ankarbergs

Jaa *suck* i dag har jag flugit och farit här hemma förstår ni, men det fantastiska är att de är ju inte bara jag ,nää utan vi var nämligen 3  Gunnel,Herr-Blåmes och en humla. Tillsaken hör att Gunnel och Humlan är jag inte rädd för, nää vi funkar bra ihop, men Herr-Blåmes är jag fruktansvärt livrädd för...å huva huva!!!Att den känslan uppstår varje gång jag ser en fågel på nära håll rår en spelgalen Tjädertupp från Östersunds trakterna för.Ja om vi säger som så..... jag är nog en av dom få människor som varit så nära att bli våldtagen bakifrån av en Tjädertupp mitt i smällkalla vintern 10 år gammal.(de är dagen sanning hörrni,jag vet att några som var med då läser bloggen så dom kan säkert intyga på kommentarer)

De ville sig inte bättre än att jag var på drag hundstävling uppe i Östersund med mina föräldrar och jag tog mina skidorna och började följa ett utav skidspåren som RÅKADE vara 10 km långt.När jag kom ner på en myr som var ganska öppen hörde jag att de dunsade till bakom mig i skidspåret så jag vände mig om för att se vad de kunde vara för nått.Å där stod en Tjädertupp (fruktansvärt vacker) med hela sin fjäderskrud ut spärrad och halsen hög och hans ögonlock lyste rösa varje gång han blinkade,han trampade runt och hade ett kluckande läte."Men va kom den ifrån" vet jag att jag hann tänka och höjde min blick mot trädtopparna en bit bort. Då hoppade han på mig å jag var ju inte riktigt beredd på de så jag föll(som tur var) framåt med den kåta tuppen på ryggen,han rev mig illa med sina klor där täckbyxorna och jackan hade glidit isär och hackade sönder mig i nacken me näbben.Tur i oturen kom efter nån minut en skidåkare till som slog Tjädern med sin stav till den gick av och jag kunde få åka i mål.Min hjälte skidåkaren fick en bukett blommor och ett par nya stavar av min mor och far.....så klart!!

Ni kanske förstår min rädsla lite bättre nu!Jaa, fast de är klart vid närmare eftertanke så här en stund senare vid köksbordet och tangentbordet förstår jag ju att de kan ju inte va de lättaste för en liten jävla Blåmes att vålta en en fyrabarnsmamma på 70 kg, 43 år gammal med hormonspiral och jägarexamen........men man vet aldrig.

Nu i morse när Albin och jag skulle sätta oss ner för att käka frukost stod ytterdörren öppen därför att Gunnel brukar gå in å ut som hon vill (hon satt som tur var på buren just då).När jag kommer med äggkastrullen till köksbordet flyger Herr-Blåmes just över de dukade bordet så kökslampan går i gungning, där har Albin just satt sig och nickat i takt till "mikro kåt" som spelas på radion å börjat häller upp fil på sin talrik.
-Ååååå va faan vare,flämtar jag och ryggar bak några steg.
-Titta mamma vi har fått en FÅGEL,ropar Albin glatt å pekar på köksfönstret!(han vet inte om min fågel rädsla,å framför allt inte hur den uppstod)
-MEN KUUUUKARS SKYMMNING!!!!!!,skriker jag å rusar de jag kan ut på bron iklädd nattlinne å med pattarna hängande å slängande både runt hantaget och i äggkastrullen så vattnet skvätter å skummar likt Vängåvans fontän inne i stan.Albin blir ju naturligtvis rädd av sin mammas agerande så han springer efter.
-Ären farlig?undrar Albin där vi står ute på bron.
-Nää,svarar jag kort.
-Varför springer vi dårå,är hans nästa fråga medan han börjar gå in i huset igen.

-Va ska ru göra,ropar jag lite argt
-Titta vart den tog vägen.
-ÅÅÅÅ FYY FAAN!!!!!väser svagt medan Albin stannar vid en pöl på golvet som uppstod av äggvattnet när jag flydde fältet å hamnade på golvet.
-Jaha å här har de pissat å vem ska ta upp de då (Gunnel kissar ju inne ibland så Albin har ju ett antal gånger klivit i de)
-Ja men få ut fågeljäveln du så torkar jag upp fågelpisset,de lovar jag,ropar jag ute från bron å tänder en cigg
höjer min blick och ber en stilla bön
-Kan vi inte skjuta den då,undrar Albin där han står en bit in i hallen.
-Men de begriper du väl för satan att vi kan ju inte ta fran hagelsprakarn å dra på en hagelsvärn på Herr-Blåmes som sitter i soffa,tror du pappa skulle bli gla då???suckar jag å bara längtar till Albin ska ropa "-Nu flög den ut mamma"
-Jaa jag vet vi ringer pappa,säger Albin å kommer ut me telefon.
-Men glömm,säger jag och ställer ifrån mig äggkastrullen för att ta av pojken telefon.Jag skulle vilja se minen på pappa din ja om dom fick avbryta HELA bygget av Sörbergeskolan för att Herr-G ska hem å släppa ut en Blåmes på 100 gram.

-Nää Albin de här klarar du galant,gå bara in och öppna två fönster så flyger den ju ut.Du förstår att vissa mammor tål helt enkelt inte fåglar,men de gör ju du ju.
När Albin stegar mot soffan där Herr-Blåmes slagit sig till ro ropar han plötsligt
-ÅÅÅÅÅ mamma jag måste bara få ta ett kort på honom innan jag släpper ut han,han har så otroligt vackra färger.Du får se kortet sedan!
-Ja men de vore snällt de, ta du kameran å ta nå kort först då så jag får se honom,säger jag å pekar på kameran som står i hyllan vid tvn.
Albin prata med Herr-Blåmes medan han tar några kort öppnar sedan fönstret och föser försiktigt ut fågel som kvittrande glad försvinner upp i en klarblå himmel.
Jag har alltså turen att få träffat två fågelhjältar,mannen med staven åsså min alldeles egna lilla Albin.Jag har skrivit de förut och jag skriver de igen,vilken tur att jag fick mig en liten mini Herr-G som med sin klokhet och sitt lugn reder upp de mesta åt sin hysteriska mamma!!!

Gunnel hon flög senare under dagen upp i soffan för att vidare ta sig till fönstret där hon tog första humlan men käften den låg död på fönsterbrädan när jag kom upp från tvättstugan.Den andra humlan hade hon ståndskall på för den hade hamnat under fatet där blomman tidigare stod men som under jakten hade råkat hamna bakom soffan.Fast den incidenten redde jag upp själv,de här låter ju helt otroligt,men jag har bild bevis som jag ska se om jag lyckas få in......nånstans!

Tack å gonatt hörrni!!!

PS: Joo men jag lyckades med bilderna i kväll ;-)....den första är ju Herr-Blåmes i soffan (jaa jag vet att blommorna vill ha vatten)....de andra är Gunnel med ståndskall på den ena humlan.....den döda kan man se på bilden såg jag nu.....till vänster!!!!