ankarbergs

Jaa så kom då äntligen dagen som vi har väntat så länge på, å likt förbaskat blir jag tagen på sängkanten. Jo vi har ju planerat å sätta in en kamin i huset hemma på Linjevägen dels för att minska elkostnaderna under vinterhalvåret å dels för att de är ju en ganska mysig möbel. I dag växer ju inte hantverkare på träd, så dom få som finns har ju en ganska fullspäckad agenda vilket gjort att vi fått väntat på vår tur ett längre tag.

 

Tillsaken hör ju att varannan torsdag kommer sopbilen och den brukar vi oftast glömma så varannan torsdagsmorgon springer alltså jag gatlopp med tunnan på släp å med  kaffekoppen i ena handen, ciggen i mungipan viftande, skrikande, hojtande efter sopbilen ca ett par hundra meter iklädd rosa morgonrock. I går kväll sa Herr-G

- Visst ja i morron kommer dom å fixar skorsten åsså äre sopbil glöm inte de.

-Näärå, svarade jag där jag satt i soffan å såg en mordutredning på Tv4 fakta.

 

07.05 vaknade jag av att de var ett fruktansvärt liv på hundarna ute vid ytterdörren så yrvaken ryckte jag på mig min rosa morgonrock å ser två personer stå på bron genom glaset.

-Faan sopbilen, säger jag högt för mig själv.

Jag öppnar dörren å möts av två karlar med var sin hink…jaa sån där murar hink ni vet

,men de koppla inte för mig ändå.

-Hej, säger dom i kör och tar två steg bakåt bägge två då alla hundar far ut på bron å kör ner huvudena i deras hinkar.

-Jaa Hej, svarar jag och kisar mot dagsljuset.

-Är hundarna farlig, stönar den ena, medan han rycker i hinken för att hundarna ska backa.

-Nää ,säger jag och tittar ut mot gatan där soptunnan står prydligt uppställd i väntan på att bli tömd (Herr-G har dragit ut den)

Nu tror ju min sömniga hjärna att de fortfarande är sop gubbarna som är här

-Jaa inte vet jag eller men här ifrån ser de ju i alla fall ut som soptunnan är på plats, säger jag å nickar ut mot gatan å försöker samla in alla hundar.

Bägge karlarna sträcker på sig för att se vad de är jag menar.

- Jaa de är väl kanske sop tömning på gång, säger den ene å trummar lite med fingrarna på hinken.

-Jaa de är väl torsdag, säger jag å vickar lite less på huvudet

-Japp!!! Torsdag den 27 juni å vi är här på avtalad tid för att mura upp skorstenen, säger den ene.

Å då kom jag ju ihåg att de var ju de Herr-G sa i gårkväll då mordutredningen jag satt å såg just var på väg att lösa sig på tvn.

-Jaa just ja kom in vettja, sa jag å tog med mig flocken in.

 

Jag förklarade mitt förvirrade tillstånd och att jag brukar jaga sopbilen iklädd rosa morgonrock, men nu är de förmodligen sommarvikarierna som körde för den har inte kommit i vanlig tid. Den ena killen skämtade till de å sa

- Den kanske inte kommer alls pågrund av ditt agerande iklädd morgonrock på torsdagarna, dom kanske är i chock.

-Jaa svarade jag. Vi får helt enkelt vänta å se.

 

Dom öppnade ett litet hål i muren inne och drog in en plåtslang som gick hela vägen upp genom skorsten å kom ut på taket. Bägge karlarna klättrade upp för stegen och började mura upp en skorsten ovanför taknocken och från hustaket får man bra utsikt. Efter nån timme med gubbarna på taket hör jag nått som liknar en spökröst

- Hallå där nere!

-Jaa hallå, svarar jag rakt ut i ett tomt rum.

-Nu kan du rycka påre morronrocken å springa ut för sopbilen är på ingång…..den är två hus bort !

Ja då är de en av gubbarna som sitter på taket å ropar ner i röret….jaa rösten kommer ur hålet i väggen. Dom hade alltså humor och förstod de sjuka i de hela J….Nu är soptunnan tom å skorsten på plats så nu äre lugnt på den fronten i 14 dagar då de är dags för både murare å sopbil igen.