ankarbergs

Jaa blod svett och tårar de är vad helgen som var innehöll, jaa ni förstår jag sköt min första älg för en av våra Jämthundar, å ingen mindre än Gunnel. Jaa sedan innehöll ju helgen en hel del skratt också bland annat då vi skulle få igång min nyinköpta fotogenvärmare som hela familjen dömde ut innan den ens släpp ifrån sig en gnutta värme.

Om vi börjar med fotogenvärmaren som jag på eget bevåg var in på Jula å inhandlade i fredags innan vi åkte upp till stugan. Min tanke med den var att den var billig i inköp å framför allt i drift å gav en enorm värme + att den var transportabel….jaa jag kan ha den hemma i friggen å ute på inglasningen i stugan, jag hade tänkt ut allt i minsta detalj. Ni som har följt bloggen ett tag vet ju att Herr-G å jag inte alltid tänker i samma banor, jag förstod redan när jag tog emot kvittot i kassan hur han skulle reagera då de i hans mått förmodligen var en allt för liten billig pjäs jag kom hemsläpande med.

-Hallåj!!! Ropade jag å knuffade in kartongen över tröskeln när jag klev in genom dörren å möttes av Herr-G som stod startklar för en helgs jakt uppe i jämtland.

- Va äre där??? funderade Herr-G och fick några bekymmersrynkor i pannan.

- Jaa de här serru de är grejer de, sa jag å klappade på kartången.

- Jaha å va skaru me den där till då, var Herr-Gs följd fråga.

- Värma upp div utrymmen begriper du väl, sa jag å hängde av mig handväskan.

- Jaa den ska väl inte med till stuga va, frågade Herr-G å kliade sig i pannan då han förstod att fotogenvärmaren skulle ta upp en hel sittplats i bilen.

- Skiter björnen i skogen??? ,var min mot fråga.

- Jaa…Jooo svarade Herr-G

- Exakt så äre…..den ska med…så äre bara! Sa jag å bar ut den till bilen.

Efter att ha suttit i bilen dubbelvikt dom 11 mil de är upp till stugan var de då dags för fam Ankarberg å få upp värmen i den kalla stugan. Herr-G stegade ut i vedboden å tände upp i kamin medan jag brottades med emballaget till fotogenvärmaren. Herr-G gick förbi några ggr muttrade några om de var nån ide å dra fram den där värmaren då de brann i spisen

- Japp, stånkade jag å ställde upp fotogenvärmaren på köksbordet. Då kom Johanna in i köket å säger.

- Jahaa har ni köpt en fågelbur???

Herr-G som just stod och tog på sig sin pannlampa vart som förstelnad å stönade till

- Va?????

- Jaa asså de på köksbordet mena ja, säger Johanna å nickar mot köket.

- Åhåhåh Herre Guuu,suckar Herr-G och försvinner ut i mörkret med en rivstart.

- Jaa men då ska vi se här då, säger jag å tittar i den instruktionsbok som medföljde min lilla värmare.

Hur en jag läser så fattar jag INTE så när Herr-G kommer in med hundarna säger jag.

- De måste fattas en sida i instruktionsboken hörru…..jaa asså jag fattar inte vart jag ska tända på…de finns ingen veke ju?!?!.

Nu är grejen den att Herr-G har ju naturligtvis ingen vanlig pannlampa….näää han har köpt en som lyser mycke starkare än alla pannlampor som finns på hela Birsta, vilket i sig innebär att varje gång han tittar på någon så skriker denne till för att pupillerna drar ihop sig så till den milda grad att hela ögonloben försvinner in i huvudet på en av den starka vita bländade ljusstrålen från pannan på Herr-G. 

Herr-G tittar upp på mig å jag skriker till att han ska släcka pannlampan, Herr-G släcker.

-Jaa nu ser jag ju inte ett förbannande dugg då du har bländat mig, skrattar jag å gnider ögonen.

- Häpp, stånkar Herr-G å tar instruktionsboken å sätter sig vid köksbordet för att läsa. Han tänder pannlampan för att kunna se i boken.

-Men kan de inte vara så att de är för lite tändvätska i den, undrar Johanna.

Herr-G tittar upp på dottern som i samma sekund som skenet från pannlampan når hennes ansikte skriker till.

-Meeen släck pannlampan pappa!!!!! åsså gnuggar hon ögonen.

Herr-G sänker huvudet tillbaka ner i boken då Jullen säger

-De kanske står mer utförligt på Tyska(hon är tysktalande)

Då gör Herr-G misstaget att titta upp på Jullan som även hon kvider till å ropar

- Men släck pannlampan å lägger sina händerna för ögonen.

-Nää nu tar jag mig en stänkare för å få upp värmen ,sa jag å slog upp en kask.

-Jaa men va bra,sa Herr-G… de står nämligen att man inte ska han ska handskas med fotogenvärmaren då man förtärt alkohol.

- De står inte kask så då gills de INTE.

Efter mycke om och men fick vi igång pjäsen å då säger Johanna

-Faan vilken fin ljuslykta,åsså går hon ut på inglasningen för att röka.

-MAAAMMMMAAAA!!!!HJÄÄÄLP MÄ!!!!

Hör vi Johanna skrika å när vi tittar ut står hon där ute på köksbordet med armarna i luften. Alla springer ut för att se vad i all sin dar som hänt.

-Va äre?!!?? undrar alla i kör?????

-ÅHHÅÅÅ de sprang en fet råtta över golvet som va så här STOR ,säger Johanna med gråten i halsen å visar med fingrarna ca 4 cm.

Herr-G himlar med ögonen, jag gapskrattar å Albin rycker pannlampan å börjar åla på golvet för att fånga musen medan Johanna fortfarande skrek.

-Dårarnas paradis, suckade Herr-G å gick in för att planerar lördagens jakt.

LÖRDAG 19/10 då gjorde jag de!!

 Gunnel till vänster och Torbjörn till höger!

Jaa som ni säkert har läst här i bloggen så hade ju Gunnel lekstuga hela fjol höst och vinter ute i skogen. Hon jagade mest bara snöflingor och där emellan snöbadade hon och de största bytet hon kom med var en ekorre. Hon trasslade många gånger in sig i Nicklas skosnören då hon inte lämnade honom längre än 50 cm och den enda gången hon råkade göra de ylade hon av rädsla så vi fick gå å hämta henne. Under de senaste månaderna har Gunnel utvecklats till en enormt duktig älghund på alla sätt å vis.Efter timmar bakom dammsugaren där jag tagit reda på kilovis med hundhår, efter alla timmar jag har tränat så väl lydnad som kondition, efter 100 tals kilo hundmat jag burit hem och allt jag fått avstå för vi ej haft hundvakt,var de ÄNTLIGEN min tur att få skjuta för en av våra hundar.

Jag är ju egentligen ingen ren jägare…nää varför jag har jägarexamen beror på att 1990 köpte jag mig en vorstertik för att tävla skidor inom draghundsporten med.När köpet var klart sa mina träningskompisar

-Man köper inte en fågelhund om man inte jagar.

- Häpp!!! Sa jag å tog jägarexamen och började även träna Pillan som tiken hette för fågeljakt och jagade ripa med henne.

Jag har ju hängt med Herr-G  på älgjakt lite då och då under alla år men aldrig gjort skjutprov å burit egen bössa då jag inte har funnit nått nöje i å sitta på pass, men sedan vi skaffade Jämthundar vart de med en gång en helt annan sak……jaa jag fick träna å tänka älghund. Jag har alltså dom senaste 3 åren varit med å jagat själv.

När jag gjort skjutprov inför jakten har jag konstaterat att jag är inte sån bra skytt på löpande älg, jaa jag träffar ju i de område jag ska men de känns inte 100,därför har jag beslutat mig för att jag skjuter inte på nån skenade älg som blivit skrämd av nån passkytt eller hundförare. Visst har jag har haft älg på mina pass men endera så har de varit på för långt håll eller så har dom kommit i fullt sken å då har jag avstått, man ångar aldrig ett skott man inte tryckt av.

Nå väl,vi klev upp i ottan för att fylla termosar å rasta hundar å sedan ut på pass, vi var 4 st jägare som skulle passa, var av en var jag. Herr-G och jag skulle sitta i en kraftledningsgata så han släppte av mig å for sedan vidare till sitt pass som låg en bit längre upp. Jag laddade bössan och började smyga ut mot stolen där jag skulle sitta, efter nå hundra meter small de till bredvid mig å en tjäder flög iväg med ett väldans liv…jag höll ärligt talat på och sket i byxan

Jag klättrade upp i tornet å satte mig som så många gånger förr och började lixom fundera varifrån älgen skulle komma å vart jag skulle skjuta å….jaa man sitter lixom å fantiserar om hur man de ska bli.

Nicklas släppte Gunnel å efter 10 min vare upptag på ko och kalv men de gick ut emot landvägen å järnvägen så jag hörde Herr-G sa på jaktradion att Nicklas fick kasta sig i bilen å fara å ta reda på hunn innan hon råkade ut för nån olycka. Nicklas kom tillbaka och vi beslutade oss för att vi skulle släppa Gunnel en sväng till då de varit nattkallt å myrarna var vass å krispig av nattfrosten och de sliter å förstör nå fruktansvärt på hundarnas tassar.De går bara 10 min så har Gunnel ytterligare ett upptag så jag hör henne långt bort på berget. Jaa hon har ett enormt skall, de påminner mer om sirenerna på en ambulans vid utryckning än en skällande jämthunn efter en älg. Jag sitter å leker med telen å knäpper kort på mig själv för att lägga ut på FB å instagram om vilka bra å billiga kläder jag har från röda korset. När jag är klar med de tycker jag de låter som om Gunnel kommer närmare å närmare å då ska hon passera Herr-G först på hans pass. Jag håller andan och samtidigt tummarna i mina lovikkavantar på att de ska smälla för tiken efter ett sånt fantastiskt jobb med viltet. Jag tar upp bössan ifall att de skulle komma ut på mig(vilket jag inte tror) och tittar uppöver kraftledningsgatan……å ser helt plötsligt de kommer 3 älgar långt där borta, dom springer längs med ena kanten…..jaa samma sida som jag sitter på å en bit efter ser jag Gunnels väst å förstår att nu är goda råd dyra.

Jag säger på jaktradion ”- Två kalvs ko på väg” åsså osäkrar jag bössan.

-Va sa du? Frågar Rickard som inte uppfattat.

- Två kalvs ko i kraftledningen, svarar Herr-G

Kalvarna springer före kon å jag tänker ”-Men va faan så där ser de inte ut på alla målade tavlor och i filmer…kalvarna ska vara bakom ju”

Rätt som de är viker första kalven av ut i ledningen å jag beslutar mig för att skjuta trots att den joggar lite lugnt. Första smällen markerar den träff men går några steg tills den stannar å står still å då skjuter jag ett till å djuret faller ihop.

När jag skjutit första skottet hör jag på radion att Herr-G säger till nån av pojkan

-Nu får ni vara tyyyyst för de smäller nere hos morsan.

Jag ser Gunnel genskjuta kon å kalven och fortsätter med dom in i skogen, men jag ser även att kalven jag skjutit kastar lite med huvudet där den ligger.

Åååååå Herre Guuu!!! tänker jag å ropar på Herr-G som är jaktledare på radion.

-Jag har skjutit på en kalv!!! säger jag.

- Ligger den, frågar Herr-G (han vill veta att jag inte missat)

-Jaaa men va faaan jag sköt ju den fattaru väl.

- Jaa å du ser den??

-Jaa den ligger ju där borta å nu får ni komma hit för den har kastat 3 ggr med huvudet.

Vad jag var rädd för var att jag fått in ett dåligt skott så den låg å led, men när vi tog ur den så var de ingenting kvar av hjärtat så jag hade ju fått in en fullträff, men de visste ju inte jag då.

Då säger Rickard till mig på radion

-Gå fram å sätt bösspipa i nacken på den å tryck av så äre över sedan.

Å då började jag å grinde en skvätt tills jag kom fram till kalven å såg att den var ju död, dom kan visst göra så fast dom är döda.

 Medan jag stod där vid kalven å väntade på Herr-G och pojkan kom ju Gunnel tillbaka i bakspåren så jag ropade på henne å ni ska tro att hon vart glad då både matte å kalven stod å väntade på henne. Hon fick mitt fika jag hade med mig i ryggan åsså luggade hon kalven å var en ohyggligt lycklig hund å jag en överlycklig skytt å hundägare. De är bland de värsta och de bästa jag varit med om som jägare och hundägare och jag hoppas att de dyker upp fler tillfällen där jag får dela glädjen med våra fyrbenta familjemedlemmar

 Joo till helgen sitter jag där igen me tummen i vädre i väntan på hunn me älg.

 Men fram tills dess ligger Gunnel i soffan å vilar upp sig

Tänkte jag skulle knacka ner några rader innan jag hoppar i säg. Joo ni förstår att Herr-Gs pappa har kommit i de stadiet att de är dags för honom att flytta in på ett gruppboende för äldre. De är inte kul som anhörig att behöva bestämma en sådan sak åt en vuxen människa å än värre å försöka övertyga i de här fallet Herr-Gs pappa va bra de kommer att bli…….på alla sätt å vis. Herr-Gs pappa vet inte riktigt vad han vill då han ena stunden är han med på noterna men efter en stunds svänger de så de är de värsta han har hört. Herr-Gs pappa har hemhjälp flera ggr per dag då hans förmågan att tex laga mat, ta medicin och städning inte fungerar. Många av hans leder har värkt sönder av reumatiska problem så händer och fötter har helt svikit honom vilket gör vardags sysslorna blir ogjorda, jaa för de mesta sitter eller ligger,men trots denna ihållande värk är han alltid lika glad. Nu har de blivit lite snurrigt uppe i huvudet på honom också…de märker vi men inte han.

Som sagt nu har han fått en lgh nere på Merlogården som Herr-G och hans syskon följde med svärfar å tittade på i dag. Herr-G hade bestämt med svärfar att han skulle äta middag här hemma med oss innan han åkte taxi upp till skogen där han bor, de tyckte svärfar va en bra idé. Till saken hör att jag har ju arbetat med väldigt många människor genom mina dar både äldre dementa och yngre busiga så jag vet lixom hur man ska ta dom, Herr-G arbetar med maskiner å vet hur man ska ta dom och förmodligen blir de lite snurrigt och känsligt för Herr-G  då de är hans pappa som med åldern blivit lite förändrad.

När vi satt oss vid middagsbordet för att äta sa jag

- Jag har bakat en äppelpaj till efterätt åt oss, de tycker du väl om Birger (svärfar heter de)

- Jaa de gör jag, mumlade svärfar med munhålan fylld av pärer å köttbullar.

- Va bra,sa jag, då tar vi å lyxar till de lite med vaniljvisp också fast du har diabetes för Herr-G gav dig ju insulinsprutan innan maten å de är ju en hälsosam midda du äter.

-Jaa jag gjorde en äppelpaj jag också ena dan här,sa Birger å tryckte in en pära till i mun.

(Jag förstod att så var inte fallet men tänkte jag gör ingen större affär av de utan hängde med på samtalet…..de gjorde INTE Herr-G)

-Jasså gjorde du, sa jag.

-Jaaa de gjorde jag å den var lika god, fortsatte Birger.

-Jaa de tror jag de, svarade jag å trodde i mitt enfald att de skulle sluta där.

- Ha du bakat en äppelpaj, stönade Herr-G till mellan tuggorna å tittade på sin far som om han inte var riktigt klok.

-Jaaa de har jag, svarade Birger å fortsatte äta i lunganro.

-Näää men de tror jag väl INTE att du har gjort va, sa Herr-G

-Jooo de har jag, hävdade svärfar i samma tonläge.

-Jaaa haaa å när då om man får fråga, sa Herr-G och lade ner besticken på sin tallrik ungefär som de skulle starta en rättegång med de mest alvarliga brott som genom tiderna begåtts.

-Jaa i vecka här kanske, sa Birger å bet en bit av hårdbrödsmackan.

Nu skulle jag försöka rädda situationen så jag sa.

-Jaa de är gott med äppelpaj åsså blinkade jag åt Herr-G (men han fatta inte)

- Men du tror väl inte på fullaste allvar att pappa har bakat en äppelpaj Annika, stönade Herr-G samtidigt som han himlade med ögonen som om de var de dummaste han hade hört å lutade sig uppgiven mot stolsryggen.

Nu lade jag också ner besticken för att försöka med både kroppsspråk samt vokabulärt få Herr-G att förstå att vi kan väl låssas tro de då.

-Joo men de kan han väl ha gjort, fast på sitt egna lilla sätt sa jag samtidigt som jag nickade med huvudet å gjorde tullen upp i hopp om att Herr-G skulle fatta galoppen…men interå.

-Du de tror INTE jag, fortsatte Herr-G

Nu skulle jag på ett pedagogiskt å psykologiskt sätt rädda både Herr-G å Birger ur alltihop så jag sa

-Jaa men Birger du hade inge socker å mjöl i va?

-Nää, svarade Birger kort å tog en tugga till av maten.

- Nää… å du hade inge havregryn å smör heller va.

- Näää de hade jag inte,sa Birger å mumsade på middagsmaten.

(Nu fattar nog Herr-G tänkte jag…men interå)

-Näähää å vad hade du då????

-Ett äpple, svarade svärfar å tittade upp på Herr-G som om han var knäpp.

- Ett äpple, härmade Herr-G

-Jaa å halva fick hemsamariten så dä så!sa Birger.

-Jaa men då har du ju för böveln inte gjort en äppelpaj utan du har helt enkelt delar ett äpple med hemtjänsten!!!!!! Sa Herr-G med en viss irritation i rösten.

-Jaa de ha jag,svarade Birger lugnt å diskussionen var över för denna gång.

När tallrikarna var tomma vart Herr-G lenare på rösten å sade till sin far

-De var en fin lägenhet vi tittade på.

-Nää , svarade Birger lite frånvarande med blicken ut genom fönstret i väntan på färdtjänst.

-Tycker du inte de,sa Herr-G

-Nää de var ett jävla skitställe, svarade Birger lugnt.

-Där blir de bra för dig pappa då du kan sitta i dagrummet å titta på folk.

-Dom satt ju bara å sov å folk de ser jag hela dagan uppe i stuga,sa Birger lite lätt irreterat.

-Men du ser väl inge folk uppe i stuga,sa Herr-G

-Nää hörre du inte en kotte,svarade Birger å sträckte på ryggen för att se om taxin kommit.

-Å sover  de gör dom inte JAG pratade ju med en tant när vi var där,sa Herr-G
Då blir svärfar knäpp tyst å skakar på huvudet samtidigt som han drar en tung suck.
-Va suckaru för,undrar Herr-G
-Jaa va f*n ville du den där gammel käringa då....å va svara na?frågar svärfar å körde ögena i Herr-G.
-Jaa att hon skulle gå å titta lite på tvn,säger Herr-G
-Du endära ljug så in i helvete så du ska inte tro på ett ord vad hon säg, stånkar svärfar. Dom sov aldrig dom är uppe å surrar skit ideligen dygne runt...huva..huva!!!!!

Nu hade Herr-G gett upp så han går till ytterdörren å släpper ut Stor Torbjörn som står vid dörren å vill ut.När Torbjörn kommer in kutar han direkt å luktar Gunnel i baken så Herr-G får för sig att tiken ska löpa,han går fram till tiken å lyfter på svansen vänder upp rumpan mot mig å frågar.

- Hur ser puppa ut påna rå.

-Mhhäää…Hur faan tror du jag ska veta dä!!!!! Skriker Birger till som fortfarande tror att Herr-G pratar om tanten i dagrummet på Merlogården.

-Jaaa nu frågade jag ju inte dig, stönar Herr-G å skakar på huvudet med en djup suck  å tittar på sin far. Jag frågade Annika.

-Jaa hur faan ska hon veta de hon var ju inte ens med å titta på lägenheten så hon såg na väl inte(tanten)

Då brast jag ut i skratt för jag fattade att ingen av dom fattade, då titta Birger på mig å skakar på huvudet åt Herr-G som om han var helt galen.

-Jaa han är inte riktig, sa jag.

Å då skakade både Herr-G å Birger för dom fatta ju även de fel…..Herr-G trodde jag menade Birger å Birger trodde jag menade Herr-G.

Nu äre natta för mig

Hörs Hej!!!!

De sägs ju att de första mötet med en  människa är väldigt viktigt för hur en fortsatt relation ska bli .Om de är så eller inte de har jag väldigt svårt å svara på då jag under mina 46 år har mött väldigt många människor på de mest konstigaste sätt. De jag tänkt skriva om nu är ett första möte mellan mig och en kvinna i åldern 60-65 år å som skedde uppe i Kiruna när jag var där uppe å provade på hundspannskörning 1,5 månad i vintras.

Klockan var runt 17.00 å jag hade varit inne i Kiruna centrum med min blåa minibuss jag körde runt i å plockat upp 3 st Australienska turister som skulle ut på en norrskenstur med hundspann. De var under den mörkaste perioden på året där uppe , jaa asså  mellan den 6/12 till den 6/1 går solen aldrig upp, å är man född Kirunabo skulle jag tro att man får sin första pannlampa i doppresent. När jag var på väg ut mot Jukkasjärvi ringde min tele å i andra endan hörde jag min arbetskompis Mia säga

-Kan du svänga in till mig å hämta min pannlampa och mobiltelefon tror du, glömde ju dom när jag åkte på jobbet.(Mia skulle köra de hundspann som mina gäster i bilen var på väg till)

-Jaa men hur ska jag komma in i din lägenhet då? undrade jag

-Jaa men dörren är öppen och hundarna är hemma, pannlampan ligger på köksbordet och mobilen ligger i sovrummet på laddning.

-Japp jag fixar de, sa jag och ökade hastigheten för att hinna med.

Jag förklarade på engelska för mina 3 gäster i baksätet att jag skulle stanna till hos deras guide och hämta hennes pannlampa samt mobil för de är ett måste när man ska ut med hundspann. Dom nickade och sade OK i kör.

Jag hade varit hem till Mia en gång tidigare så jag svängde in bredvid hyreshuset å sa till gästerna att jag var strax tillbaka åsså sprang jag in i porten. Vad jag hade missat i de ständiga mörkret var att de stod två exakt likadana hyreshus på rad å jag hade just kutat in i fel, men de märkte inte jag. Jag visste ju att Mia bodde på första våningen så jag tog dom 4 trappsteg som var i ett enda hopp, jag slet upp lägenhetsdörren å där mötte jag som av en hund ” –Tjenare grabben” sa jag å klappade hunden lite snabbt på huvudet medan jag sprang in mot köket. Väl inne i köket möttes jag av ett köksbord som var överfullt av reklam å mitt uppe på högen låg en stickning.

-Otippat att en tjej på 20 år stickar, sade jag tyst för mig själv när jag försiktigt lyfte stickningen för att se om pannlampan låg under, å de gjorde den ju inte. Hur jag än tittade så fanns ingen pannlampa å inte kunde jag ringa Mia då hon lånat en tele för att ringa mig å be mig ta med hennes. Nu vart jag riktigt stressad så jag tog en näve reklamblad å kastade på golvet samtidigt som jag högt sa för mig själv

-Men nå äre väl själva faaaan !!!!!!

När jag precis hade ropat svordomen hör jag en röst bakom mig som säger

-Fem äär tuu tåå??? (vem är du då? på finsk brytning)

Med ett ryck vart jag rak som en fura å blick still med ryggen vänd mot rösten å tänker.

”Jaha nu har jag visst kommit på en inbrotts tjuv här hemma hos Mia,ååååå de har jag INTE tid med”

 Jag ser Hasse Aron och telefon nr till efterlyst på min hornhinna å tänker att nu blir de nog ett inslag där på Efterlyst som jag kommer att få vara med i…..Jaa ni vet typ jag står där ute i kylan med film teamet å Hasse som kör fram en hårig mikrofon och ställer frågan

-Hur kändes de att stå öga mot öga med tjyven i mörkret i – 40 grader alldeles själv???

-Njaa jag slogs för livet. Hela mitt liv for som en resumé genom mitt huvud när rättvisan skulle segra, öga för öga tand för tand!!!

Åsså med små svarta rutor ni vet för mitt ansikte så ingen som ser programmet skulle känna igen mig.

Jag vänder mig sakta om och möts av en äldre dam som står lutad mor spisen åsså säger  jag lite överlägset med ena handen på höften

-Jaa å vem faan är DU då????

-Jak por häär ,säger kvinnan med finsk brytning.

Nää men nu försöker hon lura mig också tänker jag ….vilken fräck kärring!

-De gör du inte, säger jag vänligt men bestämt.

-Joooo, säger kvinnan…de gör ja!!!!

-Mig lurar du INTE de skaru ha klart före, säger å höjer pekfingret mot na!!!

-Men tu ser fäl hunten (du ser väl hunden) säger kvinnan å pekar på den hund jag mötte ute i hallen och som nu stod framför kvinnan.

-Jaa de är väl klart som faan att jag ser hunden, troru inte att jag är riktigt klok..elle???säger jag spydigt å sätter bägge händerna i midjan för att markera att nu äre färdig tjaffsat!!

-De är min hunt!!!! Säger kvinnan å stryker hunden över ryggen.

Å då går de upp ett ljus för mig att de är ju JAG som är inbrottstjuven som nyss svurit å kastat damens reklam på golvet.

Nu ska ju jag ta mig ur detta så jag lyfter bägge armarna upp i luften å utropar

-Förlåt!!!!!Jag är inge farlig.

När jag just sagt den meningen kommer jag ihåg dom Australienska gästerna som sitter i min blåa minibuss utanför köksfönstret å tittar in. ”Nää men nej” tänker jag och vrider upp mig mot fönstret för att vinka glatt med bägge armarna så dom inte tror att jag är hotad där jag står med armarna rakt upp i luften.Jaa  ringer dom snuten  då äre ju riktigt kört för mig som just i denna stund gjort ett olaga intrång hos damen mitt emot mig i köket!

-Förlåt de var inte min mening å jag är inte farlig bara smått förvirran,säger jag medan jag går efter väggen å ut mot ytterdörren.

-Jaa men vart ska du då? undrar damen å följer mig med blicken.

-Har ingen aning, säger jag …de enda jag vet är att jag har brottom…..hörs hej, ropar jag å springer ut i bilen och ser då de hus jag skulle till.

- Problem?????,säger kvinnan i de Australienska sällskapet när jag rullar fram några meter.

-No no no…no problem,säger jag å hoppar åter igen ur bilen å springer in i rätt lägenhet denna gång och får med mig Mias grejer.

Nu kan man ju tro att de ska sluta här…..men interå!! Nån vecka senare står jag ute på parkeringen där jag bor och sopar snön av Tant Grön (golf disel -97) då jag plötslig hör en röst.

-Men är de du???

Jag vänder mig om och ser samma dam som jag mötte i köket för en vecka sedan 6 km där ifrån. Å nej tänker jag …hon har haft span påme!

-Japp, svarar jag lite kort…de är jag!...jag tänkte att om jag erkänner blir straffet mildare.

-Men du är nog den galnaste människa jag har träffat, guuu vad jag skrattade när du for den där kvällen….vilken galen kvinna har jag tänkt flera gånger. Jaa jag kände igen dig på mössan och jackan å de var väl tur de. Hur är de med dig? Undrade hon.

Jaa vi småpratade å skrattade en stund åt vår första möte och efter en stund  tyckte hon jag kunde komma upp till Karesuando och jobba hos henne på en camping hon hade där. Nu i sommar fick jag ett sms från henne där hon tyckte att vare så att jag inte ville komma upp å jobba så kunde jag väl i alla fall komma upp på en kopp kaffe….jaa för de hann hon ju inte bjuda på den enda gång jag var hem till henne.