Minns de som i går!
Den 27 Mars 2001 var en måndag och på kvällen hade vi varit uppe på elljusspåret med våra dåvarande hundar Astrid (vorsthe) och Simpa (labrador) å åkt skidor Herr-G och jag.Efter att jag duschat tog jag en stor portion pastasallad och satte mig framför tvn för att se en film på 4:an, Herr-G klev in i duchen och alla dom övriga barnen hade somnat.När jag förde den sista skeden sallad till munnen kände jag att de kom nå varmt i byxan och tänkte för mig själv "Men va faan nu sparkte Hilding så hårt att jag pisste påme" jaa vi kallade magen Hilding fast vi inte visste vad den innehöll.Jag reste mig upp och gick mot toan för att göra ett byxbyte men när jag tagit några steg ser jag att de rinner blod ut ur ena byxbenet.
-Men vad i helvete Herr-G!!!! ropar jag och öppnar toadörren där Herr-G står och duschar å har just schamponerat in sitt hår så hela hans huvud påminner om en mjukglass.Va faan jag blöder hörru!
-Va, säger Herr-G frågande och tittar fram bakom dusch draperiet me skumm fulla ansiktet.
-Jag blöder,kolla själv säger jag och lixom skakar på benet så att de bildas en liten pöl av mörkrött blod på badrumsgolvet.
-Jahaja,jaa men vi får väl torka upp de sedan då,jag ska bara duscha klart gör jag de ja,svarade den dumme faan och drogför draperiet igen.
-Jaa nu vare ju inte själva saneringen av badrumsgolvet jag var fundersam på utan VARFÖR blöder jag.
-Jaa jag hör ingenting av vad du säger för jag duchar har jag ju sagt,hör jag Herr-G säga bakom draperi
Nu hade blödningen ökat så jag tog telefon som var väggfast på den tiden och ringde 112.
-112 vad har inträffat,hör jag en kvinna säga i luren
-Hej,jo jag heter Ankarberg och är i ett välsingnat tillstånd sedan 7 månade tillbaka och blöder som satan va ska jag göra?
-Jag skickar en ambulans,lägg dig ned på sidan och invänta sjukvårdspersonalen säger kvinnan lugnt i luren,är din man i närheten så jag kan få byta några ord med honom.
-Jaa vänta ska jag ropa på han,säger jag till kvinnan i luren och gör som jag blivit tillsagd å lägger mig på köksgolvet.
När Herr-G kliver in i köket iklädd handuk stannar han till och kliar sig i pannan å säger
-Men varför ligger du på golvet för?
-Jaa men hon sa att jag skulle göra de ju,svarar jag liggande bland atta hundar.
-Vem sa de,undrar Herr-G och sätter händerna på höfterna.
-Jaa hon som hänger i luren där,svarar jag och pekar på telefonluren som fortfarande dinglar efter skåpluckan.
Herr-G skakar på huvudet och går fram för att höra om nån är där.
-Hallå!Jaha ja jo jag ser att dom står här utanför nu så då kommer vi in då,hör jag Herr-G säga i luren samtidigt som ambulansmännen knackar på ytter dörren.Hundarna börjar skälla och Herr-G jagar och schasar undan dom för att kunna öppna dörren endast iklädd en handuk,problemet är att ambulansmännen är hundrädd så när Herr-G äntligen får upp dörren ropar dom att han får hä undan djuren innan dom kommer in i lägenheten åsså trycker dom igen dörren igen.
-Men ge er för hellvette!!!!Hör jag Herr-G skrika ute i hallen till hundarna,när jag tittar upp har han tappat handuken så han släpar bägge hundarna i nackskinnet in i tvrummet helt naken.
När äntligen sjukvårdarna kommer in vill de sig inte bättre att båren gick inte få in i köket utan att gå in och vända i två andra rum(hallen var för smal) men efter mycke OM och MEN låg jag äntligen på båren med syrgas och kanyler i händerna.Å efter att ha blivit buren in och ut i 2 av dom tre rum vi hade låg jag nu i äntligen anbulansen.Men då förstår ni står Herr-G på bron och drar i sitt hår bakom örat vilket betyder att han funderar,när ambulansmännen frågar om han ska hoppa in för vi måste åka säger Herr-G i lugn ton
-Jaa jag vet inte om jag ska ta egen bil ja för jag jobbar ju i morron.
Men då brann de för mig så jag säger
-Hälsa den där jävla dåren att äre så han inte hoppar jämfota in i framsätet nu ska jag egenhändigt se till att ni får kalla på en anbulansjävel till för hans egen del.......äre förstått!!!!!!
Han som satt fram översatte min mening med att säga
-Nää hon säger här bak att hon gärna vill att du åker med oss in till sjukhuset.
Herr-G hoppar in och dom styr fordonet mot Sundsvall,när vi lämnar Vivstavarv knackar killen som sitter bak med mig på rutan som leder fram till föraren och säger
-När vi kommer ut på farbar väg får du dra på lite!
Jävlar tänker jag nu förblöder jag här och nu.Jaa jag dör.
När vi kommer in på förlossningen står personal i dörrarna och väntar på oss,dom lägger över mig i en säng och förklarar att vi ska direkt på opration.Dom sätter fart och halvspringer i korridoren med sängen samtidigt som dom har börjat klippa upp mina kläder.
-Nu jävlar ser du till att hänga med säger jag till Herr-G som går bakom.....ja tänker INTE dö ensam...fatta ru de!
-Jaa,hör jag Herr-G svara.
Då kommer nästa problem,den ena sköterskan frågar Herr-G efter min personbricka, och i min plonka äre ständigt kaos av kvitton,rabattkuponger och annat skit jag alltid trycker ner i den.Herr-G började bläddra bland mängder av kvitton vilket i sig gjorde att han blev långt bakom oss som var runt sängen.
-Nää men neeej,ta av han plonkan annars har vi snart tappat bort han och de är inte första gången isåfall som personalen får söka reda på han som snart ska bli pappa.
Dom sa till Herr-G att vi tar det där senare,phuu tänkte jag nu finns det en liten chans att han hänger med mig ända fram.När jag kom in på opration sa jag
-Jaa glöm att ni kan söva mig jag är så satans rädd så jag tror inte de går att söv..................sen sov jag.
När jag vaknade till var allt vitt,de vita kalla skenet från lysrören i taket gjorde ju att jag upplevde allt ännu ljusare,de var vita sängkläder och vita skärmar runt sängen.""Jaha,tänkte jag för mig själv,jag dog ändårå å kom till himmelen"Men efter en stund ser jag röda digitals siffror på en displey i taket som visar tiden 23.46,men va faan tänker jag dom kan väl inte ha digital tid i himmeln,så jag ropar
-Hallååå!
Då sticker en sköterska fram huvudet och frågar hur de är.
-Ja vart är Herr-G frågar jag.
-Du menar din man
-Jaa,svarar jag
-Ja han är uppe på prematuren med eran nyfödda son.
-Jaha,så han klarade sig ,de var bara jag som dog då!
-Jaa de kan kanske kan kännas lite snurrigt så här efter narkosen men jag ska ringa till din man och be honom komma ner till dig så du får se kort på eran son.
-Jaa,suckade jag,gör vilket faan du vill jag fattar ingenting nå längre jag.
När Herr-G kom och berättade att jag fortfarande var vid liv och kvar på jorden å att vi blivit föräldrar till en liten pojke som var 33 cm kort och 1900 gr lätt så förstod jag vilken enormt bra sjukvård vi har här i vårt land.När jag senare läste i jornalen att vi larmat 112 kl 22.00 patient var lastad 22.16 då har vi 2 mil till sjukan och Albin är förlöst 22.35 förstår man vilken tajming dom måste ha haft.
Vi vart kvar på prematuren i 2 veckor Albin och jag sedan fick vi åka hem till cirkus Ankarberg där vi i dag har fira att Albin blir 10 år just i dag.De firar vi med att mitt under kalaset bröt magsjukan ut så gästerna skrek och sprang i en väldans fart ut genom grinden och in i sina bilar för att svepa en burk vitpeppar när dom kom hem. Här hemma så spyr både Johanna och Albin om vart annat och tårtan den står orörd i kylen.Vi tog en 12a Wirre och en näve vitpepparkorn här hemma oxå.
Ha de hörrni!!