ankarbergs

Ja det finns ju ett gäng som har gjort några sjuka filmer som heter "småstadsliv" och dom brukar jag titta på och skratta för mig själv.Jaa eller hela vår familjen skrattar och jag undrar just jag om de kanske beror på att vi känner igen oss lite i dom olika rollfigurerna. Ja nu i dagarna har det varit väldans många liknande scener här hemma och jag har skrattat exakt där man egentligen INTE ska skratta när det är i verkligheten lixom.

Jo de hela började ju på fredagskväll när Herr-G som är barnsligt förtjust i tv spel hade lagt sig i sängen och spela PS 3 på eftermiddagen kvällskvisten, han har nått krigsspel han brukar spela.Herr-G är ju lugnet själv, han blir aldrig arg och höjer rösten här hemma, han är klok och tänker alltid igenom saker och ting.Han är såååå förståndigt i alla skarpa lägen,därför blir det ju så sjukt roligt när han blit arg och hetsar upp sig å allra helst på ett sketet tv spel.

Nicklas satt vid köksbordet och jag höll på med maten när svordomarna och stonket började inne i sovrummet där Herr-G låg iklädd toppluva å underställ.Han påminde faktiskt lite om Fantomen där han låg med Torbjörn brevid sig i sängen.
-Vad håller farsan på me,undrade Nicklas som sällan har hört sin far svära i den takt orden nu strömma ur hans skäggiga ansikte.
-Jaa han spelar väl de där spelet han brukar hålla på med,svarade jag och dukade fram till middag.
Nicklas satt och skissa på en logga till nån vid köksbordet och Albin satt i soffan och tittade på nått barnprogram då Herr-G stormar ut ur sovrummet och är på gränsen till vansinnig.Han ställer sig med armarna i kors över bröstet brevid Nicklas och tittar på mig och frågar
-Hur i helvete kan dom veta vart jag är????
-Vilka då,undrar jag.
-Ja men dom där förbannade dårarna som har skjutit ihjäl var enda jävla soldat som är i mitt lag,fortsatte Herr-G predika samtidigt som han nickade med huvudet så aggressivt så glasögonen hoppade på nästippen hans.
-Ja men hur ska jag veta de Herr-G jag har ju aldrig spelat de där spelet.
-Nää men de har jag å det går åt hellvete hur än jag gör,jag kommer aldrig förbi muren så jag får fortsätta på nästa bana,Herr-G mummlade och gick in å provade igen.

Efter en stund upprepas samma scen igen och Herr-G var nu röd av ilska i ansiktet och jag och Nicklas skratta så tårarna rann.
-Men lugna ner dig de är ju för faan bara ett spel,sa jag och torkade tårarna med disk handuken.
-Men ett spel å ett spel de kosta ju för satan över 650 kr då ska de väl gå å spela skiten oxå.
-Ja men de går ju å spela men de är ju du som inte kan,klämde jag fram mellan gapskrattet.
-Men nu jävlar,sa Herr-G och vände på klacken och gick med bestämda steg in i sovrummet igen.
Nicklas och jag visste inte hur vi skulle kunna sluta skratta men efter en stund hade vi samlat oss och Nicklas går in till Herr-G och försöker förklarar hur man ska göra å vart han ska gå på spelet.Herr-G håller dosan så hårt att knogarna är vit och hans ansiktsuttryck är identiskt med en kvinna som krystar för att föda sitt barn.
-MEEEEN NICKLAS LÄGG DIG INTE I DE HÄR DU INTE!!!!!!!!

Om jag säger som så i dag är det Lördag och Herr-G är kvar på samma bana och krigar nu som i går, lite likt "Västfronten inte ett nytt"men han är ju på bättre humör förstås.De vart ett litet återfall när han i dag skulle veckla ut en julstjärna i papper som han efter 45min knölade ihop och ifråga satte hur i hellvette man kunde göra julstjärnor i papper när dom går att göra i plåt.Vi är ju för satan inne på 2010 talet Annika eller hur.Nu ska vi se slutet på hockeyn Timrå-Luleå där det står 4-1 till Luleå...ååå de spel resultatet är ju inte Herr-G så glad över heller men han har ingen speldosa i sin hand så läget är lugnt.

Ja är man tandläkare har man nog hört dom flesta ursäkter av patienter som vill av boka sin tandläkartid samma dag,men jag kan nog lova till 100% att just den jag hade i morse har INGEN tandläkare i världen hört.Å de värsta den är sann!!!Den lyder följande "Jag kan inte komma i dag 08.10 för min son trodde jag skulle förstora brösten och läpparna hos er" (jag sa det aldrig utan dom fål läsa det här)

Joo det ligger till på detta vis att både jag och Herr-G går hos tandläkare Team Näsman inne i stan sedan några år tillbaka. Vi känner dom privat och har ett stort förtroende för just det teamet så jag är inte alls orolig för mina besök hos dom.Alla våra barn går hos folktand vården här i Timrå så dom vet hur korten ser ut när man får en tid där typ ett äpple nån tagit en tugga av åsså står det "Välkommen till folk tandvården".När man får en tid hos Näsman kommer det ett vykort med ett foto av blåbär på med tid och datum men grejen är den att dom har ju även implantat och laser behandlingar. Det står tydligt i deras logga!

Nu så här i efterhand förstår jag ju hur allt gått till här hemma,Nicklas har varit först hemma på dagen och tagit in posten där det förmodligen har legat ett kort från Team Näsman.Nicklas har läst på kortet just implantat och laser och då fått en bild i huvudet att det är reklam till mamma Annika för att hon ska göra implantat i sina bröst och lasra bort rynkorna.Såå han har kastat kortet varje gång de kommit utan vår vetskap.Jag vet att för ett tag sedan frågade han om jag tänkte förstora brösten och jag tyckte frågan var så dum så jag svarade
-Jajja men, men du vet mina pattar är ju så satans lång så dom har beställt en hel lastbil med silikon från Tyskland så dom är säker på att dom har så de räcker till bägge två vettu!

Efter några veckor började dom ringa från kliniken och söka oss för vi hade missat våra tider vi hade både Herr-G och jag.Första gången trodde vi det var ett missförstånd men efter ytterligare några gånger sa jag till Herr-G
-Va faan ha de brunnit för tandläkaren eller va äre frågan om när dom säger att vi har tid åsså har vi inte de.
-Ja fråg me nå annat jag inte vet ,svarade Herr-G och röck på axlarna.

Nu i går kväll fick jag ett sms att jag skulle vara hos tandläkaren 08.10 jag fråga Herr-G om han sett nån tidlapp men interå.
-Ja men va faan om jag skulle ha fått en sån skulle jag ju ha avboka,sa jag.Det är ju en torsdag å torsdagar äre ju sjukhusbesök för Johanna men vikt å provtagning å sjukgymnastik å hela hellvete ju!
Nu kom Nicklas upp ur källaren
-Ja jag får ju ringa å höra hur faan dom har det med boknings systemet där inne,de måste ju för satan va en knut på data sladden efter som de blir fel hela tiden.
-Vadå,undra Nicklas.Åsså förklarade jag allt en gång till.
-Ja men dom korten har jag slängt i källsorteringen ,inte visste jag att de var en tandläkare.
-Ja men Nicklas du är ju för faan läskunnig.
-Jaa men förstorar dom bröst oxå då eller?Det står ju implantat å laser.

Då fattade jag hur Nicklas tänkt,han hade till och med frågat Johanna om hon trodde att jag skulle göra ett implantat men Johanna skrattade och sa
-Näää de ska hon INTE.
Å då hamnade Näsmans kort i källsorteringen igen!!!!

Måste bara tala om vad som hände efter artikeln som var i ST i går 14/11 om att Lena Greus  har varit här hemma hos oss och gjort husrening. Jag förstod ju att det skulle bli olika reaktioner efter att by bona hade tagit del av de som stod att läsa om spöken som kasta vantar från element mm.Dom stora barnen Ankarberg har alltid svar på tal,de är lixom ingen idé att försöka kasta nått glåp ord till dom därför dom kastar alltid tillbaka dubbelt så hårt och bryr sig inte alls om vad folk tycker och tänker.Även dom har ju varit med och upplevt allt som står att läsa i STs text,ja plus lite till som vi bad om att inte skulle tas upp.

Har man som mig alltid arbetat med människor i ALLA åldrar och dessutom som ALDRIG trott på andar, healing och husrening så kan jag ju förstå att folk reagerar.De märkte jag ju redan i kassan på ICA när jag var och handlade samma dag vilka dumma frågor man fick och på folk som gick förbi på gatan och tittade in lixom.De var då det slog mig att Albin 9 år som går i åk 3 kanske skulle få det jobbigt på skolan om barnen började retas eller vara stygg därför att deras egna föräldrar läst högt ur söndagstidningen för sina dom.Jaa för jag tror ju INTE att barnen själva kliver upp och kokar gröt för att sedan sätta sig och själva läsa morrontidningen.....de gör inte min Albin iallafall.Sedan är det ju även som så att små grytor har också öron så har barnens föräldrar dömt ut Lena och oss,jaa men då gör ju naturligtvis barnen de dom med.

När Albin och jag lade oss på sängen i går kväll för att se på tv hade jag funderat ut hur vi/han skulle ta sig ur om det vart som jag befarat.
-Hörre du Albin visst såg du bilderna på mig och lena i dag va? frågade jag.(jag hade inte läst texten för honom)
-Ja de gjorde jag å de var inte bra,svara Albin och la sig till rätta.
-Tyckte du inte,undrade jag.
-Nää,huset såg gult ut på bilden fast de är rosa ju,visst då mamma.
-Ja de var ju dumt,men de är nog många på din skola som har sett både bilderna och läst vad som stod där om Lena och vad hon har hjälpt oss med.
-Jaa så är de nog,svara Albin
-Men tänk om dom retar dig i morrn då,fråga jag.
-Mmm,svara Albin
-Vet du vad Albin nu ska vi skaffa oss en hemmlis du och jag.Om nån retar dig i morrn på skolan för det här i tidningen då ska du svara."Jaa det började spöka på riktigt hemma hos oss när jag retade och va stygg med Johanna hemma en kväll,retar man nått barn om de här kommer spökena fort som faan hem till en och börjar spöka och göra så man blir sjuk"...så säger du då Albin till dom på skolan.
-Få jag till och med svära,undrade Albin och satte sig upp i sängen.
-Japp,det är ju en hemlis å då får du svära vettu Albin,sa jag och nickade lite exalterat.
-Ok då gör ja de.

När jag var ner och hämta Albin på skolan  i eftermiddag så frågade jag honom hur de hade varit i dag på skolan.
-Bra jag har spelat bandy i gympasalen med Bengt-
-Ja var det inte nån som sa nått om vad som stod i tidningen då,undrade jag.
-Joo massor, dom sa allt om de där när vanten flög från elementet å allt.....åsså berättade han följande(namnet är på hittade)
När dom flesta elever stod och väntade på att få kliva in i klassrummet sa Kalle
-Ha du spöken hemma du Albin
-Ja förut hade jag det men inte nu,svara Albin.
-De finns inga spöken,sa Pelle de är bara töntar som tror på de,eller hur Kalle
-Ja min mamma har sagt att de är tjafs och de är bara dumt å tro på spöken,svarade Kalle.
-Jaa där hör du då,sa Pelle.
-Jo de finns inga spöken om man är snäll, men när Johanna var dum med mig en gång så började det å spöka hemma hos oss som faan.
-Var de Johanna som gjorde så de spöka,undrade Pelle.
-Nää men om ni retar och jävlas med mig som är barn,så skickas spöke hem till er också som satan.
-Nää,sa Pelle och Kalle i kör.
-Joo så vart det hos oss,de sa till och med Lena.
-Äre så,undrade Kajsa.
-Ja sa Albin och pratar man dumt om andarna på skolan så kommer dom å komma hem till er i kväll å spöka som faan.(han hade svärt FLERA gånger sa han,han passa väl på)
Det jobbar en kille på fritids som har gått i skolan och är kompis med Nicklas och Rickard de vet barnen på skolan för ibland när Nicklas eller Rickard hämtarAlbin har dom talat om de för Albins kompisar,så Albin hade till och med dragit till med att dom kunde fråga honom om dom inte trodde honom.

Resten av dagen hade barnen bara pratat och frågat lite snällt (konstigt va?)om vad som hade hänt här hemma,några hade ju fått info hemifrån om vantarna som flög och Albin hävdade att det gäller och vara snäll annars blir det så för alla.Nu skulle man ju kunna spela en slant på vem som får mest med jobb efter Albins och min hemlis.Endera kanske Barn Ungdomspsykiatrin inne i Sundsvall ta hand om massa mörkrädda barn eller så får Lena Greus många hus och rena här i Sörberge framöver hos elever som har varit stygga på Böleskola.

Jag avslutar detta inlägg med " Man ska aldrig kliva på en Cobra om man inte har motgift"

Den frågan fick jag av vår yngsta son Albin nu för någon dag sedan efter att dom hade pratat om att födas och sånt på skolan.Jaha tänkte jag hur mycke ska vår 9 åring Albin få ta del utav sin födsel nurå?Jaaa nu menar ju inte jag själva utdrivningsskedet,utan allt kaos runt omkring.För det förstår ni väl att när Ankarbergs ska ta sig ur ett välsignat tillstånd går det inte till som i dom böcker man delar ut på mödra "Att vänta barn" vid inskrivningen,näää de blir ju naturligtvis kaos även där. Förresten spelar det ingen roll VEM utav våra 4 barn som undrar hur deras ankomst var så blir berättelsen lite utöver de vanliga.

Jag måste bara berätta när den dagen var inne för Herr-G och mig och vi skulle tala om för syskonen Ankarberg att dom skulle få ett litet syskon i Maj.Ni vet ju att Herr-G är ordentlig när det gäller de mesta så därför vart hans reaktion just i denna stund så fruktansvärt rolig så jag skrattar varje gång jag tänker tillbaka på den.De hade ju gått så pass lång tid att jag hade fått en putande mage så vi bestämde oss för att tala om  för barnen innan nån annan såg vad som var på gång och sa nått.Vi bodde på Vivstavarv i 3 rum å kök där Herr-G och jag sov i en bäddsoffa i tvrummet för att vi alla skulle få plats,å de var i den vi satt och fikade runt bordet och tittade på tv när informationen skulle ges till Rickard 12 år,Nicklas 11år och Johanna 7 år.
-Hörrni sa jag, vi vill berätta en sak för er pappa och jag.
-Jaha vadå,undrade nån av barnen medan dom doppade mackorna i chokladen.
Herr-G satt i soffhörnet med kaffekoppen och låtsades jätte intresserad av tvn för han vart blyg och tyckte de var pnsamt,han ville inte säga det för han visste inte hur han skulle lägga fram det lixom till sina SMÅ barn.
-Joo det är så här, sa jag ni ska få ett litet syskon i Maj, jag väntar barn förstår ni.
Det vart knäpptyst runt bordet  Herr-G han satt som förstelnad och typ låtsade som om han inte hade hört vad jag sa han tog en mun kaffe.
-VAA ha ni knullat i bäddsoffan,undrade Rickard rakt ut.
Men serru då bröt Herr-G ihop totalt och satte kaffet i vrångstrupen vilket i sig resulterade i att han hostade upp halva koppen över Rickard och fika bordet.Herr-G började vifta med händerna framför sitt ansikte som samtidigt  skiftade färg och i hans blick lyste paniken, han väste efter vatten reste sig hastigt upp ur soffan och sprang ut i köket.

Medan Herr-G försökte lugna ner sig ute i köket skulle jag ju själv svara på Rickards fråga,jag harklade mig och började.
-Nja kanske...eller nää...eller jo de är ju som så.....om vi hoppar över just....eller JAA VI HAR KNULLAT I BÄDDSOFFA....svarade jag till slut och lutade mig tillbaka i fotöljen med en suck.
-Jaha,svarade Rickard och fortsatte fika å se på tv,åsså undrade ingen utav barnen nått mer.
Herr-G hade gömt sig ute i hallen där han stått å tjuvlyssna,nu fläktade han med armarna åt mig som ett tydligt tecken på att jag skulle komma ut i köket.Herr-G joggar på tåna före som om han inte fanns ni vet.
-Ja va äre,frågar jag och har skapligt svårt att hålla mig för skratt där Herr-G står å håller sig i diskbänken som om han fått en hjärtattack.
-Å herre guud vart har pojken lärt sig de där ordet tror du då?stönar Herr-G
Då kan inte jag hålla mig längre utan brister ut i ett gapskratt och slår mig på knäna.
-Men skärp dig för hellvette Annika de där var inte ett dugg roligt de är ju fruktansvärt.Va faan tror du folk ska säga om barnen går runt på skolgårn och talar om vad vi har gort i bäddsoffan.Va?
-Ja säg de,flabbar jag fram och kan näst intill inte andas.
-Ja men åsså du rå,de var väl onödigt att bekräfta de inför barnen,eller hur!
-Vilket då?undra jag.
-Ja serru jag tänker INTE säga de där iallafall som du sa!!!
-Ja men gör ingen större affär av de,svarar jag och torkar skratt tårarna.
-Nää men vad ska jag säga när jag kliver in i tv rummet igen nu rå.
-Säg bara "Titta va mamma är glad hon skrattar så tårarna rinner över ert lilla syskon"

De vart aldrig nå mer prat om detta där hemma,ja iallafall inte med Herr-G och mig.De kan hända att dom på skolan fick höra de, men serru det tror jag vi sparar med och tala om för Herr-G för då går han förmodligen aldrig mer på ett föräldrarmöte..hahaha.Jaha och hur vart de nu då,jo jag skrev inte om det jag hade tänkt ang Albins födsel....ja ja får ta det en annan gång då.

Tjillevippen på er!

Ja de är just vad Rickard Gunnar Ankarberg har gjort i snart 3 månader, samma tid varje morron har han slagit samma tel nr till samma abonnent i hopp om att vinna biljetter till nån typ konsär. Nämligen till Radio Rix.Jag kan se framför mig när Rickard börjar svara kunderna i jaktbutiken lite okoncentrerat när kl närmar sig tävlings tiden han ska passa.

Nu en morrgon ringde Rickard som vanligt för att komma fram å få tävla och döm om hans förvåning när samtalet äntligen efter alla dessa månader går fram.Han får lämna sitt fullständiga namn och får sitta i luren och vänta på att sändningen ska börja.Nu börjar ju Rickard och försöker få arbetskamraternas uppmärksamhet för att visa att han har kommit fram på RADION,han sitter bakåtlutad med benen i kors flörtar och gör tummen upp till alla i butiken.Jaa typ mr Bean ni vet, åsså har han ju naturligtvis höjt radion i HELA butiken så ALLA ska höra.

Efter en stund hör man programledaren på radion säga(Rickard sitter fortfarande med luren mot örat och väntar samtidigt som han flörtar å gör tummen upp)
-Hej och välkommen till Radio Rix tävling,är det Rickard Gunnar Ankarberg från Malmö jag har med mig.
-Nää jag heter Krister,svarar killen med en grötig skånska.
-Hahaha skrattar reporten!Nää men inte ska du bli blyg och byta namn nu när du äntligen har kommit fram.Kom igen nu Rickard så kör vi.
Åsså kallar reportern skåningen för Rickard Gunnar Ankarberg hela tävlingen.

Rickard sitter under hela sändningen med huvudet i sina händer och varje gång den spritt nya Rickard Gunnar Ankarberg från Malmö svarar fel på frågan skruvar sig Rickard där han sitter likt en mask som man strax ska sättas på kroken.Jag kan se hela situationen framför mig,men bäst har ju varit att fått se Rickards min när det uppdagas att nån inne på radion tryckt bort honom.Men skam den som ger sig,han ringer nog i dag med ska ni se! 

Jo idag skulle jag baka bullar å det var 3 år sedan jag gjorde de sist å de kommer att ta 10 år till till nästa gång.Varför jag skulle baka bullar i dag var inte därför att jag har saknat och kladda med degen,eller joo kanske doften som sprider sig i huset den har jag nog saknat litte grann men i övrigt går det alldeles utmärkt med köpebröd för mig.Albin har ju lov denna vecka och de startade han med att upprepade gånger säga
-Men ååå jag har inget att göra eller -mamma jag har ingen å va med.
Då kom jag på att vi skulle ju kunna snoihop en deg å baka lite bullar.

Innan jag hade plockat ihop här hemma och varit iväg på ICA var Albin spårlöst försvunnen,han hade gått till Marcus en grann pojke.Jaha tänkte jag då gör jag väl ett skolarbete som jag inte är riktig klar med medan han är hos grannen en stund.Då har ju naturligtvis Torbjörn haft mina läsglasögon för vilken gång i ordningen vet jag inte men resultatet är ju desamma som alla dom andra gångerna att han har bitit låss ena skalmen så det finns bara en grej å ha bakom örat.
-Äää va faan jag trycker väl fast dom på nästippen då så funkar dom väl någe så när.
Men grejen är den att när jag sätter mig vid datan åker dom ner lixom och dessutom blir själva bilden och texten jag ser inte alls som vanligt.Men efter en stund får jag till en grimasch med hela ansiktet så att texten + bilden överensstämmer med verkligheten för då sitter väl glasögonen där dom typ ska.När jag efter en timme suttit vid datorn med en kroppshållning och ett ansiktsuttryck som påminner om den värsta stroke patienten dom någonsin haft på Sundsvalls sjukhus kommer Albin in genom dörren och jag tar av mig glasögonen och får äntligen vila ansiktet.
-Va bra att du kom ska vi stöpa degen och baka nurå Albin,säger jag och ställer datan på köksbordet.
-Nää inte nu Marcus och jag ska slå några slagga mor garage en stund,svarar Albin och tar hockeyklubban och går ut igen.

Jaa tänker jag,jag går väl ner i förrådet och hämtar hushållsassistenten vi ärvde efter Herr-Gs mamma så länge så kan den få jobba lite med degen.När jag burit upp apparaten och ställt den på bänken öppnar jag en liten väska med en massa tillbehör och säger till mig själv " Nä men herre guuud jag får ringa Herr-G på jobbet för han har ju maskin förarutbildning och de är nog ett måste de,för den här assistenten liknar ju mer en skördetröska än ett hjälpmedet till  att tillverka ca 80 bullar.Herr-G svarar ju naturligtvis som han har gjort i 23 års tid att om jag bara tar det lite lugnt och funderar en stund så ska jag nog se att jag får till det.Jaa tänkte jag när jag lagt på luren ta ne lugnt de är ju min grej de va....pucko!

Nu kommer nästa grej och den är att jag har en tröja på mig som nere i ilningen sitter det ett gummiband,ja ni vet så att man kan dra åt den nertill lixom.Vårat kök har silver knoppar på lådor och skåp där detta jävla gummiband fasnar varje gång jag vänder mig eller förflyttar mig i köket.PLOPP säger det när det låsnar från knoppen åsså svider de till bak i arselet på mig när det med blixtens hastighet träffar nån utav mina skinkor. Nu hör det ju till saken att jag brukar ju alltid ha läsglasögonen uppe på huvudet,men de kan jag ju inte nu längre genom att det fattas vissa saker så därför blir det extra mycke spring runt i köket för att söka dom.Efter att arselet var skapligt bortdomnat av alla smällar och Albin hjälpt mig med att få ihop assistenten var bullbaket äntligen på G och allt gick till ungefär som när Lejla bakar på tv 4.Men själva gräddningen vart ojämn en del vart lite svart å andra lite degig
-Hörre du Herr-G jag skulle vilja se kvitto på de här förbannade köket ja.
-Men varför då,undrade han.
-Jag börjar misstänka att du har köpt köket på Barnenshus å inte på IKEA,de är ju jävligt underligt att diskmaskin inte tål vatten och spisen inte kan grädda bullar...eller hur.
Herr-G kollar min inställning på spisen och vrider den som den ska vara så att nästa plåt vart ju då som den skulle.

När jag nu går in på toan och tvättar händerna tittar jag upp i spegeln och ser ju vilka blåmärken jag fått på näsan utav glasögonen som jag förmodligen har tryckt fast lite för hårt för att undvika få dom i bulldegen.Jag kollar även rumpan som har en massa mörkröda märken av dom smällar fått av gummibandet och knopparna på skåp luckorna.Just därför ska jag köpa andra bullar hädanefter för att slippa tortyren.