Erikshjälpen där jag llullade omkring å vände å vred på div saker för att hitta nått som jag kunde behöva.Medan jag gick där inne kom det två familjer med utländsk härkomst in i butiken och skulle lixom jag göra klipp på beg grejer, dom pratade och diskuterade väldigt högt på sitt språk...jaa de lät som dom var arga på varandra jaaa fullt ut ovänner lixom.Men som dom flesta vet är de deras sätt att komunisera till varandra oavsett sinnes status....Dom var på bra humör helt enkelt.
Efter att insett att jag hade allt som fanns inne i butiken åkte jag vidare till nästa Erikshjälp.När jag även i denna butik gått en stund så hör jag hela tiden kvinnor och barn som pratar på ett HÖGT främmande språk (ca 5-7 st) helatiden, att dom orkar prata så snabbt,högt och länge alla samtidigt blir jag impad av...jaa man är ju bara tvåa just nu iallafall :)
Vi kommer till kassan nästan samtidigt kvinnorna,barnen å jag,medan jag står i kö ser jag på deras miner att dom är glada och pratar nu ännu högre och fortare till varandra och personalen i kassan.Då slår mig plötsligt tanken,tro hur alla här inne skulle reagera om JAG satte fart på käftern å stämbanden i samma decibell å hastighet som dom.Skulle de utlänska kvinnor å barn nicka instämmande mot mig och killen i kassan le lika intensivt mot mig som han gör mot dom.Å skulle alla andra tysta tråkiga genomskinliga svenskar iklädd dyra märkeskläder där dom står bakom mig i kön reagera medan dom oavbrutet növlar på de begagnade saker dom nyss lagt i sin korg för lite å ingenting, men likt förbannat måste dom kolla hela vägen i kön fram till kassan om de 6 fina kaffekoppar med fat verkligen är värd sina 13 kr som dessutom går till välgörenhet.Faaan,jag bara MÅSTE prova tänker jag medan jag kollar mig omkring så att de inte står några elever med föräldrar inom synhåll....jaa eller nån av barnens kompisar.....De är GRÖNT....JA GÖÖÖRT!
När kassören möter min blick å varorna ligger på disken fyller jag lungorna med flera kilo luft å sätter igån!
"De här ska ni läsa högt å fort...jaa lite som i Åsa-Nisse filmerna å gjärna på ett andetag"
- Tjenare tjenare äntligen är helgen räddad när man får tag på ett täcke i denna kvallite för en billig peng å krypa under i kväll när man får grus i ögan vid 22.00 tiden, åååå 3 par tofflor att ha på sig....jaa fast inte alla samtidigt..hehehe....nää man får slita ut ett par i sänder medan morgonrocken hänger över axlan påen.Jaaa säng har jag hemma så de var bra så tack..va kostar kalaset!!!!!!
Å just i denna stund skulle ni ha varit en i kön.....de vart KNÄPP TYST!!
Kassören drog snabbt bort sina händer från täcket och stod som förstelnad likt vakterna utanför slottet,en av dom utländska barnen la illakvickt tillbaka solglasögonen i korgen han stod och vände och vred på och tittade på mig med skärrade ögon och backade ett steg närmare kvinnorna,kvinnorna vart tysta och formligen röck upp sina kassar samtidigt som dom tog ett snabbt långt steg bakåt nickade å log mot mig.Å nu de sjuka i de hela dom grådassiga svenskar som stod bakom mig i kön fortsatte å növla oberört på kaffekopparna för 13 kr....som om ingenting hade hänt.Jaa tills dom kom in i bilen å hala fram mobilen för att ringa en vän å helt skärrat tala om va dom nyss va med om i kassan på Erikshjälpen....å va dom sa då hade ju varit kul å veta.
Jaa vad har vi lärt oss av de här då?????????
Vad ska man hitta på i dag då???
Ja som så många andra människor har ju även jag facebook där jag dagligen tittar in och skriver några rader på status fältet där frågan alltid står "Vad gör du just nu".Nu dom senaste dagarna har man kunnat läsa på mina vänner statusar "Jaha vad ska man hitta på i dag då" eller "Myser ner mig i soffan i väntan på att nått ska hända" för mig äre lite tvärt om lixom...typ "Jaha tro om man hinner med nått i dag då" eller "Tro om man hinner slå ner arselet i soffan innan de händer nått".
"Ååååå va härligt NUUUU är äntligen våren är här!!!" är också en status man allt för ofta läser på FB å som förövrigt inte faller mig i smak.Nää de betyder att jag måste försöka hinna med å plocka ner julgardinerna som fortfarande sprider lite julefrid här hemma.Ljustakarna välte stövarn oavbrutet omkull så dom plockade jag bort för brandrisken vart så ohyggligt stor då dom lyste upp hela kåken där dom hängde/låg på/mot soffans ryggstöd...jaa åsså pepparkakshuset som Ester för några dagar sedan påminde mig om när hon satt och stirrade oavbrutet på hyllan inne i Albins rum med dreglet hängande i mungiporna.
"Nu ska jag ut på gården å greja när all snö tinat" är också en populär status på FB just nu...jaa vad ska jag säga om den.Jaa här hemma har vi börjat att forsla bort all hundskit som under vinterhalvåret passerat hundarnas tarmar.Rickard bor ju hemma och har en hund så han informerade jag ena dagen att de är bara å sätta igång med skitgörat åsså pekade jag på ytterdörren. Då försökte Rille med en fuling i form av att ropa på sin lillebror Albin som han lurade i att Herr-G hade lagt ut massor med presentkort på fyrhjulingar ute på gården...så plocka man upp rätt hundskit så så var man en fyrhjuling rikare."-Du de SKITER jag i,svara Albin med ett leende på läpparna"
Nu har klockan slagit kvälls prommenad och matning av hundar...sedan ska jag prova slå ner arselet i soffan å hinna tänka tanken "Vad ska man hitta på nurå"
Go Kväll Kamrater!!
"Ååååå va härligt NUUUU är äntligen våren är här!!!" är också en status man allt för ofta läser på FB å som förövrigt inte faller mig i smak.Nää de betyder att jag måste försöka hinna med å plocka ner julgardinerna som fortfarande sprider lite julefrid här hemma.Ljustakarna välte stövarn oavbrutet omkull så dom plockade jag bort för brandrisken vart så ohyggligt stor då dom lyste upp hela kåken där dom hängde/låg på/mot soffans ryggstöd...jaa åsså pepparkakshuset som Ester för några dagar sedan påminde mig om när hon satt och stirrade oavbrutet på hyllan inne i Albins rum med dreglet hängande i mungiporna.
"Nu ska jag ut på gården å greja när all snö tinat" är också en populär status på FB just nu...jaa vad ska jag säga om den.Jaa här hemma har vi börjat att forsla bort all hundskit som under vinterhalvåret passerat hundarnas tarmar.Rickard bor ju hemma och har en hund så han informerade jag ena dagen att de är bara å sätta igång med skitgörat åsså pekade jag på ytterdörren. Då försökte Rille med en fuling i form av att ropa på sin lillebror Albin som han lurade i att Herr-G hade lagt ut massor med presentkort på fyrhjulingar ute på gården...så plocka man upp rätt hundskit så så var man en fyrhjuling rikare."-Du de SKITER jag i,svara Albin med ett leende på läpparna"
Nu har klockan slagit kvälls prommenad och matning av hundar...sedan ska jag prova slå ner arselet i soffan å hinna tänka tanken "Vad ska man hitta på nurå"
Go Kväll Kamrater!!
Plötsligt händer de!
Go kväll på er kära läsare,ja de blir ju inte ofta jag hinner med bloggen nuförtiden pg av både de ena å de andra, men en vacker dag så lägger sig väl även lugnet här hos mig på min adress.Fast jag tror att innerst inne förstår nog ni lika väl som jag att de är lika långt bort som om Timrå IK skulle ta SM guld.
Nu i kväll så vart de en sån där grej som bara kan hända här hos oss,när jag skriver och berättar så vet jag att många av er läsare tänker "Men vilken fantasi den människan har"..."De kan ju inte vara sant".Men serru de kan jag och dom runt omkring mig intyga att de faktiskt är.
Joo som ni säkert vet har vi en flock hundar här hemma som består av tre Jämthundar samt en söt lite labb tik på 4 mån.Varje hund har en egen bur där dom kan krypa in om dom vill vara ifred,jaa dom använder sin bur som en bädd typ, i burarna ligger vävda stora mattor som är vikta så att de blir mysiga kanter ...jaa dom är lixom ombonade. Nu har Gunnel fått för sig att hon ska ligga på sin bur å vakta sin matta, å medan hon gör de så äter hon upp själva matt trasorna. De kunde vi tydligt se i morse när hon förmodligen under natten hade varit in i sin bur å tjuv äte några meter tyg.
-Va har Gunnel i mun,frågade jag Herr-G när jag mötte tiken i hallen.
Herr-G tittade och konstaterade att de var en matt trasa som satt fast mellan framtänderna påna,så medan han höll Gunnel där bak i så drog jag låss tandtrån där fram.
Men som ni säkert förstår så måste ju även IKEA mattan "Doris" komma ut ur Gunnel fast ur den andra ändan på tiken...jaa typ ändan helt enkelt.
Nu äre ju på så vis att Johanna bor här hemma typ två veckor för att vi ska fixa teorin till körkortet, hon har bokat tid för provet så de ska pluggas varje kväll (har hon och jag bestämt).Problemet har ju varit att få till nån läs ro runt köksbordet, men faktiskt så har de gått över förväntan väldigt bra...jaa tills i kväll då.
Albin ville ha nått gott till hockeyn vi skulle se på tvn
-Jaa men då kan du göra en kladdkaka alldeles själv,sa jag och gav honom receptet.
Albin vart överlycklig och började stöka med dl mått å ingredienser på köksbänken,Johanna och jag satte oss ner med teorin och de flöt på ganska bra med både bak å läsning.Rickard låg i soffan å väntade på att matchen skulle börja och Herr-G var ute med Gunnel,när Herr-G skulle gå in ville inte Gunnel de utan stannade kvar ute på gården själv en stund.Jaa för ett ögonblick påminde hela fam Ankarberg om en utav Karl Larsson tavlor typ...jaa tills de kraffsade på dörren och Gunnel ville in.Herr-G öppnade dörren å in flög Gunnel som skjuten ur en kanon,kastade sig ner på arselet å kanade in under köksbordet så stolarna flög.Nu såg hela familjen plötsligt ut som en still bild, jaa med ett ansiktsuttryck som på korten man kan köper på Liseberg när man åker typ "Vilda musen" (berg å dalbana)
När Gunnel kom fram under ifrån köksbordet kunde man tydligt se "Doris" ljusblå färg skymta där bak på tiken.
-Nää men va faan hon har ju halva matta hängande där bak Herr-G,skriker jag å reser mig hastigt upp vilket gör att stolen tippar och Gunnel blir livrädd.
Likt Tomas Ravelli när han gör sitt livs bästa räddning kastar sig då Herr-G mot å över Gunnel...men missar hela hunden å med en duns ligger han raklång över golvet.Johanna sitter med uppdragna ben på kökstolen och håller hårt sitt huvud som hon skakar panikartat i sina händer.Rickard suckar å håller även han för sina ögon medan hans far jagar Gunnel runt limträ balken.Albin han undrar lugnt hur mycke 150 gr margarin är....jaa om de är som i hans mattebok typ när man räknar % i kapittel 2.
Dom övriga hundarna som hade tänkt tillbringat kvällen med Albin i köket i hopp om att han skulle tappa nått under själva baket vart ju som galen i samma stund som Herr-G landade med en duns raklång på laminatgolvet å tänkte "Äntligen en människa som leker som oss" åsså hakade dom på själva jagisen.Jaa åsså jag då som råkat hamna i de stadiet då jag krampaktigt håller på å skratta ihjäl mig å inte förmå mig att hjälpa till.
Efter mycke om och men fick vi stopp på Gunnel å"Doris" men denna gång höll jag i fram där jag tidigare på dagen hade tagit ut en bit av mattan så fick Herr-G förlösa "Doris"
Nu i kväll så vart de en sån där grej som bara kan hända här hos oss,när jag skriver och berättar så vet jag att många av er läsare tänker "Men vilken fantasi den människan har"..."De kan ju inte vara sant".Men serru de kan jag och dom runt omkring mig intyga att de faktiskt är.
Joo som ni säkert vet har vi en flock hundar här hemma som består av tre Jämthundar samt en söt lite labb tik på 4 mån.Varje hund har en egen bur där dom kan krypa in om dom vill vara ifred,jaa dom använder sin bur som en bädd typ, i burarna ligger vävda stora mattor som är vikta så att de blir mysiga kanter ...jaa dom är lixom ombonade. Nu har Gunnel fått för sig att hon ska ligga på sin bur å vakta sin matta, å medan hon gör de så äter hon upp själva matt trasorna. De kunde vi tydligt se i morse när hon förmodligen under natten hade varit in i sin bur å tjuv äte några meter tyg.
-Va har Gunnel i mun,frågade jag Herr-G när jag mötte tiken i hallen.
Herr-G tittade och konstaterade att de var en matt trasa som satt fast mellan framtänderna påna,så medan han höll Gunnel där bak i så drog jag låss tandtrån där fram.
Men som ni säkert förstår så måste ju även IKEA mattan "Doris" komma ut ur Gunnel fast ur den andra ändan på tiken...jaa typ ändan helt enkelt.
Nu äre ju på så vis att Johanna bor här hemma typ två veckor för att vi ska fixa teorin till körkortet, hon har bokat tid för provet så de ska pluggas varje kväll (har hon och jag bestämt).Problemet har ju varit att få till nån läs ro runt köksbordet, men faktiskt så har de gått över förväntan väldigt bra...jaa tills i kväll då.
Albin ville ha nått gott till hockeyn vi skulle se på tvn
-Jaa men då kan du göra en kladdkaka alldeles själv,sa jag och gav honom receptet.
Albin vart överlycklig och började stöka med dl mått å ingredienser på köksbänken,Johanna och jag satte oss ner med teorin och de flöt på ganska bra med både bak å läsning.Rickard låg i soffan å väntade på att matchen skulle börja och Herr-G var ute med Gunnel,när Herr-G skulle gå in ville inte Gunnel de utan stannade kvar ute på gården själv en stund.Jaa för ett ögonblick påminde hela fam Ankarberg om en utav Karl Larsson tavlor typ...jaa tills de kraffsade på dörren och Gunnel ville in.Herr-G öppnade dörren å in flög Gunnel som skjuten ur en kanon,kastade sig ner på arselet å kanade in under köksbordet så stolarna flög.Nu såg hela familjen plötsligt ut som en still bild, jaa med ett ansiktsuttryck som på korten man kan köper på Liseberg när man åker typ "Vilda musen" (berg å dalbana)
När Gunnel kom fram under ifrån köksbordet kunde man tydligt se "Doris" ljusblå färg skymta där bak på tiken.
-Nää men va faan hon har ju halva matta hängande där bak Herr-G,skriker jag å reser mig hastigt upp vilket gör att stolen tippar och Gunnel blir livrädd.
Likt Tomas Ravelli när han gör sitt livs bästa räddning kastar sig då Herr-G mot å över Gunnel...men missar hela hunden å med en duns ligger han raklång över golvet.Johanna sitter med uppdragna ben på kökstolen och håller hårt sitt huvud som hon skakar panikartat i sina händer.Rickard suckar å håller även han för sina ögon medan hans far jagar Gunnel runt limträ balken.Albin han undrar lugnt hur mycke 150 gr margarin är....jaa om de är som i hans mattebok typ när man räknar % i kapittel 2.
Dom övriga hundarna som hade tänkt tillbringat kvällen med Albin i köket i hopp om att han skulle tappa nått under själva baket vart ju som galen i samma stund som Herr-G landade med en duns raklång på laminatgolvet å tänkte "Äntligen en människa som leker som oss" åsså hakade dom på själva jagisen.Jaa åsså jag då som råkat hamna i de stadiet då jag krampaktigt håller på å skratta ihjäl mig å inte förmå mig att hjälpa till.
Efter mycke om och men fick vi stopp på Gunnel å"Doris" men denna gång höll jag i fram där jag tidigare på dagen hade tagit ut en bit av mattan så fick Herr-G förlösa "Doris"
Från 0 koll till full koll...eller kanske inte ;)
Joo Herr-G har kollen han...jaa tror han iaf,men som ni säkert har förstått så kan de lätt strular till sig ibland här hemma å då händer de mest otippade situationerna
De ville sig inte bättre än att en kär gammal vän gick ur tiden...jaa bara sådär över en natt lixom.Vår vän har bettytt oerhört mycke för mig å min familj å har värmt både kropp och själ i över 3 år Saknaden vart enormt stor den dag då vi fick beskedet ...jaa de vart otäckt tyst i hela huset kan jag lova...jaa tills Herr-G hade fyllt sina lungor å på ut andningen kunde åstadkomma ca 23 svordomar samt tre könsord på ett å samma andetag i sin frustration när de uppdagades att de inte fanns nått att göra...jag pratar om luftvärmepumpen.
Jo de ville sig inte bättre än att när vi kom hem från stugan på söndagen vid 20.30 var de 9 grader inne i huset här hemma å -15 på utsidan.
-Hellvette,sa Herr-G och drog fingrarna genom håret.Luft värmepumpen har slutat funka Annika.
-Jaha ojdå...jaa men vi tänder väl lite ljus då så blire säkert bra,kåken är ju så liten å väl isolerad så de fixar sig nog, sa jag å tog fran en ask solstickan å började tända massor med ljus i olika former och storlekar.
-Jaa men inte faan skaru tro att de räcker inte,sa Herr-G och plumsade i djupsnön ut till ett av förråden.
Jag satte mig i soffan med en risifrutti och tyckte för en stund att de vart ju riktigt mysigt ju med alla dessa ljus...jaa å vart de väldigt kallt hade vi ju el värme filten som jag fick av Anja i julklapp vi kunde värma oss under.
Efter ca 1/2 timme rycks ytterdörren upp och ett stönande,kvidande,vrålade läte (lite som när vi kvinnor föder barn ni vet) hörs från brokvisten. Men ett brak raglar Herr-G in i hallen över all packning vi nyss burit in med en orange stor ...jaa typ byggfläkt i sin famn.
-Va faan skaru gö nurå,undrar jag med halva risifruttin kvar sittandes i soffan.
-Jaa va troru, stönar Herr-G...inte troru väl att nå party light ljus kan hålla värmen här i huset natt elle!!!
Herr-G riggar fläckten uppe på kylboxen som står efter väggen å säger med kontakten i sin hand.
-Den här serru Ankarberg kommer att göra så värmen blåser runt här inne.
När Herr-G ansluter kontakten han har i sin hand till eluttaget visade de sig att de var ju ine bara värmen som blåste runt här inne...nää på en hundradels sekund lyckades fläckten blåsa ut alla dom ljus jag nyss tänt å de hundhår som hade dolt sig under soffan eller mattan låg nu i min risifrutti.
-Men för helvete stäng av,ropade jag för att överösta fläckt faan samtidigt som jag spottade ut mitt eget hår ur munnen å förde bort resten av kalufsen som blåste runt i ansiktet.Herr-G ryckte ur kontakten och lugnet lade sig.
Efter att ha sänkt farten på byggfläkten så den bara lät och blåste såpass som när man startar med ett flygplan bestämde vi att Herr-G skulle sova på soffan för att hålla koll på både fläkten å tempen.
-Ja men du kan ju ta elfilten,sa jag å bredde på honom den samtidigt som jag ställde in den på ett ungefär vad jag trodde var bra.
när jag kröp under täcket inne i sovrummet kunde jag höra hur Herr-G muttrade om "filtjävetn" å "fläktsatan" ute i allrumet.
Natten förbipasserade utan några större problem...jaa för Albin och mig alltså.När jag kliver ut ur sovrummet på morgonen möts jag av en något indianröd Herr-G med ett djupt mönster av rutor och fyrkanter i ansikte och en frisyr som ser ut att vara fixad med 220 volt.
-Go morron älskling,säger jag och är minst lika röd i ansiktet som Herr-G fast pg av att jag kämpar för att hålla tillbaka skrattet av den syn som möter mig.
-Jaa....gomorron påre själv du,muttrar Herr-G sittandes i soffan och tar en mun kaffe.
-Hur haru haft ne i natt då???,undrar jag och försöker se så allvarlig ut som möjligt.
-Jaa hur faan troru...filt jäveln vart hetare än vare är i helvete så jag har förmodligen tredje gradens brännskada på över halva kroppen.
-Ja men vad haru gjort i ansiktet då,undrade jag å la handen över min mun för att se så brydd ut som möjligt.
-Inge,svarade Herr-G å kände med handen över kinden.
Ja men då förstår ni har han ju legat på dom virkade kuddarna som vi har i soffan så mönstret på dom har gjort hela hans ansikte till ett vackert rutmönster.
..jaha nu börjar ju fuskbyggarna på tvn så jag hinner inte skriva nå mer i kväll...de får bli en följetong helt enkelt.
Höres hörrni ;)
De ville sig inte bättre än att en kär gammal vän gick ur tiden...jaa bara sådär över en natt lixom.Vår vän har bettytt oerhört mycke för mig å min familj å har värmt både kropp och själ i över 3 år Saknaden vart enormt stor den dag då vi fick beskedet ...jaa de vart otäckt tyst i hela huset kan jag lova...jaa tills Herr-G hade fyllt sina lungor å på ut andningen kunde åstadkomma ca 23 svordomar samt tre könsord på ett å samma andetag i sin frustration när de uppdagades att de inte fanns nått att göra...jag pratar om luftvärmepumpen.
Jo de ville sig inte bättre än att när vi kom hem från stugan på söndagen vid 20.30 var de 9 grader inne i huset här hemma å -15 på utsidan.
-Hellvette,sa Herr-G och drog fingrarna genom håret.Luft värmepumpen har slutat funka Annika.
-Jaha ojdå...jaa men vi tänder väl lite ljus då så blire säkert bra,kåken är ju så liten å väl isolerad så de fixar sig nog, sa jag å tog fran en ask solstickan å började tända massor med ljus i olika former och storlekar.
-Jaa men inte faan skaru tro att de räcker inte,sa Herr-G och plumsade i djupsnön ut till ett av förråden.
Jag satte mig i soffan med en risifrutti och tyckte för en stund att de vart ju riktigt mysigt ju med alla dessa ljus...jaa å vart de väldigt kallt hade vi ju el värme filten som jag fick av Anja i julklapp vi kunde värma oss under.
Efter ca 1/2 timme rycks ytterdörren upp och ett stönande,kvidande,vrålade läte (lite som när vi kvinnor föder barn ni vet) hörs från brokvisten. Men ett brak raglar Herr-G in i hallen över all packning vi nyss burit in med en orange stor ...jaa typ byggfläkt i sin famn.
-Va faan skaru gö nurå,undrar jag med halva risifruttin kvar sittandes i soffan.
-Jaa va troru, stönar Herr-G...inte troru väl att nå party light ljus kan hålla värmen här i huset natt elle!!!
Herr-G riggar fläckten uppe på kylboxen som står efter väggen å säger med kontakten i sin hand.
-Den här serru Ankarberg kommer att göra så värmen blåser runt här inne.
När Herr-G ansluter kontakten han har i sin hand till eluttaget visade de sig att de var ju ine bara värmen som blåste runt här inne...nää på en hundradels sekund lyckades fläckten blåsa ut alla dom ljus jag nyss tänt å de hundhår som hade dolt sig under soffan eller mattan låg nu i min risifrutti.
-Men för helvete stäng av,ropade jag för att överösta fläckt faan samtidigt som jag spottade ut mitt eget hår ur munnen å förde bort resten av kalufsen som blåste runt i ansiktet.Herr-G ryckte ur kontakten och lugnet lade sig.
Efter att ha sänkt farten på byggfläkten så den bara lät och blåste såpass som när man startar med ett flygplan bestämde vi att Herr-G skulle sova på soffan för att hålla koll på både fläkten å tempen.
-Ja men du kan ju ta elfilten,sa jag å bredde på honom den samtidigt som jag ställde in den på ett ungefär vad jag trodde var bra.
när jag kröp under täcket inne i sovrummet kunde jag höra hur Herr-G muttrade om "filtjävetn" å "fläktsatan" ute i allrumet.
Natten förbipasserade utan några större problem...jaa för Albin och mig alltså.När jag kliver ut ur sovrummet på morgonen möts jag av en något indianröd Herr-G med ett djupt mönster av rutor och fyrkanter i ansikte och en frisyr som ser ut att vara fixad med 220 volt.
-Go morron älskling,säger jag och är minst lika röd i ansiktet som Herr-G fast pg av att jag kämpar för att hålla tillbaka skrattet av den syn som möter mig.
-Jaa....gomorron påre själv du,muttrar Herr-G sittandes i soffan och tar en mun kaffe.
-Hur haru haft ne i natt då???,undrar jag och försöker se så allvarlig ut som möjligt.
-Jaa hur faan troru...filt jäveln vart hetare än vare är i helvete så jag har förmodligen tredje gradens brännskada på över halva kroppen.
-Ja men vad haru gjort i ansiktet då,undrade jag å la handen över min mun för att se så brydd ut som möjligt.
-Inge,svarade Herr-G å kände med handen över kinden.
Ja men då förstår ni har han ju legat på dom virkade kuddarna som vi har i soffan så mönstret på dom har gjort hela hans ansikte till ett vackert rutmönster.
..jaha nu börjar ju fuskbyggarna på tvn så jag hinner inte skriva nå mer i kväll...de får bli en följetong helt enkelt.
Höres hörrni ;)
Lärarinna...Lärarunnit...Rinnerän :)
Jaa här är jag på mitt jobb!Rubriken är ju som ni förstår ett direkt utdrag ut en svenskalektion som jag hade innan jag körde igång med geografin som just denna bild visar :)....hahaha...nääärå!
Jag måste bara säga att jag har världens bästa jobb för tillfället...så mycke skratt blandat med galenskap som i sig resulterar i stor kunskap tror jag inte många vare sig pedagoger eller elever får vara med om...men de får jag och mina goa elever.Pg av tystnadsplikten kan jag skriva ner så ingående men de ska ni veta att en dag som just denna hoppas jag de blir många fler av :)
Hundliv är ett väldans trevligt liv!
Jaa kära läsare som en del av er säkert hört ryktas om så har de kommit en ny familjemedlem hit hem till oss vid namn Ester.Ester är en labb tik på 12 veckor från Härnösand som jag har väntat på i ca 3 år och nu har hon äntligen kommit.Mitt hjärta är extra stort och slår extra fort just för rasen labrador,riktigt varför vet jag inte men de här är min fjärde labb och jag ska kortfattat berätta lite om dom andra tre som lunkat vid min sida.
Den allra första labben vi hade var de mina föräldrar som införskaffa,han hette Barabas och var en förväxt labrador hane på 44 kg,jaa... man kan väl säga att de var nått mitt emellan dinosaurier och hund.Han var STOR,han var SNÄLL och han var fruktansvärt TJURIG,med de menar jag att ville inte barabas gå åt de håll jag/vi ville så la han sig helt sonika platt ner på marken...å då vare ju bara å vända. De var väldigt enerverande när jag som 8 åring skulle tävla lydnad med honom och tävlingsledaren sa "Till höger om marsch" åsså ville inte Barabas de just då...nähä då vare bara å ta nästa moment.Jag vill minnas att Barabas hade grova höftleds fel så pg av de vart han inte så gammal.
Labb nr två var en hane de med som jag tog från hundskolan -85,han var döpt till Loke men som vi alla vet delar man in labbarnas hjärna i 2 delar,ena halvan är fylld av matlust å andra halvan sexlust...så vi döpte om han till Rasken(stam).Att de vart en labb den gången tror jag beror på att jag jobbade ju i ladugårdar som avbytare på den tiden och på många bilder kan man se ju ryttare med labbar runt hästens ben,även på bondgårdar finns de bilder där labbar ligger harmoniskt ute på gårdarna omringade av kreatur...men de va på bild de! Efter att Rasken varit hos mig nån månad tänkte jag att nu äre dax för honom och hänka med ut i ladugardarna så de blir som på bilderna lixom :) De vart de inte!Nää för när jag satte ner labben på ladugårdsgolvet började den ena sidan hjärnan å gå på högvarv...jaa matlusten alltså.Han for men samma hastighet som en lerduva ur en lerduvekastare ner i mockarännan där hans käftar likt packman öste i sig koskit.Nu villere sig inte bättre än att kona hade ju aldrig förr sett en hund så dom bockade å kastade i rena paniken vilket i sig resulterade i att 3 st kvigor slet sig lös från sin plats och sprang ut i foder rumet.
Efter mycket om och men, springande i skitränna hade jag fått tag på valpen som mätt och belåten full i dynga fick tillbringa resten av min arbetstid i bilen.De tog mig en timme å bara bjäsa (sätta fast) kreaturen där dom var innan Rasken gjordr entré och jag har väl aldrig blivit så illa sparkad som den dan pg av stressade och rädda kor.
Men Rasken vart en otroligt trevlig arbets kompis på apell/ lydnadsplan, en tävling hade vi 198 p av 200 möjliga han kämpade även åt sig en silver medalj i nordiska mästerskapen inom drag hundsporten där han även samlade ihop 3 cert till champion.Han var med på allt och framförallt gav han allt när de gällde en förbaskat ärlig hund.Vid 10 års ålder fick han svår epilepsi så han fick jaga vidare i de sälla jaktmarkerna på egen hand.
Min tredja labb var en liten tik även hon från hundskolan som var döpt till Simpa.Ojojoj de är mitt livs stora kärlek de...jaa alla hundar vi haft har jag ju fäst mig vid men Simpa hon var speciell på alla sätt å vis.Jag minns en morgon i oktober när vi skulle ut på en söktävling och när jag tar Simpa ur bilen har hon på nå vis skurit bort en stor bit av den stora trampdynan.
-Hur faan gör jag nu,frågade jag domaren.
-Tja prova ett skick å se vad hon säger.
Jag tog på rullen å sökskynke riktade upp henne efter rutkanten å sa
-Sök om du vill!
Simpa sökte ut i klockrena skick och tog fram alla figuranter inom utsatt tid å vi fick 8p av ena domaren å 9 av den andra (10 är de högsta)
Lydnaden fixade hon oxå,vi hade några poängs avdrag pg av sent sättande men de var för då tog trampdynan i gräset så de gjorde ont.Jaa de är en grej..å de finns 1000 till som hon har impat med...mattes lilla prinsessa.Simpa vart 13 år och pg av ålderskrämpor fick även hon fortsätta jagandet i de sälla jaktmarkerna.
Jaa åsså den fjärde å nuvarande labben som även den vart en tik och döpt till Ester.Hon har ju precis bitit av start snöret på sin karriär som jag hoppas blir både stor å lång.Jag har ju sedan Simpa försvann sökt och tänkt köpt mig en ny liten labb...men jag har lixom inte hunnit,för vipps kom den ene jämten efter den andra å en stövare på de.När jag var uppe i fjällen efter nyår ringde min pappa å sa
-Va faan skulle du inte ha en labbtik du.
-Jo jag har skickat förfrågan till en kennel söder ut...så till våren me lite tur,sa jag.
-Ja men Lena känner en kvinna uppe i Härnösand som har en tik kvar och hade tänkt behålla den själv...men kom de nån som gillade å jaga å tävla så kunde hon tänka sig att sälja henne.
-Jaa men då slår jag väl till sa jag.
-Ja gör de sa pappa de är nog hundar med de motorer vi vill ha...hon är lev klar på onsdag.(veckan efter)
Snabba grabbar tidig kväll ;)
Jaa så nu har jag äntligen min labb igen och förhoppningsvis en god arbets kamrat inom både jakt å bruks,Å framförallt ett vackert kutter smycke bak på akteruff till Klitt-Marie i sommar...Labbar gillar vatten å de gör jag med.
Höres hörrni ;)
Den allra första labben vi hade var de mina föräldrar som införskaffa,han hette Barabas och var en förväxt labrador hane på 44 kg,jaa... man kan väl säga att de var nått mitt emellan dinosaurier och hund.Han var STOR,han var SNÄLL och han var fruktansvärt TJURIG,med de menar jag att ville inte barabas gå åt de håll jag/vi ville så la han sig helt sonika platt ner på marken...å då vare ju bara å vända. De var väldigt enerverande när jag som 8 åring skulle tävla lydnad med honom och tävlingsledaren sa "Till höger om marsch" åsså ville inte Barabas de just då...nähä då vare bara å ta nästa moment.Jag vill minnas att Barabas hade grova höftleds fel så pg av de vart han inte så gammal.
Labb nr två var en hane de med som jag tog från hundskolan -85,han var döpt till Loke men som vi alla vet delar man in labbarnas hjärna i 2 delar,ena halvan är fylld av matlust å andra halvan sexlust...så vi döpte om han till Rasken(stam).Att de vart en labb den gången tror jag beror på att jag jobbade ju i ladugårdar som avbytare på den tiden och på många bilder kan man se ju ryttare med labbar runt hästens ben,även på bondgårdar finns de bilder där labbar ligger harmoniskt ute på gårdarna omringade av kreatur...men de va på bild de! Efter att Rasken varit hos mig nån månad tänkte jag att nu äre dax för honom och hänka med ut i ladugardarna så de blir som på bilderna lixom :) De vart de inte!Nää för när jag satte ner labben på ladugårdsgolvet började den ena sidan hjärnan å gå på högvarv...jaa matlusten alltså.Han for men samma hastighet som en lerduva ur en lerduvekastare ner i mockarännan där hans käftar likt packman öste i sig koskit.Nu villere sig inte bättre än att kona hade ju aldrig förr sett en hund så dom bockade å kastade i rena paniken vilket i sig resulterade i att 3 st kvigor slet sig lös från sin plats och sprang ut i foder rumet.
Efter mycket om och men, springande i skitränna hade jag fått tag på valpen som mätt och belåten full i dynga fick tillbringa resten av min arbetstid i bilen.De tog mig en timme å bara bjäsa (sätta fast) kreaturen där dom var innan Rasken gjordr entré och jag har väl aldrig blivit så illa sparkad som den dan pg av stressade och rädda kor.
Men Rasken vart en otroligt trevlig arbets kompis på apell/ lydnadsplan, en tävling hade vi 198 p av 200 möjliga han kämpade även åt sig en silver medalj i nordiska mästerskapen inom drag hundsporten där han även samlade ihop 3 cert till champion.Han var med på allt och framförallt gav han allt när de gällde en förbaskat ärlig hund.Vid 10 års ålder fick han svår epilepsi så han fick jaga vidare i de sälla jaktmarkerna på egen hand.
Min tredja labb var en liten tik även hon från hundskolan som var döpt till Simpa.Ojojoj de är mitt livs stora kärlek de...jaa alla hundar vi haft har jag ju fäst mig vid men Simpa hon var speciell på alla sätt å vis.Jag minns en morgon i oktober när vi skulle ut på en söktävling och när jag tar Simpa ur bilen har hon på nå vis skurit bort en stor bit av den stora trampdynan.
-Hur faan gör jag nu,frågade jag domaren.
-Tja prova ett skick å se vad hon säger.
Jag tog på rullen å sökskynke riktade upp henne efter rutkanten å sa
-Sök om du vill!
Simpa sökte ut i klockrena skick och tog fram alla figuranter inom utsatt tid å vi fick 8p av ena domaren å 9 av den andra (10 är de högsta)
Lydnaden fixade hon oxå,vi hade några poängs avdrag pg av sent sättande men de var för då tog trampdynan i gräset så de gjorde ont.Jaa de är en grej..å de finns 1000 till som hon har impat med...mattes lilla prinsessa.Simpa vart 13 år och pg av ålderskrämpor fick även hon fortsätta jagandet i de sälla jaktmarkerna.
Jaa åsså den fjärde å nuvarande labben som även den vart en tik och döpt till Ester.Hon har ju precis bitit av start snöret på sin karriär som jag hoppas blir både stor å lång.Jag har ju sedan Simpa försvann sökt och tänkt köpt mig en ny liten labb...men jag har lixom inte hunnit,för vipps kom den ene jämten efter den andra å en stövare på de.När jag var uppe i fjällen efter nyår ringde min pappa å sa
-Va faan skulle du inte ha en labbtik du.
-Jo jag har skickat förfrågan till en kennel söder ut...så till våren me lite tur,sa jag.
-Ja men Lena känner en kvinna uppe i Härnösand som har en tik kvar och hade tänkt behålla den själv...men kom de nån som gillade å jaga å tävla så kunde hon tänka sig att sälja henne.
-Jaa men då slår jag väl till sa jag.
-Ja gör de sa pappa de är nog hundar med de motorer vi vill ha...hon är lev klar på onsdag.(veckan efter)
Snabba grabbar tidig kväll ;)
Jaa så nu har jag äntligen min labb igen och förhoppningsvis en god arbets kamrat inom både jakt å bruks,Å framförallt ett vackert kutter smycke bak på akteruff till Klitt-Marie i sommar...Labbar gillar vatten å de gör jag med.
Höres hörrni ;)
Fjärde "ungen" gillt!
Jaa i dag har Albin följt med mig på jobbet, jaa som speclärare på skolan.Albin kom in springande i köket i onsdags morse helt överlycklig över att ha fått en "finne" på foten som vid närmare undersökning visade sig vara vattkoppa.Han vart ju sjukskriven (säger han själv) en hel vecka för de hade Hampus i hans klass varit för samma åkomma å som dessutom hade hafr 1005 st koppor.Oturligt nog(i Albins ögon) fick Albin bara 56 st så i morron ska han på skolan.
När jag kom hem ifrån nattjobbet i morse och skulle byta om frågade jag Albin om han ville följa med mig istället för att sitta hemma själv...å de ville han.Grejen är den att trots att jag undervisat flera hundra barn och ungdomar i närmare 15 år så går de INTE att undervisa mina egna.Nää så fort dom ber mig om hjälp å vi sätter oss ner med läxorna och jag förklarar så säger dom "-Jaa men så säger inte min fröken"..eller .."-Jaa men vi har inte den där boken på våran skola"
Hur jag en förklarar att 1:a världskriget,mellankrigstiden å 2:a världskriget ändras ju för böveln inte beroende på vilken bok man har.....nää de är samma händelseförlopp lixom....."-Näää svarar dom i våra böcker på våran skola äre andra bilder",jaa å de är helt andra tal å gångertabeller i matteböckerna på deras skola.Detta har resulterat i att dom får åka till mormor Goldis med skolarbetet...ja för dom är jag ju mamma inte lärare.
Så när lbin följde med i morse så hade jag ju inte en tanke på å undervisa honom.Men efter ett tag vart de ju tråkigt för unge herr Ankarberg så jag plockade fram några häften till åk6 Albin går ju i åk 4 där man skulle lära sig decimaltal åsså ett hjälpmedel i form av några klossar som jag använt för att instruera till andra elever.Jag visade Albin om 10 delar å hundradelar mm mm,Albin satt och räknade å pysslade med dessa klossar å de kopierade matte häftet, när lektionen var slut tittade jag på de uppgifter han gjort.Han hade löst uppgifterna alldeles rätt å riktigt.
-Nää men kan du de här,frågade jag Albin å pekade på häftet.
-Njaa lite kanske de där med 0,03 är svårt...jaa dom röda klossarna.
-Ja men har ni räknat de här på din skola,undrade jag.
-Nää men DU sa ju hur man räknade med klossarn...elle
-Jaa men fattade du vad jag säger durå...har ni såna här på din skola,undrade jag å pekade på staplarna i plast..eller klossar.
-Nää de vet jag inte,sa Albin och började ta på sig jackan.
-Ja nu vart jag både glad å brydd...å va duktig du var,sa jag till Albin när vi lämnade klassrummet
Vad som slog mig senare var att tänk när Albins klass ska börja med decimaltal å klossarna är i andra kulörer...jaa då kanske Albin protesterar säger..."-Nää så äre INTE för på min mammas skola är en hel grön,en tiondel gul och en hundradel röd."
Ja men jag vart iaf glad att fjärde barnet gick att undervisa...fast man ska ju inte ropa HEJ..förrän man hoppat över bäcken...än äre många år kvar med skolarbeten som ska göras här hemma vid köksbordet ;)
Nu ska jag hoppa i säng för i morron väntar en heldags utbildning i Härnösand...Gunatt!!!
När jag kom hem ifrån nattjobbet i morse och skulle byta om frågade jag Albin om han ville följa med mig istället för att sitta hemma själv...å de ville han.Grejen är den att trots att jag undervisat flera hundra barn och ungdomar i närmare 15 år så går de INTE att undervisa mina egna.Nää så fort dom ber mig om hjälp å vi sätter oss ner med läxorna och jag förklarar så säger dom "-Jaa men så säger inte min fröken"..eller .."-Jaa men vi har inte den där boken på våran skola"
Hur jag en förklarar att 1:a världskriget,mellankrigstiden å 2:a världskriget ändras ju för böveln inte beroende på vilken bok man har.....nää de är samma händelseförlopp lixom....."-Näää svarar dom i våra böcker på våran skola äre andra bilder",jaa å de är helt andra tal å gångertabeller i matteböckerna på deras skola.Detta har resulterat i att dom får åka till mormor Goldis med skolarbetet...ja för dom är jag ju mamma inte lärare.
Så när lbin följde med i morse så hade jag ju inte en tanke på å undervisa honom.Men efter ett tag vart de ju tråkigt för unge herr Ankarberg så jag plockade fram några häften till åk6 Albin går ju i åk 4 där man skulle lära sig decimaltal åsså ett hjälpmedel i form av några klossar som jag använt för att instruera till andra elever.Jag visade Albin om 10 delar å hundradelar mm mm,Albin satt och räknade å pysslade med dessa klossar å de kopierade matte häftet, när lektionen var slut tittade jag på de uppgifter han gjort.Han hade löst uppgifterna alldeles rätt å riktigt.
-Nää men kan du de här,frågade jag Albin å pekade på häftet.
-Njaa lite kanske de där med 0,03 är svårt...jaa dom röda klossarna.
-Ja men har ni räknat de här på din skola,undrade jag.
-Nää men DU sa ju hur man räknade med klossarn...elle
-Jaa men fattade du vad jag säger durå...har ni såna här på din skola,undrade jag å pekade på staplarna i plast..eller klossar.
-Nää de vet jag inte,sa Albin och började ta på sig jackan.
-Ja nu vart jag både glad å brydd...å va duktig du var,sa jag till Albin när vi lämnade klassrummet
Vad som slog mig senare var att tänk när Albins klass ska börja med decimaltal å klossarna är i andra kulörer...jaa då kanske Albin protesterar säger..."-Nää så äre INTE för på min mammas skola är en hel grön,en tiondel gul och en hundradel röd."
Ja men jag vart iaf glad att fjärde barnet gick att undervisa...fast man ska ju inte ropa HEJ..förrän man hoppat över bäcken...än äre många år kvar med skolarbeten som ska göras här hemma vid köksbordet ;)
Nu ska jag hoppa i säng för i morron väntar en heldags utbildning i Härnösand...Gunatt!!!
Oj då!
Nu vare visst en hel månad sedan jag skrev här i min blogg,ni förstår jag är ju periodare...jaa när de gäller jobb alltså å just nu äre mycke av den varan.Men den som väntar på nå gott....
Vita löngner!!
Joo jag drog en sådan alldeles nyss ute på myren när jag var på prommis med Gunnel å Torbjörn.Jaa jag blir så förbannad så kvinnan får skylla sig helt å hållet själv å åka till veterinär bäst hon vill för blodprov ang skabb!!!!Rätt åtna...men hon kanske lärde sig...eller så blir de ett rykte som sprider sig som en löpeld genom husvagnarna här i Vemdalen.Å Herr-G kommer åter igen å ställa frågan halvägs in i en suck å med ett ansiktsutryck som om han förlorat allt vi äger å har..."-Va faan haru nu ställt till Annika"
Jo vi har ju som ni alla vet 2 jämthundar var av en förväxt...ja Torbjörn hans matchvikt ligger på ca 38-40 kg...jaa åsså Gunnel som även hon inte vart av den mindre sorten.Jag väger 65 kg å de gör dom tillsammans oxå vilket gör att jag har vissa regler när vi är ute å går, den ena är att dom får inte hälsa på andra hundar, därför att då tror dom att så fort vi möter en annan hund äre bus å hopp å lek som gäller....å lägger dom på å drar åker jag på skona efter.Å de här viker jag inte en tum på, vilket har resulterat i att möter vi en hund så skäller dom å tittar bort...å de är jag nöjd med.
I gårkväll gick vi å lade oss ganska tidigt hundarna å jag så kvällspinken vart i tidigaste laget, vilket resulterar att Torbjörn vill lätta på trycket redan innan jag har kommit i kläderna på morgonen....ja av förstårliga själ.Jag slog igång perkulatorn hoppade i kläderna å gav mig ut på myren här bakom med hundarna.Ja å inte hade jag fått i mig morronkaffe så de var väl en bidragande orsak till att de brann för mig på engång lixom.När jag kommer ut på myren ser jag en person några 100 meter bort med en lös hund springande i skoter spåret.De gör ju även mina hundar som börjar skälla,vilket gör att den lösa hunden kommer i 290 km/h mot oss."-Hellvette,tänker jag å kollar så jag står stadigt i djupsnön samtidigt som jag sätter mina hundar"
Då ropar inte kärringen på sin hund utan hon ropar till mig "-Hon är inge farlig utan hon vill bara hälsa" Jag inser ju att de är ju bara å koncentrera sig på att inte alla hundar ska bli en enda stor blåknut av kopplen,så jag lixom hissar upp mina två i halsbanden. När kärringen kommer så pass nära att hon hör vad jag säger mellan skallen säger jag.
-Jaa kan jag släppa mina så dom får leka en stund...dom är jätte snälla men dom har rävskabb bägge två sedan vi jagade älg i höstas....å du vet här går de ju inte å få tag på någe medicin Åsså kan dom ju bara leka en stund genom att dom har burit på skabben så länge orkar dom ju inte.
Till saken hör att Torbjörn fäller ur sin underull just nu å vi har glömt kardan hemma så han är tussig ....jaa de hänger stora hårtussar efter sidorna på han.Jaa han ser ju riktigt sjuk ut!!
-Va skriker kärringen och blir lika vit som snön i ansiktet och börjar rulla ut sitt koppel för att ta fast sin hund.
Jag säger samma meningar en gång till!
-Smittar inte de,undrar kärringen å lixom kastar sig efter sin hund i djupsnön för å fånga den.
-Joo satan svarar jag...de är ju därför jag har mina bägge hundar i koppel så inte någon annan stackars krake ska bli drabbad.Ja du vet väl hur en skabbräv kan se ut när den dör!...säger jag med ett leende inombords.
-TINA KOM HÄR!!!!!!..skriker kärringen panik slaget å får inte fast hunden.
När Tina är kopplad å kärringen har fått en vacker rödfärg på sina kinder av allt jagande frågar hon
-Hur vet man om Tina har fått skabb nurå.
-Jaa de är ju bara å svänga in till en veterinär å ta ett blodprov för 1800 kr...de är inte så märkvärdigt...de gjorde vi!!!!
Jag tror Tina (en cockerspaniel) kommer att få lära sig inkallning eller gå i koppel hädanefter...å kärringen tycker nog att såna som jag inte borde få ha hund ;)
Nu blire morronkaffe!!!!
Jo vi har ju som ni alla vet 2 jämthundar var av en förväxt...ja Torbjörn hans matchvikt ligger på ca 38-40 kg...jaa åsså Gunnel som även hon inte vart av den mindre sorten.Jag väger 65 kg å de gör dom tillsammans oxå vilket gör att jag har vissa regler när vi är ute å går, den ena är att dom får inte hälsa på andra hundar, därför att då tror dom att så fort vi möter en annan hund äre bus å hopp å lek som gäller....å lägger dom på å drar åker jag på skona efter.Å de här viker jag inte en tum på, vilket har resulterat i att möter vi en hund så skäller dom å tittar bort...å de är jag nöjd med.
I gårkväll gick vi å lade oss ganska tidigt hundarna å jag så kvällspinken vart i tidigaste laget, vilket resulterar att Torbjörn vill lätta på trycket redan innan jag har kommit i kläderna på morgonen....ja av förstårliga själ.Jag slog igång perkulatorn hoppade i kläderna å gav mig ut på myren här bakom med hundarna.Ja å inte hade jag fått i mig morronkaffe så de var väl en bidragande orsak till att de brann för mig på engång lixom.När jag kommer ut på myren ser jag en person några 100 meter bort med en lös hund springande i skoter spåret.De gör ju även mina hundar som börjar skälla,vilket gör att den lösa hunden kommer i 290 km/h mot oss."-Hellvette,tänker jag å kollar så jag står stadigt i djupsnön samtidigt som jag sätter mina hundar"
Då ropar inte kärringen på sin hund utan hon ropar till mig "-Hon är inge farlig utan hon vill bara hälsa" Jag inser ju att de är ju bara å koncentrera sig på att inte alla hundar ska bli en enda stor blåknut av kopplen,så jag lixom hissar upp mina två i halsbanden. När kärringen kommer så pass nära att hon hör vad jag säger mellan skallen säger jag.
-Jaa kan jag släppa mina så dom får leka en stund...dom är jätte snälla men dom har rävskabb bägge två sedan vi jagade älg i höstas....å du vet här går de ju inte å få tag på någe medicin Åsså kan dom ju bara leka en stund genom att dom har burit på skabben så länge orkar dom ju inte.
Till saken hör att Torbjörn fäller ur sin underull just nu å vi har glömt kardan hemma så han är tussig ....jaa de hänger stora hårtussar efter sidorna på han.Jaa han ser ju riktigt sjuk ut!!
-Va skriker kärringen och blir lika vit som snön i ansiktet och börjar rulla ut sitt koppel för att ta fast sin hund.
Jag säger samma meningar en gång till!
-Smittar inte de,undrar kärringen å lixom kastar sig efter sin hund i djupsnön för å fånga den.
-Joo satan svarar jag...de är ju därför jag har mina bägge hundar i koppel så inte någon annan stackars krake ska bli drabbad.Ja du vet väl hur en skabbräv kan se ut när den dör!...säger jag med ett leende inombords.
-TINA KOM HÄR!!!!!!..skriker kärringen panik slaget å får inte fast hunden.
När Tina är kopplad å kärringen har fått en vacker rödfärg på sina kinder av allt jagande frågar hon
-Hur vet man om Tina har fått skabb nurå.
-Jaa de är ju bara å svänga in till en veterinär å ta ett blodprov för 1800 kr...de är inte så märkvärdigt...de gjorde vi!!!!
Jag tror Tina (en cockerspaniel) kommer att få lära sig inkallning eller gå i koppel hädanefter...å kärringen tycker nog att såna som jag inte borde få ha hund ;)
Nu blire morronkaffe!!!!
oj...nu vart de ännu mer fel
Inlägget under ska inte vara här på bloggen....råkade trycka på fel knapp...ursäkta!
Men så fel de kan bli!
Köns ord är ju inget man far och säger eller skriver,men om jag säger som så de har både uttalats och skrivits om människans centerpartiet i vår familj nu i dagarna...jaa fast ofrivilligt.
Den som upprepade gånger uttalade de kvinliga könsorganet var ingen mindre Johanna Ankarberg utklädd till Tomte inför hela släkten Karlsson där åldrarna var allt från 2 år till 67 år typ...å på självaste Julafton.
Joo Albin kan han!!!
De har ju blivit några rader skrivit om Albin nu dom sista inläggen...å här kommer ett till.
Nu för nån vecka sedan jobbade jag natten å då åker jag hemifrån vid 19.30 och Albin bör/ska vara i säng 20.30 och med tanke på att vi har 4 gemensamma barn Herr-G och jag lämnade jag över hemmet samt förtroende till Herr-G.Nu är de ju på så vis att de under alla år har de varit jag som skött de mesta med barnen här hemma(Herr-G är så snäll så säger barnet i fråga att de inte kan sova så öppnar han sin famn och åsså ser dom en film) men nu äre ju bara en kvar så de ska ju inte vara nån konst...kan man tycka.
När de var dax att borsta tänderna å göra kväll sa Herr-G till Albin och komma in i badrummet(Johanna var här så hon har berättat) där både tandborsten å Herr-G var laddad med tandkräm.
-Men åååå varför måste jag,kved Albin.
-Joo,svarade Herr-G annars får man ju tandtroll förstår du!
Albin stelnade till och såg utdömande på sin far,suckade å sa
-De heter karies pappa!
-Jaha ja...jaa, ja just de ja,svarade Herr-G storögt.
När vi träffades dagen där på Albin och jag frågade jag om han hoppat i säng då han skulle.
-Njaa,sa Albin vi såg en film i går kväll pappa och jag.
-Jasså vad såg ni då,undrade jag medan jag plockade in i diskmaskin.
-Vi såg ett Offer i Jämtland,svarade Albin å bet en bit av mackan där han satt vid köksbordet.
-Ni såg vadå,sa jag frågande.
-Ett Offer i Jämtland,svarade Albin en gång till
-Jaha å vad var de för sorts film från Jämtland då,var de i skogen(jag fick för mig att de var nån jaktfilm)
-Nää de var flygplan som åkte så här,sa Albin å visade med handen i luften typ en lop.
Till saken hör att en man som heter KG och som jagar i vårt jaktlag uppe i Jämtland har arbetat med att utbildat piloter ner över södra Sverige,å vid nått tillfälle har han själv flugit över oss med ett plan för å heja när vi suttit på pass.
-Jaha var KG med på filmen ni såg,undrade jag.
-Näää han var inte med dom pratade ju engelska,sa Albin.
-På filmen från Jämtland,sa jag förvirrat.
-Japp hela filmen,svarade Albin.
Jag vart ju väldigt nyfiken va de var för film dom hade sett så jag lyfte luren och slog Herr-Gs tel nr å sa
-Va faan såg ni för film i går du å Albin?
-Jaa vi såg En officer och en gentleman,vadårå?
-Ja jag vart lite brydd när Albin sa att ni sett Ett offer i Jämtland :)
Nu en dag på jobbet var en arbetskompis så bekymrad över att deras hund vägrade få sina klor klippt efter att hon råkat klippt lite förnära pulpan(då gör de ont å blöder för hunden) förra gången.
-Jaa jag kan ju prova å klippa klorna på hunden din i morron så äre gjort sedan.(Jag klipper klorna på flera av mina bekantas hundar)
-Jaa men guud va bra, då räddar du julen för mig å min familj Ankarberg!
De här hade ju inte jag berättat för varken Albin eller Herr-G så när jag på morronen packade ner klotång,pannlampa och en munkorg i väskan sitter dom i soffan och tittar på mig när jag tar på mig skona för att åka.
-Vart ska du,frågar Albin.
-Jaa jag ska väl på skolan å jobba så barnen får jullov nångång.
-Ja men va faan skaru gö,undrade Herr-G.
Nu hade ju jag inte en tanke på att de ser konstigt ut att en mamma som jobbar på en skola tar med sig munkorg,pannlampa å klotång till lektionerna.
-Jaa vad gör man på skolorna nuförtiden troru Herr-G,joo man lär sig väl saker, vi syns i eftermiddag hörrni Hej då!
Förmodligen suckade samt skakade båda herrarna i soffan på huvudet åt mig när ytterdörren stängdes efter mig.
Nu äre ju på så vis att när en hund blir riktigt rädd agerar den med aggressivitet precis som vi människor gör,ja den är alltså inte elak utan helt enkelt jätte rädd och vill bita för att slippa smärta.Den här hunden gjorde så men efter mycke om och men var klorna korta å fina till självaste julhelgen och som så många gånger förr blödde jag från mina händer efter att ha fixat tassarna på en rädd hund.Jag gick direkt efter in i familjens hus och tvättade händerna för att få såren ren...de brukar räcka så.Men nu hade jag missat att på pekfingret hade förmodligen en tand gått in å skapat en typ liten ficka ni vet som under natten fylldes med var.Jag kände att de stramade lite på morronen så jag tog på mig läsglasögonen och satte mig i soffan brevid Albin och under läslampan för att se vad gjorde ont på fingret.
-Vad haru gjort,undrade Albin medan han satt och väntade på att julkalendern skulle börja på tvn.
-Ja jag vet inte,sa jag samtidigt som jag konstaterade att de var ett bett från hunden dagen innan.
-Haru skurit dig på kniven elle???undrade Albin.
-Nää de är nog fasiken en tand som gått in där i går när jag hjälpte en på jobbet,jag får fixa de nnu innan julkalendern börjar,sa jag å reste mig upp för att gå in på badrummet.
Albin stuttsade upp ur soffan och följde efter in på toan.
-Va skaru gö mamma,undrade pojken storögt när jag tog upp tändaren å eldade på en liten vass sax jag hittade i en låda.
-Jag ska klippa upp skiten så de töms på var å sedan göra rent å dra över en snogg(förband) så blir jag som ny vettu!
Albin pratade å frågade medan jag fixade fingret å jag svarade bara "-Mmmm!!!"
-Hände de i går mamma?
-Mmm
-På din skola?
-Mmm
-Inne på din skola elle?
-Va då för nått,undrade jag som inte hört frågorna medan jag opererat mig själv över tvättstället
-Bet dom dig i fingret på inne din skola i går
-Nää inte inne i skolan de var ju en bit bort ute lixom(vi åkte ju hem till hunden som bodde granne med skolan menade ju jag)
-Men varför gjorde dom de.
-Jaa han var ju rädd men nu skiter vi i de här å sätter oss och ser på kalendern,svarade jag å drog fast snoggen runt fingret.
Jaa ni kan ju tänka er Albins inre bilder om att en elev har bitit hans mamma i fingret ute på rasten för att han var rädd.
Nu hade ju Albin dömt ut hela skolan jag jobbar på,så när julkalendern är slut och Albin ska fika upp de sista av frukosten frågar han mig.
-Mamma skulle du vilja åka till Turkiet nu å dricka paraplydrinkar å bada.(vi brukar ju åka dit Albin,Johanna å jag)
-Jaa men guuud tänk om vi kunde hoppa på ett plan som går dit ner i morron och dricka paraplydrinkar å se vem som kan stå på händer längst i polen igen du och jag.
Då tittar Albin upp på mig som om jag inte var riktigt klok åsså säger han
-Jaha... har de undgått HELA eran SKOLA att de är krig i grannlandet till Turkiet elle...skulle du verkligen vilja åka dit då elle.
De var ju ett väldigt otippat svar från pojken
-Njäää,svarar jag å vickar lite på huvudet.
-På min skola har vi tex tittat på kartan vart Turkiet ligger och pratat om kriget å de.
-Jaa va äre mä därå,svarar jag och går in i nått barnsligt försvar...de ska vi göra på min skola resten av veckan så dä så!Men nu klär du på dig för nu ska vi åka var och en till sin skola.
Nää nu äre dax för lite julstök här hemma så nu hinner jag inte skriva nå mer i dag.Vi höres hörrni!
Nu för nån vecka sedan jobbade jag natten å då åker jag hemifrån vid 19.30 och Albin bör/ska vara i säng 20.30 och med tanke på att vi har 4 gemensamma barn Herr-G och jag lämnade jag över hemmet samt förtroende till Herr-G.Nu är de ju på så vis att de under alla år har de varit jag som skött de mesta med barnen här hemma(Herr-G är så snäll så säger barnet i fråga att de inte kan sova så öppnar han sin famn och åsså ser dom en film) men nu äre ju bara en kvar så de ska ju inte vara nån konst...kan man tycka.
När de var dax att borsta tänderna å göra kväll sa Herr-G till Albin och komma in i badrummet(Johanna var här så hon har berättat) där både tandborsten å Herr-G var laddad med tandkräm.
-Men åååå varför måste jag,kved Albin.
-Joo,svarade Herr-G annars får man ju tandtroll förstår du!
Albin stelnade till och såg utdömande på sin far,suckade å sa
-De heter karies pappa!
-Jaha ja...jaa, ja just de ja,svarade Herr-G storögt.
När vi träffades dagen där på Albin och jag frågade jag om han hoppat i säng då han skulle.
-Njaa,sa Albin vi såg en film i går kväll pappa och jag.
-Jasså vad såg ni då,undrade jag medan jag plockade in i diskmaskin.
-Vi såg ett Offer i Jämtland,svarade Albin å bet en bit av mackan där han satt vid köksbordet.
-Ni såg vadå,sa jag frågande.
-Ett Offer i Jämtland,svarade Albin en gång till
-Jaha å vad var de för sorts film från Jämtland då,var de i skogen(jag fick för mig att de var nån jaktfilm)
-Nää de var flygplan som åkte så här,sa Albin å visade med handen i luften typ en lop.
Till saken hör att en man som heter KG och som jagar i vårt jaktlag uppe i Jämtland har arbetat med att utbildat piloter ner över södra Sverige,å vid nått tillfälle har han själv flugit över oss med ett plan för å heja när vi suttit på pass.
-Jaha var KG med på filmen ni såg,undrade jag.
-Näää han var inte med dom pratade ju engelska,sa Albin.
-På filmen från Jämtland,sa jag förvirrat.
-Japp hela filmen,svarade Albin.
Jag vart ju väldigt nyfiken va de var för film dom hade sett så jag lyfte luren och slog Herr-Gs tel nr å sa
-Va faan såg ni för film i går du å Albin?
-Jaa vi såg En officer och en gentleman,vadårå?
-Ja jag vart lite brydd när Albin sa att ni sett Ett offer i Jämtland :)
Nu en dag på jobbet var en arbetskompis så bekymrad över att deras hund vägrade få sina klor klippt efter att hon råkat klippt lite förnära pulpan(då gör de ont å blöder för hunden) förra gången.
-Jaa jag kan ju prova å klippa klorna på hunden din i morron så äre gjort sedan.(Jag klipper klorna på flera av mina bekantas hundar)
-Jaa men guud va bra, då räddar du julen för mig å min familj Ankarberg!
De här hade ju inte jag berättat för varken Albin eller Herr-G så när jag på morronen packade ner klotång,pannlampa och en munkorg i väskan sitter dom i soffan och tittar på mig när jag tar på mig skona för att åka.
-Vart ska du,frågar Albin.
-Jaa jag ska väl på skolan å jobba så barnen får jullov nångång.
-Ja men va faan skaru gö,undrade Herr-G.
Nu hade ju jag inte en tanke på att de ser konstigt ut att en mamma som jobbar på en skola tar med sig munkorg,pannlampa å klotång till lektionerna.
-Jaa vad gör man på skolorna nuförtiden troru Herr-G,joo man lär sig väl saker, vi syns i eftermiddag hörrni Hej då!
Förmodligen suckade samt skakade båda herrarna i soffan på huvudet åt mig när ytterdörren stängdes efter mig.
Nu äre ju på så vis att när en hund blir riktigt rädd agerar den med aggressivitet precis som vi människor gör,ja den är alltså inte elak utan helt enkelt jätte rädd och vill bita för att slippa smärta.Den här hunden gjorde så men efter mycke om och men var klorna korta å fina till självaste julhelgen och som så många gånger förr blödde jag från mina händer efter att ha fixat tassarna på en rädd hund.Jag gick direkt efter in i familjens hus och tvättade händerna för att få såren ren...de brukar räcka så.Men nu hade jag missat att på pekfingret hade förmodligen en tand gått in å skapat en typ liten ficka ni vet som under natten fylldes med var.Jag kände att de stramade lite på morronen så jag tog på mig läsglasögonen och satte mig i soffan brevid Albin och under läslampan för att se vad gjorde ont på fingret.
-Vad haru gjort,undrade Albin medan han satt och väntade på att julkalendern skulle börja på tvn.
-Ja jag vet inte,sa jag samtidigt som jag konstaterade att de var ett bett från hunden dagen innan.
-Haru skurit dig på kniven elle???undrade Albin.
-Nää de är nog fasiken en tand som gått in där i går när jag hjälpte en på jobbet,jag får fixa de nnu innan julkalendern börjar,sa jag å reste mig upp för att gå in på badrummet.
Albin stuttsade upp ur soffan och följde efter in på toan.
-Va skaru gö mamma,undrade pojken storögt när jag tog upp tändaren å eldade på en liten vass sax jag hittade i en låda.
-Jag ska klippa upp skiten så de töms på var å sedan göra rent å dra över en snogg(förband) så blir jag som ny vettu!
Albin pratade å frågade medan jag fixade fingret å jag svarade bara "-Mmmm!!!"
-Hände de i går mamma?
-Mmm
-På din skola?
-Mmm
-Inne på din skola elle?
-Va då för nått,undrade jag som inte hört frågorna medan jag opererat mig själv över tvättstället
-Bet dom dig i fingret på inne din skola i går
-Nää inte inne i skolan de var ju en bit bort ute lixom(vi åkte ju hem till hunden som bodde granne med skolan menade ju jag)
-Men varför gjorde dom de.
-Jaa han var ju rädd men nu skiter vi i de här å sätter oss och ser på kalendern,svarade jag å drog fast snoggen runt fingret.
Jaa ni kan ju tänka er Albins inre bilder om att en elev har bitit hans mamma i fingret ute på rasten för att han var rädd.
Nu hade ju Albin dömt ut hela skolan jag jobbar på,så när julkalendern är slut och Albin ska fika upp de sista av frukosten frågar han mig.
-Mamma skulle du vilja åka till Turkiet nu å dricka paraplydrinkar å bada.(vi brukar ju åka dit Albin,Johanna å jag)
-Jaa men guuud tänk om vi kunde hoppa på ett plan som går dit ner i morron och dricka paraplydrinkar å se vem som kan stå på händer längst i polen igen du och jag.
Då tittar Albin upp på mig som om jag inte var riktigt klok åsså säger han
-Jaha... har de undgått HELA eran SKOLA att de är krig i grannlandet till Turkiet elle...skulle du verkligen vilja åka dit då elle.
De var ju ett väldigt otippat svar från pojken
-Njäää,svarar jag å vickar lite på huvudet.
-På min skola har vi tex tittat på kartan vart Turkiet ligger och pratat om kriget å de.
-Jaa va äre mä därå,svarar jag och går in i nått barnsligt försvar...de ska vi göra på min skola resten av veckan så dä så!Men nu klär du på dig för nu ska vi åka var och en till sin skola.
Nää nu äre dax för lite julstök här hemma så nu hinner jag inte skriva nå mer i dag.Vi höres hörrni!
Finns Tomten???
Nu en kväll när Albin å jag låg på sängen frågade han
-Mamma tror du på Tomten du??
Albin är ju snart 11 år och har ett bra tag sagt att Tomten inte finns...nää han tror inte på Tomten.Men när han nu frågade mig allvarligt så tänkte jag vi provar om de inte går att få honom å tro lite iallafall.
-Jaa jag tror att Tomten finns!
-TRORU!!!..utbrast Albin och satte sig upp på armbågen för å se om jag skrattade.
-Jaa jag tror på Tomten!...sa jag alvarligt!!
Till saken hör att för några veckor sedan när vi var uppe i Jämtland å jagade så råkade Rille hamna mitt i bland 5-10 strö renar.Albin trodde inte på sin storebror men när han fick se fotot på telefonen så måste han ju tro på de han såg.Han frågade flera gånger ang renarna å varför dom var där ..osv osv.
Albin låg tyst länge i sängen brevid efter att jag sagt att jag trodde på Tomten och funderade hur han egentligen trodde.Tillslut sa han.
-Jaa ....joo jag tror också på Tomten mamma.....men renarna vetti väl faan...dom såg ju Rickard!
-Jaa renarna är jag lite osäker på jag med så de kan vi ju låta vara osagt!!!
Fast jag fick inte säga de till nån....att han tror på Tomten!
