ankarbergs

Vi har ju fyra barn Herr-G och jag som vi naturligtvis är ohyggligt stolta över allihopa,men den här veckan har vår äldste son Rickard tagit studenten och då blir det att man höjer på näsan några extra cm av stolthet som förälder.De blir även att man tänker tillbaks när man står där och väntar å plötsligt får man se en storvuxen man kommer ut på trappan med champagne glaset i högsta hugg redo för att ta klivet ut i livet.
Vår son!

När Rickard Gunnar Ankarberg föddes den 7 juni -88 struntade han i själva utdrivningsskedet som normalt ska ta ett par timmar för en förstföderska inne på förlossningen.Nä ni förstår Rickard han kom nämligen i samma hastighet som en kula på väg att lämna loppet i älg studsaren för att träffa de byte jägaren just sett i sitt kikarsikte. Kvar efter Rickards ankomst var alltså bara ett stort svart hål som kirurgerna fick jobba i skift med för att  få till någorlunda som innan,jag vill minnas att både kirurgtråden och kirurgerna tog slut den natten inne på Sundsvalls sjukhus.

Rickard fortsatte i denna höga hastighet ganska många år efter sin ankomst, han har tex börjat i ALLA idrottsaktiviteter som finns att börja i. Men efter någon månad slutade Rickard med en det ena och en det andra, kvar på alla kaffelistor i dom olika föreningarna stod Herr-G och jag som föräldrar.Det innebar att vi fick sälja lotter och kaffe medan Rickard låg hemma i soffan och slappa.Han har även gått på 5 olika gymnasiumskolor men hoppat för de va inge roligt och de gick så trögt tyckte han efter några veckor på lite olika program runt om här hemma.

Det enda som Rickard under alla dessa år har haft ett fruktansvärt tålamod med och förmodligen ALDRIG lägger på hyllan oavsett hur länge han får sitta still utan att något händer är älgjakten.Han har varit med och jagat sedan barnsben,till en början när han inte ens nådde ner till marken med sina fötterna från den stubbe han satt och väntade på skogens konung, hade han alltid en tänsticksask i sin vante som han ruskade då och då så man hörde hur stickorna for runt där inne och sa hela tiden.
-Ska vi elda snart? 
Det var lixom de som var älgjakt för honom på den tiden att få elda å grilla korv,Men han satt still en hel vecka i brevid oss September.

Rickard tog naturligtvis jägarexamen när han hade åldern inne för det,och när han var 16 år sköt han sin första ägkalv under september jakten.Han ringde hem till sin mormor och berättade stolt för henne att han fällt en kalv och att allt gick bra.Rickards mormor är av den typen som inte ens kan slå ihjäl en fluga utan att tappa sömnan ett par nätten efteråt,hon ringde naturligtvis upp mig och med darrande röst och med gråten i halsen sa
-Men Annika hur gick det för kalven?
-Jaa du mamma,svarade jag den dog på plats efter första skottet.
-Sköt pojken ihjäl den stackarn?
-Mmm,svarade jag.
-Men Annika! Tänk om Rickard efter det här blir en kallblodig mördare nurå! Huva huva va hemskt!
För mamma kändes det naturligtvid som om Rickard skutit ett spädbarn och inte en älgkalv.
-Ja mamma, men vi får väl hålla tummarna hårt så att det inte ska bli så hörru.

Rickard valde efter mycket om och men tillslut att gå Skedoms jakt och fiskegymnasiet i Sollefteå där han i 3 års tid har pluggat och trivts som fisken i vattnet  ;-) Det var alltså på Skedoms trappan vi stod nu den 20/5 två stolta föräldrar och såg vår son kliva ut och ta studenten.Hans betygskuvär var fyllt med fina betyg, han fick även två stipendium, ett från Hussborg på 5000 kr för mycket goda kunskaper i ämnena jakt,fiske och turism.Det andra var en finare yxa från skolan för att han under dessa 3 år har varit en god representant för just Skedomsskolan.

Nu på lördag den 29/5 ska vi ha middag här hemma för Rickard och fira hans student examen.Vad som bekymmrar mig mest just nu i denna stund är att han har önskat sig en Rödspets i studentpresent som han kan jaga toppfågel med.Skulle han mot all förmodan råka få en rödspets av någon så innebär de förmodligen det största hotet någonsin för allt levande på denna jord,tänk er denna trio.Stor Rickard,Stor Torbjörn åsså en Stor Rödspets! Tänk er också när tv 4 fakta gör en dokumentär om Jämtlands djupa skogar där trion har gått fram och det inte finns ett enda liv att skåda på flera mils avstånd.Fåglarnas kvitter har tystnat,älgarna har flytt landet för länge sedan,alla utländska bärplockare kommer inte hit längre för våra lingonröda tuvor är endast ett minne blott.Kvar i skogen står bara ett och annat älgtorn på sniskan och svajar i vinden,det var de Lövuddensjaktlag som byggde för länge sedan i tron på ett framtida samspel med naturen.Näe,hoppas inte Rille får en rödspets i studentpresent hörrni,jag tror nämligen det räcker och blir över med Stor Torbjörn och hans husse Rickard  ;-)

Vi höres hörrni!

.......va hem hit innan han skulle på jobbet i morse för han orkade inte koka kaffe hemma hos sig själv utan han ville dels ha sällskap och kaffet servarat här hemma.Nicklas som mer lik sin far än sin mor när det gäller att surra och prata kommer endast om det finns något viktigt å ta upp.

Så efter någon minut tog Nicklas upp sin telefon ur fickan och sa
- Jag har fått ett meddelande från någon med ett IT arkiv som vill ha räkningar för han ska börja med bokföringen.
Nicklas spelade upp meddelande på tel och mycket riktigt var det en mansröst som på Göteborgs dialekt bekräftade vad Nicklas precis hade sagt.
- Jag tror faan jag ska skicka in en bunt räkningar till han som straff för att dom alltid ringer till mig och frågar om allt förbannat om det där IT företaget.
-Jaa,men dom har ringt fel begriper du väl,du tror inte dom blir brydd när dom får räkningen på din hyra och tidningen Allt om jakt nere i Göteborg eller,svara jag.
-Ja inte faan vett jag eller,svara Nicklas å stoppa ner telefon i fickan igen. 

Det här är inte första gången dom ringer till fel Nicklas Ankarberg,det har hänt bla en gång tidigare när han gick i åk 9 på sörbergeskolan,å då var det media som tagit fel på person.Den Nicklas dom sökte då var chefen för hela psykiatrin på Sundsvalls sjukhus som hade sagtupp sig pg av att indragningarna inom lanstinget  påverkade verksamheten på ett fruktansvart negativt sätt att den inte fungerade.

Tillsaken hör att vi var precis klar med en utredning inne på BUP (Barn Ungdoms Psykriatrin) med våran Niclas när den andra Nicklas sa upp sig med omedelbar verkan och flytta norr ut.Sååå dom hade alltså samma namn och hade slutat på psykriatrin bägge två samtidigt,media var ju som galen och få tag på Nicklas som flyttat norr ut.Förmodligen sökte dom hans tel nr på Hitta.se men den Nicklas som stod där var ju våran Nicklas mob nr.

När Nicklas varit på skolan en stund ringer han hem till mig och frågar
-Visst har jag slutat inne på BUP?
-Ja, svarar jag.De kommer du väl ihåg att dom sa till oss sist vi var dit.
-Ja,svarade Nicklas ,de sa jag till hon som ringde alldeles nyss ochså.
-Vem var det som ringde och fråga de då?
-Jag vet inte,nån kärring.
-Jaha,ja men du är ju klar där inne så det var väl nå papper som hamnat fel,svarade jag.Vi syns efter skolan.

När Nicklas kom hem från skolan gav han mig sin mobil och sa
-Nu får du svara när dom ringer.
-Vilka då?frågade jag
-Jaa,dom från tv 4,radion och sundsvalls tidning,när dom ringde på sista rasten som jag hade sa jag att ni får prata med mamma för hon vet bättre än jag om de här.
-Om vadå?
-Jaa,svara Nicklas att jag har slutat på sjukhuset och ska flytta.(vi hade hyrt en etta uppe på vår lägenhet till Nicklas och Rickard som dom skulle flytta in i)
-Va faan ha media me det å göra frågade jag medan jag slog min mammas tel nr å skulle tala om vad som hade hänt.

-Nä men guuud,sa mamma.Dom sa på radio väster norrland förut i dag att Nicklas Ankarberg hade sagt upp sig och skulle flytta norr ut där han hade bott innan han tog på sig uppdraget som ansvarig för psykiatrin här i s-vall.Dom skulle försöka få tag på honom under dagen för en kommentar i radio väster norrland.
Nu förstod jag vad som hade inträffat,dom hade alltså intervjuat patienten Nicklas Ankarberg istället för psykologen Nicklas Ankarberg.
-Oj oj oj,sa jag till mamma,tro vad Nicklas ha sagt till tidningarna nu rå.


För att Nicklas inte skulle bli stressad sa jag inte vad jag visste utan satte mig ner mitt emot honom och frågade
-Va har du svarat i dag när alla ringde och frågade om att du slutat på sjukhuset?
-Som det är,svara han medan han fikade macka å oboj.
-Jaha,typ vadå.
-Jag sa att jag hade slutat på sjukhuset för att alla kärringar där och mamma sa att jag skulle de.Sedan sa jag att Rickard och jag skulle flytta en trappa upp,när dom frågade om jag vart kvar i västernorrland sa jag jaa i Timrå.Sedan sa jag åt någon som hette Ulla på radion att hon fick ringa efter kl 16.00 för då är mamma hemma å kan prata.

Ulla Öhman från radio väster norrland ringde och frågade efter Nicklas samma em för en tel intervju.
-Ja, jag vet inte om det är så klokt de genom att det är helt fel Nicklas som ni har ringt hela dan,och dom svar han ger är väl kanske inte vad den andre Nicklas skulle ha svarat.
Då förstod även hon va sjukt det hade blivit och framför allt hur sjukt det har kunnat blivit av alltihop i media.

Så här efteråt ångrar man ju att man inte drev med alla som ringde.Hahaha.....gud va kul man skulle kunna haft med både media och radiolyssnarna!!

.......fick jag en dotter å Herr-G ett djävligt bra pris på en båt, eller båt och båt den påminde mer om en tvålkopp man kan köpa på Ikea för 19 spänn än en båt,den var av modell sportbåt och helt utan inredning.Att Herr-G fick ett sådant kanoooon pris samma dag som jag fick barn och låg på BB är ju helt otroligt,det har nämligen aldrig hänt varken förr eller senare......."när katten är borta dansar råttorna på bordet" sägs det.

Jag låg inne på BB ett dygn innan Johanna föddes pg av att vattnet gick å att det sipprade vatten hela tiden,om det var just allt prat om fostervattnet som väckte Herr-Gs intresse av att köpa båt vet jag inte men den 1 juli var han både 3 barns far och sportbåts ägare.

När än jag ringde hem (fanns inte trådlösa tel då) svarade pojkarna - Nää pappa är inte inne nu han sitter i båten å kör!Ja ja, tänkte jag pojkarna är ju bara 4 å 5 år gammal så dom upplever det väl som om Herr-G kör båten ute på parkeringen.Under tiden jag låg på BB höll Herr-G mig väl informerad om allt han fixat och trixat med i tvålkoppen det var allt från permobil stolar han fått tag på till eldragning.

Efter ett par dagar var det för hemgång för mig och Johanna,jag hormonstinn med ett sprucket arsel och bröst som norrlans värsta hög mjölkande ko skulle bli avis på och Herr-G som nynnade oavbrutet på " Ja det är skön när man får lätta ankar å åka ut på böljorna de blå". Grejen var den att när jag klev ur bilen hemma på gården förstod jag att  pojkarna hade inte bara upplevt det som om Herr-G körde båt,nä för bakom båten stod områdets gröna sandlåda där man förvarar grus för att sanda med på vintern,den var fylld med vatten och halva tvålkoppens båtmotorn nedsänkt i.

Så där satt vi,Herr-G i tvålkoppen på parkeringen å gasade så vattnet stänkte på bilar och barn runtomkring och jag i en badenbaden å ammade.Jag minns vi åkte en tur med tvålkoppen men jag skrek så förbannat att stygnen gick upp och bröstmjölken sinade så det vart inge mer åkt den sommaren för oss mer än uppe på parkeringen.

Året där på hade jag vant mig vid att åka båt och tyckte det var perfekt att vara på Gistaholmarna med barnen där det inte fanns några bryggor,jag tordes inte åka själv för jag var ju fortfarande livrädd och åka båt.Så kom en sån där fruktansvärt varm sommardag då Herr-G jobbade å barnen ville bada,så jag lyfte luren och ringde min svägerska Lillemor. för att höra om hon ville följa med me sina barn.Å det ville hon hemskt gärna göra hon hade minsann både åkt och kört båt så de va ingen konst (trodde hon)

I varje båthamn finns det alltid stora feta fina dyra båtar parkerade, i dom flesta fall lämnar sällan dom båtarna hamnen utan ägarna sitter med sina blårutiga dukar å en grogg i näven och tittar på alla andra små båtsägare som ska lämna hamnen.Så var det även denna dag när vi skulle iväg på vår absolut första båt tur Lillemor å jag.

Där står vi nu på bryggan jag och mina barn iklädd ALLT vad flytgrejer heter (livrädd) Lillemor hon hade en turkos bikini överdel med ett matchande diadem i håret och solbrillor.På bryggan brevid står båtägarna som bara guppar i hamnen med vita skjortor å en drink i näven.
-Ja Lillemor du får kliva i först å hålla i båten när jag ska i annars törs jag inte,säger jag och pekar med kylboxen mot båten.
-Inga problem,svarar hon och kliver i och tar emot både mig å barnen.
-Då så,säger jag och greppar ratten medan jag nickar med stolt min till gubbarna på bryggan.Koppla loss oss från bryggan då så far vi hörrni!
Lillemor knäpper loss och jag börjar gasa samtidigt som vi hör någon ropa från bryggan,när vi tittar upp är det grogg gubbarna som typ joggar på ställen och pekar framför vår båt samtidigt som dom säger "bojen"
-Va fan vill dom nurå,frågar jag Lillan,hon drar ner solbrillorna en bit ner på näsan och skriker tillbaka 
-Va?
-NI MÅSTE KOPPLA LOSS BOJEN!!!skriker dom tillbaka å fortsätter peka framför båten.
-Jaha ja,vi sitter nog faan fast i de där flöte också,säger Lillan
-Ja jag törs faan inte röra mig, då får du åla fram å fixa det,svarar jag där jag krampaktigt håller i ratten så att knogarna har vitnat.Efter en stund är vi äntligen på väg till Gistaholmarna.

När vi nästan är framme ser vi vad mycke folk det är som ligger efter stranden,jag gör som Herr-G brukar och sänker farten för att sedan slå av motorn och rycka upp den så vi kan gå i land.Herr-G hade ju dragit elen i båten själv så det var en knapp man tryckte på vid sidan av ratten när man typ slog av motorn, men när jag nu ska trycka in den, är knapp jäveln flyttad det finns alltså ingen knapp där.
-Men va faan knappen är borta,säger jag lite frågande och tittar på Lillemor som sitter brevid med hanväskan i knät.
-Jaha,svarar hon och sänker solbrillorna.
-Ja men jaha hur fan stänger man av dårå?
Jag vänder mig om och frågar Rickard.
-Vart brukar pappa stänga av båten?
-På knappen som har suttit där,säger Rickard och pekar fram på instrumentbrädan.
-Ja men en knapp kan väl för faan inte bara försvinna på väg hit ut,säger jag medan jag drar med fingrarna på instrumentbrädan och får en stöt så hela flytvästen blinkar blå.Herr-G har nämligen dragit elen lite fel så allt som är av plåt är det ström i och knappen visade det sedan att han hade flyttar UNDER ratten utan å sagt nått.

Nu har alltså motorn tagit i botten,så där sitter vi nu ca 15 meter ut och lixom snurrar runt själva motorn varv på varv.Dom flesta som ligger på stranden och solar har nu lagt sig på armbågarna för att se vad vi håller på med,men vi sitter som ingenting har hänt å snurrar runt runt.Efter en stund kommer det en inoljad kille på en flytmadrass ut paddlande till oss och frågar om vi fått nå problem.
-Ja lite kanske, svarar jag vi hittar nämligen inte avstängnings knappen till motorn.Han steg ner i båten och började söka,men efter att han konstatera att knappen var borta och panelen strömförande sa han
-Vi får strypa soppa till motorn,sa han åsså skruva han bort nån slang till tanken å förklarade att efter en stund skulle nog motorn stanna.Å det gjorde den så vi kom i land.

Herr-G sålde tvålkoppen efter den sommaren och köpte en Utter 520 som jag lärde mig att köra och den har funkat i ur och skur i 15 år.Nu när vi flyttade så sålde vi den båten också så i fjol hade vi ingen båt men å andra sidan renoverade vi huset hela förra sommaren så jag han aldrig sakna båt livet.Men nu har jag bestämt mig för att jag vill ha en båt iaf jag gillar ju de där livet med fiske å matlagning utomhus mm.

Så jag nämnde till Herr-GG ang om att skaffa båt för några veckor sedan men svaret vart
-Nähä,vi har ju precis sålt en båt.
Så jag bad Albin ringa till pappa  när han va på jobbet och säga att vi ville ha en båt,jag slog hans nr å gav Albin luren (Albin får 9 av 10 ggr som han vill för Herr-G) och Albin sa det jag hade bett honom om.När samtalet var över vänder sig Albin mot mig å säger
-Vi kunde få en vatten skoter å ett tvåmans tält sa pappa.

-Jaha,sa jag å snörpte på munnen, ringde upp Herr-G å förklarade att jag är minsann 42 år gammal med egen inkomst så jag tar väl å köper mig en båt själv då!
Jag vet att Herr-G HATAR träbåtar så jag slog upp en träbåt som man dessutom måste fixa till lite på blocket å lät den vara framme på skärmen när Herr-G kom hem.
-Jag har hittat en båt jag ska köpa med jätte fina dynor och gardiner som går i blått,sa jag och nickade mot datorn.
-Men du kan väl för hellvette inte köpa en träbåt begriper du väl,sa Herr-G med ett ansiktsuttryck som om jag precis hade informerat honom att han skulle bli pappa till fyrlingar i slutet på nästa vecka.
-Jo,jag kan ingenting om båtar och dess utom var den lagomt stor genom att jag och Albin är ute mycket själva med båten,svara jag.
Herr-G snodde på datan och satte sig i soffan tog ett djupt andetag samtidigt som det bildades skapligt djupa rynkor i pannan å sa 
-Du får välja på en Utter eller Flipper, det får väl bli en sådan då.

Synd för Herr-G att han fick ett sådant djävulskt bra pris på en tvålkopp den 1 Juli 1993 och inledde mig i frestelsen att åka båt :-)

Skepp å hoj hörrni !

......vid första anblicken på kartongens utsida påminde Jonnys utseende faktiskt ganska mycket om Betty Boop,ni vet det där runda ansiktet med den lilla svarta locken i pannan,hans mun var formad som på Marilyn Monroe ni vet när hon säger "Bo boppe doo"  å där kunde man även stoppa in nått jaaaa....... typ kex eller nått.

Jonny utvecklades snabbt på sin nya arbetsplats,vi blåste nog säkert bara ca 5 min var Jenny och jag i hans högra häl för att vår nye arbetskamrat skulle vara fullt utvecklad och klar för det arbete som väntade honom på ungdomsgården. Det var en kroppsdel som var fullt utvecklad på Jonny redan när han kom till arbetsplatsen i kartong... å de vaaa.....en sån där..öööö...ja typ ni vet....som alla hanar har....jaa en sån som...... som gör att man kan.....kan stå å pissa helt enkelt, vi kan kalla väl den för stora Hjälpredan för den har ju faktiskt ett ganska stort användnings område å i detta fatt i undervisning syfte.

Nu satt vi alltså där på kontoret Jenny,jag och Big Jonny(ja ni fatta varför han hette BIG Jonny hoppas jag) med ungefär samma ansiktsuttryck alla tre,munnen på vidgavel alltså.Jonny hade ju inga kläder på sig så Hjälpredan stod rakt upp å lite till vänster och den vilade mot ett utav låd hantagen på de klarvita skrivbordet.Ifrån Hjälpredan gick det en vit liten snurrad sladd som det i ena änden satt en typ handkontroll där det även fanns plats för ett antal batterier.
- Va faan ska de va batterier också,frågade jag Jenny.
-Ja förmodligen,svarade hon och gick iväg för och kolla om det fanns några.

Nu var det dax att presentera vår nye arbetskamrat för 12 st invandrar tjejer där några av ungdomar bar slöja medan några var utan,jag skulle tro att dom flesta var muslimer.Ja ni kan ju tänka er vad som rörde sig i huvudet på dom när dom såg Jenny,Jonny, mig och Hjälpredan.......de vart kaos.Men till slut så vart det väl någon form av en fnittrig undervisning tills vi kom på att vi skulle prova den där kontrollen som var ansluten till Hjälpredan.

Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara vad som hände med själva Hjälpredan när Jenny tryckte på knappen,men om jag säger som så...tänk er att plogbilen kommer på midsommarafton i en hastighet på ca 120 km i timmen med schaktbladet nere i asfalten.Jaa då kan ni tänka er.............men huva huva,det här blir ju en hel följetång de.

Jag har nämligen jobbat i ca 2 veckor med en upp blåsbar barbara "Big Jonny" hette han och var den första och förmodligen den sista upp blåsbara arbetskamrat i plast som jag haft så kul med på betald arbetstid.Jag kan nog inte påstå att det är de sjukaste jag varit med om, för eftersom dyker det upp saker i mitt huvud som jag kan blogga om å dom som är lika sjuka allihop.

För ganska många år sedan jobbade jag åt Unga Örnar här i Timrå,jag hade ju naturligtvis fler arbetskamrater än Big Jonny,ja ni vet såna som man inte behövde blåsa upp,en av dom heter Jenny Berglund (då Lind).Just vid den här tiden hade vi många flyktingar som hade flyttat in i de området som fritidsgården låg,och det vet vi ju alla att många har ju i de flesta fall varit med om en del traumatiska upplevelser och är dessutom uppfostrad i helt olika kulturer, vilket resulterade i att det vart oftast tjafs,bråk och lite irriterat där på ungdomsgården.

Efter en hel del möten kom vi alla som arbetade på ungdomsgården överens om att vi skulle prova och ha tjejkvällar och killkvällar där vi kunde ha olika teman för att informera om lite ditt å datt.Tillsaken hör att det var den här tiden då man hade kanpanjer mot HIV med  plancher  typ"Andvänd kondom...mm" dessutom användes ofta vokabulärer inne på gården som "Hora,jävla bög,jag ska knulla din morsa..mm" å det skulle vi ju också få nån bukt på var det tänkt.Jenny och jag var bland de yngre som jobbade där just då,såååå temakvällarna vart vår uppgift att planera och fixa.

Det var två temakvällar som jag minns bäst,den ena var ju naturligtvis när vi skulle ha sex och samlevnad och den andra när vi planerat å fara på badhuset i Timrå med dom olika grupperna.Jag tror vi börjar med den först nämnda temakvällen nämligen sex å samlevnad.

Jenny och jag började planera och kom fram till att dom bla skulle få se och känna på en kondom samt prova å trä på den på......ja va då?
-Ja,men en gurka måste väl för fan funka,sa jag till Jenny.
-Ja kanske de,svarade hon och noterade i sitt block,fast bäst vore de ju och ha en uppblåsbar barbara förstås men en sån lär ju va skit dyr,skrattade Jenny medan hon snurrade pennan mellan fingrarna.
-Men gud vilken bra ide,skrattade jag.Jag ska faan ringa in på Vuxen video inne i stanå höra vad en sån kostar.

Jag lyfte luren och slog numret vi hittat i tel katalogen,efter några signaler svarade en kvinnoröst,välupfostrad som jag är presenterade jag mig.(dumt nog förstod jag efteråt
-Hej, jag heter Annika Ankarberg och skulle vilja veta vad ni tar för en uppblåsbar kille?
Efter att ha hört priset på Jonny förstod jag att summan på honom skulle innebära att vi personal skulle bli utan de julbord i säkert 4 år framöver.
-Ja dom pengarna har jag INTE ska du ha klart för dig,sa jag lite irreterat.Du tror inte jag skulle kunna få hyra Jonny en kväll bara?
Det vart knäpp tyst i luren.
-Hyra? frågade kvinnorösten tillbaka.
-Ja,va faan de räcker för mig om jag får ha han EN varda kväll bara,svarade jag med lite överlägsen ton och tyckte att jag var huuuuur smart som helst att hyra honom istället för å köpa.
-NÄÄ,väste kvinnan,det är ju inte det lättaste å rengöra alla håligheter i sådan här docka ska ru veta,tänk dig själv om vi skulle hyra ut dockor till olika människor på löpandeband det skulle ju resultera i en sanitär olägenhet!!!
-Ja men du tror väl för faan inte att jag tänker sätta på han eller??? Å då förstod jag det är ju just DET man ha dom till,lite snabbt såg jag till att avsluta samtalet för att inte röra till det ännu mer.

Hur vi fick tag på Jonny kommer jag faktiskt inte riktigt ihåg, jag minns bara den dan han kom till oss på jobbet.
Vårt nagellack glittrade i det starka sken från lysrören som satt på en tät rad i kontorstaket medan vi med våra späda lite knotiga brunbrända händer hjälptes åt att bära in Jonny för att ställa upp honom på de klarvita skrivbordet.När vi ställt ifrån oss Jonny som vid ankomsten var ca 45 cm hög och 50 cm bred kunde vi se hans ansikte klart och tydligt på på kartongens fram sida........................fortsättning följer !!!!!!!

Ja, men sätt er ner hörrni så ska jag berätta hur det hela gick till när den första seansen gick av stapeln här hemma på Linijevägen 2.Jag har även några bilder på några utav oss just innan starten....hehehe.

Joorå ons den 21/4 18.30 var det dax för den omtalade seansen, vi var 8 pers som var anmälda för en sittning i Ankarbergs källare, veckan innan hade jag fixat och trixat så alla skulle få plats.Medan jag pysslade där nere i källaren är det klart att jag funderade lite runt ikring alltihop om hur det gick till vad som skulle sägas mm för grejen är ju den att man kan som inte riktigt fatta hur det går till,det är ju lixom helt främmande för dom flesta.

Så en eftermiddag när jag stod i källaren och strök slog det mig plötsligt att man kanske skulle kunna skämta till det lite men mina väninnor som skulle hit.Albin hade nämligen fått ett spel i julklapp där man ska ha en blå plastgrej runt huvudet men ett kort i pannan, motståndaren ska förklara vad det är för nått på kortet åsså ska den som har kortet i pannan gissa.Tänk om det skulle funka å lura dom att ta på den blåa remsan med ett kort i och förklara att vi måste ha på oss dessa för att få bästa kontakten med andarna.

När dom flesta hade anlänt plockade jag fram pannbanden och bad var och en sätta det på sitt huvud å trycka fast ett utav dom kort Lena hade med sig (korten skulle fyllde en annan funktion) för att få maximal kontakt me andevärlden.Några såg frågande ut när jag sa det men satte efter en stund fast bandet runt huvudet utan protester.Såååå nu satt vi alltså där allihopa med denna utstyrsel och väntade på att få starta.....hahaha.

Vi satt i en ring och Lena vände sig till en och en utav oss och talade om vad den/dem som var där hade och säga,vissa utav oss tyckte att det var ohyggligt otäckt att hon/den kunde säga/veta saker om tex olika beslut
vi stod och velade mellan eller saker som har hänt på en arbetsplats typ dom senaste dagarna.Vad som togs upp med dom andra  7 kommer jag naturligt vis inte att ta upp här på min blogg för vissa saker var/är ju personligt.

Men till mig kom bekant som jag förmodar,jaa jag är till 99,9% säker heter Björn (Myren) Lybäck.Björn var en hundmänniska som jag lärt känna genom just vårt gemensamma hund intresse,vi körde Vindelälvs draget ihop och hade en del kurser inom de mentala mm.När Lena till en början beskrev vem det var fattade jag ingenting,jag hade ju väntat mig att någon släkting skulle dyka upp,hade inte en tanke på Björn,men när hon sa att han var innom de militära men inte ändå,typ hundavel i Östersund men pendlade hit då och då,då var det Björns namn som dök upp i mitt huvud.Han arbetade ju så å hans dåvarande fru Britta och han bodde ute på Alnö.

Nåväl han tyckte att jag skulle göra det som jag så länge gått och funderat på,nämligen att köpa mig en labbtik.Jag skulle köpa henne långt norr ut och den dagen det var dax skulle det finnas tre tikar att välja på å då skulle jag inte välja den minsta och inte den största utan den mitt i mellan,i kennelnamnet fanns ordet "gård,gården" med.Sedan var jag saknad på bruks hundsklubben,de var som lugnt där nu (jag satt i festkomiten)...haha.Han pratade litte ditt å datt en stund till för att sedan få avlösning av en släckting till mig.

Den som hörde av sig sedan var en moster till min mamma,hur jag kom fram till det var att Lena sa att det var min mammas moster som hade ett B i ena namnet å hon hette Inga -Britt.Hon tyckte att jag skulle snabba på lite med skolan för att ta mig från punkt A till  B,ja sedan snacka hon om lite ditt å datt hom med. Ja det var väl seansen i STORA drag, alla vi som var tyckte det var fantastiskt trevligt å vi tänker göra om det till senhösten nångång.

Vi fick även prova på healing jag har ju aldrig varit med på nått sådant förut så jag va lite orolig och väntade till sist.Lena lade sina händer på axlarna å huvudet å det kändes ingenting................förrän på fredag då jag hade nått liknande träningsverk i hela överkroppen utan att ha gjort någonting ovanligt förutom healingen.Jag undrar just vad det va Lena gjorde för nått.

Nu på ons 5/5 är det ett nytt gäng som kommer för att prova seans nere i min källare,tror jag måste smyga ner och tjuvlyssna litta vad som sägs denna gång med.Man får tycka och tro vad man vill men jag tycker man ska testa en sådan här kväll,det håller nog alla som varit ner i min källare med om ;-) Nu ska jag se om jag kan få in bilderna från seansen........ja ni vet jag och teknik....hahaha