När ska man erkänna å när ska men neka???
Mitt tidigare inlägg handlade ju om att vi skulle skriva på ett dokument där Herr-G och jag "erkände" vårt föräldrarskap till våra söner Rickard och Nicklas.Vissa gånger/situationer har man ställt sig själv frågan om vi verkligen gjorde rätt den gången som vi satte pennan på raden dom pekade och skrev på ;) Den första och enda gång jag hittills nekat mitt föräldrarskap till Rickard gick de käpp rätt åt pipan kan jag tala om,å nu i veckan "erkände" jag att jag var mamma och att Herr-G var pappa, men likt förbannat gick det även denna gång som vid den första.
Den gång jag nekade gick till på följande sätt,vi var som vanligt uppe i Vemdalen där vi hade firat nyår Albin,jag och Herr-G när vi en kväll kom på att vi skulle gå upp på Vargen å ta en öl och kolla läget.Jag gick lite före tillsammans med en husvagnsgranne,vi köpte varsin öl och satte oss i en soffa där det redan satt två äldre par med varsin drink,efter en stund började vi småprata och kom fram till att jag både bodde i Timrå och höll på Timrå IK.
-Jaha Timrå,säger en utav karlarna som både för sig och klär sig väldigt propert.Då kanske du känner Rickard Ankarberg?
På de sätt han ställde den frågan fick jag för mig att Rickard hade hittat på/gjort nå djävulskap.....jaa,jag vet ju att mina ungar är inte guds bästa barn i alla lägen,så jag svarade.
-Njaa Rickard Ankarberg vet jag nog kanske inte så här på rak arm att jag vet vem är.
Han förklarade hur han såg ut å att han bodde i Sörberge någonstans.(mmmm närmare bestämt i MIN källare tänkte jag för mig själv)
-Njaa ser jag honom så kanske jag vet vem han är,svarade jag och skålade samtidigt som jag tittade upp på min husvagnsgranne som satt som ett ?
-Ja ja det är en förbaskat trevlig å duktig grabb som arbetar hos oss i butiken på Jakt.se,han ska föressten få åka över till Tjeckien å jaga vildsvin nu i nov med Jocke Smålänning å grabbarna,man ska ju vara rädd om bra personal.
Jävlar Jävlar Jävlar tänkte jag ....nu har jag ju sålt taska till räven.Men jag hade ju lite innaför västen så jag sa om än lite tyst.
-Jaha ja,jaa joo de är ju som så att de är ju min äldste son ..........jaa Rickard alltså.
Mannen sänkte glaset och tittade frågande på mig å sedan på sitt sällskap i samma veva som Herr-G kliver in genom dörren.Jag vinkar till honom för att visa vart vi satt oss,när Herr-G kommer fram frågar jag honom.
-Du vad heter våran äldste son?
Herr G tittar på mig som om jag skulle ha ramlat å slagit huvudet de hårdaste man kan göra.
-Njaa Rickard men de borde väl du veta,säger Herr-G och nickar mot mig.
-Jaa å vad heter han i efter namn???
-Njaa Ankarberg..men va faan äre frågan om,undrar Herr-G lite oroligt och tittar runt på mina nya vänner.
-Jaa joo det vart ett litet missförstånd ang Rickard.....men nu ska vi packa ihop och gå hem till våran stuga för vi ska vara i slalombacken när dom öppnar tidigt i morrgon bitte.
Dom svepte de sista ur glasen och försvann alla 4 ut genom dörren som i lite panik tyckte jag.När jag förklarade för Herr-G hur jag strulat till de sa han bara
-Hahaha...men varför blir jag inte förvånad Annika...din dåre du slår ju alla rekord.!!!!
Den gången jag "erkände" var nu i veckan under älgjakten,å de gick ju inge bättre så här med facit i hand.Alla ordinarie jägarna i vår jaktlag VET ju att Rickard å Nicklas är våra söner genom att Herr-G har jagad i laget sedan han var 16 år.Oturligt nog vart en av gubbarna sjuk strax innan jakten så han hade skickat en kvinnlig bekant för att jaga i hans ställe och hon hette Solvig och var strax över 60 år.Efter några dagar frågade hon om Rickard typ "Hur länge han hade jagat" "Om de var hans första hund" "var han bodde och om hans ålder".Till slut förstod jag att hon inte visste att Rickard var vår son, så en em när vi samlats för att få nya pass och hon ställde en ny fråga sa jag.
-Jo Rickard och Nicklas är ju Herr-Gs och mina söner de vettu.
-Ja men då förstår jag,svarade Solvig.Ni har väldigt fina pojkar må jag säga både när det gäller jakt och bemötande,dom ska ni vara stolta över.
Flera gånger kom hon fram och gav pojkarna beröm så man gick ju lixom som mamma med näsan i vädret...jaa i några dagar iaf.
Så kom torsdagen då våra tyska jaktgäster alltid bjuder på surkål,kött och mos (skit gott vare) och starkdryck(vi jagar inte på fredag) + att vi har några lekar och som av en händelse en gitarr om någon vill uppträda. En utav lekarna var att vi på en dator fick se olika modeller utav bröst där vi skulle gissa om de var silikon eller riktiga pattar.När vi satt oss vid bordet lutade Solvig sig över till mig å sa
-Men jag har väl aldrig sett nått liknande...en del var ju groteska ju....kära nån!!!
Jag flinade samtidigt som jag skakade lite på huvudet lite ursäktande och medhåll ande.Kvällen fortsatte i ett trevligt och glatt tempo å rätt som de var tog bröderna Ankarberg fram gitarren och skulle stämma upp till sång,jag tog ett djupt andetag å hoppades på att de skulle bli nått rumsrent inför denna församling.Joorå dom spelade och sjöng "Bröderna Byströms begravningsbyrå" och efter den vart de Sven Ingvars.Solvig klappade glatt tackten och önskade 60 tals låtar och efter uppträdandet kom hon och satte sig brevid mig och sa.
-Men vilken härligt galen glad familj ni är Annika,å med ett sådant stort gemensamt intresse som jakt och hundar....de är ju nästan så man blir lite avis... skrattade hon och lade handen på min arm.Å de va då allting brast!!!!!När hon avslutade meningen hann jag lixom inte svara förrän Jörgen tog ett ackord på gitarren och Solvig sa
-Sshhss ...nu ska Rickard sjunga igen nu måste vi lyssna och kanske sjunga med hörru.
Åsså lade hon huvudet på sne fyllt av ett leende och man kunde riktigt se i hennes ögon förväntningar hon hade på ev en 60 talare utav Sven Ingvars...Om jag säger som så...det vart INTE Sven Ingvars!!!
Nää de vart en låt av Eddie Meduza å de vet väl dom flesta av oss vad dom texterna handlar om....
Refrengen var "När kungen knulla Silvia,den bääääästa filmen jag har"(finns säkert på Youtube för er som törs lyssna)
Jag hade fruktansvärt svårt att hålla mig för skratt,ni vet när man inte får skratta utan ska hålla sig,typ man guppar med hela kroppen och tårarna rinner.Just så vart de så man får väl hoppas att Solvig inte trodde att jag vart så känslomässigt berörd av Rilles sjuka sång....Jaa jag förstod ju att de nångång under kvällen skulle bli nå galet...å som jag tidigare skrivit,mina barn är inte guds bästa.De vet ju jag men de trodde nog Solvig......När sången var slut höjde Herr-G sitt huvud som han under låtens gång hade sänkt sakta,sakta och tillslut lutat sin panna mot ölburken han hade i sin hand.När herrarnas applåder å jubel hade tystnat lutar sig Solvig fram till mig och frågar
-Har han skrivit den där låten själv Rickard tror du?
-Nää de har han INTE....de är nån här inne som har lurat Rickard till att sjunga just den där låten...skulle jag tro :)
Fast jag tror Solvig gillade Eddie Meduza litegrann...hon vet bara inte om det än.
Den gång jag nekade gick till på följande sätt,vi var som vanligt uppe i Vemdalen där vi hade firat nyår Albin,jag och Herr-G när vi en kväll kom på att vi skulle gå upp på Vargen å ta en öl och kolla läget.Jag gick lite före tillsammans med en husvagnsgranne,vi köpte varsin öl och satte oss i en soffa där det redan satt två äldre par med varsin drink,efter en stund började vi småprata och kom fram till att jag både bodde i Timrå och höll på Timrå IK.
-Jaha Timrå,säger en utav karlarna som både för sig och klär sig väldigt propert.Då kanske du känner Rickard Ankarberg?
På de sätt han ställde den frågan fick jag för mig att Rickard hade hittat på/gjort nå djävulskap.....jaa,jag vet ju att mina ungar är inte guds bästa barn i alla lägen,så jag svarade.
-Njaa Rickard Ankarberg vet jag nog kanske inte så här på rak arm att jag vet vem är.
Han förklarade hur han såg ut å att han bodde i Sörberge någonstans.(mmmm närmare bestämt i MIN källare tänkte jag för mig själv)
-Njaa ser jag honom så kanske jag vet vem han är,svarade jag och skålade samtidigt som jag tittade upp på min husvagnsgranne som satt som ett ?
-Ja ja det är en förbaskat trevlig å duktig grabb som arbetar hos oss i butiken på Jakt.se,han ska föressten få åka över till Tjeckien å jaga vildsvin nu i nov med Jocke Smålänning å grabbarna,man ska ju vara rädd om bra personal.
Jävlar Jävlar Jävlar tänkte jag ....nu har jag ju sålt taska till räven.Men jag hade ju lite innaför västen så jag sa om än lite tyst.
-Jaha ja,jaa joo de är ju som så att de är ju min äldste son ..........jaa Rickard alltså.
Mannen sänkte glaset och tittade frågande på mig å sedan på sitt sällskap i samma veva som Herr-G kliver in genom dörren.Jag vinkar till honom för att visa vart vi satt oss,när Herr-G kommer fram frågar jag honom.
-Du vad heter våran äldste son?
Herr G tittar på mig som om jag skulle ha ramlat å slagit huvudet de hårdaste man kan göra.
-Njaa Rickard men de borde väl du veta,säger Herr-G och nickar mot mig.
-Jaa å vad heter han i efter namn???
-Njaa Ankarberg..men va faan äre frågan om,undrar Herr-G lite oroligt och tittar runt på mina nya vänner.
-Jaa joo det vart ett litet missförstånd ang Rickard.....men nu ska vi packa ihop och gå hem till våran stuga för vi ska vara i slalombacken när dom öppnar tidigt i morrgon bitte.
Dom svepte de sista ur glasen och försvann alla 4 ut genom dörren som i lite panik tyckte jag.När jag förklarade för Herr-G hur jag strulat till de sa han bara
-Hahaha...men varför blir jag inte förvånad Annika...din dåre du slår ju alla rekord.!!!!
Den gången jag "erkände" var nu i veckan under älgjakten,å de gick ju inge bättre så här med facit i hand.Alla ordinarie jägarna i vår jaktlag VET ju att Rickard å Nicklas är våra söner genom att Herr-G har jagad i laget sedan han var 16 år.Oturligt nog vart en av gubbarna sjuk strax innan jakten så han hade skickat en kvinnlig bekant för att jaga i hans ställe och hon hette Solvig och var strax över 60 år.Efter några dagar frågade hon om Rickard typ "Hur länge han hade jagat" "Om de var hans första hund" "var han bodde och om hans ålder".Till slut förstod jag att hon inte visste att Rickard var vår son, så en em när vi samlats för att få nya pass och hon ställde en ny fråga sa jag.
-Jo Rickard och Nicklas är ju Herr-Gs och mina söner de vettu.
-Ja men då förstår jag,svarade Solvig.Ni har väldigt fina pojkar må jag säga både när det gäller jakt och bemötande,dom ska ni vara stolta över.
Flera gånger kom hon fram och gav pojkarna beröm så man gick ju lixom som mamma med näsan i vädret...jaa i några dagar iaf.
Så kom torsdagen då våra tyska jaktgäster alltid bjuder på surkål,kött och mos (skit gott vare) och starkdryck(vi jagar inte på fredag) + att vi har några lekar och som av en händelse en gitarr om någon vill uppträda. En utav lekarna var att vi på en dator fick se olika modeller utav bröst där vi skulle gissa om de var silikon eller riktiga pattar.När vi satt oss vid bordet lutade Solvig sig över till mig å sa
-Men jag har väl aldrig sett nått liknande...en del var ju groteska ju....kära nån!!!
Jag flinade samtidigt som jag skakade lite på huvudet lite ursäktande och medhåll ande.Kvällen fortsatte i ett trevligt och glatt tempo å rätt som de var tog bröderna Ankarberg fram gitarren och skulle stämma upp till sång,jag tog ett djupt andetag å hoppades på att de skulle bli nått rumsrent inför denna församling.Joorå dom spelade och sjöng "Bröderna Byströms begravningsbyrå" och efter den vart de Sven Ingvars.Solvig klappade glatt tackten och önskade 60 tals låtar och efter uppträdandet kom hon och satte sig brevid mig och sa.
-Men vilken härligt galen glad familj ni är Annika,å med ett sådant stort gemensamt intresse som jakt och hundar....de är ju nästan så man blir lite avis... skrattade hon och lade handen på min arm.Å de va då allting brast!!!!!När hon avslutade meningen hann jag lixom inte svara förrän Jörgen tog ett ackord på gitarren och Solvig sa
-Sshhss ...nu ska Rickard sjunga igen nu måste vi lyssna och kanske sjunga med hörru.
Åsså lade hon huvudet på sne fyllt av ett leende och man kunde riktigt se i hennes ögon förväntningar hon hade på ev en 60 talare utav Sven Ingvars...Om jag säger som så...det vart INTE Sven Ingvars!!!
Nää de vart en låt av Eddie Meduza å de vet väl dom flesta av oss vad dom texterna handlar om....
Refrengen var "När kungen knulla Silvia,den bääääästa filmen jag har"(finns säkert på Youtube för er som törs lyssna)
Jag hade fruktansvärt svårt att hålla mig för skratt,ni vet när man inte får skratta utan ska hålla sig,typ man guppar med hela kroppen och tårarna rinner.Just så vart de så man får väl hoppas att Solvig inte trodde att jag vart så känslomässigt berörd av Rilles sjuka sång....Jaa jag förstod ju att de nångång under kvällen skulle bli nå galet...å som jag tidigare skrivit,mina barn är inte guds bästa.De vet ju jag men de trodde nog Solvig......När sången var slut höjde Herr-G sitt huvud som han under låtens gång hade sänkt sakta,sakta och tillslut lutat sin panna mot ölburken han hade i sin hand.När herrarnas applåder å jubel hade tystnat lutar sig Solvig fram till mig och frågar
-Har han skrivit den där låten själv Rickard tror du?
-Nää de har han INTE....de är nån här inne som har lurat Rickard till att sjunga just den där låten...skulle jag tro :)
Fast jag tror Solvig gillade Eddie Meduza litegrann...hon vet bara inte om det än.
