Publicerad 2010-03-30 11:44:32 i Allmänt,
Ja på den frågan kan jag bara svara med motfrågor "skiter björnen i skogen? Finns det bensin på macken"" eller "finns det ris i Kina".Jo några små incidenter har väl inträffat som man skulle kunna skriva ner.
Vi kan väl börja i mitten på veckan då jag och Nicklas var på ett läkarbesök inne på Sundsvalls sjukhus, för vilken gång i ordningen vet jag inte men målet var desamma som dom senaste 2 åren att få ordning på ett intyg till försäkringskassan ang nedsatt arbetsförmåga nu när Nicklas fått ett arbete.
Nicklas har Asberger vilket är ett funktionshinder som gör att han bla har svårt att koncentrera sig och minnas saker men med dagens alla otroligt bra hjälpmedel som fick datorer,GPS och telefoner fungerar hans vardag ypperligt. Nicklas har alltså fått en utvecklingsanställning med syfte att efter ett år ska det bli en trygghetsanställning,det innebär att han har en bra lön och en arbetsplats han trivs och mår bra på.
Nicklas har nyss börjat sin anställning och upplever att det blir struligt men hela dagar nu från början därför har vi i samråd med läkare/arbetsgivare beslutat att han ska arbeta halvtid till en början för att sedan utöka och arbeta heltid när han har lärt sig alla rutiner på sin arbetsplats.Såååå av den anledningen var vi på sjukhuset i onsdags.
Efter att vi blivit guidade i en gång under jorden typ kulvert i flera hundra meter är vi framme vid det rum psykologen håller till. När vi kliver in i rummet får jag en känsla av att vi råkar komma mitt i en flytt och har bara tur att hon inte har tagit sin bärbara data och arbetstelefon och flyttat där ifrån.Alla hyllor på väggarna gapar tomma i fönstret finns inga gardiner å inte en tavla på någon av väggarna det enda som finns är ett skrivbord och två spygröna fotöljer.
När jag satt ner min inte allt för lätta kropp i en utav fötöljarna får jag en känsla av att jag varit med om det här några gånger förut,och vid närmare eftertanke kom jag på det FÖRLOSSNING.Fotöljerna är alltså så gammal och nersutten att min sitt ställning är exakt som i utdrivnings skedet när jag födde barn.
Anna som läkaren heter förklarar för Nicklas och mig att hon ska nu skriva de intyg vi behöver för att allt ska fungera som det är tänkt, hon ber om ursäkt för att det har strulat så den senaste tiden med alla instanser pg av ett läk utlåtande.Men nu är vi här och detta är ett simpelt intyg som hon som läkare så många gånger förr har skrivit ut till andra med samma problem.Hon ska bara ringa försäkringskassan och rådfråga om en sak för papperet som hon nu sitter med i sin hand är ändrat sedan hon skrev ett sist.
Hon lyfter luren och ringer till f-kasan,efter 15 min är nu Anna tom i blicken vit i hyn och hakan vilar mot bröstet pågrund utan av att munnen är bara ett stort svart hål i hennes ansikte.Så där sitter nu Nicklas och jag i varsin gynstol och tittar på en psykolog som mer påminner om en av dom mest svårbehandlade patienter som enheten haft sedan starten tidigt 80-tal än en arbetande psykolog. Efter en stunds tystnad säger hon - Dom sa att man inte kan skriva som förut i det här intyget utan om jag ska skriva som jag tidigare gjort måste det gälla fram till Nicklas får pension.
Jaha,tänker jag de här är ju ett fruktansvärt unikt tillfälle i mitt liv,jag är nog den enda människa som känner och kommer att få känna en kille på 20 år som har blivit sjukskriven i 45 år,otroligt. -Jaa men det är väl å ta i va,svarar jag och bryter tystnaden medan jag snurrar hantagen på handväskan fram och till baka. -Ja vi gör så här att jag ska ta kontakt men f-kassan och reda ut denna situation så hör jag av mig till er när problemet är löst,säger Anna och reser sig upp ur stolen med handen framstuken som ett tydligt tecken på att mötet är över.
När Nicklas och jag kommer ut på parkeringen där våra bilar står parkerade brevid varann står det även en liten buss med en man i 40 års åldern i som håller på att försöka backa in sitt fordon bredvid våra.Han står på snedden lixon med bilen och själv sitter han vid ratten och typ tok gungar fram och tillbaka i förarsätet.Va fan är nu detta tänker jag medan vi går mot parkeringen. När han får syn på oss vinkar han med bägge armarna ut genom fönstret och ropar -Hallå jag behöver hjälp! Å herre gud tänker jag,av situationen att döma är det de enda som kanske skulle hjälpa denna man är att koppla en startkabel i vardera öra å dra på den stret som går för att typ deleta dom få hjärnceller som tycks samarbeta.
-Jag har ingen back på bilen kan ni skjuta på så jag kan parkera brevid den svarta bilen där(min bil).Det var ganska trångt mellan bilarna så för att rädda min egen bil går jag fram till mannen i bussen och säger -Jag kan backa bak min bil så blir det mer plats för din. Mannen lutar sig tillbaka i förasätet och säger med ett litet drygt tonfall -Jassårå du har back du på din. -Nja lite grann bara,svarar jag för å inte verka skrytaktig.-Ja det är ju också en lösning säger mannen i bilen medan han bjuder på ett leende som skulle få vilken tandläkare som helst å tänka på 2 veckors övertid.
När vi efter 15 min har fixat och trixat så bussen är på plats hoppar mannen ut ur bilen med ett stel opererat ben och en krycka som är utrustad med både is pigg och vadderade handtag.-Tackar tackar! säger han hasar sig bort mot biljett automaten. Kanske tänker jag i mitt stilla sinne har jag träffat en till som är långtids sjukskriven i ca 45 år.
Under förmiddagen i går ringde Nicklas arbetsgivare och frågar om Nicklas är sjukskriven för det påstår f-kassan (Nicklas var på jobbet), men varken jag eller Nicklas vet varför eller hur länge,det kan ju vara allt från en förmiddag till 45 år vet ni.
En tanke som slog mig var att det är ju enligt lag förbjudet med aktiv dödshjälp eller hur, men i skrivandets stund håller försäkringskassan på att aktivt ta död på en hel familj och säkert många fler än oss,den enda skillnaden som jag ser är att det går fortare med en injektion. Rätta mig om jag har fel.
Publicerad 2010-03-22 09:55:21 i Allmänt,
Nu vet jag att många tänker "Men va ska na nu hitte på fö nå?". Det som gläder mig är att sedan jag skrev på min statusuppdatering i morse på facebook att det var dax för något trevligt,oförklarligt,känsligt och någonting å fundera på har redan några stycken anmält sitt intresse i min inkorg.Det är några av mina tidigare resenärer.
Under dom 22 år vi bodde nere på Vivstavarv hade jag ibland någon form av knepiga tillställningar, alla som hade anmält sig fick packa var sin resväska med flytväst,bikini,solglasögon,myggmedel,2 st kondomer,sugrör,ett vedträ,toppluva,ombyte,en slant och en hopfällbar stol.
Med denna packning kunde dom aldrig förutspå vart dom skulle,ibland stod det 25-30 damer nere på Wifstavarfs båtklubb med resväskor,stolar å välkomstdrink i näven och vänta på båten, någon gång stod dom i en rak fin kö bakom en hemmagjord busshållplats mitt i bostadsområdet å väntade på bussen som gick enligt busstids tabellen.Vissa av dom här resorna gick runt till olika öar här utanför å andra till restauranger eller någon hyrd lokal,men vi hade ALLTID samma packning med oss.
Min senaste tillställning var ett kafferep utan välkomstdrink och packning och det är just på det repet jag tänkt spinna vidare. Jag tänker nämligen fixa och trixa till och ha en seans med Lena Greus, jag vet att det var många som var på kafferepet som vart intresserad av just en sådan och då är det väl på tiden att vi har en sådan tillställning i ett andligt tema.
Naturligtvis behöver man inte ha varit på kafferepet för att vara välkommen på seansen, nej då alla som är intresserad av den här kvällen gör som tidigare skicka en intresse anmälan i min FB inkorg så jag kan få ihop både antal och datum när det passar.Vad jag förstod så ska man minst vara 4 st och som flest 12 pers vid en sammankomst,jag ska även kolla priser när jag vet att jag fått ihop några intresserade.
Så här ser min planering utav em/kvällen ut.Först träffar vi Lena och sedan tycker jag det vore trevligt om vi kunde käka här hemma efter åt och surra om vad som sades under själva seansen.När det blir får vi komma fram till lite senare,ni vet vi ska ju snart till Blåkulla me katta å kvasten.
Publicerad 2010-03-20 08:51:30 i Allmänt,
Ja det har jag förstått den här veckan att våran lilla Albin har blivit större både när det gäller klästorlek och de vokabulär er som kommer ur hans mun ,han har ärvt talet efter sin mor, lugnet och förståndet efter sin far vilket innebär att man oftast går ur en diskussion med meningen "-Ja, jo de är väl sant".
Jag har alltid varit noga med att informera våra barn om att vuxna absolut inte får slå/aga varken sina egna eller andras barn, det är enligt lag förbjudet och får aldrig förekomma varken hemma eller någon annan stans.
Nu i början på veckan var Albin hopplös här hemma han tjura var stor i mun och gav sig INTE när han inte fick som han ville.Efter en längre diskussion tappar jag tålamodet höjer pekfingret i luften och säger med sammanbitna käkar
-Men nu slutar du upp med dom där dumheterna annars ska jag ta i dej jag gosse! Albin lägger ner besticken på tallriken lutar sig tillbaka på köksstolen medan han tuggar ur munnen tittar upp på mig och säger
-Mamma, det vet du lika bra som jag att det är enligt lag förbjudet å göra det. Han tar upp besticken och fortsätter äta från sin tallrik.
-Ja, jo det är ju sant men då får vi ju sluta bägge två rå svarar jag och sänker pekfingret.
-Mmm,svarar Albin med mat fulla munnen,och diskussionen var över.
Vi har även haft tendens till att curla våra barn allt för högt upp i åldrarna tex plocka upp kläder/saker efter dom,sett till att skor/kläder är torra, packat ner/upp det dom har i sina ryggor.Ja,ni fattar dom har inte behövt tänka på nånting typ.
Nu en morgon när vi hade sådär bråttom som vi brukar ha när vi ska iväg till våra skolor var Albins skor fuktiga inuti sedan dagen innan.
-Men ååååå nu har pappa inte torka mina skor så nu är dom lite blöt.
-Jaha,å det tror du pappa visste att han skulle ställa dina skor på skotorken i gårkväll,det var väl inte han som hade dom sist.DU har väl själv kunnat ställt dom på tork när du visste att dom var blöt! Vi kan väl inte veta allt begriper du väl.
-Men du kan väl inte mena allvar att JAG ska ta ansvar för det det här när jag går och lägger mig kl 20.00, säger Albin och slår ut sina armar.
-Men det spelar väl för f*n ingen roll vilken tid man går å lägger sig,svarar jag lite irriterat var och en får fixa sina egna skor själv om dom är blöt,du är ju 9 år gammal.
-Ja,på Lördag ja! (han fyller 9 då)
-Spelar ingen roll det inte,väset jag
-Jaha ja, svarar Albin så nu får man helt plötsligt börja leka med ström och kontakter då om jag ska få på skotorken eller?
-Ja eller nä det är ju sant,svarar jag.Det var fruktansvärt ansvarslöst av din pappa och inte torka DINA skor,nu är vi sena så diskussionen är avslutad...TACK!!!!!
Nu ska jag försöka pränta in i huvudet på Albin att en mamma har ALLTID rätt i det hon säger..............för det har kungen bestämt! Hoppas det funkar ett tag iaf!
Publicerad 2010-03-12 15:08:04 i Allmänt,
När jag talar om för en del människor att vi vinter campar å med vi menar jag min familj och en massa kompisar till barnen och bekanta till oss,vårt rekord är 11 pers å 3 hundar i vårt lilla och så enkla fjällpalats här på campingen.Herr-G har timrat ett littet förhus på 10 kvadrat där vi har bäddsoffa och tv rum så det blir ju lite mer plats än bara husvagnen förstås,men ibland är det som i en myrstack här på husvagnsplats 14.
När folk skakar på huvudet samtidigt som dom säger "-Hur står du ut" har jag börjat tänka "Hur fan står ni ut" med att inte få uppleva allt annorlunda jag får på min lilla fjälltopp med allt vad det innebär.Hemma har jag en ny renoverad villa med all förbannade moderniteter man ska ha 2010 det är min vardag, här är allt annorlunda å det upplever jag som ledighet. Vi har inte rinnande vatten,vi lagar dom flesta maträtter ute på eldtunnor,vi luktar oftast brannrök och 2 takt,vi bastar å tar en öl i godavänners lag, ja fatta vi har hur trevligt och avslappnat som man ska ha när man är ledig.
Trångt? Ja ibland är det trångt men alla har en säng att sova i och jag har aldrig hört någon av våra gäster klaga,näe vi har skoj utomhus å fjälle är ju stort.Som dom flesta vet jagar vi ju uppe i Kälarna och för ca 20 år sedan lånade vi under några år en litten stuga på 12 kvadrat där vi bodde Herr-G,svärfar och jag.Det enda som fanns i den stugan var sängar å en ve spis det var trångt och lite klurigt att torka våra kläder efter en blöt dag i skogen (tyckte vi 3).När jag fick höra att han som vi lånade stugan av var uppvuxen i detta lilla skyffe med sina föräldrar och 11 syskon vart jag fruktansvärt impad men fattar än i dag inte hur det gick till.Kanske är det Kroons stuga i Kälarna som inspirerade mig till typ samma boende med många människor på liten yta här på Vargen.
Näe, nu ska jag gå och hämta vatten och göra upp eld ute i tunnan så de blir någon midda här! Ska försöka mej på och ta några bilder på plats 14 så får ni se hur vi har det.
Publicerad 2010-03-10 20:09:02 i Allmänt,
Det har visat sig att jag inte heter det jag heter,jag har under de senaste 42 åren sagt att jag heter Annika Ankarberg men det är fel det.Jag gifte mig med Herr-G -89 och tog då namnet Annika Ankarberg Söderström men har på nå vis glömt bort att vi la till Söderström för bara Ankarberg har ju funka alldeles utmärkt,ja för mig iaf.Men nu heter jag enligt folkbokföringen Annika Söderström å det förklarar ju varför det har blivit så sjuka möten på tex vårdcentralen,expeditionen på skolan mm
Första gången som det vart en sjuk situation pg av namnet ,var för 2 år sedan när jag var in på sjukhuset för att göra mammografi på en knöl jag hade i de ena bröstet.Efter att dom platta ihop och dragit ut bröstet och tagit en röntgen fick jag gå och sätta mig i ett utav 10 bås som stod på rad med ett skynke som man drog för.
Så där satt jag halvnaken med bröst som va 2 decimeter längre av allt dragande å tillplattade nu än när jag kom och väntade på provsvar. Så ser jag skuggorna av sköterskan på andra sidan de blårandiga skynket med papperen med mitt fullständiga namn Annika Irene Ankarberg Söderström jag hör henne ropa -Söderström! Jag svarar ju inte på de namnet utan tror det är någon annan kvinna i nått av dom andra båsen med de namnet.Efter en stund ropar hon -Irene Söderström! jag svarar inte utan fortsätter läsa i veckotidningen.-Annika Söderström.Humm, tänker jag inte undra på att det tar sån jävla tid när det är så mycket folk.Tillslut läser hon upp ALLA fyra namnen å då reagerar jag ju när jag hör Ankarberg.
-Jaa,svarar jag och drar upp skynket och stiger fram,när vi går mot ultraljudsundersökningen sneglar jag längs raden av bås och upptäcker att alla andra båsär tomma.Då fattar jag att det är ju för f*n mig hon stått och ropat på i 5 min jag heter ju ALLT de där,hon skulle nog förmodligen hellre ha velat ta en röntgen på huve mitt iställe för brösten.
Vid några tillfällen har det även hänt att det har ringt hemma och folk har frågat efter Annika Söderström -Här bor ingen sådan nu har ni ringt fel,har barnen svarat å lagt på luren.
Nu för någon vecka sedan hade jag beställt tid på vårdcentralen,då säger man ju sitt person nr å då dyker ju namnet upp, så man tänker ju inte på vilket namn som står i tids beställningen.När jag kommer fram till luckan på vårdcentralen säger jah -Hej,jag har tid 14.45 här i dag Annika Ankarberg.Kvinnan söker och söker men kan inte hitta mitt namn.-Va sa du att du hette?- Annika Ankarberg,svarar jag. -Nä, svarar hon finns inte nån sådan inbokad här.-Nähä,svarar jag men kolla om det vat i morrn jag skulle hit då kanske.-Nä svarar hon ytterligare en gång till,finns ingen sådan.
Efter en stund säger hom -Jag har en Annika Söderström inbokad 14.45.Då klack det till i huve på mig så jag svarar -Ja men visst i fan jag har ju gift mig till Söderström. -Grattis på er då säger hon med ett leende,det kan ju ta ett tag att vänja sig vid sitt nya namn. Ellerhur tänker jag,de är ju bara 21 år sedan. När jag nu sätter mig i väntrumet så träffar jag en gammal bekant som är där med sin dotter och känner mig som Ankarberg.När dom ropar Söderström svarar jag JA reser mig upp å ser på hennes frågande ansikte -Jaa,jag brukar heta så ibland säger jag och går in till läkaren.Tro vad bekanten tänkte efter detta.
Nu i dag ringer min mobil jag svarar -Ja de är Annika! -Hej jag heter Bertil (nånting) och ringer från vårdskolan och vill ställa några frågor till dig,är det Annika Ankarberg.-Ja, svarar jag. Så svarar jag på några frågor om vad jag gjorde innan jag börjat plugga och hur jag finnansierar mina studier mm. Efter några timmar ringer mobilen igen med samma Bertil och med samma frågor.-Men du har ju ringt en gång redan och fått svar på frågorna för någån timme sedan säger jag. -Är det Annika Söderström? frågar han. -Ja, svarar jag bland annat. Då visar det sig att jag är inskriven på skolan som Annika Ankarberg och Annika Söderström,jag är alltså 2 elever enligt listan som Bertil ringer efter.För att ta mig ur detta säger jag -Nämen guuud,jag har gift mig vettu så det kan va det som strulat till det,Bertil gratulerar till mitt giftemål och vill att vi träffas på måndag för att fixa till alla papper med mitt nya namn.
Publicerad 2010-03-10 17:45:26 i Allmänt,
Albin fixar kolbulla till lunch i dag!
Publicerad 2010-03-09 10:42:56 i Allmänt,
Tekniken och jag går som inte så bra ihop vi, iaf inte när det gäller datorer,tv/dvd med fjärrkontroller,ett kök från -09,luft värmepumpar me fjärr ja listan kan göras ohyggligt lång.
Ja,tänker ni men du har ju bilddagbok,facebook och blogg,maten står på bordet då den ska,du ser tv4 nyheter varje morgon till kaffe,å elräkningen visa tydliga tecken på att luft värmepumpen har varit igång under de kallaste månader, sååå hur kan de komma sig då? Jo,hela min familj fungerar som en enda stor ledsagarservice grupp när det gäller teknikensvärld och mig.Men nu är det ju tyvärr så att Herr-G jobbar heltid och barnen går i skola så dom har inte tid med mig och tekniken typ 24 tim om dan å 7 dar i veckan.
Bilddagboken var det Johanna som fixa till mig för ungefär ett år sedan när jag ständigt hörde mina elever på en högstadieskola prata om just bilddagboken.Jag döpte mig till "ankanzz" och lärde mig att lägga in bilder och skrev små texter under varje bild,grejen var ju den att medelåldern på bilddagboken var ungefär 13-15 år så jag för stod inte deras bilder å texter å naturligtvis inte dom mina.
En husvangsgranne här uppe på campingen i Vemdalen frågade i höstas om jag hade facebook -Näää,svara jag,vad gör man där då? -Å det är skit kul man träffade gamla bekanta och skriver lite då och då till kompisar som man har runt om i vårt avlångaland.När jag kom hem var det Rickards tur att fixa å trixa så mamma skulle få sig en FB som alla andra i hennes egen ålder,så nu har jag en sådan me.Där brukar jag skriva vad som händer runtomkring mig på dagarna å ibland är det ju en heldel ibland.
Så en dag kom min mamma och sa -Ja,igår lade jag in några bilder på Märit (hunden) och Kattastrofen (katten) på min blogg.
-På din blogg? frågade jag med ett ansiktsutryck som liknade fågelholken Albin snickra till när vi var i Fäviken på jaktmässan.
Å herre gud tänkte jag morsan kan blogga å lägga in bilder 65 år gammal då måste väl jag kunna de ja me fast jag bara är 42 år,nu vart det Herr-Gs tur å fixa en blogg till mig så nu har jag en sådan också.
Ibland på bloggen får jag på hälsning av för mig helt okända personer, det tycker jag är skitkul när dom gjort ett littet avtryck efter sig och jag själv kan gå in och läsa deras bloggar.Men när jag tittar in på andras bloggar då har dom så behändigt men länkar,favorit bloggar,bilder och dom kan även svara på de kommentarer dom får,men serru det kan inte jag.Jag fattar INTE hur man gör,jo i går lyckades jag få in min första bild på bloggen men det har tagit ca 2 mån att fatta hur jag ska göra.
För några år sedan fattade jag pennan och skrev det jag ville ha sagt till olika instanser,nu fattar jag datorn å skriver men fattar ingenting....suck.Men som tur är sägs det att man lär så länge men lever så tids nog kanske jag fattar.
Publicerad 2010-03-08 13:43:49 i Allmänt,
Ja nu har sportlovet startat och vi är på plats här på Vargens camping med en hel veckas ledighet framför oss.Men grejen är den att vinter som vi har haft i år där hemma i Timrå har gjort att man är litte le SNÖ,man är inte lika impad av de stora snödrivorna som man annars har här och INTE hemma.
Att till och med Herr-G skulle bli less på att röja snö både förhand och med traktor de hade jag svårt å tro,men så är det har jag nu förstått. Vi har i år inte lika raka kanter,vi har inga kojor grävda i snödrivorna runt vagnen, husvagnstaket är däremot snöfritt men det tror jag mer beror på att sist vi va här skulle Herr-G fuska till det lite och tog yxan å drämde det rakt igenom all snö och is å rätt igenom husvagnstaket. Därför MÅSTE taket vara fritt från snö i år.
På baksidan brukar det vara en soffa,bord,vindskydd och lite andra grejer grävd i snön där vi kan sitta i solen på em,nu i år är det bara snö drivor.Där på baksidan brukar han även gräva ner mat, ja frysvaror alltså för frysfacket är inte så stort inne i husvagnen.Men det har jag satt STOPP för i år därför att Herr-G hade tagit en kask förmycket i fjol när jag bad honom gräva ner födan så när han skulle ut och hämta middan någon dag senare kom han inte ihåg vart han hade grävt ner ALL mat.Han grävde en hel dag men hitta inte igen väskan så det blev att fara på ICA och inhandla nytt.
Ja det har alltså inte blivit mycket grävt för Herr-G på fjälltoppen denna vintersäsong,just i skrivandets stund gränslade han skotern och ska till Storsjö kapell och övernatta med två kompisar.Åka skoter är ingenting för mig å allra helst inte om det är ca 10 mil innan man är framme,nä huva huva vi stannar hemma Albin och jag å far ner på byn å äter pizza.
Under de senaste 17 åren har jag även haft vorsther och labb som man jagat å tävlat bruks och även tävla inom drag hundsporten med,men för ganska snart ett år sedan fick vi ta bort både labben och vorsthen pg av deras höga ålder.Dom raser som nu finns på vår adress är Wachtel och en Jämte som våra äldre sönerna har köpt å de vill jag lova är man van att stå bakom en vorsteh på skidor ska man INTE prova med tidig nämnda raser dom är jämförbar med en sågbock jag har nyss provat.Saknar Astrid (vor) här i fjällen .
Ja ja,man säger ju att det var bättre förr å kanske ligger det nått i det.
Publicerad 2010-03-08 13:43:21 i Allmänt,
Pripps,Simpa och Astrid
Publicerad 2010-03-04 09:43:34 i Allmänt,
....kan bli sååå fel ibland men även sååå roligt som tex nu i helgen när Rickard och Johanna skulle ut och käka en pizza tillsammans på lunchen.
Rickard har ju under tre års tid bott uppe i Sollefteå där han studerat viltvård på natur bruksgymnasiet och bara varit hemma i korta perioder.När Rille är hemma förmodar jag att han är en stadig kund på någon av de 332 pizzerior vi har här i Timrå,och med tanke på att pizzabutikerna är så många är alltså ägarna väldigt trevliga mot sina kunderna för att man ska välja just deras pizza.
Rickard har under hela sin uppväxt alltid varit litte rund om magen men under den senaste tiden har han tränat så midjemåttet är bara till hälften just nu i skrivandets stund.Jaa,det är ju fortfarande en storväxt kille han är ju 196cm lång och väger 112 kg men som sakt smal.
Nar syskonen Ankarberg sitter i bilen på väg till pizzan pratade dom om pengar i vilket sammanhang vet jag inte men samtalet avslutades med att Joanna säger -Ja Rickard du får väl panta flaskor då om stålarna tar slut.Så kliver dom ut ur bilen och in på en utav alla dess pizzor vi har här i Timrå, ställde sig och ska välja av menyn.Pizzabagarn har nu hört att det plingar i dörren och förstår att det förmodligen står kunder som är hungriga i hans butik så han kliver in bakom disken med ett leende på läpparna och känner förmodligen igen Rille.
-Härlåå,har tu pantat ? utropar pizzabagarn på knagglig svenska med en glad ton i rösten och tittar upp på Rille som står och blickar upp mot taket där menyn sitter.Rickard rycker till och tar ett steg tillbaka han sätter händerna i byxfickorna och sänker blicken en bra bit ner på pizzabagaren som är ca 165 cm kort, ja han når till byxlinningen på Rickard. Han tar ett djupt andetag höjer näsan i vädret och säger med överlägsen ton -Vadå rå,tror du inte jag har PENGAR eller?
-Jooo råå,kåmpiiis självklart!!!Men jag menar har dy tänat och pantat,säger pizzabagaren medan han står bakom disken och låtsas lyfta hantlar i luften med sina mjöliga armar.Nu fattar Rickard att det är BANTA han menar så han svara -Jajja men jag har både bantat å pantat så vi kan käka pizza syrran och jag!
Joorå,det löser sig alltid,sa han som sket i slasken.......hahah
