Sy(där ja)
Min svägerska Lillemor påminde mig just på facebooke om när jag skulle fixa till kostymen åt min äldste son Rickard den dag han skulle iväg på avslutnings middag i ÅK 9.När jag skriver DEN dagen så menar jag just DEN dagen,ja samma dag som middagen skulle gå av stapeln. Ni vet de här med planering har ju aldrig varit min familjs grej lixom.Men rätt som de var kom ju just DEN dagen som vi egentligen hade vetat skulle komma i ca 9 år och av nån outgrundlig anledning vart de kaos.
Att sy har ju aldrig varit min hobby direkt och kommer förmodligen ALDRIG att bli,sy slöjd var jag ju så illa tvungen att ha i grundskolan på Vibacke tillsammans men en lärare som hette Gunlög i efternamn.Gunlög var en av 80-talets störta kämpe(ja efter Ingemar Stenmark dårå) som i 3 års tid försökte att övertala/lära både mig och mina övriga klasskamrater i 9 F att de var ROLIGT och NYTTIGT att handarbeta.Med facit i handen kämpade hon förgäves!!!Jag hade en 1 i betyg i hennes ämne,för att trösta mig själv bruka jag tänka "Ja,jag kom ETTA i sy slöjd oxå"
Av förstårliga själ har jag ju aldrig informerat mina barn om just de här med mig och min sy slöjd.Nää utan när dom gick på dagis kunde dom ibland komma hem med en liten tygbit som dom hade börjat sy litte på.Dagisfröken hade alltså ritat en boll eller en fyrkant före på tyglappen åsså skulle barnen(i åldrarna 3-5 år) sy låååång stygn å noggrant följa de ritade strecket. Så där satt jag alltså och sydde på deras små sy lapp med hela syskonskaran runt om mig i soffan som utan ett ljud i timtal tittade imponerat på sin mor som broderade fyrkanter och bollar i en väldig hastighet.
Min mormor Anny Klotz var visst en väldigt duktig sömmerska har min mamma berättat för mig. Lika så min farmor Rut sydde väldigt mycket,hon gick bort april 2004 och efter min farmor fick jag ärva ett SYSKRIN (med de mesta av syattiraljer i) och en SYMASKIN.De kan man väl jämföra med typ att en dövstum ärver en talbok eller nått i den stilen.Gåvan att sy har jag ju tyvärr inte ärvft efter nån av dessa kvinnor,de har jag papper på från Gunlög Åk 9 Vibakeskolan allmänna mitten på -80.
Nåväl dagen var inne då Rickard skulle på bal upp till Härnösand med alla 9 or som gått på Sörbergeskolan och dom skulle vara iklädd kostym.
-Ja men vi kan väl inte köpa en kostym för flera tusen kronor för att du ska upp till Härnösand en kväll på bal begriper du väl, försökte ja förklarade för Rickard.
-Joo,svarade han.
-Nää,du kommer att använda den i några få timmar och sedan är det nått jag får åka upp på erikshjälpen med,de vet jag.
-Ja va äre me de rå,undrade Rickard.
-Slöseri med pengar är va det är.Vi kan åka upp på erikshjälpen nu vettja å inhandla ett par kostymbyxor redan från början så spar vi ju en massa pengar, åsså kör jag tillbaka dom sen.(han hade kavaj)
-Jaa,Jonas (en klass kompis) köpte ju sina där,de gör vi morsan sa Rickard å hoppa in i bilen åsså for vi.
Vi hittade ganska snabbt ett par kostymbyxor som var bra på längden men inte i midjan,dom var lite för trång.
-Ja men va faan sa jag medan jag tittade i grenen på byxorna där det fanns lite tyg över på nå vis.Dom här är det ju bara och sprätta upp och sy ut Rickard,de fixar morsan vettu.
-Ja just ja de har du rätt i hörde man Rickard svara inifrån provhytten.
Jag tänkte i denna stund "Va faan jag var ju först i syslöjd" Rickard tänkte "Ja hon har ju både sy skrin å symaskin och jag minns ju vad enormt duktig mamma va å sy när vi var små".När vi kom fram till kassan passade jag ju även där på att tala om att jag slulle hem å sy ut byxorna lite.
-Ja de är ju ingen konst om man kan sy,svarade kassörskan och skickade fram kvitto när affären var avklarad.
-Inga problem för mig dä inte sa jag och sneglade lite överlägset baköver i kön och hoppades att alla hade hört,jo här ser ni en redig 4 barns mamma som kan stoppa strumpor och sy ut byxsarsel till sina barn,tänkte jag och lämnade butiken.
När vi kom hem öppnade jag mitt sy skrin och tog fram en sprättgrej,ja som en klyka med grönt skaft lixom åsså sprätta jag upp hela byxarselet.Sedan tog jag för första gången efter min farmors bortgång fram min ärvda synaskin och ställde den på köksbordet.
-Å herre gud va grejer de va på den här förbannade pjäsen då,sa jag tyst för mig själv medan jag stoppa in el kontakten och pedal tjosan så att en lampa började lysa.Jag minns ju ATT man skulle trä en symaskin men inte HUR,så jag testade några gången men de vart bara en massa knutar jag fick klippa loss av sy tråden.
-Rickard!!!!!,ropade jag in till tvrumet där ungdomarna satt.Va faan ha inte du haft sy slöjd du nu i nian nånting!
-Joo,vadårå.
-Jag får inte till de här med sy tråden i maskinhelvete,de är ju för satan lika snurrigt som bergodalbanan på Grönan.
-Vänta jag kommer,suckade Rickard och kom ut i köket.
Efter ett par misslyckade försök gick han in tillbaka tilll sina polare och frågade var och en vilket betyg dom hade i just ämnet sy slöjd.Frida vann med ett MVG så nu var det hennes tur att prova de för oss omöjliga uppdraget och vipps var sy maskinen klar för att byxsarselet skulle bli igen sytt.
...fortsättning följer!
Att sy har ju aldrig varit min hobby direkt och kommer förmodligen ALDRIG att bli,sy slöjd var jag ju så illa tvungen att ha i grundskolan på Vibacke tillsammans men en lärare som hette Gunlög i efternamn.Gunlög var en av 80-talets störta kämpe(ja efter Ingemar Stenmark dårå) som i 3 års tid försökte att övertala/lära både mig och mina övriga klasskamrater i 9 F att de var ROLIGT och NYTTIGT att handarbeta.Med facit i handen kämpade hon förgäves!!!Jag hade en 1 i betyg i hennes ämne,för att trösta mig själv bruka jag tänka "Ja,jag kom ETTA i sy slöjd oxå"
Av förstårliga själ har jag ju aldrig informerat mina barn om just de här med mig och min sy slöjd.Nää utan när dom gick på dagis kunde dom ibland komma hem med en liten tygbit som dom hade börjat sy litte på.Dagisfröken hade alltså ritat en boll eller en fyrkant före på tyglappen åsså skulle barnen(i åldrarna 3-5 år) sy låååång stygn å noggrant följa de ritade strecket. Så där satt jag alltså och sydde på deras små sy lapp med hela syskonskaran runt om mig i soffan som utan ett ljud i timtal tittade imponerat på sin mor som broderade fyrkanter och bollar i en väldig hastighet.
Min mormor Anny Klotz var visst en väldigt duktig sömmerska har min mamma berättat för mig. Lika så min farmor Rut sydde väldigt mycket,hon gick bort april 2004 och efter min farmor fick jag ärva ett SYSKRIN (med de mesta av syattiraljer i) och en SYMASKIN.De kan man väl jämföra med typ att en dövstum ärver en talbok eller nått i den stilen.Gåvan att sy har jag ju tyvärr inte ärvft efter nån av dessa kvinnor,de har jag papper på från Gunlög Åk 9 Vibakeskolan allmänna mitten på -80.
Nåväl dagen var inne då Rickard skulle på bal upp till Härnösand med alla 9 or som gått på Sörbergeskolan och dom skulle vara iklädd kostym.
-Ja men vi kan väl inte köpa en kostym för flera tusen kronor för att du ska upp till Härnösand en kväll på bal begriper du väl, försökte ja förklarade för Rickard.
-Joo,svarade han.
-Nää,du kommer att använda den i några få timmar och sedan är det nått jag får åka upp på erikshjälpen med,de vet jag.
-Ja va äre me de rå,undrade Rickard.
-Slöseri med pengar är va det är.Vi kan åka upp på erikshjälpen nu vettja å inhandla ett par kostymbyxor redan från början så spar vi ju en massa pengar, åsså kör jag tillbaka dom sen.(han hade kavaj)
-Jaa,Jonas (en klass kompis) köpte ju sina där,de gör vi morsan sa Rickard å hoppa in i bilen åsså for vi.
Vi hittade ganska snabbt ett par kostymbyxor som var bra på längden men inte i midjan,dom var lite för trång.
-Ja men va faan sa jag medan jag tittade i grenen på byxorna där det fanns lite tyg över på nå vis.Dom här är det ju bara och sprätta upp och sy ut Rickard,de fixar morsan vettu.
-Ja just ja de har du rätt i hörde man Rickard svara inifrån provhytten.
Jag tänkte i denna stund "Va faan jag var ju först i syslöjd" Rickard tänkte "Ja hon har ju både sy skrin å symaskin och jag minns ju vad enormt duktig mamma va å sy när vi var små".När vi kom fram till kassan passade jag ju även där på att tala om att jag slulle hem å sy ut byxorna lite.
-Ja de är ju ingen konst om man kan sy,svarade kassörskan och skickade fram kvitto när affären var avklarad.
-Inga problem för mig dä inte sa jag och sneglade lite överlägset baköver i kön och hoppades att alla hade hört,jo här ser ni en redig 4 barns mamma som kan stoppa strumpor och sy ut byxsarsel till sina barn,tänkte jag och lämnade butiken.
När vi kom hem öppnade jag mitt sy skrin och tog fram en sprättgrej,ja som en klyka med grönt skaft lixom åsså sprätta jag upp hela byxarselet.Sedan tog jag för första gången efter min farmors bortgång fram min ärvda synaskin och ställde den på köksbordet.
-Å herre gud va grejer de va på den här förbannade pjäsen då,sa jag tyst för mig själv medan jag stoppa in el kontakten och pedal tjosan så att en lampa började lysa.Jag minns ju ATT man skulle trä en symaskin men inte HUR,så jag testade några gången men de vart bara en massa knutar jag fick klippa loss av sy tråden.
-Rickard!!!!!,ropade jag in till tvrumet där ungdomarna satt.Va faan ha inte du haft sy slöjd du nu i nian nånting!
-Joo,vadårå.
-Jag får inte till de här med sy tråden i maskinhelvete,de är ju för satan lika snurrigt som bergodalbanan på Grönan.
-Vänta jag kommer,suckade Rickard och kom ut i köket.
Efter ett par misslyckade försök gick han in tillbaka tilll sina polare och frågade var och en vilket betyg dom hade i just ämnet sy slöjd.Frida vann med ett MVG så nu var det hennes tur att prova de för oss omöjliga uppdraget och vipps var sy maskinen klar för att byxsarselet skulle bli igen sytt.
...fortsättning följer!
