Hundliv är ett väldans trevligt liv!
Jaa kära läsare som en del av er säkert hört ryktas om så har de kommit en ny familjemedlem hit hem till oss vid namn Ester.Ester är en labb tik på 12 veckor från Härnösand som jag har väntat på i ca 3 år och nu har hon äntligen kommit.Mitt hjärta är extra stort och slår extra fort just för rasen labrador,riktigt varför vet jag inte men de här är min fjärde labb och jag ska kortfattat berätta lite om dom andra tre som lunkat vid min sida.
Den allra första labben vi hade var de mina föräldrar som införskaffa,han hette Barabas och var en förväxt labrador hane på 44 kg,jaa... man kan väl säga att de var nått mitt emellan dinosaurier och hund.Han var STOR,han var SNÄLL och han var fruktansvärt TJURIG,med de menar jag att ville inte barabas gå åt de håll jag/vi ville så la han sig helt sonika platt ner på marken...å då vare ju bara å vända. De var väldigt enerverande när jag som 8 åring skulle tävla lydnad med honom och tävlingsledaren sa "Till höger om marsch" åsså ville inte Barabas de just då...nähä då vare bara å ta nästa moment.Jag vill minnas att Barabas hade grova höftleds fel så pg av de vart han inte så gammal.
Labb nr två var en hane de med som jag tog från hundskolan -85,han var döpt till Loke men som vi alla vet delar man in labbarnas hjärna i 2 delar,ena halvan är fylld av matlust å andra halvan sexlust...så vi döpte om han till Rasken(stam).Att de vart en labb den gången tror jag beror på att jag jobbade ju i ladugårdar som avbytare på den tiden och på många bilder kan man se ju ryttare med labbar runt hästens ben,även på bondgårdar finns de bilder där labbar ligger harmoniskt ute på gårdarna omringade av kreatur...men de va på bild de! Efter att Rasken varit hos mig nån månad tänkte jag att nu äre dax för honom och hänka med ut i ladugardarna så de blir som på bilderna lixom :) De vart de inte!Nää för när jag satte ner labben på ladugårdsgolvet började den ena sidan hjärnan å gå på högvarv...jaa matlusten alltså.Han for men samma hastighet som en lerduva ur en lerduvekastare ner i mockarännan där hans käftar likt packman öste i sig koskit.Nu villere sig inte bättre än att kona hade ju aldrig förr sett en hund så dom bockade å kastade i rena paniken vilket i sig resulterade i att 3 st kvigor slet sig lös från sin plats och sprang ut i foder rumet.
Efter mycket om och men, springande i skitränna hade jag fått tag på valpen som mätt och belåten full i dynga fick tillbringa resten av min arbetstid i bilen.De tog mig en timme å bara bjäsa (sätta fast) kreaturen där dom var innan Rasken gjordr entré och jag har väl aldrig blivit så illa sparkad som den dan pg av stressade och rädda kor.
Men Rasken vart en otroligt trevlig arbets kompis på apell/ lydnadsplan, en tävling hade vi 198 p av 200 möjliga han kämpade även åt sig en silver medalj i nordiska mästerskapen inom drag hundsporten där han även samlade ihop 3 cert till champion.Han var med på allt och framförallt gav han allt när de gällde en förbaskat ärlig hund.Vid 10 års ålder fick han svår epilepsi så han fick jaga vidare i de sälla jaktmarkerna på egen hand.
Min tredja labb var en liten tik även hon från hundskolan som var döpt till Simpa.Ojojoj de är mitt livs stora kärlek de...jaa alla hundar vi haft har jag ju fäst mig vid men Simpa hon var speciell på alla sätt å vis.Jag minns en morgon i oktober när vi skulle ut på en söktävling och när jag tar Simpa ur bilen har hon på nå vis skurit bort en stor bit av den stora trampdynan.
-Hur faan gör jag nu,frågade jag domaren.
-Tja prova ett skick å se vad hon säger.
Jag tog på rullen å sökskynke riktade upp henne efter rutkanten å sa
-Sök om du vill!
Simpa sökte ut i klockrena skick och tog fram alla figuranter inom utsatt tid å vi fick 8p av ena domaren å 9 av den andra (10 är de högsta)
Lydnaden fixade hon oxå,vi hade några poängs avdrag pg av sent sättande men de var för då tog trampdynan i gräset så de gjorde ont.Jaa de är en grej..å de finns 1000 till som hon har impat med...mattes lilla prinsessa.Simpa vart 13 år och pg av ålderskrämpor fick även hon fortsätta jagandet i de sälla jaktmarkerna.
Jaa åsså den fjärde å nuvarande labben som även den vart en tik och döpt till Ester.Hon har ju precis bitit av start snöret på sin karriär som jag hoppas blir både stor å lång.Jag har ju sedan Simpa försvann sökt och tänkt köpt mig en ny liten labb...men jag har lixom inte hunnit,för vipps kom den ene jämten efter den andra å en stövare på de.När jag var uppe i fjällen efter nyår ringde min pappa å sa
-Va faan skulle du inte ha en labbtik du.
-Jo jag har skickat förfrågan till en kennel söder ut...så till våren me lite tur,sa jag.
-Ja men Lena känner en kvinna uppe i Härnösand som har en tik kvar och hade tänkt behålla den själv...men kom de nån som gillade å jaga å tävla så kunde hon tänka sig att sälja henne.
-Jaa men då slår jag väl till sa jag.
-Ja gör de sa pappa de är nog hundar med de motorer vi vill ha...hon är lev klar på onsdag.(veckan efter)
Snabba grabbar tidig kväll ;)
Jaa så nu har jag äntligen min labb igen och förhoppningsvis en god arbets kamrat inom både jakt å bruks,Å framförallt ett vackert kutter smycke bak på akteruff till Klitt-Marie i sommar...Labbar gillar vatten å de gör jag med.
Höres hörrni ;)
Den allra första labben vi hade var de mina föräldrar som införskaffa,han hette Barabas och var en förväxt labrador hane på 44 kg,jaa... man kan väl säga att de var nått mitt emellan dinosaurier och hund.Han var STOR,han var SNÄLL och han var fruktansvärt TJURIG,med de menar jag att ville inte barabas gå åt de håll jag/vi ville så la han sig helt sonika platt ner på marken...å då vare ju bara å vända. De var väldigt enerverande när jag som 8 åring skulle tävla lydnad med honom och tävlingsledaren sa "Till höger om marsch" åsså ville inte Barabas de just då...nähä då vare bara å ta nästa moment.Jag vill minnas att Barabas hade grova höftleds fel så pg av de vart han inte så gammal.
Labb nr två var en hane de med som jag tog från hundskolan -85,han var döpt till Loke men som vi alla vet delar man in labbarnas hjärna i 2 delar,ena halvan är fylld av matlust å andra halvan sexlust...så vi döpte om han till Rasken(stam).Att de vart en labb den gången tror jag beror på att jag jobbade ju i ladugårdar som avbytare på den tiden och på många bilder kan man se ju ryttare med labbar runt hästens ben,även på bondgårdar finns de bilder där labbar ligger harmoniskt ute på gårdarna omringade av kreatur...men de va på bild de! Efter att Rasken varit hos mig nån månad tänkte jag att nu äre dax för honom och hänka med ut i ladugardarna så de blir som på bilderna lixom :) De vart de inte!Nää för när jag satte ner labben på ladugårdsgolvet började den ena sidan hjärnan å gå på högvarv...jaa matlusten alltså.Han for men samma hastighet som en lerduva ur en lerduvekastare ner i mockarännan där hans käftar likt packman öste i sig koskit.Nu villere sig inte bättre än att kona hade ju aldrig förr sett en hund så dom bockade å kastade i rena paniken vilket i sig resulterade i att 3 st kvigor slet sig lös från sin plats och sprang ut i foder rumet.
Efter mycket om och men, springande i skitränna hade jag fått tag på valpen som mätt och belåten full i dynga fick tillbringa resten av min arbetstid i bilen.De tog mig en timme å bara bjäsa (sätta fast) kreaturen där dom var innan Rasken gjordr entré och jag har väl aldrig blivit så illa sparkad som den dan pg av stressade och rädda kor.
Men Rasken vart en otroligt trevlig arbets kompis på apell/ lydnadsplan, en tävling hade vi 198 p av 200 möjliga han kämpade även åt sig en silver medalj i nordiska mästerskapen inom drag hundsporten där han även samlade ihop 3 cert till champion.Han var med på allt och framförallt gav han allt när de gällde en förbaskat ärlig hund.Vid 10 års ålder fick han svår epilepsi så han fick jaga vidare i de sälla jaktmarkerna på egen hand.
Min tredja labb var en liten tik även hon från hundskolan som var döpt till Simpa.Ojojoj de är mitt livs stora kärlek de...jaa alla hundar vi haft har jag ju fäst mig vid men Simpa hon var speciell på alla sätt å vis.Jag minns en morgon i oktober när vi skulle ut på en söktävling och när jag tar Simpa ur bilen har hon på nå vis skurit bort en stor bit av den stora trampdynan.
-Hur faan gör jag nu,frågade jag domaren.
-Tja prova ett skick å se vad hon säger.
Jag tog på rullen å sökskynke riktade upp henne efter rutkanten å sa
-Sök om du vill!
Simpa sökte ut i klockrena skick och tog fram alla figuranter inom utsatt tid å vi fick 8p av ena domaren å 9 av den andra (10 är de högsta)
Lydnaden fixade hon oxå,vi hade några poängs avdrag pg av sent sättande men de var för då tog trampdynan i gräset så de gjorde ont.Jaa de är en grej..å de finns 1000 till som hon har impat med...mattes lilla prinsessa.Simpa vart 13 år och pg av ålderskrämpor fick även hon fortsätta jagandet i de sälla jaktmarkerna.
Jaa åsså den fjärde å nuvarande labben som även den vart en tik och döpt till Ester.Hon har ju precis bitit av start snöret på sin karriär som jag hoppas blir både stor å lång.Jag har ju sedan Simpa försvann sökt och tänkt köpt mig en ny liten labb...men jag har lixom inte hunnit,för vipps kom den ene jämten efter den andra å en stövare på de.När jag var uppe i fjällen efter nyår ringde min pappa å sa
-Va faan skulle du inte ha en labbtik du.
-Jo jag har skickat förfrågan till en kennel söder ut...så till våren me lite tur,sa jag.
-Ja men Lena känner en kvinna uppe i Härnösand som har en tik kvar och hade tänkt behålla den själv...men kom de nån som gillade å jaga å tävla så kunde hon tänka sig att sälja henne.
-Jaa men då slår jag väl till sa jag.
-Ja gör de sa pappa de är nog hundar med de motorer vi vill ha...hon är lev klar på onsdag.(veckan efter)
Snabba grabbar tidig kväll ;)
Jaa så nu har jag äntligen min labb igen och förhoppningsvis en god arbets kamrat inom både jakt å bruks,Å framförallt ett vackert kutter smycke bak på akteruff till Klitt-Marie i sommar...Labbar gillar vatten å de gör jag med.
Höres hörrni ;)
