ankarbergs

Jaa blod svett och tårar de är vad helgen som var innehöll, jaa ni förstår jag sköt min första älg för en av våra Jämthundar, å ingen mindre än Gunnel. Jaa sedan innehöll ju helgen en hel del skratt också bland annat då vi skulle få igång min nyinköpta fotogenvärmare som hela familjen dömde ut innan den ens släpp ifrån sig en gnutta värme.

 

Om vi börjar med fotogenvärmaren som jag på eget bevåg var in på Jula å inhandlade i fredags innan vi åkte upp till stugan. Min tanke med den var att den var billig i inköp å framför allt i drift å gav en enorm värme + att den var transportabel….jaa jag kan ha den hemma i friggen å ute på inglasningen i stugan, jag hade tänkt ut allt i minsta detalj. Ni som har följt bloggen ett tag vet ju att Herr-G å jag inte alltid tänker i samma banor, jag förstod redan när jag tog emot kvittot i kassan hur han skulle reagera då de i hans mått förmodligen var en allt för liten billig pjäs jag kom hemsläpande med.

 

-Hallåj!!! Ropade jag å knuffade in kartongen över tröskeln när jag klev in genom dörren å möttes av Herr-G som stod startklar för en helgs jakt uppe i jämtland.

- Va äre där??? funderade Herr-G och fick några bekymmersrynkor i pannan.

- Jaa de här serru de är grejer de, sa jag å klappade på kartången.

- Jaha å va skaru me den där till då, var Herr-Gs följd fråga.

- Värma upp div utrymmen begriper du väl, sa jag å hängde av mig handväskan.

- Jaa den ska väl inte med till stuga va, frågade Herr-G å kliade sig i pannan då han förstod att fotogenvärmaren skulle ta upp en hel sittplats i bilen.

- Skiter björnen i skogen??? ,var min mot fråga.

- Jaa…Jooo svarade Herr-G

- Exakt så äre…..den ska med…så äre bara! Sa jag å bar ut den till bilen.

 

Efter att ha suttit i bilen dubbelvikt dom 11 mil de är upp till stugan var de då dags för fam Ankarberg å få upp värmen i den kalla stugan. Herr-G stegade ut i vedboden å tände upp i kamin medan jag brottades med emballaget till fotogenvärmaren. Herr-G gick förbi några ggr muttrade några om de var nån ide å dra fram den där värmaren då de brann i spisen

- Japp, stånkade jag å ställde upp fotogenvärmaren på köksbordet. Då kom Johanna in i köket å säger.

- Jahaa har ni köpt en fågelbur???

Herr-G som just stod och tog på sig sin pannlampa vart som förstelnad å stönade till

- Va?????

- Jaa asså de på köksbordet mena ja, säger Johanna å nickar mot köket.

- Åhåhåh Herre Guuu,suckar Herr-G och försvinner ut i mörkret med en rivstart.

- Jaa men då ska vi se här då, säger jag å tittar i den instruktionsbok som medföljde min lilla värmare.

Hur en jag läser så fattar jag INTE så när Herr-G kommer in med hundarna säger jag.

- De måste fattas en sida i instruktionsboken hörru…..jaa asså jag fattar inte vart jag ska tända på…de finns ingen veke ju?!?!.

Nu är grejen den att Herr-G har ju naturligtvis ingen vanlig pannlampa….näää han har köpt en som lyser mycke starkare än alla pannlampor som finns på hela Birsta, vilket i sig innebär att varje gång han tittar på någon så skriker denne till för att pupillerna drar ihop sig så till den milda grad att hela ögonloben försvinner in i huvudet på en av den starka vita bländade ljusstrålen från pannan på Herr-G. 

Herr-G tittar upp på mig å jag skriker till att han ska släcka pannlampan, Herr-G släcker.

-Jaa nu ser jag ju inte ett förbannande dugg då du har bländat mig, skrattar jag å gnider ögonen.

- Häpp, stånkar Herr-G å tar instruktionsboken å sätter sig vid köksbordet för att läsa. Han tänder pannlampan för att kunna se i boken.

-Men kan de inte vara så att de är för lite tändvätska i den, undrar Johanna.

Herr-G tittar upp på dottern som i samma sekund som skenet från pannlampan når hennes ansikte skriker till.

-Meeen släck pannlampan pappa!!!!! åsså gnuggar hon ögonen.

Herr-G sänker huvudet tillbaka ner i boken då Jullen säger

-De kanske står mer utförligt på Tyska(hon är tysktalande)

Då gör Herr-G misstaget att titta upp på Jullan som även hon kvider till å ropar

- Men släck pannlampan å lägger sina händerna för ögonen.

 

-Nää nu tar jag mig en stänkare för å få upp värmen ,sa jag å slog upp en kask.

-Jaa men va bra,sa Herr-G… de står nämligen att man inte ska han ska handskas med fotogenvärmaren då man förtärt alkohol.

- De står inte kask så då gills de INTE.

Efter mycke om och men fick vi igång pjäsen å då säger Johanna

-Faan vilken fin ljuslykta,åsså går hon ut på inglasningen för att röka.

 

-MAAAMMMMAAAA!!!!HJÄÄÄLP MÄ!!!!

Hör vi Johanna skrika å när vi tittar ut står hon där ute på köksbordet med armarna i luften. Alla springer ut för att se vad i all sin dar som hänt.

-Va äre?!!?? undrar alla i kör?????

-ÅHHÅÅÅ de sprang en fet råtta över golvet som va så här STOR ,säger Johanna med gråten i halsen å visar med fingrarna ca 4 cm.

Herr-G himlar med ögonen, jag gapskrattar å Albin rycker pannlampan å börjar åla på golvet för att fånga musen medan Johanna fortfarande skrek.

-Dårarnas paradis, suckade Herr-G å gick in för att planerar lördagens jakt.

 

LÖRDAG 19/10 då gjorde jag de!!

 Gunnel till vänster och Torbjörn till höger!

Jaa som ni säkert har läst här i bloggen så hade ju Gunnel lekstuga hela fjol höst och vinter ute i skogen. Hon jagade mest bara snöflingor och där emellan snöbadade hon och de största bytet hon kom med var en ekorre. Hon trasslade många gånger in sig i Nicklas skosnören då hon inte lämnade honom längre än 50 cm och den enda gången hon råkade göra de ylade hon av rädsla så vi fick gå å hämta henne. Under de senaste månaderna har Gunnel utvecklats till en enormt duktig älghund på alla sätt å vis.Efter timmar bakom dammsugaren där jag tagit reda på kilovis med hundhår, efter alla timmar jag har tränat så väl lydnad som kondition, efter 100 tals kilo hundmat jag burit hem och allt jag fått avstå för vi ej haft hundvakt,var de ÄNTLIGEN min tur att få skjuta för en av våra hundar.

 

Jag är ju egentligen ingen ren jägare…nää varför jag har jägarexamen beror på att 1990 köpte jag mig en vorstertik för att tävla skidor inom draghundsporten med.När köpet var klart sa mina träningskompisar

-Man köper inte en fågelhund om man inte jagar.

- Häpp!!! Sa jag å tog jägarexamen och började även träna Pillan som tiken hette för fågeljakt och jagade ripa med henne.

Jag har ju hängt med Herr-G  på älgjakt lite då och då under alla år men aldrig gjort skjutprov å burit egen bössa då jag inte har funnit nått nöje i å sitta på pass, men sedan vi skaffade Jämthundar vart de med en gång en helt annan sak……jaa jag fick träna å tänka älghund. Jag har alltså dom senaste 3 åren varit med å jagat själv.

När jag gjort skjutprov inför jakten har jag konstaterat att jag är inte sån bra skytt på löpande älg, jaa jag träffar ju i de område jag ska men de känns inte 100,därför har jag beslutat mig för att jag skjuter inte på nån skenade älg som blivit skrämd av nån passkytt eller hundförare. Visst har jag har haft älg på mina pass men endera så har de varit på för långt håll eller så har dom kommit i fullt sken å då har jag avstått, man ångar aldrig ett skott man inte tryckt av.

 

Nå väl,vi klev upp i ottan för att fylla termosar å rasta hundar å sedan ut på pass, vi var 4 st jägare som skulle passa, var av en var jag. Herr-G och jag skulle sitta i en kraftledningsgata så han släppte av mig å for sedan vidare till sitt pass som låg en bit längre upp. Jag laddade bössan och började smyga ut mot stolen där jag skulle sitta, efter nå hundra meter small de till bredvid mig å en tjäder flög iväg med ett väldans liv…jag höll ärligt talat på och sket i byxan

Jag klättrade upp i tornet å satte mig som så många gånger förr och började lixom fundera varifrån älgen skulle komma å vart jag skulle skjuta å….jaa man sitter lixom å fantiserar om hur man de ska bli.

 

Nicklas släppte Gunnel å efter 10 min vare upptag på ko och kalv men de gick ut emot landvägen å järnvägen så jag hörde Herr-G sa på jaktradion att Nicklas fick kasta sig i bilen å fara å ta reda på hunn innan hon råkade ut för nån olycka. Nicklas kom tillbaka och vi beslutade oss för att vi skulle släppa Gunnel en sväng till då de varit nattkallt å myrarna var vass å krispig av nattfrosten och de sliter å förstör nå fruktansvärt på hundarnas tassar.De går bara 10 min så har Gunnel ytterligare ett upptag så jag hör henne långt bort på berget. Jaa hon har ett enormt skall, de påminner mer om sirenerna på en ambulans vid utryckning än en skällande jämthunn efter en älg. Jag sitter å leker med telen å knäpper kort på mig själv för att lägga ut på FB å instagram om vilka bra å billiga kläder jag har från röda korset. När jag är klar med de tycker jag de låter som om Gunnel kommer närmare å närmare å då ska hon passera Herr-G först på hans pass. Jag håller andan och samtidigt tummarna i mina lovikkavantar på att de ska smälla för tiken efter ett sånt fantastiskt jobb med viltet. Jag tar upp bössan ifall att de skulle komma ut på mig(vilket jag inte tror) och tittar uppöver kraftledningsgatan……å ser helt plötsligt de kommer 3 älgar långt där borta, dom springer längs med ena kanten…..jaa samma sida som jag sitter på å en bit efter ser jag Gunnels väst å förstår att nu är goda råd dyra.

 

Jag säger på jaktradion ”- Två kalvs ko på väg” åsså osäkrar jag bössan.

-Va sa du? Frågar Rickard som inte uppfattat.

- Två kalvs ko i kraftledningen, svarar Herr-G

Kalvarna springer före kon å jag tänker ”-Men va faan så där ser de inte ut på alla målade tavlor och i filmer…kalvarna ska vara bakom ju”

Rätt som de är viker första kalven av ut i ledningen å jag beslutar mig för att skjuta trots att den joggar lite lugnt. Första smällen markerar den träff men går några steg tills den stannar å står still å då skjuter jag ett till å djuret faller ihop.

När jag skjutit första skottet hör jag på radion att Herr-G säger till nån av pojkan

-Nu får ni vara tyyyyst för de smäller nere hos morsan.

Jag ser Gunnel genskjuta kon å kalven och fortsätter med dom in i skogen, men jag ser även att kalven jag skjutit kastar lite med huvudet där den ligger.

Åååååå Herre Guuu!!! tänker jag å ropar på Herr-G som är jaktledare på radion.

-Jag har skjutit på en kalv!!! säger jag.

- Ligger den, frågar Herr-G (han vill veta att jag inte missat)

-Jaaa men va faaan jag sköt ju den fattaru väl.

- Jaa å du ser den??

-Jaa den ligger ju där borta å nu får ni komma hit för den har kastat 3 ggr med huvudet.

Vad jag var rädd för var att jag fått in ett dåligt skott så den låg å led, men när vi tog ur den så var de ingenting kvar av hjärtat så jag hade ju fått in en fullträff, men de visste ju inte jag då.

Då säger Rickard till mig på radion

-Gå fram å sätt bösspipa i nacken på den å tryck av så äre över sedan.

Å då började jag å grinde en skvätt tills jag kom fram till kalven å såg att den var ju död, dom kan visst göra så fast dom är döda.

 Medan jag stod där vid kalven å väntade på Herr-G och pojkan kom ju Gunnel tillbaka i bakspåren så jag ropade på henne å ni ska tro att hon vart glad då både matte å kalven stod å väntade på henne. Hon fick mitt fika jag hade med mig i ryggan åsså luggade hon kalven å var en ohyggligt lycklig hund å jag en överlycklig skytt å hundägare. De är bland de värsta och de bästa jag varit med om som jägare och hundägare och jag hoppas att de dyker upp fler tillfällen där jag får dela glädjen med våra fyrbenta familjemedlemmar

 

 

 

 Joo till helgen sitter jag där igen me tummen i vädre i väntan på hunn me älg.

 Men fram tills dess ligger Gunnel i soffan å vilar upp sig