Hur många bor här???
Är det bara vår familj som bor i det här huset? Svar: ja de ska re vara för de är bara våra namn som står skrivna på breven som brevbäraren lägger ner i den lilla röda postlådan här utanför.
Jag ska försöka göra en lång historia kort,vilket jag oftast inte kan för som jag skrev i de första inlägget skriver jag som jag pratar = fort å gärna länge :)
Vi har i 20 års tid bott nere på Wifstavarv i dom där gamla arbetarbostäderna i tre rum och kök fast de sista åren hyrde vi ytterligare en etta uppe på vår lgh till Nicklas å Rickard. Där nere på varvet kunde det väl hända konstiga saker som man aldrig riktigt kunde förklara, jag vill nog påstå att alla i vår fam + några grannar nångång sett eller hört knepiga saker i de hus vi bodde, men det var ju aldrig så att nån som var rädd.
För ca 1 år sedan hade vi för andra gången bara på nån månad inbrott i vårt garage där nere på varvet, det var kring jul så jag sjöng naturligtvis julsnappsvisor och ställde ut tomtarna på de på de platser dom stått varje jul i 20 års tid. Jag hoppas ni kan se framför er där står mamma Annika med julförklädet, håret i en strulig knut mitt uppe på hövve, julmusiken strömmar ut från radion som står på köksbänken,skinkan i ugnen sprider en härlig doft av jul i hela lägenheten åsså barnen som sitter med tindrade ögon på kökssoffan i väntan på att få smaka årets första skinkmacka.
Då rycks ytterdörren upp (å det var inte tomten) där står Herr-G! likt en älgtjur i brunsttid är näsborrarna utvidgade blicken intensiv där han står ute i hallen och drar fötterna fram å tillbaka för att skrapar av sig snön på hallmattan och väser med hög och hes röst " -Nu jävlar Ankarberg bor vi inte kvar här i gettot nå längre!!!! Jag har köpt ett hus!"
-Va säj du att du har gjort? frågade jag me käften på vid gavel och med den sista tomten i famnen.
-Japp,vi flyttar in efter nyår.
Så på den vägen hamnade vi på denna adress där vi i skrivandets stund inte vet hur många som bor.
Nu ska jag fixa lunch till Albin jag får fortsätta senare.......Hörs
Jag ska försöka göra en lång historia kort,vilket jag oftast inte kan för som jag skrev i de första inlägget skriver jag som jag pratar = fort å gärna länge :)
Vi har i 20 års tid bott nere på Wifstavarv i dom där gamla arbetarbostäderna i tre rum och kök fast de sista åren hyrde vi ytterligare en etta uppe på vår lgh till Nicklas å Rickard. Där nere på varvet kunde det väl hända konstiga saker som man aldrig riktigt kunde förklara, jag vill nog påstå att alla i vår fam + några grannar nångång sett eller hört knepiga saker i de hus vi bodde, men det var ju aldrig så att nån som var rädd.
För ca 1 år sedan hade vi för andra gången bara på nån månad inbrott i vårt garage där nere på varvet, det var kring jul så jag sjöng naturligtvis julsnappsvisor och ställde ut tomtarna på de på de platser dom stått varje jul i 20 års tid. Jag hoppas ni kan se framför er där står mamma Annika med julförklädet, håret i en strulig knut mitt uppe på hövve, julmusiken strömmar ut från radion som står på köksbänken,skinkan i ugnen sprider en härlig doft av jul i hela lägenheten åsså barnen som sitter med tindrade ögon på kökssoffan i väntan på att få smaka årets första skinkmacka.
Då rycks ytterdörren upp (å det var inte tomten) där står Herr-G! likt en älgtjur i brunsttid är näsborrarna utvidgade blicken intensiv där han står ute i hallen och drar fötterna fram å tillbaka för att skrapar av sig snön på hallmattan och väser med hög och hes röst " -Nu jävlar Ankarberg bor vi inte kvar här i gettot nå längre!!!! Jag har köpt ett hus!"
-Va säj du att du har gjort? frågade jag me käften på vid gavel och med den sista tomten i famnen.
-Japp,vi flyttar in efter nyår.
Så på den vägen hamnade vi på denna adress där vi i skrivandets stund inte vet hur många som bor.
Nu ska jag fixa lunch till Albin jag får fortsätta senare.......Hörs
