ankarbergs

jaha vart var de vi va? Joo i Juli -93 föddes Johanna och vipps var vi 2 vuxna,3 barn och 3 hundar i tre rum och kök nere på Vivstavarv.Min granne Karin Person fick oxå en dotter samtidigt som jag fick Johanna så efter ca 10 månader med enbart blöjbyte,vakna nätter och med 20 cm längre bröst efter allt ammande bestämde vi oss för att åka till Grekland på husmors semester en vecka Karin och jag.
-Nä men ska ni åka bort när flickorna är så små,undrade en annan granne på området å skakade på huvudet.
-Japp,svara Karin och jag i kör,vi ska bara vara borta en vecka så vi tror inte att dom vare sig har vuxit ur sin garderob eller glömt oss på de få dagarna.Åsså for vi!(den resan får jag blogga om senare för det är den sjukaste,roligaste och kaotiska resa jag någonsin har gjort *skrattar så tårarna rinner när jag tänker tillbaks*

En eftermiddag i september -98 ringde telefonen hemma på Varvet,det var från Katrinelundskola som hade fått tipps om att jag hade bra hand med ungdomar sedan jag arbetat på Unga Örnar med fritids för utvecklingsstörda och fritids gårdsverksamhet. (Big Jonny ni vet) Jag vart erbjuden en månads vikariat som sy och hemkunskaps lärare där,jag tackade ja till jobbet.När månaden led mot sitt slut kom den dåvarande rektorn in på en utav mina lektioner,hon hade 3 kg spray i håret,höga klackar,de mesta av smink som finns att köpa i en Oriflame katalog och ett halsband som påminde mer om en koskälla än ett smycke från Glitter.
-Hej Annika ursäkta att jag stör men jag tänkte höra med dig den här månaden har ju gått väldigt bra för både dig och eleverna,vad har du för behörighet(vilka ämnen jag var lärare i) Frågade hon och knäppte sina händer samtidigt som hon la huvudet på sne och log.
-Jag är nästan Djurskötare jag vettu,svarade jag och plockade ihop papperen på katedern.
-Ursäkta,sa hon och räta upp huvudet samtidigt som hennes mun vart rak som ett streck.
-Ja,nästan djurskötare,sa jag.De verkar ju funka bra på skolelever också typ skock som skock, sa jag och små skrattade.
På den skolan vart jag kvar och jobbade i 12 år med några små avbrott,ja som typ lite djurskötare och lite lärare :-)

Hösten 2000 var jag åter igen i ett välsignat tillstånd och i mars -01 gjorde Albin entré 2 månade för tidigt å det vart kaos.Efter att ha varit sjukskriven och mammaledig hela sommaren fick vi besked om att Vargens camping skulle vara stängd en säsong pågrund av att ingen drev den(vi har ju vår husvagn uppställd där).Jag ringde upp ägaren och sa att morsan och jag kan driva hela anläggningen i ett år utan ekonomiskt ansvar.
-Jaa,men då måste ju barnen byta skola är det så bra de,sa mamma och fler med henne.
-Ja de är väl klokast de,svarade jag annars har dom 23 mil till skolan här hemma och de kan jag tycka är lite lååångt.
Dom tre äldsta bytte skola och den minsta hade jag i en haglöfsryggsäck på ryggen medans jag jobbade.När sportlovet kom sa Rickard
-Jag vill inte bo i lapphelvete utan vill hem till mina kompisar.
-Ja men ta då och packa med dig det du behöver och flytta hem till pappa då på söndag vettja,man ska bara göra det som känns roligt och bra,svara jag Rickard.Åsså flyttade han hem,vi andra stannade tills skolorna slutade i mitten på juni.

Han som ägde själva anläggningen och som jag arbetade med hette Lars-Eric Uneståhl och är någon slags fil doktor han har jobbar med mentalträning tillsammans men stora idrottstjärnor www.buenavida.se heter hans företag.Första gången vi skulle träffas Lars-Eric och jag runt den 13/12 kom han 13 h försent,när han äntligen kom hade han sommardäck på bilen och typ nå mockasiner på fötterna å de var full snöstorm ute.
-Men hur tänkte du nu när du kommer med sommardäck å lågskor till Vemdalen,undrade jag.
-Possetivt tänkande,svara Lars-Eric de ska man alltid ha kom de ihåg Ankarberg åsså tog han av sig på fötterna som var knallröd och blöt.
Under den tid vi arbetade tillsammans vet jag att Lars-eric sa vid ett flertal tillfällen.
-En sak ska du ha klart för dig Ankarberg dom två första åren på ett arbete/arbetsplats de är utveckling, resterande tid är bara en låååång repitetion.
Kanske jag har det i ryggmärgen genom att jag blivit både erbjuden fast arbete och vid nått tillfälle blivit LASAD till en fast tjänst men tackat nej.

När jag var färdig i Vemdalen flyttade jag hem och började på Katrinelund igen som lärare.Jag kom i kontakt med Anna Norberg en gammal Alnöbo som undrade om jag skulle kunna vara foajé ansvarig i deras uppsättning av "Hetaste laget" på Skönsbergsfolketshus en höst.Jag tackade ja och jobbade med ett härligt gäng hela hösten ( alltså på kvällar och helger för på dagarna undervisade jag ju i skolan).När vår/vintern kom var det dax för att ge sig ut på turné runt om i vårt avlånga land med musikalen "Hetaste laget"
-Hörru Ankarberg vi har ingen som spelar ståbas i damorkestern på vår turné och du är ju ändå med kan du hoppa upp på scen ett tag tror du,undrade Robban.
-Nää men va faan jag kan ju inte gå i högklackat,svarade jag.
-Nää,men de kan du lära dig i foajén på hotellet,sa Robban och gav mig en ståbas.
Jag gick fram och tillbaka i höga klackar,svinrygg,lösögonfransar och en glitter klänning timvis i korridoren på Elithotell i Borås tills det funkade( Tack Cristoffer för din hjälp och tålamod) Sedan tunérade jag med Dröse/Norberg och damorkestern med ståbas i några månader.

Nu på gammeldagan har jag gått ur aveln(inga fler barn) och börjat skolan(sitter åt rätt håll den här gången) de tycker jag är skitkul.Största delen av barnaskaran är ju vuxna nu och har jobb, vi har fruktansvärt sjukt trevligt när vi träffas (dagligen) och det gör ju livet värt att leva.Ja att få leva både med och för sin familj de trivs jag med...ju rörigare och stökigare (kaos) ju mer trivs jag.Jaa livet har väl inte alltid vart en dands på rosor men de ska de väl inte va heller antar jag.

Ja vad var det jag ville ha sagt med detta kilometerlånga inlägget dårå.Joo i början på den här veckan har jag träffat två fruktansvärt bittra människor en man i 65 års åldern och en kvinna runt 40(vid två olika tillfällen)
Mannen var hos en grannfru och hälsade på när jag gick över och hörde hur hon hade det.
Hon frågade om pojkarna bodde hemma än och jag svarade att Nicklas ville bo med oss ett tag och Rille hade flyttat till Nickes lgh.
-Ja ungjävlan är så bortskämd nu förtiden så huva huva,dom ska jävlar ha både mobil och prata i för flera tusen kronor och bil men jobba de vill dom jävlar inte göra, sa mannen.
-Jo så kan de ju vara,sa jag.Men mina pojkar är vanliga arbetar ungar så ska dom ha nått får dom jobba och de gör dom bägge två.
-De finns faan inge jobb så de är bidrag dom går på,vart faan är samhälle på väg när jag var liten fick vi jävlar jobba.Jaa de är vi som byggt upp de här satans samälle dom unga håller på att rasera,sa mannen och viftade på armarna.Grannfrun bytte samtalsämne och frågade
-Har du varit ut med båten nått i sommar.
-Jaa,svarde jag.Vi har åkt lite runtikring här hemma bara ut till nån ö och några vikar.
Då fyller mannen sina lungor igen och säger.
-Båt och båt folk skaffar bara båtar för att ha nått och skryta om,de är väl för faan inte å åka båt när man ser land hela tiden.Nä på min tid då var det bara å kliva på och åka rakt ut i ingenstans å man jobba jävlar så man visste inte vilken dagjävel de var engång.
Min grannfru suckade och fyllde på mannens kaffekopp(hon vart less på honom).Men herre gud tänkte jag här spelar det ingen roll vad man säger så är ju allt enligt mannen fördjävligt.Jag förstod ju att vad jag än sa så skulle han dissa det,så jag tänkte då kör vi gubbstrutt nog kan jag få igen käften på dig må du tro så jag sa
-Jaha ja jag köpte min båt för att KNULLA i den.Grannfrun fnissade till och mannen fnös till och lyfte kaffekoppen och sa inte så mycke mer efter det. 

Kvinnan i fråga hon stör sig på allt och alla,de klagas och klagas och klagas på en det ena och en de andra.Hon upplever nog sitt liv som en fralla,typ för mycket kant och för lite innehåll.På hennes nattduksbord ger jag mig faan på att de ligger en bok med utslitna pärmar som hon bläddrar i varje kväll med rubriken "Orgasmens mysterier och Tupperwers fullständiga sortiment"

Ja jag hoppas att jag inte ska bli nån bitter fitta som ovan nämda människor utan få fortsätta med den otroligt roliga och händelserika resa jag har varit ute på sedan 21/8 -67.För er som läset detta och förstår vad jag menar säger jag som björnen sjunger till Mowgli i djungelboken "Var nöjd med allt som livet ger och allting som du kring dig se glömm bort bekymmer å besvär..." Nää kära vänner kör så att de ryker och gör de som faller er in......så ses vi nöjd och glad den dan vi lägger näsan i vädret och ska en trappa upp!!!

höres hörrni!!!