Åååå vad vi är stolt!
Vi har ju fyra barn Herr-G och jag som vi naturligtvis är ohyggligt stolta över allihopa,men den här veckan har vår äldste son Rickard tagit studenten och då blir det att man höjer på näsan några extra cm av stolthet som förälder.De blir även att man tänker tillbaks när man står där och väntar å plötsligt får man se en storvuxen man kommer ut på trappan med champagne glaset i högsta hugg redo för att ta klivet ut i livet.
Vår son!
När Rickard Gunnar Ankarberg föddes den 7 juni -88 struntade han i själva utdrivningsskedet som normalt ska ta ett par timmar för en förstföderska inne på förlossningen.Nä ni förstår Rickard han kom nämligen i samma hastighet som en kula på väg att lämna loppet i älg studsaren för att träffa de byte jägaren just sett i sitt kikarsikte. Kvar efter Rickards ankomst var alltså bara ett stort svart hål som kirurgerna fick jobba i skift med för att få till någorlunda som innan,jag vill minnas att både kirurgtråden och kirurgerna tog slut den natten inne på Sundsvalls sjukhus.
Rickard fortsatte i denna höga hastighet ganska många år efter sin ankomst, han har tex börjat i ALLA idrottsaktiviteter som finns att börja i. Men efter någon månad slutade Rickard med en det ena och en det andra, kvar på alla kaffelistor i dom olika föreningarna stod Herr-G och jag som föräldrar.Det innebar att vi fick sälja lotter och kaffe medan Rickard låg hemma i soffan och slappa.Han har även gått på 5 olika gymnasiumskolor men hoppat för de va inge roligt och de gick så trögt tyckte han efter några veckor på lite olika program runt om här hemma.
Det enda som Rickard under alla dessa år har haft ett fruktansvärt tålamod med och förmodligen ALDRIG lägger på hyllan oavsett hur länge han får sitta still utan att något händer är älgjakten.Han har varit med och jagat sedan barnsben,till en början när han inte ens nådde ner till marken med sina fötterna från den stubbe han satt och väntade på skogens konung, hade han alltid en tänsticksask i sin vante som han ruskade då och då så man hörde hur stickorna for runt där inne och sa hela tiden.
-Ska vi elda snart?
Det var lixom de som var älgjakt för honom på den tiden att få elda å grilla korv,Men han satt still en hel vecka i brevid oss September.
Rickard tog naturligtvis jägarexamen när han hade åldern inne för det,och när han var 16 år sköt han sin första ägkalv under september jakten.Han ringde hem till sin mormor och berättade stolt för henne att han fällt en kalv och att allt gick bra.Rickards mormor är av den typen som inte ens kan slå ihjäl en fluga utan att tappa sömnan ett par nätten efteråt,hon ringde naturligtvis upp mig och med darrande röst och med gråten i halsen sa
-Men Annika hur gick det för kalven?
-Jaa du mamma,svarade jag den dog på plats efter första skottet.
-Sköt pojken ihjäl den stackarn?
-Mmm,svarade jag.
-Men Annika! Tänk om Rickard efter det här blir en kallblodig mördare nurå! Huva huva va hemskt!
För mamma kändes det naturligtvid som om Rickard skutit ett spädbarn och inte en älgkalv.
-Ja mamma, men vi får väl hålla tummarna hårt så att det inte ska bli så hörru.
Rickard valde efter mycket om och men tillslut att gå Skedoms jakt och fiskegymnasiet i Sollefteå där han i 3 års tid har pluggat och trivts som fisken i vattnet ;-) Det var alltså på Skedoms trappan vi stod nu den 20/5 två stolta föräldrar och såg vår son kliva ut och ta studenten.Hans betygskuvär var fyllt med fina betyg, han fick även två stipendium, ett från Hussborg på 5000 kr för mycket goda kunskaper i ämnena jakt,fiske och turism.Det andra var en finare yxa från skolan för att han under dessa 3 år har varit en god representant för just Skedomsskolan.
Nu på lördag den 29/5 ska vi ha middag här hemma för Rickard och fira hans student examen.Vad som bekymmrar mig mest just nu i denna stund är att han har önskat sig en Rödspets i studentpresent som han kan jaga toppfågel med.Skulle han mot all förmodan råka få en rödspets av någon så innebär de förmodligen det största hotet någonsin för allt levande på denna jord,tänk er denna trio.Stor Rickard,Stor Torbjörn åsså en Stor Rödspets! Tänk er också när tv 4 fakta gör en dokumentär om Jämtlands djupa skogar där trion har gått fram och det inte finns ett enda liv att skåda på flera mils avstånd.Fåglarnas kvitter har tystnat,älgarna har flytt landet för länge sedan,alla utländska bärplockare kommer inte hit längre för våra lingonröda tuvor är endast ett minne blott.Kvar i skogen står bara ett och annat älgtorn på sniskan och svajar i vinden,det var de Lövuddensjaktlag som byggde för länge sedan i tron på ett framtida samspel med naturen.Näe,hoppas inte Rille får en rödspets i studentpresent hörrni,jag tror nämligen det räcker och blir över med Stor Torbjörn och hans husse Rickard ;-)
Vi höres hörrni!
Vår son!
När Rickard Gunnar Ankarberg föddes den 7 juni -88 struntade han i själva utdrivningsskedet som normalt ska ta ett par timmar för en förstföderska inne på förlossningen.Nä ni förstår Rickard han kom nämligen i samma hastighet som en kula på väg att lämna loppet i älg studsaren för att träffa de byte jägaren just sett i sitt kikarsikte. Kvar efter Rickards ankomst var alltså bara ett stort svart hål som kirurgerna fick jobba i skift med för att få till någorlunda som innan,jag vill minnas att både kirurgtråden och kirurgerna tog slut den natten inne på Sundsvalls sjukhus.
Rickard fortsatte i denna höga hastighet ganska många år efter sin ankomst, han har tex börjat i ALLA idrottsaktiviteter som finns att börja i. Men efter någon månad slutade Rickard med en det ena och en det andra, kvar på alla kaffelistor i dom olika föreningarna stod Herr-G och jag som föräldrar.Det innebar att vi fick sälja lotter och kaffe medan Rickard låg hemma i soffan och slappa.Han har även gått på 5 olika gymnasiumskolor men hoppat för de va inge roligt och de gick så trögt tyckte han efter några veckor på lite olika program runt om här hemma.
Det enda som Rickard under alla dessa år har haft ett fruktansvärt tålamod med och förmodligen ALDRIG lägger på hyllan oavsett hur länge han får sitta still utan att något händer är älgjakten.Han har varit med och jagat sedan barnsben,till en början när han inte ens nådde ner till marken med sina fötterna från den stubbe han satt och väntade på skogens konung, hade han alltid en tänsticksask i sin vante som han ruskade då och då så man hörde hur stickorna for runt där inne och sa hela tiden.
-Ska vi elda snart?
Det var lixom de som var älgjakt för honom på den tiden att få elda å grilla korv,Men han satt still en hel vecka i brevid oss September.
Rickard tog naturligtvis jägarexamen när han hade åldern inne för det,och när han var 16 år sköt han sin första ägkalv under september jakten.Han ringde hem till sin mormor och berättade stolt för henne att han fällt en kalv och att allt gick bra.Rickards mormor är av den typen som inte ens kan slå ihjäl en fluga utan att tappa sömnan ett par nätten efteråt,hon ringde naturligtvis upp mig och med darrande röst och med gråten i halsen sa
-Men Annika hur gick det för kalven?
-Jaa du mamma,svarade jag den dog på plats efter första skottet.
-Sköt pojken ihjäl den stackarn?
-Mmm,svarade jag.
-Men Annika! Tänk om Rickard efter det här blir en kallblodig mördare nurå! Huva huva va hemskt!
För mamma kändes det naturligtvid som om Rickard skutit ett spädbarn och inte en älgkalv.
-Ja mamma, men vi får väl hålla tummarna hårt så att det inte ska bli så hörru.
Rickard valde efter mycket om och men tillslut att gå Skedoms jakt och fiskegymnasiet i Sollefteå där han i 3 års tid har pluggat och trivts som fisken i vattnet ;-) Det var alltså på Skedoms trappan vi stod nu den 20/5 två stolta föräldrar och såg vår son kliva ut och ta studenten.Hans betygskuvär var fyllt med fina betyg, han fick även två stipendium, ett från Hussborg på 5000 kr för mycket goda kunskaper i ämnena jakt,fiske och turism.Det andra var en finare yxa från skolan för att han under dessa 3 år har varit en god representant för just Skedomsskolan.
Nu på lördag den 29/5 ska vi ha middag här hemma för Rickard och fira hans student examen.Vad som bekymmrar mig mest just nu i denna stund är att han har önskat sig en Rödspets i studentpresent som han kan jaga toppfågel med.Skulle han mot all förmodan råka få en rödspets av någon så innebär de förmodligen det största hotet någonsin för allt levande på denna jord,tänk er denna trio.Stor Rickard,Stor Torbjörn åsså en Stor Rödspets! Tänk er också när tv 4 fakta gör en dokumentär om Jämtlands djupa skogar där trion har gått fram och det inte finns ett enda liv att skåda på flera mils avstånd.Fåglarnas kvitter har tystnat,älgarna har flytt landet för länge sedan,alla utländska bärplockare kommer inte hit längre för våra lingonröda tuvor är endast ett minne blott.Kvar i skogen står bara ett och annat älgtorn på sniskan och svajar i vinden,det var de Lövuddensjaktlag som byggde för länge sedan i tron på ett framtida samspel med naturen.Näe,hoppas inte Rille får en rödspets i studentpresent hörrni,jag tror nämligen det räcker och blir över med Stor Torbjörn och hans husse Rickard ;-)
Vi höres hörrni!
