ankarbergs

Joo jag tar å bloggar en snabbis medans min andra maträtt för dagen är på G i ugnen. Ja den första jag började med och som var planerad in i minsta detalj (som Sickan) säger rinner nu låååååångsamt ner i slasken å ut i de kommunala avloppssystemet.

 

Å förresten gjorde jag en snabbis upp till Kiruna i måndags,Ja vi åkte Jullan och jag på måndags morgon kl 08.00 härifrån,var framme 19.00 åsså fixade vi å trixade där uppe för att kl 10.30 styra Tant Grön ( Grön Golf disel -97) dom 90 mil hem igen....Snabba Grabbar tidig kväll :)

 

Upp åkte vi kustvägen men hem skulle vi avansera lite å ta inlandsvägen,jaa dels för vi hade 2st  8 veckors valpar med oss å de var lättare å stanna efter den vägen,Jullan tog fram en GPS på sin mobil som vi skulle följa hela vägen.Jaa jag är ju tekniskt obegåvad å vet INGENTING om sånt där så Jullan skrek till då och då när jag skulle svänga å de gick ju förväntansfullt bra till vi kom till Jönsele vid 19.30 tiden.När vi hade varit in på Q8 macken å rasta bävern (kissat) råkade jag naturligtvis svänga åt helt fel håll så efter ca 3,5 mil skriker Jullan från baksätet i mörkren.

-NEEEJ....den blåa pricken är påväg mot Norge.

-Va faan sägeru???? Undrade jag å fortsatte trumma på ratten till musiken på radion.

-JOO de är säkert Annika titta själv då,säger Jullan å skickar fram sin tele. 

Å mycke riktigt är den lilla blåa bubblan på väg till Norge.

-Jaha va faan äre med de då,undrar jag. och får för mig att de är nå spel.......Stäng av å börja om på nytt,de är väl fel på satelliten då...typ

-Troru,säger Jullan å stänger av telefon.

-Jaa inte för att jag ä nå proffs men jag har startat om min tele flera gånger å då funka de.

Efter ytterligare några km mot vårt kära grannland å åt helt fel håll suckar Jullan och säger

-Nääe den blåa pricken åker fortfarande mot Norge ....nått är fel Annika.

-Ja men stäng av skiten då å låt pricksatan åka åt vilket håll den vill 

-Jaa men de är ju VI som är den blåa pricken...STANNA!!!!!!

Jag tvärnitade å vände både Tant Grön å den blåa pricken mot Sörberge vilket innebar en 2 h senare hemkomst.

 

Nu kom jag hem från jobbet och skulle sno ihop nå pannkakor medan jag plockade undan de som råkat ha ramlat fram när jag varit borta i två dar.Jag tar min vita tuppewereskål som redan står framme på bänken å börjar blanda ingredienserna,hinner steka typ två pannkakor då Albin kommer ut från sitt rum å undrar va de blir till middag.

-Pannkakor säger jag medan jag plockar upp Albins gympakläder ur ryggan sedan i måndags.

-Åååå va gott säger han och går fram till bänken för å kolla.

Efter att han tittat hur många som var klar säger han

-Gör du pannkakor i Torbjörns hundskål mamma?

-Nää stopp nu de där är min skål de.

-Jaa men när du var borta så gav pappa å Nicklas hundarna mat i dina skålar för dom orka inte söka dom i plåt.

Sååååå i dag blire tacopaj i en pajform som stod längst in och under alla skålar.....säkrast så. 

 

Nu skulle jag ju snabba mig ännu mer så jag tog disktrasan och torkade lite snabbt av upphöjningen bakom spisen där Albin visst hade lagt sina tre nyutdragna tänder (de visste inte jag) som förövrigt tandfen blåst honom på pengarna ...jaa mig veterligt har pojken inte fått en spänn av na.Den ena tanden for ner i slasken den andra vart kvar i trasan å den tredje slukade Torbjörn upp när den hamnade på golvet i tron om att de var nån matbit.

-HELLVETTE!!!!ropar jag när jag inser att tanden nu i ett dygn framöver ska passera Stor Torbjörns alla tarmar för att avslutningsvis hamna i en hundbajspåse och vi har inte ens köpt tanden av Albin än.

-Va hände,undrar Albin och kommer ut springande från sitt rum igen.

Nu kan ju inte jag tala om att Torbjörn har svalt en obetald tand, utan jag ska ljuga å framförallt gömma min rosa trasa i slasken där pojkens halva tandrad ligger.

-Jag brände mig på spisen,säger jag å spolar kallvatten på handen å trasran å tänderna i slasken.

-Hur då de är ju ugnen som är på å inte spisen,undrar Albin.

-Jaa elle ugnen elle va de nu va...skit i de nu,jag ropar när maten är klar!!!

 

Å de är den NU.....MATEN ÄR KLAAAAAAR!!!!!

Ja då var september jakten över och jag tar en Jäger å skålar för både hundar och jägare.Hundarna höll hela veckan vilket betyder att de varit lagom/tillräckligt med träning under sensommaren, 6 st skott vart avlossade och sex djur blev skjutna,kan de bli bättre???...Nää tror inte de va!

 

Vi har varit många jägare här i huset under delar av veckan,närmare bestämt 14 st till middag varje dag,å de gillar ju jag när de blir folkligt å rörigt å disk å många långa upp läggningsfat med allt från falukorv till rådjursstek. Vi har även haft gäst jägare från Stockholm Therese,Jens och Peter.

 

Jaa hare inte hänt nå roligt under en hel veckan undrar ni?...Joo jag ska delge er några händelser utav många som jag skrattade både högt å länge åt.Jag börjar väl med vår först födde son Rickard Gunnar Ankarberg som likt sin mor har en LITE annorlunda humor ;).Jo ni förstår han arbetar ju på Jakt.se vilket innebär väldans mycke jobb nu före jakten,efter att butiken stänkt kl 18.00 har han flera kvällar i veckan fixat bösspipor å monterat ljuddämpare så hans ansiktshår har inte hunnits med att rakats bort.De var med andra ord en förbannat igen växt Rickard som kom till stugan i lördags.

 

Förmodligen kläcktes idén där framför badrumsspegeln med rakhyveln i ena handen å tankarna ute i skogen bland passkyttarna,han sparade nämligen en liten rak mustasch under näsan.Att de vart just den ansikts beklädnaden lade varken jag eller några andra märke till kvällen innan vi började jaga,men när jag sitter på pass dagen efter och får se den dumme faan komma marscherade över hygge rakryggad och med höga ben förstod jag vad han hade i baktanken.När han sedan helt alvarligt gör en tvär halt nedan för passet och helt om på stället och frågar om jag har sett hunden hans var idiotin ett faktun.

-Nää,svarar jag å brister ut i skratt.

-Kan de vara så att han är lite åt de hållet,säger Rille å lyfter handen rakt upp å ut å pekar innåt såten.

Då kan inte han heller hålla sig utan skrattar å säger.

-Men fattaru morsan då jag går runt till grannlagets passkyttar(dom känner inte Rickard) påre här viset å dom inte vet om jag skämtar eller inte!......fatta va dom ska prata om hunnföraren på Lövudden.

Å de måste jag väl säga de må ju vara en upplevelse å se människornas min när han kommer fram till dom som Adolf......för å inte säga snacket som går på byn veckan efter :) 

 

Samma eftermiddag hade vi jagat ett område lite längra bort,Johanna hade suttit med mig på pass och Julle hade gått med Rickard,Herr-G satt på ett pass längre bort efter vägen så jag å Johanna åkte med honom ut till skogen.Men de är ju som så att ibland kommer hundförarna bort från sina bilar så dom brukar lifta med nån passkytt tillbaka.När Herr-G bröt jakten denna eftermiddag råkade de bli så att både Hans-Åke å hans hanhund Poch,Rickard,Jullan och Torbjörn stod vid mitt pass när vi skulle återgå till slaktbon.Så när Herr-G å Albin kom i Golfen stod de lika mycke folk vid pass 162 som på centralstation i Stockholm.Vi var alltså 7 personer 2 stora blöta hundar,3 jaktryggsäckar samt 4 bössor som skulle transpoteras.Å alla andra hade åkt!

 

När alla var inne i bilen vilket var en syn för gudarna fick Herr-G för sig att han skulle ropa på jaktradion till en kille som heter Jörgen å förklara att alla var inne i Golfen.

-Jörgen kom,ropade Herr-G på radion.

Rickard vet ju hur han ska reta sin pappa så han ropade till Herr-G från baksätet där han satt under typ 3 personer.

-Neeej för faan farsan de kan inte komma nån fler bilen är överfull.

Nu hörde ju inte Herr-G vad Jörgen svarade så han ropar en gång till

-Jörgen kom!!!!

-Neeej seru inte att de är fullt pappa,de går inte hur än gärna vi vill,ropar Rickard å sätter fingrarna i sina öron för han vet att nu tänder Herr-G på alla 10.

-Men för helveta va TYYYST jag hör ju inte vad karln svarar.Å nå faan begriper väl jag att han inte får plats då både Johanna å midjebälte trycktes ut genom bildörren då jag skulle kasta in yxa,skrek Herr-G så mösser och kepsar flög utav huvet på oss allihop utav tryckvågen.

 

Vi vart ju kvar en bra stund uppe på skogen innan patrasket var lastat så vi kunde började rulla mot slaktbon.Men helt ovetande om vad som försegick uppe i skogen hade en av våra jaktvänner i laget  förmodligen väntat extra länge för att vara säker på att kunna skita ostört i skogen.När vi såg dennes bil stå tom på skogsvägen vart vi oroliga att nått hade hänt ute på passet så Herr-G stannade och ropade på denne i radion ett fler tal ggr men fick inge svar.Herr-G röck i handbromsen och öppnade bildörren för att gå in å kolla,då denne helt plötsligt röd i ansiktet reser sig upp med byxorna nere 5 meter framför Herr-G och svarar.

-JAAAA!!!!

När denne ser Golfen med halva jaktlaget i säger denna

-Ni kan åka allihop för de här klarar jag själv.

-Jasså.....Jaha ja,svarar Herr-G lite i chock å tittar upp i himlen då denne är en kvinnlig jägare.......Jaa...men ...nääää...dåååå...åker väl virå kanske en lite sväng då!

Sedan satt Herr-G och försökte förklara hela vägen för OSS att han kunde väl för satan inte veta att hon satt där å" björna" när han kom med FULL lastad bil.

 

Jaa å så här fortsatte veckan lite då och då med div kaos aktiga händelser som jag skrattar gott åt när jag lägger mig i bäddsoffan på kvällan.Nu äre dax å hopp i säng för jag ser inte tangenterna pg av allt sömngrus i ögan,men jag får väl försöka skriva lite mer en annan dag

 

Gunatt på er!......zzzzz....zzzzz....zzzz