ankarbergs

Loppis!

Publicerad 2013-06-25 14:08:16 i Allmänt,

Nu när det är sommar hör de ju även till att man ska springa på lite olika LOPPISAR. Oftast hemma hos någon som har samlat en massa saker i nått gammalt sönderblåst partytält ute på sin gård eller i nått garage i anslutning till sitt bostadshus. Nu har jag hunnit varit runt på några loppisar fast vi bara är i början av sommaren och de av två anledningar.1. De är sommar! 2. Stor Torbjörn har tratt! Att de är sommar tror jag alla är införstådd med men att Stor Torbjörn har en tratt runt sitt huvud ska jag förklara lite närmare.

 

Jo de ville sig inte bättre än att för 2 veckor sedan var vi uppe i stugan hela familjen samt alla hundar för att snickra och fiska lite, å från bara den ena sekunden till den andra insjuknade helt plötsligt Stor Torbjörn. Vi hade i vanlig ordning utfodrat alla hundarna frukost och promenerat en runda med dom i koppel efter skogsvägarna, vi har ju alltid hundarna i band den här årstiden då hela skogen är en enda stor barnkammare och ska vara ifred. När vi kom hem drog Torbjörn och två av tikarna mot hundgården som vi har efter ena ladugårdsväggen, så dom fick sitta där en stund innan vi skulle iväg å fiska.

 

När jag stod  inne i köket och fixar med fikakorgen vi skulle ha med oss när vi åkte till Björntjärn hör jag Herr-G skrika allt va han kan ute ifrån gården

- ANNIKA FÖR HELVETE!!!!!

Att de har hänt nått förstod jag med de samma då Herr-G endast har skrikit åt mig en enda gång tidigare. De var för 20 år sedan då jag skulle parkara bilen i garaget å inte hade fällt upp porten tillräkligt så hantaget på garageportens insida fastnade i takboxen och slet upp hela taket på boxen samt skalmen till hundpulkan vi använde då vi tävlade i draghundsporten.De lät alltså lite likt den gången. När jag kommer ut står Herr-G med Torbjörn i koppel och hunn ligger i gräset och flåsar/kvidet samtidigt som han rullar med ögongen av smärta.

- Va faan äre med hunn Annika? fräser Herr-G vit i ansiktet av oro.

- Sätt han upp få se, sa jag lugnt.

Torbjörn försöker sätta sig upp men i samma sekund som hans stora ståtliga kropp lämnar marken viker benen sig och han far ihop som ett kort hus och luften går ur han.

Första tanken som slog mig var ormbett men symtomen stämde inte så jag hukar mig ner å känner på hans mage.

-Nääää men neeeej de är ju för faan tarmomvridning in men hunn i bilen å kör allt varu  kan till en veterinär, skriker jag.

- Ja men då ringer jag å hör mig för säger Herr-G.

-De gör du INTE du åker NUUUU skaru ha förbannat klart för dig!!! River jag i å pekar med hela handen mot bagageluckan.

-De är nog bäst farsan å göra som mamma säger nu tror jag, säger Rickard som hör att jag menar allvar, han lyfter försiktigt in hunn i bilen åsså lämnar dom gården med en rivstart.

 

Från Jaktstugan Bortom Bråttom som vi kallar stugan i Jämtland till Östersund där veterinären håller till är de 9 mil å de är lååånga mil ska jag be å få tala om när man har BRÅTTOM,de är nog de värsta mil Herr-G, Rickard och Torbjörn varit med om. Hunn kved och skrek samtidigt som buken svällde upp till de tredubbla och de rann ur honom både där bak och fram. Medan Torbjörn rullades in på operation förklarade personalen att de var väldigt illa och oftast tar hjärta och lungor skada då tarmen sväller och pressas mot dessa organ, men Torbjörn var ju ung å vältränad så de ska vara de som kan rädda honom,sa dom.Själva operationen gick bra men Torbjörn är ju ingen hård kille så med ett ömt operations sår, tratt runt huvudet och med okända människor runt sig vägrade han att äta så vi fick inte ta hem honom. Men på måndag (de hände på en lördag) stod inte Herr-G ut nå längre utan ringde å sa att han kunde komma upp och mata Torbjörn för de var oss han saknade,han är inte van nån annan. Å så var fallet när Herr-G kom upp å tog ut hunn å han fick ligga hos husse å bli klappad en stund tog han emot mat å med de bli utskriven.

Till en början när Torbjörn hade kommit hem stod han som en sågbock rakt upp å ner och tyckte att tratten som han hade runt halsen för att inte nå såren var otäck. Han låg för de mesta i bädden med starka medikament både utvärtes och invärtes mot smärta och inflammation. Jaa de var synd om honom….Tyckte vi ja……men serru de tyckte inte Gunnel. Nää Gunnel tyckte mest synd om sig själv då hon inte fick sova under sängen med Herr-G snarkandes ovanför i vanlig ordning. Herr-G sov ju på soffan med Torbjörn bredvid sig och Gunnel var instängd med mig i sovrummet där hon demonstratift  under två nätter i rad satt vid dörrn å ylade efter husse.

 

Nu har Torbjörn blivit varm i tratten kan man väl säga, så nu märker inte han att han har den på sig…..men de gör vi andra runt omkring kan jag lova. När han far fram i huset här hemma låter de ungefär som om plogbilen skulle komma på midsommarafton med schaktbladet nere mot asfalten, de skrapar, välter grejer och ropas ”nej nej nej nej inte till mig”! Torbjörn råkade också vid ett tillfälle köra upp tratten i arselet på tikarna en efter en för å kolla om nån av dom fortfarande löpte, så nu  flyr dom för sina liv kan jag lova då han kommer smygande (tyckte han). Gunnel ålar sig snabbt under sängen å Ester hoppar upp i soffhörnet å kör ner huvudet bakom prydnadskuddarna för å inte synas. Själv hoppar jag över och raka benen i sommar då jag mestadels av tiden knåpar sårskor på smalbenen där Torbjörn med tratten gått fram och skrapat bort både brunbränna å hårsäckar.

 

På LOPPIS måste jag försöka hitta lite ny inredning då han råkat dra med sig en å annan ljuslykta från både hallbyrån å tvrumsbordet , lampan på nattduksbordet är ett minne blott och till lika en gammal pinnstol i sovrummet som han välte då han va in å vände en kväll så ena benet sprack på den. Inte å förglömma allt porslin som gick i kras då han i ett obevakat ögonblick råka köra in hela huvudet med tratten i vår full proppad diskmaskin å skulle slicka av matrester. När han stack in huvudet gick hälften av glasen sönder å när jag ropade NEEJ å han ryckte ut huvudet gick resten sönder…..de blev lixom som när man kör ner en flaskborste i en flaska typ. Men nu är tratten ett minne blott den oxå då han i gårkväll fastnade med tratten i/bakom skoskåpet i hallen som är fastskruvat i väggen, med ett ryck löste han problemet å tratten sprack i flera bitar.

 
 Vad de gäller loppisar få de bli ett annat inlägg då jag ena gången var på två loppisat å de tog fyra timmar....å nu sist jag var iväg råka jag ta av en skogsväg för tidigt å hamna på fel loppisgård så de vart ju lite kaos kan man väl säga :)
 
Höres å synes!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela