ankarbergs

Jaa dom senaste dagarna har djuren på vår gård både varit nära å ta livet av mig + fixat så att vissa av kommuninvånarna väljer att gå på vår gata för att ev se om de är nån galen aktivitet pågång här ute på gårn.Dom vuxna som är modig tar alltså Linjevägen istället för att gå cykel å gångvägen som går parallellt med den fast en liten bit bort.Jaa förutom skolbarnen då, dom får förmodligen gå en omväg....jaa om inte föräldrar och kommun har satt in skolskjuts sedan jag råkade agera "Snusk Tant" omedvetet.

Vi bor ju här sedan 3 år tillbaka i ett villaområde med små hus byggda början på -50 talet....Jaa inte hade vi tänkt flytta hit om de inte vore för att Herr-G hade haft inbrott x2 i garaget på vår förra adress så han en dag kom hem och hade råkat köpt detta lilla hus i rena ilska (men de har ni förmodligen läst i ett av inläggen i början på bloggen).När vi flyttat in byggde vi ju ett staket runt hela tomten till dom hundar jag hade DÅ..en 13 årig labb tik som gått i pension efter att jag tävlat både i drag och bruks med åsså en 10 årig vorsteh tik vi delade på Herr-G och jag till jakt och draghunds sporten. Nu idag ser ju hundstallet annorlunda ut vilket innebär att Stor Torbjörn kliver över detta staket trots 110 cm höjd, så han har vi hämtat några gånger borta vid källsorterings containrarna där även folk matar rådjur ....jaa åsså Torbjörn men de vet dom förmodligen inte om.

Djuren på gården får turas om att vara ute fritt under dagen, så när kl var slagen för hönsen åkte hundarna in i bilen för jag litar inte riktigt på Gunnel.Nää för i går var hon å Tobbe ensam hemma en stund(hon på bur) å då bröt hon sig ut ur buren som i dag påminner om ett monument  av en av dom kändaste konstnärer har gjort å ställt i nån rondell än en hundbur.När hon väl var ute gnagde hon bort hörnet på mattan jag köpt dagen innan å lagt under tv rumsbordet, gjorde sina toalettbesök både här och där runt om i huset innan hon avslutade med att äta upp Albins läxa som var eng glosor.Nå väl när hundarna var inlåst öppnade jag till hönsen och gick själv in,då och då tittar jag ju till dom så inget händer typ att rov fåglar eller kattor är på dom.

När dom efter någon timme hade fått prommenera fritt ute på gårn skulle jag ropa in dom igen,4 st kom som flygande ut en kanon medan den 5e var spårlöst borta..."va faan tänkte jag" och började söka.Nää hon var ingenstans så jag stängde in dom andra i hönsgården och fortsatte sökandet efter Maud Olofsson...jaa de var ju naturligtvis hon som var borta.Till saken hör att i går em påbörjade Herr-G att gräva ett dike där han ska dra in en strömkabel till pullorna så dom får värme å lyse i vinter,kabeln hade han bara lagt på gräsmattan.Efter en stunds letande ser jag att de är öppet vid den andra friggeboden så min tanke är att Maud hade virrat sig ut där,samtisigt kommer ett äldre par och går arm i arm ut med staketet.Jaa men tänkte jag om Maud har gått ut åt de hållet måste ju dom ha mött hon efter vägen, så jag tar de långa steget före de andra för att höra med paret om dom sett henne.Men oturligt nog såg jag inte kabel jäveln Herr-G lagt ut så i samma veva som jag ropar "Hallåj där!!!" till de äldre paret far jag framstupa med majsburken i näven (majsen är belöning till pullorna) rakt in i den där förbannade väderkvarnen Herr-G promt ska ha kvar ut på gården med 2 hastigheter å lyse.
-SATAN,ropar jag till när jag rest mig upp och borstat bort de värsta av majsen som hamnade både i håret å på kläderna.
När jag kommit upp å fått ordning på allt + stannat de som snurrar på väderkvarn samlar jag mig å låsas att ingenting har hänt och fortsätter gå mot de äldre paret med ett leende på min mun och håret likt ett knullburr med ett å annat majs hängande i luggen.
-Halloj där,säger jag lite så där avslappnat å coolt medan jag lutar mig mot staketet.
-Godag,svarar damen som för dagen är iklädd solbrillor,vit mössa och ett läppstift matchade jackan som går i knallrött.
-Inte har ni sett min höna,undrar jag medan jag snurrar på min tomma majsburk i den ena hande.
-Nää en höna,undrar damen frågande och har huvudet vridet som om hon pratade med nån brevid mig.
-Jaa de fattas en för mig serru.
Då vänder sig damen mot mannen och skriker.
-INTE HAR VI SETT NÅN HÖNA!!!
Å i samma veva hon vänder sig ser jag den vita käppen hon har fällt ihop i sin hand.Hon är alltså blind å av att döma av decibellen hon använder är han döv.Lyckat Ankarberg tänker jag...du har just frågat en döv å en blind om dom har sett din höna.Kvick tänkt som jag är ändrar jag på meningen å skriker.
-DE ÄR JOBBIGT Å INTE HÖRA!
-Jaha,svarar damen å tittar förmodligen på mig tror hon...Jaa jag och Hans-Åke passat varandra väldigt bra,han har problem med hörseln och jag tappade synen helt för nått år sedan pg av diabetesen.

-Jaa elle nää jag ska fortsätta plocka skräp jag runt på tomten jag...de är snart vinter ju åsså håller jag upp tom burken som inte hon ser och han hör ej vad jag ska göra.
-Jaa men varmt svarar hon.Vi ska fortsätta bort till min son och dricka en kopp kaffe vi åsså pekar hon mot böleskogen.
Hon kör sin arm under honoms åsså går dom sakta bort över.

Jaa men så där ja...då har man lyckats igen då tänker jag och vänder mig mot hönshuset där de är 5 st hönor instängd. Jaa men då förstår ni har Maud Olofsson smugit in å värpt ett ägg en bra stund innan jag ropade på dom övriga 4......som tur är läser inte Herr-G min blogg..för då får jag nog inte vara hemma och ute själv på dagarna.Hur jag vet att han inte läser kom fram för ett bra tag sedan då en person sa
"-Men jag läste om er semester på bloggen" Herr-G stod frågande "Jaa har du inte läst de Herr-G" var följd frågan "-Nää suckade Herr-G....varför i helvete ska jag göra de jag lever ju med i det."
Å så här vid närmare eftertanke har de ju kunnat vara värre...jag har ju kunnat fråga paret om dom hade sett Maud Olofsson.

Nää nu har jag inte tid längre med de här när det strax är nedsläpp för mitt kära Timrå IK lag...Heja Heja Heja TIMRÅ !!!

...då har man väl förmodligen skapat ett rykte både på Böleskola och ev i hela kommun om "Snusk kärringen" på Linjevägen 2.Å de gick till på följande sätt!!!

Joo varje morron går jag ut till hönsen för att släppa ut dom för dagen och genom att jag endast har 2 jämthundar och 5 höns använder jag mig ju inte av nån arbetsoverall som typ bönderna har ...nää jag räknar mig som en små små brukare...jaa nästan obefintlig så jag tar de jag för stunden står och går i.Så i morse iklädd min rosa morgonrock,bara ben, 5 nr förstora foppatofflor och en skål med 4 små rätter i ena handen som då hönsen skulle få smaska på till frukost å en cigg i andra går jag mot höns huset.När jag väl är framme utanför innan jag öppnar luckan säger jag som alla andra mornar högt å tydligt.
"-Tjenare Tjejer"

När jag nyss sagt den frasen hör jag de rör sig bakom den andra friggeboden så jag smyger fram till staketet mot vägen och ska tjyvkika om de är grann katten som är på besök.Å de var de INTE...nää de är 3 stycken flickor 8 år gamla i åk 2 på väg till skolan som ligger en liten bit bort.Vad jag och förmodligen 99,9% av alla världens föräldrar har varnat sina barn för är ju är ju farliga farbröder som lockar till sig små barn med tex en karamell skål men som i de här fallet är en tant med en skål fylld med hönsmat, men de vet ju inte flickorna.

När jag nu står där har jag ju inte en tanke på hur situationen egentligen ser ut så jag säger.
-Hallåj,jag har bara lite goooosaker till tjejerna här,åsså visar jag skålen.
-Vi har nyss fikat säger en av flickorna som går i mitten lite kort och byter snabbt sida av vägen och ökar steg längden till de tre dubbla å dom andra följer kvickt efter.
Ojdå tänkte jag och öppnar luckan till mina tjejer som hysteriskt hoppar och kacklar för det har tagit så lång tid innan hönsmamman äntligen släpper ut dom.

Jag skrattar lite för mig själv när jag öppnar dörren in till huset där jag möts av en sittande Torbjörn i hallen med dregel i ena mungipan.
-Men hur äre gubben,undrar jag och tittar in samtidigt som jag känner doften av liklukt.
Joo då förstår ni har ju Torbjörn jagat i helgen och hittat slaktplatser ute i skogen som han uppfattat som dom största och bästa bufféer en jämthunn kan önska sig.Han har alltså vomerat upp ca innehållet av 2 älgar och ett par latexhandskar i kulören ljusblå(man har ju hanskar när man tar ur en älg för hygienen) på mitt vardagsrum/köksgolv...å jag är inte kinkig när de gäller lukter...men de här var nog de djävligaste/snuskigaste jag varit med om.......De enda jag fick fram till Stor Torbjörn var "Men måtte Vildvittrorna ta dig Torbjörn!"

Nu har jag sanerat huset och ska hoppa in i duschen...för nu är jag "Snusk kärring" i ordets rätta bemärkelse...Huva Huva!!!Kanske åker in på Granngården och köper mig en arbetsoverall i alla fall!

Joo jag gillar ju partyn jag!Jag är ju inte direkt den som spottar i glaset och kutar hem till Mitt Nytt 19.15.....näää när alla har gått hem är jag oftast den som förvandlas till kemisten och kollar vad som händer om man blandar alla slattarna som har blivit över på borden innan jag släcker lyset å går hem.Många drinkar som ni köper ute på krogen är det förmodligen jag är skapare till efter ett party ;) Men nu förstår ni äre inte ett sådant party jag ska blogga om utan ett helt annat form av party.

Joo som ni säkert alla vet så är det ju väldigt poppis med tex ljuspartyn,tuppewerepartyn,sminkpartyn mm....och för väldigt många år sedan  typ ca 17 var min mamma och jag hem till Herr-Gs mamma på ett KRYDD party där man fick provsmaka olika sorters kryddblandningar och dressingar.Min mamma älskar nya och utlänska kryddor så hon ville prova lite olika sorter som fanns på bordet men priset var väldigt högt så vi beslöt oss för att köpa 2 olika sorter och dela på dom till å börja med.Kryddblandningen var enormt god å andvändbar i många olika rätter så de gick inte många veckor förrän kryddburkarna gapade tomma.

På den tiden jobbade jag på fritidsgården i Tallnäs där jag hade en arbetskompis som hette Jenny,jaa hon som var med på Big Jonny ni vet.En eftermiddag när vi stod i kapprumet på väg hen säger hon
-Men du Ankarberg jag ska till en kompis i Vävland på kryddparty i kväll...skaru med...åsså skratta hon?
-Jaa men guu va bra för hemma hos mig är de tomt på den varan nu vettu....de försvann i ett naffs, så de gör jag jätte gärna vilken tid.
Jenny såg lite brydd ut men svarade kl 19.00.

Nu är grejen den kära läsare att de var ju INTE ett sådant kryddparty som Herr-Gs mamma hade som jag skulle på,nääää de var kärlekens krydda = DILDO !!!! jaa dom partyna kallades så då...men de hade ju jag ingen aning om så jag lyfte luren och ringde mamma min å sa
-Men du nu ska nån kompis till Jenny ha ett kryddparty skaru hänga med?
-Jaa men tacka för de då kan vi ju köpa mer av kryddorna och kanske nån ny sort.,svarade mamma glatt
-Jaa de var ju de jag tänkte jag mä,jag kommer ner och hämtar dig jag då strax före 19.00.

När vi kom fram till huset där partyt skulle äga rum var de smock fullt med bilar ute på gården
-Joo,sa mamma medan hon sparkade bort snön från sina skor mot bropelaren,de har blivit väldigt poppis med just dom här kryddpartyna ser jag.
Vi klev in i vardagsrummet där vi möttes av för oss vilt främmande kvinnor som satt i en hörn soffa.Framför stod de ett bord med ett lakan över och brevid en strykbräde som även den var övertäckt med ett liknande lakan men man kunde se att under låg något.Vi satte oss bland dom övriga kvinnorna och började småprata medan vi väntade på några eftersläntrare.Efter en stund frågade en av kvinnorna(alla andra visste förmodligen vad som låg under lakanet)
-Har ni varit på ett sånt här party förut,åsså log hon lite pil linariskt.
-Jaa,svarade jag då min mamma fyllde i
-Jaa vi var hem till Annikas svärmor för ca 2 månader sedan på ett kryddparty.
-Jasså,jaa de är väl ganska nytt de här va,sa kvinnan.
-Jaa jag gillar ju å prova på lite nya kryddor jag,sa mamma.Annika å jag köpte två olika sorter på förra party som vi delade på,jaa då fick man ju prova två för ett pris.....ja dom är ju inte billig.
-Nää de är ju kanoon om man kan dela med nån,sa jag.Fast dom räcker ju inte så länge då....hos mig försvann dom i ett naffs.
Nu hade kvinnans ansiktsuttryck förvandlats från ett pil linariskt leende till ett som om hon skulle ha sett nått halvdödtt som katta hade  släpat in,å de förstår ju jag med så här efteråt,för vad mamma och jag just talat om var ju i hennes öron att vi köpt 2 st dildon som vi turades om med...jaa vi delade på dom.

När alla hade kommit hälsade försäljaren oss välkomna och frågade om någon av oss hade varit på ett sånt här party tidigare.Ingen vare sig svarade eller räckte upp hande....jaa förutom morsan å jag dårå...vi både svarade å vinkade lite stolt medan vi tittade lite överlägset runt på dom andra som inte rörde en fena.
-Jaha å vad tyckte ni då,undrade försäljaren.
Joo både mamma och jag var ju överens att de var otroligt bra genom att de inte gick å köpa just den kryddan på Rimi(som de hette då ICA nu)
-Nää de är ju sant,sa försäljaren och började sin demonstration med att dra lite försiktigt i lakanets ena sida så att den första produkten kom fram......som var små pickar i pasta som man kokade i typ 8 min å äta.
Joo både mamma och jag konstaterade att de var ju nå nytt....de hade dom inte på de förra partyt.
Nästa produkt var en tub med chokladkräm man kunde smörja in varandra med och slicka bort.
-Jaha,sa vi lite överraskande...de hade dom inte heller på förra partyt måste va nå nytt.

Oj nu äre dax för midda här så jag hinner inte med slutet i dag,å grejen är den att vid ett flertal tillfällen har jag skrivit ett lååångt inlägg som efter ett par dagar försvinner från mitt typ lager på bloggen såå därför väljer jag att lägga ut de här nu innan jag tappar bort det.....får försöka skriva slutet en annan dag......SKÅL på er hörrni å ha en trevlig lördagskväll ;)

Mitt tidigare inlägg handlade ju om att vi skulle skriva på ett dokument där Herr-G och jag "erkände" vårt föräldrarskap till våra söner Rickard och Nicklas.Vissa gånger/situationer har man ställt sig själv frågan om vi verkligen gjorde rätt den gången som vi satte pennan på raden dom pekade och skrev på ;) Den första och enda gång jag hittills nekat mitt föräldrarskap till Rickard gick de käpp rätt åt pipan kan jag tala om,å nu i veckan "erkände" jag att jag var mamma och att Herr-G var pappa, men likt förbannat gick det även denna gång som vid den första.

Den gång jag nekade gick till på följande sätt,vi var som vanligt uppe i Vemdalen där vi hade firat nyår Albin,jag och Herr-G när vi en kväll kom på att vi skulle gå upp på Vargen å ta en öl och kolla läget.Jag gick lite före tillsammans med en husvagnsgranne,vi köpte varsin öl och satte oss i en soffa där det redan satt två äldre par med varsin drink,efter en stund började vi småprata och kom fram till att jag både bodde i Timrå och höll på Timrå IK.
-Jaha Timrå,säger en utav karlarna som både för sig och klär sig väldigt propert.Då kanske du känner Rickard Ankarberg?
På de sätt han ställde den frågan fick jag för mig att Rickard hade hittat på/gjort nå djävulskap.....jaa,jag vet ju att mina ungar är inte guds bästa barn i alla lägen,så jag svarade.
-Njaa Rickard Ankarberg vet jag nog kanske inte så här på rak arm att jag vet vem är.
Han förklarade hur han såg ut å att han bodde i Sörberge någonstans.(mmmm närmare bestämt i MIN källare tänkte jag för mig själv)
-Njaa ser jag honom så kanske jag vet vem han är,svarade jag och skålade samtidigt som jag tittade upp på min husvagnsgranne som satt som ett ?
-Ja ja det är en förbaskat trevlig å duktig grabb som arbetar hos oss i butiken på Jakt.se,han ska föressten få åka över till Tjeckien å jaga vildsvin nu i nov med Jocke Smålänning å grabbarna,man ska ju vara rädd om bra personal.
Jävlar Jävlar Jävlar tänkte jag ....nu har jag ju sålt taska till räven.Men jag hade ju lite innaför västen så jag sa om än lite tyst.
-Jaha ja,jaa joo de är ju som så att de är ju min äldste son ..........jaa Rickard alltså.
Mannen sänkte glaset och tittade frågande på mig å sedan på sitt sällskap i samma veva som Herr-G kliver in genom  dörren.Jag vinkar till honom för att visa vart vi satt oss,när Herr-G kommer fram frågar jag honom.
-Du vad heter våran äldste son?
Herr G tittar på mig som om jag skulle ha ramlat å slagit huvudet de hårdaste man kan göra.
-Njaa Rickard men de borde väl du veta,säger Herr-G och nickar mot mig.
-Jaa å vad heter han i efter namn???
-Njaa Ankarberg..men va faan äre frågan om,undrar Herr-G lite oroligt och tittar runt på mina nya vänner.
-Jaa joo det vart ett litet missförstånd ang Rickard.....men nu ska vi packa ihop och gå hem till våran stuga för vi ska vara i slalombacken när dom öppnar tidigt i morrgon bitte.
Dom svepte de sista ur glasen och försvann alla 4 ut genom dörren som i lite panik tyckte jag.När jag förklarade för Herr-G hur jag strulat till de sa han bara
-Hahaha...men varför blir jag inte förvånad Annika...din dåre du slår ju alla rekord.!!!!

Den gången jag "erkände" var nu i veckan under älgjakten,å de gick ju inge bättre så här med facit i hand.Alla ordinarie jägarna i vår jaktlag VET ju att Rickard å Nicklas är våra söner genom att Herr-G har jagad i laget sedan han var 16 år.Oturligt nog vart en av gubbarna sjuk strax innan jakten så han hade skickat en kvinnlig bekant för att jaga i hans ställe och hon hette Solvig och var strax över 60 år.Efter några dagar frågade hon om Rickard typ "Hur länge han hade jagat" "Om de var hans första hund" "var han bodde och om hans ålder".Till slut förstod jag att hon inte visste att Rickard var vår son, så en em när vi samlats för att få nya pass och hon ställde en ny fråga sa jag.
-Jo Rickard och Nicklas är ju Herr-Gs och mina söner de vettu.
-Ja men då förstår jag,svarade Solvig.Ni har väldigt fina pojkar må jag säga både när det gäller jakt och bemötande,dom ska ni vara stolta över.
Flera gånger kom hon fram och gav pojkarna beröm så man gick ju lixom som mamma med näsan i vädret...jaa i några dagar iaf.

Så kom torsdagen då våra tyska jaktgäster alltid bjuder på surkål,kött och mos (skit gott vare) och starkdryck(vi jagar inte på fredag) + att vi har några lekar och som av en händelse en gitarr om någon vill uppträda. En utav lekarna var att vi på en dator fick se olika modeller utav bröst där vi skulle gissa om de var silikon eller riktiga pattar.När vi satt oss vid bordet lutade Solvig sig över till mig å sa
-Men jag har väl aldrig sett nått liknande...en del var ju groteska ju....kära nån!!!
Jag flinade samtidigt som jag skakade lite på huvudet lite ursäktande och medhåll ande.Kvällen fortsatte i ett trevligt och glatt tempo å rätt som de var tog bröderna Ankarberg fram gitarren och skulle stämma upp till sång,jag tog ett djupt andetag å hoppades på att de skulle bli nått rumsrent inför denna församling.Joorå dom spelade och sjöng "Bröderna Byströms begravningsbyrå" och efter den vart de Sven Ingvars.Solvig klappade glatt tackten och önskade 60 tals låtar och efter uppträdandet kom hon och satte sig brevid mig och sa.
-Men vilken härligt galen glad familj ni är Annika,å med ett sådant stort gemensamt intresse som jakt och hundar....de är ju nästan så man blir lite avis... skrattade hon och lade handen på min arm.Å de va då allting brast!!!!!När hon avslutade meningen hann jag lixom inte svara förrän Jörgen tog ett ackord på gitarren och Solvig sa
-Sshhss ...nu ska Rickard sjunga igen nu måste vi lyssna och kanske sjunga med hörru.
Åsså lade hon huvudet på sne fyllt av ett leende och man kunde riktigt se i hennes ögon förväntningar hon hade på ev en 60 talare utav Sven Ingvars...Om jag säger som så...det vart INTE Sven Ingvars!!!
Nää de vart en låt av Eddie Meduza å de vet väl dom flesta av oss vad dom texterna handlar om....
Refrengen var "När kungen knulla Silvia,den bääääästa filmen jag har"(finns säkert på Youtube för er som törs lyssna)
Jag hade fruktansvärt svårt att hålla mig för skratt,ni vet när man inte får skratta utan ska hålla sig,typ man guppar med hela kroppen och tårarna rinner.Just så vart de så man får väl hoppas att Solvig inte trodde att jag vart så känslomässigt berörd av Rilles sjuka sång....Jaa jag förstod ju att de nångång under kvällen skulle bli nå galet...å som jag tidigare skrivit,mina barn är inte guds bästa.De vet ju jag men de trodde nog Solvig......När sången var slut höjde Herr-G sitt huvud som han under låtens gång hade sänkt sakta,sakta och tillslut lutat sin panna mot ölburken han hade i sin hand.När herrarnas applåder å jubel hade tystnat lutar sig Solvig fram till mig och frågar
-Har han skrivit den där låten själv Rickard tror du?
-Nää de har han INTE....de är nån här inne som har lurat Rickard till att sjunga just den där låten...skulle jag tro :)
Fast jag tror Solvig gillade Eddie Meduza litegrann...hon vet bara inte om det än.

Nää de har jag under årenslopp lärt mig,jag har papper och datum på allt.De första datumet som jag reagerade på de var när jag och Herr-G skulle skriva på föräldrarskapet uppe i ett rum på vårdcentralen till Rickard Gunnar Ankarberg mitten på juni -88.Vi klev in i rummet och möttes där av två damer som satt på andra sidan skrivbordet i klädd kavaj å kjol,hela deras ansikten var täckta av glasögonbågar som påminde om ett panoramafönster på en av Siljalines största båtar(de var modernt då).

Dom började ställa frågor som jag upplevde knepig tex
-Känner ni varandra?
-Hur länge har ni bott ihop?
-Tycker ni att sonen är lik er?
Jaa men ni förstår ju våran reaktion när dom frågorna skulle besvaras,vi fattade ingenting,jaa de vart bara värre å värre å vi vart bara mer å mer brydd......trodde lixom de var ett skämt.Men när de sista frågan kom som löd på följande sätt
-Vilket DATUM hade ni sex vid tiden runt befruktningen????
När den frågan ställdes började Herr-G hosta lite samtidigt som han intensivt började jollra med sonen som satt å sov i barnbilstolen framför hans fötter,jaa som ni har förstått av tidigare inlägg har Herr-G varit en lugn,lite blyg och ordentlig människa(fast de har ju blivit lite si å så med de oxå under årens lopp).När den frågan(som även jag tyckte var skämmig vid 20 års ålder) var ställd lutade jag mig tillbaka i stolen drog ett djupt andetag höjde min blick mot taket och låsades fundera samtidigt som jag räkna lite på fingrarna tyst för mig själv,måttet var lixom rågat för mig då.
-Njaa...få se nu...hur de var med den saken.....Joo nu minns jag hörrni vi knullade som satan hela den veckan ...jaa morron,midda å kväll å på de mest knepigaste ställen,ute,inne uppe å nere......så ett DATUM kan ju bli svårt att skriva i era papper de måste ju bli hela vecka ........skriv hela vecka -36 va?
När jag åter igen tittade ner på damerna som satt på andra sidan skrivbordet hade den ena kvinnans glasögon immat igen och hudförgen gick mer i nyansen ljusröd än bege som innan svaret kom...Herr-G stampade på min högra fot under skrivbordet likt en diakonissa som i exstas trampar på orgelns pedaler i slutet på en psalm mitt i en av dom bästa gudstjänster som har genomförts under hela -80 talet.Själv log jag å tänkte "Den där satt där den skulle den" ;)
Damerna skruvade sig lite och försvarade sig med att de var inte dom som hade framställt frågeformuläret.Vi fick inga fler frågor efter den,om de beror på svaret eller att de faktiskt var sista fråga de vet jag inte.....vi var bara på ett sådant möte när det gäller våran avel!

Våren -89 visade det sig att jag återigen var i ett välsignat tillstånd och ned komsten var beräknad 13/1 -90.Men som av en händelse fick Herr-G och jag reda på att om man inte var gift innan årskiftet -89..-90 fick man ingen änkepension. Vi fixade en präst,ringar och två vittnen å sprang ner till Wifstavarvkapellet å gänga oss...."Snabba grbbar tidig kväll" :).jag i sjunde månaden med Nicklas så vigselringen gick ju inte å trä på,men vi fick ett vigselbevis inför årsskiftet å änkepensionen...å de var ju huvudsaken:) 1989-12-24 kl 09.35 fick vi en av dom bästa julklappar vi någonsin hade kunnat önska oss, nämligen Nicklas Bernad Ankarberg!!!När lugnet hade lagt sig vet jag att Herr-G sa
-Jaha,nu ska man måsta in till dom där kärringarna igen å skriva på papper igen då.
-Jaa men nu är vi ju förberedd på vilka frågor som komma skall så den här gången kan du vara lugn,svarade jag.

Vi ringde och bokade tid för att ytterligare en gång skriva under ett dokument där vi tog på oss föräldrarskapet till vår yngsta son.När vi denna gång kliver in i rummet sitter en kvinna å en man med djupa funderings rynkor i pannan och ber oss sitta ner.Mannen bläddrar i sina papper och tittar upp på Herr-G och mig å säger
-De måste ha blivit ett missförstånd ang denna föräldrarskaps underskrift.
-Jasså vadårå? undrade vi i kör.
-Joo vad jag kan se i mina papper så är ni gift.
-Jaa svarade jag.....å med varandra dessutom....är de ett problem elle???
-Njaa inte ett problem tvärt om...då behöver ni inte skriva på något dokument...då är ni automatiskt föräldrar till barnet.Vilket DATUM gifte ni er???
-Jaa den 30/11 -89 svarade Herr-G
-Jaa 3 veckor innan födseln så då är ni ju föräldrar förstår ni väl.
-Nää hur f*n tror du vi ska förstå de.....de är ju ingen j**la turbo graviditet jag har gått igenom som tar bara 3 veckor
begriper du väl!!!
-Nää men har man gift sig ett DATUM innan nedkomsten så blir man automatiskt föräldrar till de barn som föds inom äktenskape ser du.... sådana är reglerna.
-Jaha...men då vare väl förbann...
Längre än så kom jag inte i den meningen innan Herr-G tog min arm och tackade för oss och ljög att de var dax för ammning vilken minut som hellst.Vi har sedan de DATUMET inte varit in å skrivit på nå mer papper ang föräldrarskap.

Vad som fick mig att tänka på just DATUM å denna episod är att som ni vet har vår dotter under en längre tid varit väldigt sjuk och den sjudom hon har får man bära med sig livet ut har vi efter alla behandlingar förstått.De finns lixom inga DATUM när det gäller hennes tillfrisknande i skrivandets stund är det som att balansera på en skör tunn tråd.Jag hoppade av min utb i februari samtidigt som jag tackade nej till dom arbeten jag vart erbjuden för att tillsammans men Johanna och övriga familjemedlemmar kämpa mot ett tillfrisknande.De har varit en bergodalbana både känslomässigt och ekonomiskt...men de har varit värt varenda minut och krona för att få se Johanna sakta men säkert återvända till ett normalt liv för en tjej i hennes ålder.Men så kom ett DATUM 1/7 -11 då Johanna blev 18 år och skulle enligt DATUM ta alla beslut och fixa både läkarbesök,läkarintyg,försäkringskassan,sin ekonomi och de viktigaste av allt sin hälsa.Johanna bestämde sig för att hoppa av gymnasiet(där hon låg efter i dom flesta ämnen) pg av sin sjukdom och att skaffa sig en egen lgh för att lixom börja om mot nya mål med både hälsan och humöret på topp,de var i slutet på Juni.Johanna 18 år tog kontakt med socialtjänsten här i Timrå och talade om sina planer inför framtiden och visade upp dom 3 läkarintyg vi fått med oss från sjukhuset och bad om ekonomisk hjälp tills hon kom på fötter,DATUMET var då 1/7 -11 och Johanna ska ju sköta allting själ nu....jag får alltså inte tala med varken läkare eller soc personal.Johanna har än i dag "DATUM 19/9" fått en krona till varken hyra eller mat(trots ätstörning i sin diagnos) genom att hon trots pågående behandling inne på sjukhuset inte har ett DATUM på ett papper när hon är frisk och kan söka jobb.De här har och är väldigt påfrestande för Johanna som dagens DATUM har ett BMI lägre än vad de var i början på Aug då vare 18,8 och senast hon fick se låg de på 17,1 sist fick hon inte se själv vad de låg på,förmodligen har de sjunkit ytterligare å de blir stressande för henne å se...hon har gått några steg tillbaka i sin sjukdom.....hon vill ju bli FRISK!!

Vad som gör mig så förbannad är att jag ser och hör när människor med missbruksproblem å som inte har dragit ett enda jävla strå till stacken i form av att ha arbetat å bidragit men skattemedel får de mesta serverat på silverfat....2 pers har fått både lgh,möbler och en slant å leva för trots att dom långt efter oss hade den första kontakten med soc.Tro vad dom har för jävla DATUM.....bäst före kanske!!!Vad som får mig att gå ännu mer i taket är att under dom här månaderna har ju jag fört över pengar från mitt konto till hennes för att hon ska kunna handla hygien artiklar och till mat på bordet som är en ganska viktig produkt allrahellst då man lider av en ätstörning,Men då förstår ni begär kommun kontoutdrag varje månad där det står hur mycket som kommit in,å de kan jag ju förstå för man ska ju inte ha 2 inkomster samtidigt...såå ena månaden hade jag satt över 1000 kr sammanlagt å då drar kommunhellvete av dom 1000 kr från de bidrag hon är berättigad.....men va faan de jag har satt in så det är ju inte en inkomst för henne.....nää de är för att hon överhuvudtaget ska överleva.

Dagens DATUM har vi kommit överens om att skriva en överlåtelse där JAG får föra hennes talan pg av sjukdom nån månad framöver både innom landsting å kommun...å ni kan ge er faaan på att de blir ett DATUM och en talan dom sent ska glömma.Tack för ordet...nu har jag fått skriva av mig lite ilska dax att gå från planering till handling!!!

...vi har åter igen tillbringat en helg uppe på Lövudden där man kan säga att de ena avlöste de andra.Jag ska kortfattat försöka beskriva de händelser som utspelade sig dom dagar vi var där,men som vanligt skrapar jag bara lite på ytan och tar några få sekunder annars blire en hel bok serie å de har varken ni eller jag tid med.

På lördag hade familjen Ankarberg planerat att grilla,Herr-G tände grillen å vi andra tog ett glas rött medan vi dukade inne åt de 8 pers som var med upp i helgen.När mönstret på tallrikarna åter igen vart synligt och skålarna gapade tomma fyllde vi på glasen och satte oss ner med en granne som hade tittat in Leif heter han.Till saken hör att farbrorn som har bott i huset men sin familj heter Gösta och avled år 2007,honom har vi jagat med så jag vet både vad han heter och minns hans utseende.

Efter en stund kommer Albin in till mig å frågar
-Mamma va är de för hund som står i tvättstugan,den ser skit konstig ut.
-Va,utbrister jag frågande och börjar tänka efter vart faan våra 6 hundar är.
Jag avbryter Herr-G som pratar med Leif och frågar om varför de är en hund i tvättstugan.
-Jaa men dom får väl vara vart dom vill,vi har väl inge hundförbud i tvättstugan,får jag till svar.
Albin rycker i min tröja och säger något upphetsat
-Men mamma de är en skitkonstig hund...han är nästan ful lixom...å de är inte ens våran.
-Jaa då måste jag gå å titta hörru Albin

Albin går först in och pekar ner mot golvet
-Kolla själv då mamma.
Jag kliver in i tvättstugan och möts då av en hund jag aldrig förr har sett...jaa trots mina 30 år som aktiv i brukshundsklubben har jag aldrig skådat en hund med de utseende.
-Men va faan äre för nått,säger jag å tänder lyset.....hunden viftar på svansen.
Om ni tänker er ett stort schäfer huvud som sitter på en drevers kropp(väldigt korta ben å lååång kropp) med en collis päls.Jag tittar på Albin och frågar
-Va kom den ifrån?
-Jaa jag vet inte den bara stod där.
-Jaa men den stod ju inte där i går den måste ju ha gått in från verandan å där satt ju du,säger jag.
-Jaa men den har ju så korta ben så den kan ju ha smygit under stolarna eller nått,konstaterar Albin.
-Ja vi får hämta pappa,säger jag och vänder mig om.

När jag kommer ut i hallen står där för mig en helt främmande kvinna i 50 års åldern(vi bor ju i skogen)
-Hej,säger kvinnan och sticker fram handen.Jag heter Eva och bor en bit längre upp i skogen, vi såg att de lyste så vakert ute på inglasningen så vi tänkte titta in och säga hej.
-Jaa men de gjorde ni rätt i säger jag och tar i hand å hälsar,välkommen in vettja.
När jag släppt hennes hand och vänt mig om för att hämta Herr-G och utreda varelsen som jag har ståendes i tvättstugan harklar sig kvinnan och säger.
-Joo du Annika,du har möjligt vis inte sett Gösta???
-GÖSTA????
-Jaa,nickar Eva med ett leende.
-Nää hörre du,de är väl inte många som sett Gösta sedan 2007 va jag kan förstå.
-Jooo svarar Eva,han var ju med nere vid slaktplatsen i kväll när vi grillade med vägföreningen å han är ju van att vara här i huset.
-Jasså...jooo så kan de ju vara förståss,svarade jag å tänkte för mig själv "Va i hela fridens dagar är detta för cirkus/dårhus...de är ju taget som ur en skräck film för faan."
-Ursäktar du mig ett ögonblick Eva så får jag hämta Herr-G,de börjar bli lite mycke nu för mig.
-Ooo ja,jag väntar här svarar Eva.

Jag går in till Herr-G och avbryter honom för andra gången mitt i ett samtal med Leif.
-Joo du de har lixom rörtihop sig lite för mig just nu på nå vis.
-Jaha hur då????undrar Herr-G frågande va äre dårå.
-Joo du förstår jag har en kvinna i hallen som undrar om jag har sett Gösta som har varit på grillning med vägföreningen i kväll, å som vad jag vet somnade in år 2007 åsså har jag en hund som ser ut å vara från rymden eller från en helt annan planet iaf i tvättstuga.Å när vi gifte oss -89 sa vi ju i nöd å lust...å NU kan du gere faan på att de är NÖD för mig.
-Va faan haru drukit Annika,var Herr-Gs motfråga.
-3 glas rövin till maten så de är ju lixom på riktigt de här skaru veta.
Herr-G tar av sig kepsen drar handen genom håret å man kan riktigt se i hans blick hur hjärncellerna arbetar i 190 innanför pannbenet.Å rätt som de är säger Herr-G
-Ja men du.....de är ju för faan Gösta som står i tvättstugan Annika!!!!
Men nu jävlar tror jag att de slagit runt i huve på Herr-G oxå...åsså svepte jag ett helt glas rövin suckade å svarar lugnt
-Säger du de........men nu får du ta över nu...för du verkar ju spela i samma div som hon i hallen.
Åsså satte jag mig ner medan jag hör Herr-G förklara för Eva att deras hund Gösta förmodligen har smitit in under kvällen och står i tvättstugan.