Annars kommer tant Annika!
Jag såg i mitt inlägg "FOLKSAM" att en kompis sedan många år tillbaka Camilla hade skrivit en kommentar om en incident som hände nere på Vivstavarv för många år sedan med alla dom barns som bodde där då.Det är ju så här att de bästa jag vet är ju barn,sedan jag var liten har jag alltid sagt att jag ska ha 5 st barn(jag fick 4)jag kan leka,surra,skoja och bju på mig själv till 100% för de är ju så skoj att höra deras kommentarer och funderingar.Men sedan är det ju så här att jag accepterar absolut inte att man är stygg/dum/orättvis vare sig vokabulärt eller fysiskt med andra medmänniskor,för då säger ifrån på de sätt som behövs oavsett det är kungens barn eller eller en ute liggares.ALLA är lika mycket värda och ska behandlas lika å rättvist.Jaa så är det!
Som jag nämde ovan var det många barn som bodde på området vid den här tiden,men det var mest pojkar också Camillas flickor.Barnen lekte oftast utan bekymmer men i bland vart de bråk ute i lekparken som vi föräldrar fick ta itu med men de löste sig för det mesta utan problem.Sommaren -94 (vi hade bytt till större lgh därför vet jag årtal) kom Camilla in till mig och sa
-Jo du Annika pojkarna är som faan och dra ner brallorna på Emma när hon klättrar i rutschkanan.
-Nä men huva då får vi gå ut och stämma bäcken me dom då,sa jag och torkade händerna på disk handuken.
-Jaa,sa Camilla men grejen är ju den att Emma vill inte skvallra åsså är hon ju så lessen.Men sa hon senare vi kan ju säga att vi såg de från ditt köksfönster.
-Jaa va smart de gör vi,sa jag också stegade Camilla och jag bort till sandlådan för att tala om för pojkarna vad som gällde.
Vi samlade ihop pojkarna och förklarade på ett både pedagogiskt och psykologiskt vis varför man INTE fick göra så.Alla pojkar nickade och lovade att inte göra om det.
-Nää sa jag för gör ni det en endaste gång till så lova jag att nästa gång blir jag riktigt arg och de blir inte roligt de ska ni veta!!!!
Det gick bara några dagar så kom Camilla och talade om att det hade hänt ytterligare några gånger att pojkarna hade dragit ner flickans byxor och retas.
-Men nå äre väl själva faan att dom inte begriper vad man säger åt dom,nu jävlar i min lilla låda ska dom få så dom aldrig mer gör om de,sa jag och reste mig upp ur utemöbeln och gav Camilla jänta som jag satt å mata.
Jag stegade bort till lekparken där samtliga förövare befann sig och sa med bestämd röst
-Nu kommer ni med mig här så ska jag visa er en sak.
-Vadå för nått,undrade Rickard.
-De säger jag inte förrän ni sitter i soffan allihop så alla kan se lika bra.
-Ok,svara gossarna i kör och sprang in i mitt tvrum å satte sig.
När alla var på plats sa jag
-Nu är det på så vis att jag har sett genom köksfönstret hur ni har varit stygg med Emma ute i lekparken igen,eller hur. Ingen svara!
-Eller hur,sa jag igen nu lite argare.
-De va den och den som sa att vi skulle göra det,sa nån av pojkarna.
-Men vet ni att jag skiter fullständigt i vem som har sagt eller gjort vad,ni vart tillsagda ALLIHOPA för några dagar sedan att ge faan i det här eller hur. Ingen svarade.
-Men nu äre så här pojkar att jag kan visa mitt arsel alldeles frivilligt ja,sa jag och vänge mig om å drog ner byxorna.De vart knäpp tyst man kunde höra en knappnål falla.
-Nåå sa jag efter en stund,har ni tittat klart så Emma får vara ifred hädan efter nurå?
Inte ett ljud kom från dom sju pojkarna som satt uppradade i soffan,jag drog upp byxan och vände mig om.På två av dom hade underläppen skjutitsfram och börjat skaka nån satt med ansiktet i sina händer och en del hade valt att fixera sin blick ut genom fönstret,men ingen utav dom svara.
Efter denna tillsägelse rörde ALDRIG pojkarna Emma fler gånger,de som vart lite knepigt var ju och förklara för dom andra föräldrarna att jag hade visat arsele för deras son,men dom fattade varför.De knepiga med dehär är att jag har ju efter detta aven försvarat en del av dom pojkarna som satt i soffan vid liknande händelser där dom var den utsatta så dom vet att jag är rättvis, jag har ju även efter detta lekt,surrat och tokat míg med dom.Så vi är ju lixom kompisar.Men jag vet att föräldrarna nere på Vivstavarv ofta kunde säga till sina barn typ "Om du inte går och lägger dig nu,jaa då kommer tant Annika" eller "Slutar inte du nu,jaa då ringer jag tant Annika"
Så ni som läser detta håll er för guds skull till lagar och paragrafer,för annars kanske nån ringer efter Tant Annika,å de blir inte roligt de för er ;-)!!
Som jag nämde ovan var det många barn som bodde på området vid den här tiden,men det var mest pojkar också Camillas flickor.Barnen lekte oftast utan bekymmer men i bland vart de bråk ute i lekparken som vi föräldrar fick ta itu med men de löste sig för det mesta utan problem.Sommaren -94 (vi hade bytt till större lgh därför vet jag årtal) kom Camilla in till mig och sa
-Jo du Annika pojkarna är som faan och dra ner brallorna på Emma när hon klättrar i rutschkanan.
-Nä men huva då får vi gå ut och stämma bäcken me dom då,sa jag och torkade händerna på disk handuken.
-Jaa,sa Camilla men grejen är ju den att Emma vill inte skvallra åsså är hon ju så lessen.Men sa hon senare vi kan ju säga att vi såg de från ditt köksfönster.
-Jaa va smart de gör vi,sa jag också stegade Camilla och jag bort till sandlådan för att tala om för pojkarna vad som gällde.
Vi samlade ihop pojkarna och förklarade på ett både pedagogiskt och psykologiskt vis varför man INTE fick göra så.Alla pojkar nickade och lovade att inte göra om det.
-Nää sa jag för gör ni det en endaste gång till så lova jag att nästa gång blir jag riktigt arg och de blir inte roligt de ska ni veta!!!!
Det gick bara några dagar så kom Camilla och talade om att det hade hänt ytterligare några gånger att pojkarna hade dragit ner flickans byxor och retas.
-Men nå äre väl själva faan att dom inte begriper vad man säger åt dom,nu jävlar i min lilla låda ska dom få så dom aldrig mer gör om de,sa jag och reste mig upp ur utemöbeln och gav Camilla jänta som jag satt å mata.
Jag stegade bort till lekparken där samtliga förövare befann sig och sa med bestämd röst
-Nu kommer ni med mig här så ska jag visa er en sak.
-Vadå för nått,undrade Rickard.
-De säger jag inte förrän ni sitter i soffan allihop så alla kan se lika bra.
-Ok,svara gossarna i kör och sprang in i mitt tvrum å satte sig.
När alla var på plats sa jag
-Nu är det på så vis att jag har sett genom köksfönstret hur ni har varit stygg med Emma ute i lekparken igen,eller hur. Ingen svara!
-Eller hur,sa jag igen nu lite argare.
-De va den och den som sa att vi skulle göra det,sa nån av pojkarna.
-Men vet ni att jag skiter fullständigt i vem som har sagt eller gjort vad,ni vart tillsagda ALLIHOPA för några dagar sedan att ge faan i det här eller hur. Ingen svarade.
-Men nu äre så här pojkar att jag kan visa mitt arsel alldeles frivilligt ja,sa jag och vänge mig om å drog ner byxorna.De vart knäpp tyst man kunde höra en knappnål falla.
-Nåå sa jag efter en stund,har ni tittat klart så Emma får vara ifred hädan efter nurå?
Inte ett ljud kom från dom sju pojkarna som satt uppradade i soffan,jag drog upp byxan och vände mig om.På två av dom hade underläppen skjutitsfram och börjat skaka nån satt med ansiktet i sina händer och en del hade valt att fixera sin blick ut genom fönstret,men ingen utav dom svara.
Efter denna tillsägelse rörde ALDRIG pojkarna Emma fler gånger,de som vart lite knepigt var ju och förklara för dom andra föräldrarna att jag hade visat arsele för deras son,men dom fattade varför.De knepiga med dehär är att jag har ju efter detta aven försvarat en del av dom pojkarna som satt i soffan vid liknande händelser där dom var den utsatta så dom vet att jag är rättvis, jag har ju även efter detta lekt,surrat och tokat míg med dom.Så vi är ju lixom kompisar.Men jag vet att föräldrarna nere på Vivstavarv ofta kunde säga till sina barn typ "Om du inte går och lägger dig nu,jaa då kommer tant Annika" eller "Slutar inte du nu,jaa då ringer jag tant Annika"
Så ni som läser detta håll er för guds skull till lagar och paragrafer,för annars kanske nån ringer efter Tant Annika,å de blir inte roligt de för er ;-)!!
