Skyll inte på praktikanten!
Nu ska jag skriva om en praktikant som är nyss fyllda 43 år har fyra barn två hundar och en man som inte alltid hinner med i svängarna.365 dar om året är hennes liv både en upplevelse och ett stort kaos men de är hon och hennes familj väldigt vana vid, för så har det lixom varit i alla tider.Praktikanten går sedan ett år tillbaka i skolan där hon läser lite utav varje,själva utb är i grund och botten till undersköterska men även där har hon lyckats strulat till schemat genom att lägga till några fler ämnen pg utav att hon inte vet vad hon vill bli när hon är klar.
Praktigkanten är av den typen "snabba grabbar tidig kväll" eller "Skyndar jag mig så hinner jag"Hon plockar inte ihop tvätten nä hon river ihop den,hon lagar inte mat nä hon snor ihop middan,när hon arbetar har hon inte ett jobb utan tre, när hon studerar är det inte en utbildning utan fler,när hon går är stegen dubbelt så långa som för en normal människa,ja man kan väl säga att det är ett jädra tempo hela tiden.Detta resulterar i att praktikanten gruvar sig fruktansvärt varje gång hon ska ta sig in genom entrén till Sundsvalls sjukhus som består av en glasmonter som snurrar SAKTA runt runt,ja ni vet typ sån som på IKEA.Man ska lixom hinna in i ett litet utrymme och gå i samma takt som den snurrar (sakta) samtidigt som man ska tittar på nått handarbete nån har satt i ett skyltfönster på snurran.Känslan praktikanten får i denna stund är den samma som hon hade i åk 3 på Kyrkskolan när hon skulle lära sig att gå sakta i skolans luciatåg,nämligen jävlar,jävlar,jävlar nu kliver jag snart på den framför.
Väl uppe på avd blir praktikanten tilldelad en blå blus och vita byxor och vips är hon genast en av ca 10 pers i blårock som påminner lite om "Smurfarna" där dom springer omkring i korridorerna i små olika trupper.Bland de första hanledaren informerar praktikanten om är att om det "piper" så är det nån patient som behöver hjälp, om det däremot "piper" intensivt då har det hänt nått allvarligt tex ett hjärtstillestånd,nån som har ramlat mm och då måste man släppa de man har och springa dit.De här blir till en början ett problem för praktikanten och efter ett par dagar ett annat.Dom första dagarna reagerar inte praktikanten på vare sig intensiva "pip" eller vanliga "pip" inne på avdelningen,nää hon går omkring som om ingenting har hänt ,hanledaren påpekar vid ett flertal tillfällen att hon måste agera.Praktikanten fattar inte varför hon inte hör alla "pipen",va faan de måste ju vara ett av dom lättaste kunskapsmålen å nå på praktikplatsen. Tills hon en eftermiddag fattar varför,hon lever ju för faan i en "pipande" värld 24 h om dygnet.
De första "pipet" praktikanten reagerade på var ju naturligtvis inte uppe på avdelningen,nää de var på Shellmacken som ligger i Bydalen påväg hem från sjukhuset där hon stannade till för att köpa ett paket cigg.När praktikanten satt i sitt betalkort med chippet neråt slagit sin kortkod och köpet var godkänt började apparat jäveln "pipa" intensivft för att påminna praktikanten om att ta sitt betalkort.
-Men hellvette!!!! vad är det som har hänt nu rå och vart,utropar praktikanten medan hon tittar upp mot taket där det ska finnas en skylt och ett sals nr (om hon hade varit på praktiken vill säga) att springa till.
-Lugn,svarar killen i kassan.Det är bara kortapparaten som säger till att du inte ska glömma betalkortet.
-Å faan jag trodde de hade hänt nått alvarligt,svarar jag medan jag rycker kortet tar ciggpaketet och går ut till bilen.
Ni som har läst blogginlägget "Tjälknöl förr och nu" vet ju att praktikanten har sedan ett åt tillbaka ett NYTT kök som PIPER hela jävla tiden.Det hände vid ett flertal tillfällen när praktikanten satt sig i fåtöljen där hemma med en kopp kaffe och hade kväll att någon i familjen kom hem sent och körde maten i mikron.När maten var varm och tiden ute "piper" mikron,( intensivft) vilket resulterar i att praktikanten flyger upp ur fåtöljen och ska svara på ringningen.De måste vara praktikantens "pipiga"vardag som gjorde att hon inte reagerade på patientenas ringningar dom första dagarna.
Efter ett par dagar var praktikanten varm i kläderna som man brukar säga,hon kunde nu hjälpa patienterna på egen hand med de mesta.Då uppstod nästa problem.De ville sig inte bättre än att praktikanten hade (ofrivilligt) i dagarna fått ärva en tatcsh telefon av sin sambo,praktikanten är tekniskt obegåvad så hon kunde nätt å jämt svara på telefonhellvete.Hon hade den ju naturligtvis i byxfickan därför att barnen var själv på mornarna så hon ville vara anträffbar ifall de vart bekymmer där hemma.Telefonen hade ju ringt några gånger innan å melodin var en låt av ACDC,vad praktikanten inte visste var att en av hennes ohängde söner (Rille) hade ändrat låt just när HAN ringde till Eddie Meduzas "Jag vill ha RÖV". När prakitkanten svarar på en ringning där en patient är klar på toa tar hon på sig hanskar,rullar fram patienten som sitter på en transportabel typ toastol och ska precis torka rumpan DÅ ringer Rille."JAG VILL HA RÖÖÖV" hörs ur byxfickan på praktikanten som i denna stund tror hon ska döööö (förmodligen patienten med).
-Men va i hellvette,viskar praktikanten för sig själv medan hon avlägsnar latex hanskarna från sina händen och ber patienten vänta en liten stund medan hon rusar ut ur toan och in på sköterske exp för att få tag på den yngre eleven som förmodligen kan såna här jävla mordärna telefoner och kan hjälpa henne å slå av ljudet.Efter detta kan jag lova att praktikanten lärde sig att ha telefonen på LJUDLÖST!!!!!!
Efter några veckor har praktikanten lärt sig en hel del om den avd hon praktiserat på,men det är några saker hon aldrig kan lära sig,å det är vänta.Förr satt det ju en pedal under sängarna på sjukhuset som man använde när man skulle höjaupp hela sängen för tex bäddning.Nu höjer man upp den med en fjärrkontroll som sitter i sängen å de går sakta vill jag lova.De va bättre förr tänker praktikanten då satte man sin fot på pedalen å stampa som satan likt en översexuell hare...å vipps var sängen uppe.Medan praktikanden höjer sängen i sakta takt tittar hon ut genom fönstret från fjärdevåningen där det finns att skåda en 4-5 personer i blåarockar som står bakom ett hörn eller under träd.Va faan tänker praktikanten leker personalen kurragömma på lunchen, men efter ett tag förstår hon att dom röker fast de är de ju bara praktikanten som ser för dom som röker har ju gömt sig för varann,ganska bra faktiskt.
Nåväl praktiken är avklarad och praktikanten fick ett fint omdöme trots allt, så nu väntar skolbänken ett par månader till innan nästa praktik ska gå av stapeln.Då är det psykiatrin som står på schemat vilket kan innebära vissa risker,blir man en av personalen eller blir man en som går under behandling.....ja ja de får vi se då
Höres hörrni!
Praktigkanten är av den typen "snabba grabbar tidig kväll" eller "Skyndar jag mig så hinner jag"Hon plockar inte ihop tvätten nä hon river ihop den,hon lagar inte mat nä hon snor ihop middan,när hon arbetar har hon inte ett jobb utan tre, när hon studerar är det inte en utbildning utan fler,när hon går är stegen dubbelt så långa som för en normal människa,ja man kan väl säga att det är ett jädra tempo hela tiden.Detta resulterar i att praktikanten gruvar sig fruktansvärt varje gång hon ska ta sig in genom entrén till Sundsvalls sjukhus som består av en glasmonter som snurrar SAKTA runt runt,ja ni vet typ sån som på IKEA.Man ska lixom hinna in i ett litet utrymme och gå i samma takt som den snurrar (sakta) samtidigt som man ska tittar på nått handarbete nån har satt i ett skyltfönster på snurran.Känslan praktikanten får i denna stund är den samma som hon hade i åk 3 på Kyrkskolan när hon skulle lära sig att gå sakta i skolans luciatåg,nämligen jävlar,jävlar,jävlar nu kliver jag snart på den framför.
Väl uppe på avd blir praktikanten tilldelad en blå blus och vita byxor och vips är hon genast en av ca 10 pers i blårock som påminner lite om "Smurfarna" där dom springer omkring i korridorerna i små olika trupper.Bland de första hanledaren informerar praktikanten om är att om det "piper" så är det nån patient som behöver hjälp, om det däremot "piper" intensivt då har det hänt nått allvarligt tex ett hjärtstillestånd,nån som har ramlat mm och då måste man släppa de man har och springa dit.De här blir till en början ett problem för praktikanten och efter ett par dagar ett annat.Dom första dagarna reagerar inte praktikanten på vare sig intensiva "pip" eller vanliga "pip" inne på avdelningen,nää hon går omkring som om ingenting har hänt ,hanledaren påpekar vid ett flertal tillfällen att hon måste agera.Praktikanten fattar inte varför hon inte hör alla "pipen",va faan de måste ju vara ett av dom lättaste kunskapsmålen å nå på praktikplatsen. Tills hon en eftermiddag fattar varför,hon lever ju för faan i en "pipande" värld 24 h om dygnet.
De första "pipet" praktikanten reagerade på var ju naturligtvis inte uppe på avdelningen,nää de var på Shellmacken som ligger i Bydalen påväg hem från sjukhuset där hon stannade till för att köpa ett paket cigg.När praktikanten satt i sitt betalkort med chippet neråt slagit sin kortkod och köpet var godkänt började apparat jäveln "pipa" intensivft för att påminna praktikanten om att ta sitt betalkort.
-Men hellvette!!!! vad är det som har hänt nu rå och vart,utropar praktikanten medan hon tittar upp mot taket där det ska finnas en skylt och ett sals nr (om hon hade varit på praktiken vill säga) att springa till.
-Lugn,svarar killen i kassan.Det är bara kortapparaten som säger till att du inte ska glömma betalkortet.
-Å faan jag trodde de hade hänt nått alvarligt,svarar jag medan jag rycker kortet tar ciggpaketet och går ut till bilen.
Ni som har läst blogginlägget "Tjälknöl förr och nu" vet ju att praktikanten har sedan ett åt tillbaka ett NYTT kök som PIPER hela jävla tiden.Det hände vid ett flertal tillfällen när praktikanten satt sig i fåtöljen där hemma med en kopp kaffe och hade kväll att någon i familjen kom hem sent och körde maten i mikron.När maten var varm och tiden ute "piper" mikron,( intensivft) vilket resulterar i att praktikanten flyger upp ur fåtöljen och ska svara på ringningen.De måste vara praktikantens "pipiga"vardag som gjorde att hon inte reagerade på patientenas ringningar dom första dagarna.
Efter ett par dagar var praktikanten varm i kläderna som man brukar säga,hon kunde nu hjälpa patienterna på egen hand med de mesta.Då uppstod nästa problem.De ville sig inte bättre än att praktikanten hade (ofrivilligt) i dagarna fått ärva en tatcsh telefon av sin sambo,praktikanten är tekniskt obegåvad så hon kunde nätt å jämt svara på telefonhellvete.Hon hade den ju naturligtvis i byxfickan därför att barnen var själv på mornarna så hon ville vara anträffbar ifall de vart bekymmer där hemma.Telefonen hade ju ringt några gånger innan å melodin var en låt av ACDC,vad praktikanten inte visste var att en av hennes ohängde söner (Rille) hade ändrat låt just när HAN ringde till Eddie Meduzas "Jag vill ha RÖV". När prakitkanten svarar på en ringning där en patient är klar på toa tar hon på sig hanskar,rullar fram patienten som sitter på en transportabel typ toastol och ska precis torka rumpan DÅ ringer Rille."JAG VILL HA RÖÖÖV" hörs ur byxfickan på praktikanten som i denna stund tror hon ska döööö (förmodligen patienten med).
-Men va i hellvette,viskar praktikanten för sig själv medan hon avlägsnar latex hanskarna från sina händen och ber patienten vänta en liten stund medan hon rusar ut ur toan och in på sköterske exp för att få tag på den yngre eleven som förmodligen kan såna här jävla mordärna telefoner och kan hjälpa henne å slå av ljudet.Efter detta kan jag lova att praktikanten lärde sig att ha telefonen på LJUDLÖST!!!!!!
Efter några veckor har praktikanten lärt sig en hel del om den avd hon praktiserat på,men det är några saker hon aldrig kan lära sig,å det är vänta.Förr satt det ju en pedal under sängarna på sjukhuset som man använde när man skulle höjaupp hela sängen för tex bäddning.Nu höjer man upp den med en fjärrkontroll som sitter i sängen å de går sakta vill jag lova.De va bättre förr tänker praktikanten då satte man sin fot på pedalen å stampa som satan likt en översexuell hare...å vipps var sängen uppe.Medan praktikanden höjer sängen i sakta takt tittar hon ut genom fönstret från fjärdevåningen där det finns att skåda en 4-5 personer i blåarockar som står bakom ett hörn eller under träd.Va faan tänker praktikanten leker personalen kurragömma på lunchen, men efter ett tag förstår hon att dom röker fast de är de ju bara praktikanten som ser för dom som röker har ju gömt sig för varann,ganska bra faktiskt.
Nåväl praktiken är avklarad och praktikanten fick ett fint omdöme trots allt, så nu väntar skolbänken ett par månader till innan nästa praktik ska gå av stapeln.Då är det psykiatrin som står på schemat vilket kan innebära vissa risker,blir man en av personalen eller blir man en som går under behandling.....ja ja de får vi se då
Höres hörrni!
