Publicerad 2010-02-25 17:02:24 i Allmänt,
Om någon frågar mig vad jag gillar mest av allt så blir nog svaret människor och är det på det viset att man gör det så betyder det även att man bryr sig om andra människor.Har man dessutom som mig gillat alla sorters människor i så många år,då har man även lärt sig hur hur dom fungerar och reagerar.
Maslows behovstrappa är en trappa som är fem steg hög och under varje trappsteg finns ett behov som vi människor behöver för att vi ska bli hela och må bra.Innan ett behov är någorlunda tillfredsställt kan man alltså inte gå vidare till nästa.
Första trappsteget är:De fysiska behovet så som att andas,äta,sova mm ja dom livsavgörande.
Andra trappsteget är: Behovet av trygghet tex att vardagen runt omkring oss fins kvar som fam,självkänsla och ekonomi.Tredje trappsteget är:Behovet gemenskap vi människor är beroende av att bli bekräftad, kontakt,vänskap och kärlek,vi är en del i det sociala samspelet.Vi tar kontakt och bryr oss om andra.Fjärde trappsteget:Behovet av att känna sig respekterad och uppskattad är att man får uppmärksamhet för sin person och blir respekterad för vad man gör.Femte trappsteget: Självförverkligande det tillgodoses när vi får skapa någonting av egen kraft tex utbilda sig,skriva eller träna inför en hockeymatch för att få vara med och göra sitt bästa.Den självförverkligande människan får då utrymme för sina inneboende resurser. Det här är alltså Marslows teori!
Jag tror på den här teorin men vad jag även tror/förstår är att i ungdomarnas hårda hockeyvärld hoppar vuxna utbildade ledare över vissa av dom här trappstegen vilket kan resultera i fruktansvärda tragedier bland barn/ungdomar.
Jag/vi har under en längre tid nu lära känna en del utav hockeypojkarna som spelar i Timrå,en del utav dom spelar på fritiden vissa går på hockeygymnasiet och en del spelar i A-laget. Dom här killarna har mycket gemensamt dom sliter som djur och dom älskar hockey och dom klagar ALDRIG fast (enligt mig) dom blir behandlade som brickor i ett spel och inte för den människa dom är under hockey utrustningen.
En utav dom här killarna har jag haft förmånen att lärt känna ganska väl sedan ett år tillbaka.Han bor som så många andra spelande ungdomar en bra bit ifrån sin familj i en student lägenhet här i Timrå.Det är en oerhört fin kille med stor empati och en vilja/tålamod av stål när det gäller att göra rätt för sig både inom skolarbetet,träningar och matcher. Han kämpar som satan det både vet å ser jag, men han klagar ALDRIG.
Den här killen har även en stor stöttning från sin familj både när det gäller ekonomi,peppning och rättvisa,dom har kallat till möten och ifrågasatt vissa delar utav hans/ungdomarnas utbildning där det var vissa frågetecken dom ville räta ut.Dom bryr sig verkligen om alla spelande ungdomar.
Deras scheman är typ från 08.00-20.00 mellan dom tiderna studerar och tränar dom så gott som alla dagar i veckan,ibland har dom även bortamatch och kommer då hem till ishallen vid midnatt för att sedan promenera hem och sova någon timme innan det är dax för skola och träning igen.Helgerna är det också matcher ibland borta och ibland här hemma,dom åket med buss på lördags morrgon vid 06.00 och kommer hem sön midnatt promenerar hem för att i ottan vara uppe på skola och träningar morgonen efter.Men dom klagar ALDRIG.
När man som dom här killar sliter så hårt tär det både fysiskt och psykiskt på dom.När dom dessutom aldrig vet om dom får spela eller inte blir det ju ännu tyngre,det är ju att få spela som är deras belöning efter all träning.Tänk er själva att efter en månads hårt arbete med mycket övertid aldrig veta om eran lön sitter på kontot den sista eller inte,jag tror inte många utav oss vuxna skulle tänka -Ä va fan jag jobba väl ännu hårdare nästa månad få se om jag får nått då rå.Men så är det och vara hockey pojke,en del har tränat som satan men fått suttit på bänken flera matcher på raken och inte vetat varför.
Mentalträning har väl alla hört talas om,många gånger kan man höra att tränarna säga i intervjuer -Det var oerhört viktigt att han fick lyckas med dom där svåra räddningarna för självförtroendet nu växer han mentalt och då blir han bättre.Exakt så är det ju,man spelar ju inte bara med dom muskler man har byggt upp på träningarna utan man spelar lika mycket men det man har innanför pannbenet.Därför är det fruktansvärt viktigt att man får bli bekräftad och höra att man giort något bra.
Nu är det snart lov och dom som har familjer en bit ifrån har tänkt få åka hem och vara lediga, då finns det en del stackars individer som varit sjuka några dagar under nån jävla praktikplats och måste kanske stanna kvar här uppe och göra dom under dom få LEDIGA dagar dom har och kan åka hem.Är det hälsosamt både fysiskt och psykiskt det för den individen?Näpp tror jag inte.
Nå väl om jag ska skriva å förklara allt jag tycker och vet så fattas det timmar på dygnet både för mig som skriver och er som ska läsa.Men vad som fick mig att reagera var att den här killen har varit lite nedstämd ett tag pg utav han inte vet hur det blir om han få spela eller om han överhuvudtaget få vara kvar i sitt lag.Nu en kväll följde han med och träffade en kvinna som arbetar som typ coach och litte annat som har med människor att göra.Hon sa typ -Fortsätt som du gör så lyckas du tillslut för du är bra på det ska ru veta.
Med dom orden och några till i sin ryggsäck kvittrade han som en fågel hela vägen hem,det var fruktansvärt härlig känsla å höra vad glad och uppspelt han vart av dom få orden.Då kan man förstå vad ut svulten pojkarna är på att få vokabulär positiv uppackning av sina ledare.
Har man ett hockeygymnasie här i Timrå ska man vara jävligt rädd om pojkarna det är nämligen dom som gör att vi har hockeyn.De är unga människor som står med ena foten i sandlådan och den andra i vuxenvärlden, man har ju trots allt ett visst ansvar både över deras psykiska hälsa samt utblidningen.Det är de här som jag upplever inte fungerar och tänker gräva vidare i, vi får se hur det slutar för som det går till nu tycker jag som medmänniska är för jävligt rent ut sagt.
Nu har jag skrivit så fingertopparna inte känns längre.....vi höres
Publicerad 2010-02-22 10:23:56 i Allmänt,
Vi var ju och tittade på Linnea Sagmo när hon hopptävlade sin häst i Lördags borta på B-forsens ridstadion och kom oss in och prata om RÅTTOR.Det fick mig att tänka på en episod som hände hemma i mitt kök för några år sedan.
Jo det var så här att min kompis Ewa Svedin har en son som spelar fotboll i Timrå,med jämna mellan rum säljer fotbollslaget Newbody (underkläder) för att få in en slant i sin lagkassa. Jag hade beställt litte underkläder till familjen så Ewa skulle komma ner till mig och leverera varorna. - Jaa,men sa jag kom vid sjutiden då för då har Albin lagt sig så kan vi skvallra litte i lugn å ro!
Till saken hör att Johanna hade hört en råtta i sopskåpet tidigare på eftermiddagen så hon sa hela tiden -Ja jag tänker inte gå in i köket guuuuu va äckligt! Allt gick som planerat Albin hade just somnat när Ewa steg in genom dörren med underkläderna i ena handen och en bullpåse i den andra,härligt tänkte jag kaffebröd nya trosor och en massa skvaller.
Ewa slog sig ned på kökssoffan och jag stod vid diskbänken och skulle slå igång hurran,under tiden jag tömde ut den gamla sumpen i soppåsen talade jag om för Ewa att Johanna hade hört en råtta tidigare i em. Påsen var ganska full så jag står nerböjd över den och försöker knytaihop hantagen för att byta till en ny samtidigt som jag tittar på Ewa och säger -Men herre gud vilket jävla liv det ska bli för att jänta har hört en råtta i sopskåpe. -Ja svarar Ewa,mina katter har dragit in en och annan råtta så man har väl blivit van dom.
När jag nu tittar ner ser jag råttjäveln krypa in i tröjärmen på mig,det är bara bakbenen som sprattlar och svansen som syns.-SATAN skriker jag och kastar armen rakt ut i luften så råtta ska åka ut ur min tröja.
Råttan flyger med blixtens hastighet rakt ner i urringningen mittt mellan brösten på Ewa som sitter på kökssoffan.
-HELVETTE,skriker Ewa å kastar råttan över köksbordet och ner på golvet.Johanna står nu i köksdörren som ett frågetecken medan Ewa och jag kutar de snabbaste vi kan in i sovrummet och upp i sängen där Albin nyss somnat.Naturligt vis vaknar Albin och blir fruktansvärt rädd när jag å hans dagisfröken Ewa och Johanna står i fotändan å skriker som kniven satt i oss,Albin börjar gråta så han tappa andan.
Då kliver Herr-G in i sovrummet och styr upp situationen,Albin somnade lixom inte om på ett bra tag så skvaller vart det inte mycket av,kaffe drack vi inne i tvrummet för i äckelköket gick ingen av oss in guuuu va äckligt.
Huva huva!!!!
Publicerad 2010-02-15 10:05:35 i Allmänt,
Ja av någon outgrundlig anledning kan jag inte låta bli och tävlingsdiska när jag är i fjällen,men hur går det till och hur tänker jag? Jag ska försöka förklara hur jag tänker och agerar när det är dax för att DISKA.
Vi har i 13 år tid haft vår husvagn och förstuga på Vargenscamping uppe vid Vemdalsskalet där vi lixom har vår frizon från tex träningar,städning,arbeten och allt annat man MÅSTE göra när man är hemma.Vad man däremot inte kommer ifrån är ju just disken.Till campingen hör ett servicehus där det finns dusch,bastu,tvättstuga och framför allt en massa diskhoar där dom flesta campare diskar.Man står alltså flera stycken på rad med smutsiga hushållsredskap som just här och nu skall rengöras.
Du kör väl inte med doping,Annika? Nja,doping å doping vet jag väl inte, men visst har jag undet årenslopp bytt ut litte grejer i min diskbalja för att kunna diska snabbare. Om jag jämför disktiden nu 2010 och den jag hade 2000 så har jag nog korta ner den med ca 15 min, ja joo det är säkert!
Jag har bytt ut allt porslin till plast,därför att man törs ta i litte hårdare med med både diskborsten å svampen för att få dyngan att avlägsna sig snabbare.Man kan även kasta plast sakerna ner i baljan när det ar rent, vilket man tjänar djävulsk med tid på isf att ställa porslinet i diskstället på tork.Stekpannan är för mig just nu ett stort problem den är nämligen i gjutjärn så den förlorar jag några minuter på men jag ska fixa en teflon till nästa sväng, jag har sett att dom går snabbare å få ren. Ja,sedan är jag ju rustad till tänderna med diskhjälpmedel tex borstar,svinto,olika diskmedel mm.
Ok,nu är jag på plats,me litte tur är mina motståndare en fyrbarns familj me en STOR disk.me litte otur ett äldre par me två kaffekoppar.När jag fått tag på en ledig diskho ställer jag mig med benen litte isär för att få bra balans och nå över hela bänken.Jag sneglar litte försiktigt på motståndarnas diskbalja och va dom ha för diskborste slår på vattnet å tävlingen har börjat,fast det är de ju bara jag som vet.
Jaha,å hur blir det sedan då?Jo,då kör jag ner händerna i diskhon å diskar så in i hellvete så skummet yr och plastglasen flyger runt på golv,bänk och till sist ner i diskbaljan som jag ställt brevid för att bära hem den rena disken i,dom andra diskarna pratar väder och vind men jag biter krampaktigt ihop käkarna för att inte tappa koncentrationen på själva disken.
Ja sen då?Jo blir jag klar först å typ vinner,lutar jag mig mot diskbänken medan jag torkar händerna och säger -Jag har alltid gillat å diskat jag! Förlorar jag skiter jag i å torka händerna å snäser -Dom har åt hellvette för hårt vatten i Härjedalen ska ja tala om för er.
Ja.nu är jag hemma där jag har dismaskin och aldrig nån motståndare, nu ska jag ladda om inför sportlovet när det är dax för å tävlingsdiska på en fjälltopp igen. Spännande!
Publicerad 2010-02-11 18:12:27 i Allmänt,
Ja, det ni nu kommer att få läsa är såååå sjukt så hälften vore nog och varför ska de alltid drabba mig.
Jo som ni säkert läst tidigare på både bloggen och facebook så har jag ju för det mesta bråttom och det hade jag i morse me.När håret på huvudet är ny tvättat är det ganska stort och lite lockigt,till saken hör att jag alltid brukar ha håret i en knut mitt uppe på huvudet,det är alltså så mina klasskamrater är van och se mig.
Dom flesta utav mina klasskompisar är invandrarkvinnor,som är snyggt klädda och väldigt fin i håret typ 27344528 st flätor eller blekt ny plattat hår, ja dom är måna om sitt utseende helt enkelt.De senaste veckorna har jag varit helt slut så tona håret och rita dit ögonen har jag struntat i.
Johanna har ju löshår som man limmar fast på de vanliga,de är som ett band på 10 cm med mörktbrunt hår fastsatt på, håret är ca 40-50 cm långt och ser verkligen äkta ut.
Kvällarna här hemma ser likadana ut varje kväll, lägger jag Albin sedan somnar jag i soffan till tvn för att vid 00.00 stappla in till sängen å sova resten utav natten.Kläderna hamnar dom flesta kvällar nere på golvet vid sängkanten,det gjorde dom i gårkväll med.Vad jag inte såg var att Johanna hade tappat en bit av sitt läshår brevid nu i helgen när hon sov i min säng.
När jag skulle in på skolan i dag var håret ny tvättat å stort och dom enda jeans jag kan ha låg kvar sedan i går kväll vid sängkanten.Med andan i halsen för att jag var sen till skolan ryckte jag på mig byxorna å for,vad jag inte la märke till var att löshåret hade fastna i en av knapparna på insidan byxan typ vid höften å hängde ut ca 15 cm på utsidan låret.
När lektionen börjar säger kvinnan som sitter brevid mig på knagglig svenska -Har du håret anka? Jag tror i denna stund att hon menar mitt ny tvättade hår så jag svarar -Japp,jag har nyss tvätta det!svarar jag med stolt min.
-Ahha,svarar hom med en mer frågande min. Efter en stund frågar hon igen -Men varför anka? och pekar ner på mitt lår.-Men va faaan,skriker jag och reser mig upp drar upp tröjan och säger -Men va fan ha jag hår där,och tittar ner.Inför klassen kör jag ner näven och tar upp löshåret stoppar ner det i hanväskan och säger med ett hysteriskt skratt-Ja,ni tror väl för fan inte att det är mitt.
Som om det inte va nog åker jag hem och där sitter Johanna med datan i knät,när jag nu ska läsa dagens post som ligger på köksbordet kör jag ner näven i handväskan och tar upp läsglasögonen som har trasslat in sig i just löshåret.-Varför har du löshåret med dig på skolan,frågar hon.-Ja men va fan jag har ju haft det innan för byxorna i dag.-VA,skriker hon!!!!Jaa, sen kan jag lova att vi garva.Gud va sjukt!!!
Nu har jag lagt löshåret på köksbänken för å fara till Birsta en sväng,ni vet tjejen med det längsta pubeshåret i klassen....hahahaah
Publicerad 2010-02-09 15:45:40 i Allmänt,
Jo nu har jag fixar å trixar så allt är klart! Vi håller till på
Timråbrukshundsklubb tisdagen den
23/2 kl
19.00.
Att det vart just den lokalen tillslut beror på att intresset var så stort,vi är nämligen i skrivandets stund 39 pers som ska på kafferep å fler kan vi ju bli innan det är klart.Skynda å anmäl nära och kära i min inkorg på facebook.
Vad kostar det? Själva kafferepet kostar ingeting,men istället för att hyra lokalen är det Timrå BHK som säljer kaffe me dopp till humana priser, såå en kaffeslant skall tas med.
Ska Lena Greus dit?
Japp,Lena har tackat ja till kafferepet och kommer att typ prata litte om sig själv och sin verksamhet
www.godaenergier.se. Det har visat sig att det finns ett stort intresse kring just hennes mediala förmåga och vad hon hjälpt människor med i olika situationer.Såg nyss föressten att hon har en blogg som var nice å läsa
http://lena.godaenergier.se Vilka är det som kommer då?
Ja,det är ju litte skoj faktiskt,för en del som kommer har som jag varit med om husrensning/hälsan, en del har fått hjälp med sin hund och några har varit på healieng. Det tror jag blir intressant när vi får höra om varandras upplevelse, typ hur det var innan och hur det blev efter
.
Vad ska man ha på sig eller med sig då?
Ja,vad det gäller klädseln ska man vara iklädd en längre klänning med palm motiv på som täcker axlar och könsorgan å på fötterna har vi sockerplast.Det har vi för att kunna utföra dom magiska danser som står på schemat i ca 45 min medan vi håller andan.Å att bero på andan ta med bricanyl om ni har astmatiska problem pg av rökelserna som vi ska tutta på under själva dansen. Kristallkulor och å kortlekar hyr vi ut i reception mellan 18.15-19.00 till bra priser 499 kr ink moms för er som vill spå varann.
Skämta ru?
Hahaha......jaa de gör jag på den sista frågan skämte ja till ett litte så den kan ni glömma.(fast erkänn visst skulle de ha varit roligt om de va sant hahaha).
Nä nu har jag bloggat klart för i dag hörrni.....vi syns på kafferepe hoppas jag.
Publicerad 2010-02-08 10:14:16 i Allmänt,
....men när det gäller snö,kyla och oförklarliga fenomen tar nog den här veckan priset.Vi börjar väl me snön,jo som vi alla märkt har det ju kommit en hel det nederbörd i form av snö de senaste vekorna och den kan ju ställa till med litte utav varje.
-Fyr hjulsdrift dä ä grejer de,har Herr-G alltid sagt ,det är bara å tuta å köra.Onsdag och Torsdag veckan som varit var det ju ett jädra väder ,det drev och snöade nå fruktansvärt dygnet runt.Johanna och jag skulle ner till mamma som bor på Wifstavarv och dricka en kopp java hade vi tänkt.Det finns tå vägar som leder till min mamma,den ena är plogad och bred men den är litte längre än den som vi kallar ko gatan,det är typ en ko stig som går igenom en STOR kohage där det går kor/får på sommaren,vintertid plogas den ibland så man kan gena även denhär årstiden.
Ja,tänkte jag men med fyr hjulsdrift ska de ju bara vara och tuta å köra,så ja valde den oplogade genvägen.Vad jag allt för sent såg var en gigantisk driva mitt på vägsträckan som var cirka 1,5 m hög å då var det för sent att vända. -Tror du de här går,frågade jag Johanna som satt brevid,samtidigt som jag tryckte gasen i botten utan att hon hann svara.-STANNA,skrek Johanna när jag hadde fått upp litte fart,men det hann jag inte göra,för det vart automatiskt tvärnit när vi med ganska hög hastighet lyckats ta oss 2 m in i drivan. Det vat snö hela vindrutan och en bra bit upp på bilfönstret så ut ur bilen var det ju lite svårt att komma,sååå där satt vi mitt ute på en åker med bara biltaket som syntes i snödriva.
-Jaaa men va fan ,sa jag till Johanna när jag lyckats kravla mig ut,om du sätter dig vid ratten å gasar så puttar jag på.Johanna kröp över till förarsätet och började trycka på några knappar och spakar runt ratten när hon efter en stund tittar upp på mig å säger -Vart ska jag gasa rå menar du.ÅÅÅÅÅ visst ja, hon har ju aldrig kört bil,tänkte jag medan jag försökte få bort lite snö runt om.-Akta på re,sa jag och satte mig ner starta bilen å gasa det som gick,å efter många om och men kom vi ut ut drivan,med ett par hundra meter kvar innan vi va framme sa jag åt Johanna -Ta på re bälte och håll i dig för nu jädrar ska vi fram.Å tillslut hade vi lyckats parera både grindstolpar och diken och fick vårt kaffe men hem tog vi den plogade vägen.
Fredags morgon var som alla andra dagar bråttom bråttom,efter att ha sprungit ut å in genom ytter dörren ca 7 svängar för å hämta allt vi glömt Albin och jag var det dax och hoppa in i bilen.Nu ville det sig inte bättre än att dörren på förarsidan låstes inte upp riktigt utan det klicka till åsså rörde sig bara knappen till hälften.Snö var det i mängder runt bilen å framför allt på våra skor.-Akta på re så jag får komma in, sa jag till Albin som redan satt i framsätet på bilen.Med fem kubik snö under skona och hanväska å å skolväska lyckades jag ta mig till förarsäter,å nu var jag ohyggligt stressad för jag måste på en bankomat å ta ut en slant till lunchen också.
Så efter att ytterligare en gång till ha klättrat runt i bilen för å ta sig ut å få en slant till lunchen var jag äntligen på väg.Under tiden jag utförde mina akrobatiska övningar på väg in eller ut ur bilen kom jag förmodligen åt mobilen som slog en signal till Nicklas som naturligtvis ringer upp mig när jag är på gränsen till hysterisk. -Va vill du rå?,frågar Nicklas.- Jag vill väl inte ett förbannade dugg mer än å kunna ta mig in och ut ur biljäveln som vanligt folk.- Ja men varför ringer du mig,du vet ju att jag är i stan å inte fan kan jag göra nått åt de,svarar Nicke litte brydd. -Nähä,svarar jag å lägger på.
Nu har jag hets ska jag tala om,för den snö som satt på skona när jag klättra in och som förmodligen föll ner på sätet har nu genom sätesvärmaren börjat tina vilket resulterar i att det är skapligt blött i arselet och en bra bit upp på ryggen.Å va gruvsamt och komma fram på skolan i detta skick.
Alla knappar som mar tex låser med och öppnar fönstret sitter på samma ställe, nämligen på vänster sida vid hantaget på bildörren.När jag nu sitter och kör får jag nån ide om att när jag kommer till den där stolpen DÅ kommer låst å funka,så jag börjar trycka å trycka men inte går låset upp för de inte, men det gör nämligen fönster rutan vars knapp jag råka komma åt.Men huva va kalt de blev tänker jag å trycker så den ska åka upp igen, men serru de hör den INTE för den är litte kall å trög.Precis innan jag svänger ner på Baldersparkeringen åker rutan upp men ett gnekande ljud.ÅÅÅÅ tur tänker jag.
När jag parkerat bilen å ska ut ur den, har förmodligen min hjärna tagit timeout så jag klättrar över och stiger ut på mottsatt sida, samlar ihop alla mina väskor drar låss byxorna som av allt smältvatten klibbar fast i arselet och börjar söka bilnycklarna.Tillsaken hör att kvinnan som parkerat på min vänstra sida har ju sett alltihopa å nu är jag i upplösnings tillståndet.-Va i hela helvete,säger jag högt för mig själv samtidigt som jag går runt å tittar in om nycklarna sitter i,å det gör dom.
Av gammal vana tar jag i hantaget på förarsidan öppnar dörren(som förmodligen har tinat) tar ut nycklarna och låser bilen,tittar upp på kvinnan nickar och säger hej, då i samma stund kommer på att dörren faktiskt fungerade.Tro vad hon tänkte efter att ha sett min ritual med å ta sig ur bilen,å inte vart hon väl nå klokare då jag säger så här -Haha, jag visste inte att det gick å öppna den den dörren men det gjorde re ju.
Nu ska jag hoppa in i bilen som kupevärmaren har hållit låsen tinade i under natten och köra på de plogade vägar som leder in till min skola.
Vi höres.....
Publicerad 2010-02-03 17:41:54 i Allmänt,
Inledningsvis vill jag bara tala om att för det första känner jag inte Lena privat/personligen utan det var min pappa som sa att hon visst hade just den förmågan att hjälpa till med andevärlden och för det andra så trodde väl varken jag eller någon annan i familjen att hon kunde hjälpa oss,å för det tredje skulle det aldrig falla mig in att skriva något jag inte står för, det tror jag dom flesta som känner mig vet.
"Inbillning kan man dö av" var min tanke när jag ringde Lena för att be om hjälp med spökerierna här hemma som Johanna mådde så fruktansvärt dåligt av.Men skulle Johanna må bättre av att det kom hit en kvinna som gick omkring och sa typ - Aha,här känner jag en litten gubbe som står,oj oj oj här känner jag en litten gumma som sitter, åååå här står det en hel litten skolklass å sjunger " Den blomstertid nu kommer". För att sedan säga till oss -Hokus Pockus!Sååå där ja, nu har jag trollat bort allihopa,sätt in en slant på mitt konto så blir det bra ,Tack å hej! Som sakt var det de Johanna behövde höra så då gör vi väl så då,bara hon slutar inbilla sig.
Vad det gällde och vad som skedde har ni förmodligen läst tidigare både på Johannas och min blogg,men hur har vi det i dag då? Jo det kan jag tala om att sådant som jag inte reflekterat över innan gör jag nu,tex hundarna har det blivit en enorm skillnad på när det gäller att dom slåss på nätterna, dom ställer inte till med hyss som innan (det kanske ni som läser facebook har märkt Tobbe står det inte ofta om nu) dom har även slutat springa runt och stressa inomhus
Johanna är i skrivandets stund pigg som en lärka och har fått färg på kinderna hon är glad och hon kan framför allt sova här hemma,dess utom har ingen utav varken Johanna eller Albin blött näsblod sedan Lena var här (före var det mellan 1-3 ggr i veckan) när Lena sa,- Ni kommer att blöda mindre näsblod,då vart jag brydd,hur f*n kan hon veta att dom brukar göra det tänkte jag. Ja,det är ju helt otroligt vad mycke vi fick hjälp med här hemma som vi inte visste om att vi hade problem med dess utom,nä för oss var det ju vardag.
Jag kan tyvärr inte skriva ner allt som har hänt och blivit annurlunda både för endel grannar och framförallt för oss, för då blir det en bok tjock som tel katalogen om man ska förklara alla pusselbitar som nu har fallit på plats efter Lenas besök.
Men en sak kan jag göra och det är och varmt rekomendera er och ta kontakt med henne om ni behöver hjälp med knepiga saker som händer i ert hem eller har en orolig/deppad hund (hon kan tala med hundarna,det gjorde hon här med) och framför allt om ni har problem med hälsan.Allt detta har vi fått hjälp men fast vi inte (iaf inte jag) trodde att det var nått problem vi hade.
Men hur kom jag å tänka på det här nu då? Jo, för i förmiddags ringde nämligen Lena upp och frågade hur vi hade det,hur det var med Johanna och hundarna om allt var lugnt.Det var efter det samtalet jag satte mig ner och tänkte efter hur det är nu och hur det var då och det är en enormt stor skillnad.
Om jag fick som jag ville skulle vi ha ett stort jädra kafferep där jag detaljerat kan tala om vad som hänt oss här hemma och på gatan och vad Lena hjälpt oss tillrätta med. Näää men det tror ja jag ska ta å göra, vi håller till på Timrå brukshundsklubb åsså kan vi bjuda in Lena som förklarar vad hon har för tjänster att erbjuda.
Ni får anmäla ert intresse på Facebook i min inkorg så får vi se hur många som vill komma på kaffe rep!!För frågan kvarstår Vem är den där Lena!
Hej på ett tag!
Publicerad 2010-02-01 12:03:42 i Allmänt,
.......jag tror inte, utan jag VET att jag INTE vart en fläck på lakanet utan en fläck i samhället! En fläck som likt rödvin på en vit linneduk kan vara svår att få bort trots att man gnuggar med allt av medel som finns att ta till.
Tyvärr kan jag inte gå in nå närmare på vad just denna sak handlar om pg av att det är andra personer som är inblandad och det är dennes/vår talan jag har fört ca 10 år och kommer att göra många år framåt.
Nu är det dax för mig å höja garden igen för att gå några ronder emot F-kassan,Lanstinget och Kommun och med 10 års erfarenheter av just sådana möten med olika instanser har jag fått en oerhörd kunskap av vilka strängar man ska spela på för att nå dit man vill. Så i skrivandets stund sitter jag här hemma stämmer min gura för att så många strängar som möjligt går att spela på.
De möten vi hade för 10 år sedan när det gäller skola och omsorg var för det mesta kaos och vi kom sällan någon vart pg utav mitt litte för heta humör,jag uttryckte mig med vokabulär er dom oftast fick slå upp i ordböcker (svordomar) sedan vi hade lämnat mötet Gunnar och jag.Jag skulle kunna tänka mig att dom pratade i personalrummet på skolan typ så här"- Hua hua,endära är ju inte riktigt klok hon! Men nu är det bara nått år kvar så har Ankarbergs barna gått ut den här skolan och då slipper vi såna här möten." MEN grejen är ju den att Ankarberg hon har många ungar hon..hahah....varje gång en Ankarberg gick ut skolan dröjde det inte länge förrän klasslistorna var klara på nästa kull som skulle börja, ååå överst på klasslistan står ingen annan än ANKARBERG.
Jaha,undrar ni nu,å hur ser möterna ut i feb 2010.Ja,inte alls som vid milleniumskiftet vill jag påstå, nä jag säger som Chals-Ingvar Jönnson "allt är planerat in i minsta detalj" från klädsel,agerande och papper. Det sägs att utseendet inte har nån större betydelse,men när det gäller sådana här möten har jag kommit fram till att det har en viss betydelse.Jag går aldrig till ett sånt här möten i joggingbyxor,osminkad och en strulig knut på huve,om det har med deras sett å se mig eller om jag blir säkrare på mig själv vet jag inte, men det funkar alltid mycket bättre om man har kamma luggen och ritar dit ögan.
Hur jag agerar kan jag själv tycka vissa gånger är litte skämmit.Ett ex var nu i höstas när Albin fick problem på skolan med sin läsning och det var mycke gnabb på rasterna.Jag förstod att Albin inte skulle få någon spec hjälp för så stora problem hade han väl inte,men för Albin var det ett stort problem så det måste ju naturligt vis lösas.Rektorn har jag haft möten med förr så jag förstod att det inte bara va å kalla till möte å problemet var löst utan jag måste ha en plan.Jag tog reda på en litten öm pungt som i detta fall var att enligt lag ska varje skola ha en "Lika behandlingsplan" uppdaterad på sin hemsida med både personal och själva planen.Det hade inte skolan såååå jag tog kontakt med högstahönset och bad henne ta kontakt med rektorn på skolan och åtgärda detta snarast.Dagen efter vi fått ett mail från utbildningsansvarig i kommun så ringde jag skolan och bad om ett möte ang vår situation å det gick ju som en dans.
Nu för tiden behövs heller inga ordböcker när jag lämnar mötena jag talar lugnt och sansat utan svordomar och har i dom flesta fall ett ess i rockärmen som jag utan deras vetskap har luskat fram. När jag bokar ett möte ser jag till att få mitt möte strax före lunch därför att dom som jag träffar har oftast andra möten på em och vill inte missa sin lunch, själv ser jag till å ha all tid i världen. Ett utav mina före lunch möte jag var på satt jag säkert i 15 min och sa samma mening gång på gång därför att jag inte kom dit jag ville,meningen löd typ " ja,jo jag hör ju att ni säger det men det fungerar ju inte, så vad gör vi nu då" efter 15 min med den meningen och en kortare å kortare lunch fick JAG frågan. "- Ja men säg hur vi ska göra för att lösa problemet då!" åsså var mitt problem löst.
Papper har jag på ALLT som vi beslutar och disskuterar om på möten där samtliga deltagare får läsa igenom dokumentet och underteckna. Jag inleder alla möten vart jag än är med frågan "Vem skriver ner det vi pratar och beslutar om i dag då?" Fast ofstast blir det jag själv som får kludda ner på ett papper för att sedan be de övriga runt bordet noga läsa igenom och underteckna. När man kommer till ett möte och lägger upp dom här papperen som man noga läst igenom hemma och har en "före lunch" underskrift på ifrån olika instanser brukar mötet flyta på ganska bra.
Till dom ronder jag nu ska gå i feb 2010 är jag rustad upp till tänderna med papper och beslut som är tagna den 5/11 -09 kl 11.45 och den 11/11 -09 och som ej är fullföljda från de undertecknade vilket resulterar i att jag hoppas på en någorlunda lätt match.Å blir det inte en lätt match, ja då får jag boka några före lunch möten eller hitta på nån annan väg å gå. För fram till MITT mål ska jag och jag tar den väg som krävs......serrru
Vi syns å hörs..........fast hoppas inte på nå före lunch möte ;-)
Publicerad 2010-01-30 11:21:07 i Allmänt,
Efter 3 veckor var jag 12 kg lättare pg av all snöskottning till stugor,servicehus och vandrarhem mm till saken hör att Albin var 9 mån och vägra att mamma skulle passa honom.Så dygnet runt hade jag alltså honom på ryggen i en haglöfs ryggsäck som var gjord för typ att fjällvandra med barn på ryggen,jag fick låna någon form av huvudhållare (som höll upp hans huvud) av min brors familj för han satt ju och sov delar an dygnet på min rygg medan jag jobba.
En eftermiddag ringde en ledare för en grupp elever från Jönköping som var uppe och gjorde sin praktik i Vemdalens skidbackar(idrottslärare skulle det bli av dom).Han hade hört talas om att vi hade sådana där ringar man kunde åka i och undrade om dom kunde beställa mat o dryck plus åkatraktion för 39 personer. Jaa å ni vet med mina arvsanlag svarade jag glatt -Ja,för fan ni är sååå varmt välkomna alla 39 de ska bli kul.
Saken var den att slalombacken var orörd,ja inte hade vi hunnit pistat den å inte visste vi hur de skulle vara heller så de var ju bara djupsnö. -Näää men Annika,utbrast mamma,hur fan gör vi nu rå.
-Jaa,svara jag vi får väl ta skotern å köra upp litte banor till dom de kan väl inte va så jävla svårt,om en sitter bak på skotern å guppar litte me arsele så blir det väl tillräckligt djupa banor,tror du inte.
-Hum,men tror du verkligen att det går Annika sa morsan litte frågande.
-Ja för faan! slå upp nån go maträtt i Vår kokbok du morsan å kocka till 39 pers så kirra jag banan.
Efter några timmar hade vi fått till nått som liknade en ro delbana och liften till ringarna funka,jaa men det här går ju som en dans de tänkte jag och gick in för å hjälpa mamma med maten som vi skulle servara våra gäster.
-Va fan är en vegan? frågade mamma där hon stod och bläddra i vårkokbok.
-Men varför undra du det,fråga jag medan jag borsta av mig snön.
-Jo tror du inte det var 2 st veganer med i de här sällskapet och va fan äter en sån då?
-Ja men hur i hellvette ska jag veta det,har aldrig hört talas om nå sånt.Men sa dom inte vegetarian,fråga jag.
-Nä dom sa VEGAN,suckade morsan
- Jaha,men stek litte gräslök å morötter å säg att det är fjälltopps grönsaksWoook eller nått.
När klockan slog 19.00 steg våra 39 lärarkandidater in på Vargen och skulle få vara med om en kväll dom varken förr eller senare hade varit med om,skulle ja tro.
nu måste jag fixa å trixa litte här hemma....men fortsättning följer när tid finnes! Johanna hade läst dom tidigare inläggen i går och garvade när hon tänker tillbaks på vår tid som fjälltopps invånare ,hahaha
höres!
Publicerad 2010-01-29 20:05:53 i Allmänt,
När vi satt oss ner och tittat över vad det egentligen var vi driva kom vi fram till följande,3 större vandrarhem,10 stugor,en camping med ca 80 st husvagnar med tillhörande servicehus,en slalombacke åsså en restaurant/bar för ca 150 pers.
Slalombacken var uppdelad i två delar,en del skulle vara pistad och fungera som barn slalombacke med knapplift,den andra delen hade vi några ringar stora som traktordäck med tillhörande lift just till dom.(de va nått nytt dom hade börjat men) de skulle fara i en bana med kanter så man skulle sitta i dom å bara glida me i en kurvig bana.
Köket var ju ett litte restaurangkök,spännande tyckte mamma och jag som aldrig hade jobbar inom den branschen nån gång heller men vi hade ju vårkokbok med oss så nått jävla recept måste ju funka,tänkte vi.
Vår första gäst var en engelsman som skulle bo över helgen i ett av vandrarhemmet,under dagarna hängde han i nån jävla istapp i Klövsjö med skor som hade piggar likt 4 tums spik och snören å rep runt hela kroppen.Första kvällen skulle Judy jobba nere i restaurangen med att stå i baren, kocka å servera vår gäst middag.Vid 21.00 tiden kom Rickard in i vår stuga där vi bodde mitt i slalombacken å sa -Mamma. Judy har somnat i en fåtölj och han från england står i baren. Jag på me jackan å går ner till baren,jo mycket riktigt där sitter Judy dyngrak i en utav fåtöljerna å i baren står vår gäst och fyller på sitt öl glas. -Hon vart väldigt trött,säger han på engelska och nickar mot fåtöljen -Ja jag ser det,svarar jag,men ta du med din öl till ditt rum för nu stänger vi här. Det var efter den kvällen vi fick reda på att hon gick på antabus och hade stora problem med alkoholen.
Kvällen efter kom vår engelska gäst för att avnjuta ytterligt en middag till,han säger till mig -Jag tar samma som i gårkväll för såsen var underbar som jag fick till köttet. -Ok,svarar jag varsegod och sitt kommer jag ut med maten om en liten stund. Jag går ut i köket där Judy står litte bakis där bakom och säger -Han vill ha samma mat som du serverade i gårkväll.
- Jaha,svarade Judy,å va var det då.
-Ja men va fan de var ju du som lagade maten till honom i går,sa jag
- Jaa,svara hon på dalmål,men du vet Annika jag har inge minne alls sedan i går em när jag tog mig en jävel.
fortsättning följer
Publicerad 2010-01-29 18:08:42 i Allmänt,
När jag känner kylan bita i mina fingertopparna och ser all snö som har kommit tänker jag tillbaks på vintern -02 då morsan å jag fick för oss och driva en fjällanläggning (Vargen) i vemdalen.
Det började med att Herr-G och jag hade haft vår husvagn på Vargens Camping sedan -96 vilket både plånboken och hela familjen trivdes med just vintercamping.Sent på hösten -01 fick vi beskedet att Vargen skulle inte ha öppet den säsongen pg utav det fanns ingen som ville driva stället och ägaren Lars-Erik Unestål bodde och drev ett annatl företag nere i Örebro. Jag vart ju less som bara den, jag som var mammaledig och hade tängt tillbringa stora delar av vinter och våren där uppe i fjällen med Albin som är född i mars -01. Men så slog det mig,va fan morsan och jag kan väl driva anläggningen en vinter,det blir kanooon de.Så jag ringde mamma min senare på kvällen.
Som tur är ärver man litte utav varje utav sina föräldrar,ifrån min mor har jag arvft den delen att jag har lätt till skratt och se det sjuka i allt,ju större problem ju högre skratt.Efter min far har ärft denna mening "Ja, men va fan det är ju inga som helst problem" och med dom arvsanlagen var det ju solklart att för mig morsan och jag skulle fixa en vinter på en fjälltopp.
Morsan var lite osäker - Ja,men barnen Annika hur blir det med dom?
-Ja,men va fan dom får väl gå i skola där uppe begriper du väl. Johanna i åk 2,Nicklas i åk 5 och Rille 1 åk 7.
Efter mycket om och men var mamma med på noterna,sååå den 28/12 -01 gick flyttlasset upp till vemdalen.
Den 1/2 -02 lämnade Unestål över nycklarna och ansvaret till oss,satte sig i sin bil och styrde hem över till Örebro.Till saken hör att han hade firat nyår med sin familj och några kunder/patienter (Unestål är nån fil dr) typ psykolog uppe på vargen.
Unestål hade fixat lite hjälp åt mamma å mig förklarade han några dagar innan han for det var en svägerska till honom som hette Judy i 50 års åldern (hon gick på antabus upptäckte vi när vi öppnat baren) Sören (vaktmästart) ca 40 år åsså Judys son Kalle ca 25-30 (vaktmästare.
Det första problemet uppstod redan första dan när mamma skulle gå ner till servichuse å kolla städningen och kom tillbaka efter bara nån minut å sa - Annika det står en kolsvart man från afrika nere på parkeringen och säger Kiruna.
-Varför då? frågade jag
- Ja inte vet väl jag,svara mamma. Han surrar på nå språk åsså säger han Kiruna då och då.
-Men va fan då måste de ju va nån Unestål har glömt kvar här uppe utav sitt sällskap,sa jag och stega ner med mamma i hälarna.
Joorå,dar står en kolsvart man men en liten väska och hackar tänder i kylan och säger på knaglig engelska att han ska till Kiruna. Jag titta på mamma och frågar -Ja hur fan gör vi nu rå, ja jag har ingen aning om varesig vilket håll eller om det överhuvud taget går nån buss till Kiruna härifrån.
-Ja fråg inte mig,svarar mamma och skakar på huvudet.
Vi hämtade bilen och satte mannen i baksätet for ner till byn där vi hitta en buss som stod och väntade på och få åka,jag kolla litte snabbt fram på skylten å där är stod det SVEG. Gick tillbaka till bilen öppnade bakdörren log mot mannen och sa Kiruna samtidigt som jag pekade på bussen till Sveg,mannen steg in i bussen och försvann och problemet va löst, ja för oss iallafall.
fortsättning följer nu måste ja laga litte mat
Publicerad 2010-01-26 19:12:14 i Allmänt,
Den frågan har några bekanta ställt mig nu de senaste dagarna när det varit lite fattigt med inlägg här i min blogg. Anledningen skulle jag tro är att i skrivandets stund har jag en fruktansvärt prestationsångest inför en tenta som jag har nu på fredag inom medicin, så alla mina tankar och tid är fixerad just på den. De kurser jag hittills läst färdigt har jag lyckats nå högsta betyg i och det är jag ju naturligt vis väldigt nöjd med,men som man brukar säga "mer vill ha mer och fan vill ha fler........" så här sitter jag med högar av läsning och hjärtklappning.
Men snart är det fredagkväll och då är det över med både tenta och hjärtklappning,nu börjar hockeyn på tvn och mamma har tagit me rabarberpaj å vaniljsås som vi ska festa på nu när Timrå får tre pinnar med sig i kväll.Sedan är det dax för litte till läxläsning.......errbannar!!!
höres hörrni
Publicerad 2010-01-22 18:36:24 i Allmänt,
Ja,inte trodde jag att ett enkelt littet avföringsprov kunde ställa till så mycket kaos på ett dygn,men nu vet jag!
Det har ju startats upp en större utredning när det gäller Johanna och hennes vikt å i den utredningen ingår just avföringsprover typ 3 st vid tre olika tillfällen. Det första provtagningen visade sig vara dax för i går em innan hockeyn. När vi fick instruktioner hur vi skulle göra så sa Johanna - Men guuuu va äckligt!!!!!! Som mamma ska man ju vara litte morsk och dess utom stötta jänta så jag sa -Ä,va fan det är väl inge märkvärdigt det fixar jag.
Men det visade sig att så var icke fallet.När Johanna hade varit på toa å det var dax för provtagning stod jag i köket å höll handen för mun, Johanna i hallen på väg ut för hon klara inte ens av tanken på vad som måste göras. Till saken hör att min mamma var här och skulle se Timrå matchen,hon stod mitt i huset och såg på Johanna och mig som hysteriskt sprang omkring å fråga hur i hellvette vi skulle göra nu rå. Då sa mamma min -Men herre gud,jag har städat toaletterna på vifstavarvstjärn i 10 år,ska re va så förbannade svårt å peta i litte skit ta hit provrörena ska jag fixa de här ja.
När skiten va i provrören läste vi vidare på info att dom skulle stå i KYLEN,-Fy fan, skrek alla här hemma i kör,jag lade in alltihop i en 3 l plastpåse fyllt med papper och tog ett Lätta paket å pula ner skiten i å in i kylen me elände.
Jag hade planerat att ta med proverna dagen efter på skolan å springa över med dom på lunchen.
Mornarna är ganska stressig här hemma så när jag var klar med morgonsysslorna å på väg till bilen med Albin kom jag på proverna.-Jävlar, jag glömde Johannas skit,sa jag till Albin å sprang in för att hämta påsen. När jag stod me Lätta paketet i näven tänkte ja,fan va äckligt de här vill jag INTE ha i min väska,jag tog en systempåse å stoppa ner skiten i.
När jag sedan kom ut i bilen stressad som faaan frågar Albin -Tog du med dig Johannas bajs på din skola? -Jaa,svarar jag medans jag backar ut bilen å gör en rivstart för vi är sen på våra skolor bägge två. -Men varför har du det,frågar Albin.- Joo, man måste ha det ibland,svarar jag samtidigt som jag kommer på att va ska han tro nu rå,jag hinner inte i detta läge förklara för pojken innan han ska kliva ur bilen,så jag höjer pekfingret sänker ögonbrynen och säger men arg röst -Å det här får du INTE säga till nån på skolan i dag att jag har Johannas skit i hanväskan,lova mamma de! -Kram å hej vi syns i eftermidda,vink vink.
faaan, nu blir jag avbruten,kommer folk får fortsätta senare.........kommer strax
Publicerad 2010-01-20 10:07:10 i Allmänt,
näe,det beslutet har jag tagit här och nu. Albin har nämligen uppfyllt alla kriterier för att gå med i gruppen "vi som aldrig fick någon trumpet uta våra föräldrar" och det kommer ni fatta när jag förklarat hur hans 9 åriga liv Västernorrland sett ut.
Albin föddes 2 mån för tidigt med ett katastrofsnitt,vi ringde ambulans kl 22.03 och 22.31 var pojken ute,"snabba grabbar tidig kväll" han behövde aldrig ligga i nån kuvös utan det räckte med att dom blåste upp hans lungor någon dag bara,han gav aldrig upp med och andas själv, på prematuren där vi låg sa personalen han var en riktigt litten kämpe
Vid 4 års ålder klättrade han och en kompis upp i ett träd Albin föll ner ca 1 m och krossade skallbenet mot en litten sten som låg på marken,så det vart en helikoptertur till Umeå där dom kapade upp skallbenet och snickrade till skadan. - Ja,sa läkaren efter ett par dar. Det här har gått över förväntan så ni får åka hem på onsdag Albin han är en riktigt litten kämpe.
Varje höst brukar Johanna,Albin och jag åka över till Turkiet en vecka för och sola å bada.Första året vi åkte var Albin 3 1/2 år gammal, jag hade fixa armringar och allt förbannat så han skulle kunna vara i polen där det var djupt med Johanna.Efter någon dag skulle Albin inte ha några flyt grejer för dom klia å sved sa han, en hel förmiddag krigade vi om den saken,jag förklarade att han inte kunde simma än å då MÅSTE man ha armringar.-Nä,sa Albin jag kan simma! Jag rådfrågade mina väninnor Karin,Nettan och Camilla hur man gjorde nu rå,- Har ingen aning,svarade dom i kör. Jag köpte mig en öl och satte mig vid poolkanten å sa -Ja Albin ta av armringarna då så får vi väl se hur bra du kan simma. Albin tog av armringarna och simmade nån form av hund/kattsimm resten av veckan ca 8 tim om dan,joorå Albin ger aldrig upp han är ju en riktigt litten kämpe.
Gunnars bror Uffe var hit i fjol och undrade om Albin ville följa me och åka skridskor. -Ja, men då far jag upp på erikshjälpen sa jag och köper ett par billiga för han har ju aldrig åkt skridskor. Albin vart tokig när han bara fick åka 3 1/2 timme,han ville åka MER. Nu åker Albin skridskor på idrotten,fridtids,hockey träningar å matcher jaa också med oss på BSK några kvällar, i snitt 5 tim om dan.Joorå,han ger sig aldrig han är ju en riktig litten kämpe.
Efter jobbet i går var jag och köpte skidutrustning åt Albin,han har haft såna där med kabelbindning förut för att intresset har inte varit så stort från hans sida när det gäller just skidåkning. Albin ville ju naturligt vis prova sin nya skidutrustning i går kväll så Herr-G och jag tängte vi kan väl ta en prommis runt elljusspåret så få han prova ett varv då 2,5 km. Albin gjorde en rivstart och sedan åkte han så de spruta snö efter honom hela varvet runt,ja vi kunde inte gå på gångvägen brevid utan vi fick halvspringa i 2,5 km.När vi väl hade kommit runt ville Albin bara åka 2 varv till men kl var mycke och vi helt färdig så vi sa att i morron kväll kan vi åka fler varv.Nu i morse innan han gick på skolan (där han åker skridskor på idrotten å fritids i dag) va de sista han sa - Mamma, ikväll ska vi åka fyra varv för det ha du lovat. Så ikväll har jag 1 mil skidor och Albin framför mig i elljusspåret men det går nog bra för Albin han är ju en riktigt litten kämpe.
Skulle Albin få en trumpet är jag rädd för att han skulle ta knäcken på oss här hemma om han som med allt annat kan hålla på timme ut och timme in. Albin kommer aldrig få en trumpet just därför att han är en riktig litten KÄMPE !
Höres hörrni!
Publicerad 2010-01-19 11:30:58 i Allmänt,
Under årens lopp har det ju blivit en hel del läkarbesök med alla våra barn,ja dom är ju hela 4 st i antal å alla har dom ju haft olika krämpor periodvis. Jag kommer ju aldrig ihåg vad alla läkare heter vilket jag har löst på följande sätt,jag har satt diagnosen först åsså har jag satt ett helt vanligt namn efter tex om vi ska på öron har jag sagt till barnet i fråga " - I dag ska vi till döv Anders" när vi skulle på ögon " - I dag Blinn Karin" och på urologen " piss Doris" osv osv....jag kanske inte behöver skriva vad jag kallar min gynekolog men det slutar på.....Inger...haha
Nu har Johanna för ett tag sedan varit på läkarstation här i Timrå och träffat "smal Martin"... ja hans rätta namn har jag inte en susning om naturligtvis,utan han är likt de övriga Dr döpt efter vad vi ville ha hjälp med,å i detta fall vikten. Johannas provsvar fick vi redan efter någon dag å dom var normala men hennes vikt var alldeles för lite 41 kg,så dom ville att jag som målsman skulle ringa och beställa ett typ läkartidstelefonsamtal,ja det är nå nytt dom har börjat me.
Vi har ju pratat här hemma om va "smal Anders" sa och hur "smal Anders" såg ut och vad "smal Anders" rekommendera att vi skulle göra mm,nu ringde jag på vårdcentralen och sa som de va att vi hade varit till "smal Anders" och ville ha en tel tid. Tror ni dom fatta va jag menade me "smal Anders" nä och jag fatta ju inte att jag sa "smal Anders" genom att vi kallar honom det här hemma. Tur det finns person nr dom kan gå på!!
Nu är det dax för mig och fara till stan och jobba på Katrinelunds skola några timmar.....
Vi höres!
Publicerad 2010-01-18 07:46:26 i Allmänt,
..ja men vet ni då tar jag en sådan istället för å skänka en 50 ting till offren i Haiti. Nä men tänker ni ha hon blivit helt jädra sopren i huve den dära nu.
Nä visst kan jag skänka pengar det kan jag göra men inte över gränserna just nu, min morsa fick sänkt pension 2010 så hon står i valet och kvalet om hon ska sälja bilen eller sluta röka 68 år gammal. Det finns säkert många fler pensionärer som likt henne är i samma situation när det gäller sin ekonomi ,när man dessutom ser på nyheterna att vissa helikoptrar fylld med hjälpsändningar inte får landa därför att USA prioriterar sin hjälp först då går hela välgörenheten fet bort.
Näe, i dags läget är det nog många pensionärer här hemma i Sverige som också är i behov av en och annan hjälpsändning,så valet för mig blir ganska enkelt, min slant stoppar jag ner i morsans plånbok så hon kan ta en rök på maten som hon har gjort i snart 50 år, ja eller lägga dom på bilbesiktning en så hon kan åka runt till barn och barnbarn för å hälsa på.
Höres hörrni.....
Publicerad 2010-01-15 18:02:09 i Allmänt,
Ja, de kan man väl säga att morgonen startade med i ordets rätta bemärkelse. Som en del av er redan vet så är min ögonpenna och hårspray spårlöst försvunnen sedan en tid tillbaka,det är två viktiga hjälpmedel jag använder för att kunna se så normal ut som möjligt när jag ska röra mig ute bland folk.
Johanna Ankarberg är i skrivandets stund på sannolika själ misstänkt för att ha fört bord div attiraljer till för mig en helt främmande adress,vi har i dagarna startat en för undersökning utav ärendet.
När jag började mitt sökandet i morse för andra dagen i rad hittade jag en burk hårvax som Nicklas brukar använda i sitt hår så jag tänkte " Ja, men jag får väl ta litte sånt här jag å rå iställe för spray" Tanken vart handling å jag stoppa ner tre av fem fingrar i burken drog upp en stor klick vax som jag finfördelade i luggen för det var ju just den jag ville ha litte fluffig. Om jag säger så här luggen vart INTE speciellt fluffig, nä vaxet gav motsatt effekt så det såg mer ut som om jag inte tvättat just luggen sedan tidigt 90 tal,den va nå djävulskt stripig. Ja va fan, tänkte jag de får bli hästsvans för klockan är så pass mycket så här hinns inge annat.När svansen var på plats och jag för sista gången skulle möta min spegelbild innan det var dax å släppa ut hundarna hajade jag till.
Jag förmodar att dom flesta har sett Rasken med Sven Wolter, i en utav scenerna står Ida Raskens fru i köksfönstret och grinar upp sig med ett tunt stripigt hår som är fäst i en knut bak i nacken och skriker till Raskens när han är påväg till Negårds Anna,sååå såg jag också ut när jag släckte lyset på badrummet å gick för att släppa ut Torbjörn på gårn för en sista pink innan jag skulle fara.
Jag öppnade ytterdörren till Torbjörn som med svansen i topp sprang ut på gården för att uträtta sina behov, då och då tittade jag ut genom fönstret för å kolla att han var kvar på gårn.Varje gång jag tittade ut sprang han och kastade upp något i luften,ja han hade sååå roligt.Där i fönstret stod Albin å jag och skrattade åt alla volter och tvära kast han gjorde,ja ett tag tänkte jag till och med han är ju för gullig iaf,tills jag får se vad det igentligen det är han har i munnen, ja håll i er....en djupfryst hundskit som han har fått tag i och bollar runt med ut på gårn. Panik utbryter i skyltfönstret! Nä nu jävlar tänker jag öppnar dörren och ropar "TORBJÖRN" vad händer jo Torbjörn kommer i full galopp(för vi har ju träna inkallning) me skiten i mun och tror han ska få komma in,SATAN tänker jag å smäller igen dörren mitt framför nosen på han.Han fortsätter leker ute på gårn,efter tre inkallningar kommer inte Torbjörn längre för varje gång jag ropat har jag fått drage igen dörrn framför nosen på han för jag vill inte ha in hundskiten.
Nu är tiden knapp å jag förbannad,grejen är ju bara den att utanför vårt staket går ju alla barn med föräldrar påväg till Böleskola vi den här tiden. Det tänker ju inte jag på just i detta ögonblick utan kutar ut på gårn med Herr-Gs arbetshanskar (Albin står fortfarande kvar i fönstret) å skriker smått hysteriskt " men nu jävlar din satans tavalask ha ru satt din sista pärjävel om du inte spottar ut den där förbannade hunskiten NU" samtidigt som jag kastar en sopkorg efter honom,
jag tittar upp över staketet å med ett något ansträngt leende vinkar jag till barnen som är påväg till skolan.Torbjörn spottar ut skiten å med svansen mellan benen springer han in genom en öppen dörr denna gång.
Ja det var ju min morgon i korta drag..........
Höres i morrn....då ska jag skriva om hjärt och lung utb jag var på i eftermiddag,de flesta provdockor small bland annat min (uppblåsbara) så vi fick sluta tidigare...hahaha...de ä sant
Publicerad 2010-01-14 09:56:39 i Allmänt,
Ja, så är det faktiskt!Sedan familjen fixade en Facebook till mig har jag enligt som min son Rickard skrev i min logg blivit uttagen till VM i mest inlägg å även flest uppkopplings timmar. Jag har även fått förhårdnader på fingertopparna samt problem med axlar å nacke och är det så att man får kaffefrämmande någon gång så har man ingen ting å vare sig prata eller svallra om.
Jag skulle kunna tänka mig att det är likadant hos många andra som har fb,typ när hälsnings sermonin är avklarad vid ytterdörren och kaffet framdukat på köksbordet så sitter man där tyst och endera snurrar på kaffekoppen eller trummar med fingrarna i bordet.Rätt som det är kommer någon utav oss på nått å säga typ - Hörde du att vattne frös för Kalle Karlsson?"
- Ja,men gud jag läst det på facebook.
Åsså blir det tyst en lång stund igen,tills kaffefrämmande säger
-Nä, tro om man skulle ta å fara hem?
-Ja men gud, jag läste på facebook att du skulle iväg besikta bilen nu om en halvtimme,lycka till hörru!
Man säger hej då till främmandet, sätter sig vid datan å vipps får man reda på att bilen gick igenom besiktningen.
Hörrni, tänk om krösa Maja i Emil i Lönneberga fått varit men nu 2010 å fått haft en fb hon med,fan va gla hon skulle ha varit. Eller vad tror ni?
Nu ska jag bara titta in på fb för å kolla om det hänt nå nu när jag har bloggat i ca 7 min......Hörs Hej.
Publicerad 2010-01-12 11:54:58 i Allmänt,
Ja den frågan har jag ställt mig i skapligt många år! Jag vet inte om det är en skada eller om det är en ärftlig åkomma när det gäller å lägga bort saker för så långt tillbaka jag kan minnas har alltid vår familj sökt saker.
Varje morgon när vi bodde hemma bror min å jag vart vi serverad frulle av morsan,där satt vi alla tre och fikade och småpratade i lugn an ro tills mamma sa:
-Nä ungar nu är det dax å åka för kl har blivit si å så mycket.
Efter denna mening började hon alltid gå runt och lyfta på litte saker hon gick igenom alla jackfickor sedan fortsatte hon i hanväskan som var fylld till bredden med tex skiftnycklar, näsdukar,hund bajspåsar, en skruvmejsel man kunde kolla om det fanns nå ström i bilbatteri mm (min handväska ser likadan ut) till slut ropade hon " -Fort barn HJÄLP mig å hitta plånboken och bilnycklarna" sedan klättrade å sprang vi runt likt fångarna på fortet i vår trerummare där hemma på Alnö tills vi hitta just plånkan å nycklar.
Mornarn är inge annorlunda nu 32 år senare förutom att det är JAG som ropas samma mening till mina barn å tömmer hanväskan upp och ner, ja om vi hittar den vill säga. Det är därför jag är SÅÅ avensjuk på just Saida (en sierska från Kiruna) hon hittade det mesta åt dom flesta och jag hittar inte ett förbannade dugg ens hemma hos mig själv ,saker som JAG själv till och med lagt undan. Saida hon svarar bara "- Titt i en lådda backa pyron eller jeg sir e pärgräv, titt backa pärgräve vettja, så hitte ru nog nanting"
Nu ska jag söka reda på några uppgifter till skolarbete som jag har lagt undan för att jag ska veta vart jag har dom,jag har sökt i ca 1 1/2 tim för jag har nog lagt dom på ett skit bra ställe genom att jag dessutom var rädd om dom. Tro om jeg ska titte i lådda backa pyron........
Publicerad 2010-01-11 22:28:55 i Allmänt,
....när Lena var här i dag så frågade hon om det var någon i området som hade problem med acne och hade blivit sämre med både hy och andra sjukdomar, vi skakade på huve å svara -Nää det har vi ingen aning om.
Nu för någon minut sedan pratade jag i tele med en granne å sa som mediumet sa,det vart tyst länge å så säger hon -Men gud jag har stora problem med acne och har dessutom fått börja med medicin mot struma förra veckan.
Enligt Lena har det med en utav andarna som var här att göra oxå typ negativa energier så även den som hade acne skulle bli bättre med de problem den hade.
Jaa,va ska man tro? Litte knepigt är det ju...vi har ju även fått namn och årtal på endel andar som jag måste kolla upp för skojskull.
Toodeloo!
