Förvirring!
Hallåj! De var ju ett bra tag sedan jag skrev å visst hare hänt en hel del runtikring mig som ni inte har fått tagit del av här i bloggen men i gårkväll var vi för första gången på SPA Herr-G å jag å de tänkte jag knacka ner några rader om.
Jag ska försöka göra historien bakom själva SPA besöket kort (vilket jag aldrig lyckats med i varken tal eller skrift) ….men vi provar väl iaf.
Olyckan
Den utlösande faktorn till besöket på SPA i går em var när jag råkade ramla med bössan i näven på väg ut på pass i mitten på september, jaaaa elle ramla å ramla jag typ neg till å råka tog emot mig med bössa på nå vis. De var sista helgen på septemberjakten som vi skulle ut och släppa unghunnan innan brunstuppehållet trädde i kraft för att se om vi fick till de åt Colt och Briska. 06.30 släppte Herr-G av mig vid en kraftledningsgata där jag hade en bit å gå innan jag var framme vid de jakttorn jag skulle klättra upp å sitta i. När jag kommer smygande där efter kraftledningsgatan tycker jag mig höra ett knak en liten bit in i skogen, jag stannar till för att lyssna lite mer noggrant och kikar om jag ska se nått samtidigt som jag kollar hur vinden ligger för att se om dom fått vittring från mig. Jag tar ner bössan från axeln som i vanlig ordning trasslat in sig i ryggsäcken och står blick still, jooråsatt där ser jag benen på två individer men kan inte avgöra vad de är för nått och vi har fri skjutning på kalv så där behöver inte hunn va med. Efter nån minut å både viltet å jag står som förstelnad tänker jag att om jag tar några steg åt sidan kan jag för de första bedöma om de är nått skjutbart å samtidigt få en perfekt skjutgata för ett säkert skott. Med blicken fäst på älgarna tar jag ett steg åt vänster å råkar jag kliva på nå sly som viker sig å jag lixom knäar ner mot marken fram å tillbaka å tar emot mig mot kolven på bössa som jag har i näven.
Viltet rör sig några meter bort ifrån mig å i samma veva hör jag Herr-G säga på jaktradon att passskyttarna ska vara på plats då hundarna släpps om 5 min ,så jag smyger vidare till den plats jag ska sitta på.
När jag kommer fram till stolen ska jag lyfta upp bössan men hur jag än försöker greppa den med tummen å pekfingret så går de inte å lyfta den ….näää de finns inte styrka i fingrarna lixom.
-Meeen nå äre väl skälva faaan, viskar jag tyst för mig själv å tar i med vänsternäven å kastar upp både ryggsäck å bössa i jakttornet.
När jag suttit en stund å lyssnat på älgen som retsamt spatserade omkring nå hundra meter in i skogen tyckte jag att de var dags för en kaffetår men hur en jag försökte så kunde jag inte få upp korken på termosen, å då slog mig tanken att de kanske hände nått me tummen då jag vingla till. Jag tog av mig hansken för å kolla å visst var tummen lite svälld å lite blå men inte så fasligt ond, aaahhhaaa tänkte jag den har hoppat lite ur lee kanske.. Så jag tröck till lite hårt på själva kulan nedanför å rörde försiktigt på tummen å tänkte i mitt stilla sinne ” –Man skulle ju ha blivit läkare vettu” J
Jag ropade till Herr-G på radion och berättade vad som hänt
-Jaaa men har du brutit nått tror du?
-Har ingen aning men de kan jag väl inte tro, svarade jag å försökte röra på den blåa svällda tummen.
-Nää men då kör vi på…elle?
-Jaa tacka för de…jag har älg innanför här så skicka hit Sebbe med sin unghund så är chansen stor att de blir upptag.
-Jag gör så…Klart Slut! sa Herr-G å de vart tyst på radion.
Efter en stund dyker Sebbe upp med sin unghund Colt å jag pekar åt de håll jag senast hörde älgen så han går ner en bit för att släppa hunn i rätt vind å jag tar upp bössan för att göra mig beredd om de kommer ut i kraftledningen hos mig. Joorå med ett kraftigt tätt skall hör jag hur de blir upptag strax innanför å i huvudet på mig finns bara en tanke ” Nu jäklar får jag fälla första älgen för Colt (en jämnthunnshanne på ca 1 år)” ……men grejen är den att när min tumme ska föra fram knappen för att osäkra bössan händer ingenting förutom att kulan i själva tummen åker rakt ut när jag tar i men säkringen har ikke rört sig en millimeter. Tur i oturen så kutar älgarna å hunn åt andra hållet så de blev aldrig nått skott tillfälle för mig. Jag tog å ringde upp Herr-G å sade som så att de måste va nå fel på tummen min då den inte lyder typ.
-Jaa men gör de ont, undrade han
-Njaa inte märkvärdigt men den är ju lite blå.
-Jaa men vi ska bryta jakten nu så kommer jag ner å kollar, sa Herr-G å la på luren.
Nu så här efteråt med facit i hand fatta jag inte riktigt hur jag tänkte då Herr-G som på sin höjd har tagit ut nån enstaka sticka i fingret elle satt en papperstuss i nån näsborre på nån av ungarna när dom blött näsblod, jaa nu skulle alltså han helt plötsligt göre en bedömning av eventuell skadan i min tumme som visade sig senare på kvällen tog ca 3h för utbildade läkare med senaste utrustning på lasarettet å klura ut.
När Herr-G kom hoppade jag in i bilen, tog av mig hansken å körde fram näven å sa
-Jaa men titt här hur de har blivit….troru nått är av?
Herr-G kikade lite från förarsätet samtidigt som han bad mig röra på tummen, å de gick ju faktiskt å röra lite på den år ena hållet
-Nääääe den där är inte av vettu……skulle den vara av så tycker jag den borde hänga mer å lixom göra mer ont, de är en liten stukning å kommer att gå över efter ett par dagar skaru se.
-Jaa men va faan jag kan ju inte ens osäkra bössa me den å hur kan de komma sig, undrade jag.
-Jaaae men så kan de nog bli en stund, förklarade Herr-G å lyfte på kepsen för att klia sig i pannan. Men gå ut å ta bössa å prova om du kan osäkra me pekfingre då för vi ska jaga ett område till ni i em med Briska.
Å dåren gjorde som dåren sa så jag hoppade ur bilen tog bössa la upp den mot axeln å testade om de gick å byta finger…å de gjorde de. När jag glad i hågen hoppade in å satte mig i framsätet var de ungefär som vi konstaterade som så här ” Naturligtvis är inte tummen av då jag kan använda pekfingret istället”…jaa men ni hör ju J
Nåväl då vi kom hem på kvällen slog jag en signal till 1177 å dom tyckte nog att jag skulle kolla upp tummen på sjukan, å efter div undersökningar (lite mer avancerad än Herr-Gs) å ett klumpigt gips på högernäven konstaterades att ledbandet var av å måste opereras….Klart Slut!!
Opration!
Onsdagen efter olyckan vare dags för operation och till saken hör att jag har endast blivit sövd en enda gång tidigare å de var när moderkakan släppte i 7:de månaden med Albin och ett katastrofsnitt måste göras. De var under väldigt traumatiska förhållanden, vi ringde ambulans 22.01 och Albin är född 22.30 å då har vi 2 mil vi måste ta oss till sjukhus, en fantastisk sjukvård vi har här hemma….jaa men ni fatta va…jag var livrädd för att bli sövd helt enkelt.
Med mig från akuten hade jag fått nå medel jag skulle duscha i kvällen innan operation å med gipset på näven var de omöjligt att få till en fläta av mitt blöta hår så jag bad Herr-G fläta håre påme. Efter att han stått något autistiskt bakom mig i ca 5 min med två slingor hår i vardera näve å frågade ”-Vart menaru att jag ska få den tredje hårslingan ifrån då så de går å hä ihop dom på nå vis till typ en fläta!?!?!”…..då förstod jag att jag får nog sno ihop en fläta så gott de går själv. Efter de skrev en status på FB ang denna fläta men skrev fel så de vart nått i stil med ” Sundsvalls struligaste flata” som naturligtvis en kompis till mig nappade direkt å skrev typ….” Meeen guuu va spännande då ska jag gå in titta i operationssalen på världens struligaste flata då hon är sövd”…Jaa de är Bella och hon jobbar nere på operation.
Ni kanske förstår i vilket skick jag var när jag onsdagen den typ 24/9 steg in i väntrummet på Sundsvalls sjukhus i tron om att de här är de sista jag gör i detta jordelivet. I väntrummet satt ett 20 tal personer som lixom jag skulle fixas till under dagen å rätt vare är hör jag en röst säga
-Tjena Ankarberg haru jobbat på egen hand?
De var Peter en kompis från brukshundsklubben som satt å väntade på att bli uppropad, jag förklarade i stora drag vad jag råkat ut för å hörde då å då att nån i väntrummet skrattade till under min berättelse men jag tänkte som så…” Ja skratta bäst ni vill ni…. jag kommer ändå aldrig mer å träffa er”
Rätt som de var kom de in en sjuksköterska i väntrummet å ropade Söderström….å jag har ju i vanlig ordning glömt bort att jag heter….jaa för 25 år sedan gifte jag mig ju med Herr-G och fick namnet Annika Ankarberg Söderström…. men har ju alltid kallats Ankarberg …så jag reagerade inte utan satt å koncentrerade mig fullt ut på att andas för att inte svimma i min ångest. När hon ropat tre gånger å ingen svarat sa hon ” Har vi nån Annika här?”
-Yapp de är jag de ,sa jag å reste mig hastigt upp. (Alla andra förstod nog att de var mig hon ropat på tidigare…men de fattade inte jag då)
Jag fick byta om å lägga mig på en brits där sköterskan skulle göra mig redo för OP, under hela tiden surrade jag om hur rädd jag var å vilken djävulsk hjärtklappning å ångest jag hade, hon gjorde gång på gång tappra försök att lugna mig. Hon kom med en lite kopp med nå tabletter i och ett armband åsså frågade hon
- Vad heter du? åsså tittade hon på armbandet i väntan på svar..
- Ankarberg, svarade jag klockrent.
- Är inte de här du, undrade hon med några bekymmers rynkor i pannan å visade mig bandet där de stod Söderström.
-Nää de där är inte jag, svara jag å tog mig för pannan å tänkte ”Va faan de här kan ju bli hur som helst när dom blandar ihop patienterna”
Sköterskan gick iväg å kom tillbaka bara efter en liten stund å frågade
-När sa du att du var född?
-Jaaa 67-08-21… svarade jag
-Jaaa men då heter ju du Söderström som de står här, konstaterade hon å visade mig armbandet åter igen.
Nu fatta ju jag då de hänt förut…jaa på sjukhuset försvinner Ankarberg som typ är ett mellan namn åsså blir helt plötsligt mitt efternamn Söderström (men de vet ju inte sköterskan) så jag svarar ju med lättnad i rösten.
- Åhhååå fy faan va skönt ni kom påne…elle jaa joo jag heter Söderström fast inte privat då heter jag Ankarberg…..elle asså de är Gunnar som heter Söderström egentligen (hon har ingen aning om vem Gunnar är)…… jaa de där är ju jag de..nu i alla fall.
När hon satt armbandet runt min handled sträckte hon fram koppen med tabletter å sa
- Nu ska du få nå tabletter som gör att du blir lite lugn å dåsig……de kan du behöva.
När tabletterna var svald och läkaren varit till mig å dragit nå pennsträck på tummen där ingreppet skulle göras vare dags att åka ner på OP. De kommer en yngre kille och presenterar sig som narkossköterska å ska vara med hela oprationen,jag tar ett djupt ande tag för att sedan mata på hur rädd jag är inför att bli sövd och varför denna rädsla infinner sig.å blablaa bla bla blablaaaa. Han lugnar mig med att sådana här operationer görs dagligen å är inge märkvärdig å man sövs inte så djupt och min läkare är handspecialist, joo jag vart nog lite lugnare å de märkte nog narkossköterskan också då dörrarna in på operation öppnades. När vi rullat in nån meter ser jag Bella stå med några kollegor längst ner i korridoren så jag vinkar lite diskret till henne. Nu har ju hon FB statusen me flatan i minnet så utbrister
-Men hörrni nu är hon här…sundsvalls struligaste flata,å henne ska jag se hur hon ser ut då hon är sövd!!!!
Om jag säger som så…han som körde sängen vart chockad å svängde snabbt in på sal nr 4! Bella följer med in i operationssalen och börjar plocka fram nått bord som jag förstår att min hand ska ligga på, sköterskan sitter på min vänstra sida å sätter in en nål i handen samtidigt som han förklarar in i minsta detalj vad som kommer att hända innan jag somnar, bakom mig står en kille som jag inte minns vad han fyllde för funktion. Till saken hör att Bella är väldigt mörk jag vet inte riktigt vilket land hon kommer ifrån hon är adopterad som barn å hennes hudfärg har varken jag eller hon nått problem med å skänta med,hon brukar själv då å då skoja till de runt sin hudfärg….jaa sedan vet ju inte dom två killarna inne på OP att vi känner varandra
-Ååååååå vilken jäkla dödsångest jag har nu skaru veta, säger jag med darrande röst till Bella som pysslar med nått förband
-Jaa, suckar Bella å höjer på ögonbrynen…jaa risken är ju stor att du dör men blir de så då kan du väl komma hem till mig å spöka.
Nu vart övrig personal knäpptyst då man förmodligen inte får säga så till en patient med värsta sortens dödsångest…å när jag svarade
-Tacka för de…… å den dag jag är färdig med dig då kommer du va så lika VIT i ansiktet som oss andra här inne, åsså nickade jag mot dom två sköterskorna som stod runt min säng.
- Nää nu söver vi henne, hörde jag nån säga å med de svartnade de.
Jag tänkte efteråt …hoppas Bella förklarade för sina medarbetare då jag somnat.
När jag kom hem med högerhanden i ett ännu större gips än innan OP å värk i såret kom jag på att jag kan inte ens torka mig i arselet å än mindre jaga eller gå ut med hundarna. De vart å ligga på soffan efter arbetsdagens slut…jaa jag var hemma den dan jag opererades å dagen efter så typ 2 dagars sjukskrivning…jag tackade helt enkelt nej till 4-6 veckors sjukskrivning då de endast var skriva jag inte kunde. De som gjorde ondast var ju att jag inte skulle kunna jaga i samma utsträckning som övriga höstar, å de är ju lixom där jag laddar batterierna när jag får sitta på en stubbe i skogen å höra mina hundar jobba med viltet….ni vet deras skällning på skogen är som ljuv musik i mina öron.
Men skam den som ger sig tänkte jag å efter två veckor var de dags att byta gips och de nya var som en golfhanske där kulan till slutstycket passade perfekt i kanten på gipset och osäkra hade jag ju lärt mig göra med pekfingret samma dag tummen sa upp sig,så andra helgen i oktober vare dags att provjaga lite tänkte jag. Grejen var ju den att jag fick ju inte dra pass själv då jag inte kunde vare sig bära bössa elle ryggan utan Herr-G gav mig nå vägpass där de va lätt att släppa av mig….inge guld pass direkt men va faan jag fick ju va me ialla fall. På söndagen hamnade jag vid ett vägpass som gränsade till ett kalhygge…jaa de hade ju aldrig skjutits nån älg där med enligt Herr-G var ALLA vägpass kanooon just nu när jag hade gips. De var eftermiddag å kallt å rått å tummen värkte å inte en älg i sikte på hela dan, på pejlen kunde man se hur Gunnel sprang kors å tvärs utan att höra av sig. Men rätt vare va så kom hon fram på hygge å gick ner till vägen, jag satt å tittade på henne i säkert en kvart å jobbade på bra med nosen men jag såg att de var nått hon inte tyckte stämde, hon vindade å hon spårade om vart annat efter dikeskanten då å då tittade hon upp på mig som satt en bit bort å de såg ut som hon tänkte ”Men hjälp mig matte va äre här?!? ” efter en stund valde hon att i sakta mak dra sig inöver korntottan men de såg inte ut som hon hade nått i görningen så jag lät bössa stå. …men de hade hon.
Rätt som de är hör jag två täta skall från Gunnel å ut ur skogen kommer ko och kalv i full fart. Jag vet att jag tänkte ” –Näää men va faan!!! Inte hit till mig å inte i den där farten å inte så här sent på eftermiddagen….men okhejrå de är ju de här Gunnel kämpat för hela helgen å jag suttit å hacka tänder i kylan så amalgamet stått som en hagelsvärm ur käften på mig så jag gört väl då!”
Jag lade upp bössa å sköt ett skott mot kalven men den markerade inte ens (självförtroendet som skytt var väl inte på topp när de väl kom till kritan med gipset) så jag tog ett djupt andetag å tänkte” Ä kom igen nu Ankarberg de här fixar du” siktade noga lite längre fram i bogen då farten var ganska hög å kramade sakta hanen med pekfingre. Kalven gick i backen direkt men sprattlade onödigt mycket i mina mått mätt.” Å neeeej!!! tänkte jag nu sköt jag väl av ryggraden på stackarn så den får lida”…Men Nicklas var ganska snabbt på plats å hjälpte mig att ta ur kalven då förmodligen inte gipset skulle pappa de, å skottet satt där de skulle = direkt dödande å ingen kött förstöring. De var första och enda helgen jag jagat i höst då tummen inte tål kyla så bra…nää den värker som satan minsta lilla minusgrad.
Här är jag å kalven :)
Förvirrad!
Då jag inte fått mina stunder i skogen eller runder med hundarna har min hjärna gått på högvarv, de har även varit mycket på jobbet nu ett tag då en av mina kollegor vart sjukskriven och med den kombinationen resulterade i att min hjärna spelade mig ett spratt nu för nån vecka sedan. En av anledningarna till att jag sjukskrev mig en vecka var när jag åkte på ICA för att handla middag och tar en korg där jag plockar ner hamburgare å pommes å nå fler grejer för att få till en middag. När jag nästan är klar kommer jag på att jag måste ju ha nå sallad å lök också så jag lämnar korgen å går å hämtar de för att lägga de i korgen,men hur än jag letar hittar jag inte min korg å då säger mig hjärna ” Nähä skit desamma jag tar väl en ny då!” åsså gör jag de å går till kassan,betalar å åker hem. Väl hemma lägger jag upp de jag handlat vilket är 2 tomater, ett salladshuvud och en gullök…..å hur jag en funderar fattar jag inte va de var för maträtt som jag hade tänkt å gjort så jag ropar till Herr-G
- Va vare jag sa att vi skulle äta när jag for på ICA.
- Njaaa du sa nått om hamburgare???? svarar Herr-G å blir ju lika brydd som mig.
Jaa då kom jag ju på att jag hade ju tagit en ny korg så vår middag stod ju naturligtvis kvar på ICA i nått hörn
De andra förvirringen kom på lördagen då jag svängde iväg på Erikshjälpen för att kolla efter en julgran till mitt klassrum men hittade ingen utan råka ta en korg som står inne vid jul sakerna å som är fylld med grejer som är till salu (men de märkte ju inte jag) jag går å ställer mig i kön till kassan med en korg fylld med ca 100 förpackningar julgelanger i rött ,guld å silver. När de är min tur Hejar jag glatt på kassörskan å börjar jag plocka upp dessa i mitt tycke fula jelanger å när jag lägger upp fjärde förpackningen slår de mig att de här är ju inte mina grejer så jag utbrister till kassörskan
- Nä men hallå!!! De här har inte jag köpt ?!?!
- Jooo de har du…jag har slagit in dom i kassan, svarar kassörskan.
-Jaa men du tror väl inte på fullaste allvar att jag skulle köpa så här in i helvete många jelanger som jag dessutom inte gillar,säger jag å pekar på korgen som är fylld med krafset enda upp till kanten samtidigt som jag ser hur kön blivit lite längre.
- Jaa inte vet jag, säger kassörskan å rycker på axlarna.
-Nää men de vet jag,suckar jag medan vi väntar på nån ansvarig som kan slå UT mig å jelangerna ur kassan.
Den tredje grejen var när jag körde Albin till en kompis å inte minns vart när jag skulle hämta honom….ja jag var nog trött i både kropp å själ…så jag stannade hemma en vecka från jobbet och tog mig en behandling hos Lena Greus å Goda Energier…jaaa jag var även till en Dr som förmodligen var sjukare än mig…men de är en annan historia.
SPA
Ja historien bakom SPA besöket vart ju inte så kort som jag skrev att den skulle bli, men jag får väl hoppas ni orkar några rader till. De var alltså Nicklas,Rickard,Albin,Johanna och Daniel som förmodligen såg på mig att de var dags för ett avkopplande SPA. Så en kväll kom Johanna hem hit med ett kort där hon hade skrivit så fint hur tacksam dom var att ha mig som mamma som alltid ställde upp i såväl motvind som medvind å att jag nu skulle få koppla av…med Herr-G som sällskap. Å som ni förmodligen alla vet är ju inte direkt SPA vår grej…men vi skulle ge de en chans. När vi kommer fram till kassan så möts vi av en något förvirrad kvinna som inte riktigt förstår om vi heter Ankarberg eller Söderström?????? När de var klart och hon skulle ge tillbaka pengar förstod hon inte hur mycket de va vi skulle ha,men tillslut sa Herr-G med en lååång suck
-De blir 15 kronor!!!!!!
Hon bad oss vänta medan hon fixade fram grejer till oss å efter en stund vart vi visade ner i en källare där vi skulle byta om och efter de skulle vi komma upp så skulle hon visa oss vidare. När vi kommer upp igen iklädd nån klänningsliknande morronrock,tofflor å ett litet kit med handuk å nån tvättlapp så har de kommit två kvinnor till som står och dividerar med kvinnan i kassan om samma sak som vi gjorde.Jag hör hur den ena kvinnan säger
-Jaa de blir 25 kr jag ska ha tillbaka.
Mitt i allt de här tittar hon på oss och säger
-Jaha där är ni ja!!! Ni kan gå in här å sätta er på SPA så kommer jag om en liten stund,åsså pekar hon bakom ett skynke som hängde vid kassan.
Herr-G nickar rak i ryggen å stegar iväg med en väldans fart då han förmodligen tycker de är pinsamt att stå i foajén iklädd klänning bland andra människor å jag småspringer efter.
-Jaha!!!De måste väl vara här då, säger han å sliter upp dörren å med de långa benet före kliver han in…..mitt i en massagebehandling.
-Jaha äre de här som är SPA elle…undrar Herr-G bakom sina igen immade glasögon där han står lite militäriskt mitt på golvet iklädd klänning å med handuken fastklämd under armen.
-Njäää de här är massagen de, säger massören å nickar mot kvinnan som med handuken försöker skyla sin kropp.
- Jasså jaha ja, konstaterar Herr-G när han fått av sig glasögonen å kan förnimma både kund å massör i mörkret. Ja men då står vi utanför en stund vi då om de går bra….åsså vänder han på klacken å går ut.
Vi satte oss i nån bambu liknande möbel å jag skrattade ju så tårarna rann efter kinderna medan Herr-G skakade på huvudet samtidigt som han himlade med ögonen å sa
-Ja de va ju för faan endära i kassa som sa att vi skulle gå in där.
Efter några minuter kom kvinnan och hämtade oss för att gå igenom själva SPA å Herr-G var ju redan nu måttligt road, hon visade oss duschen och förklarade på ett inte allt för sammanhängande sätt hur vi skulle göra (min bedömning är att hon var påverkad av nått) med tvättlappen vi fått å i vilken ordning å vilket håll vi skulle gnugga, Hon avslutade hela genomgången med att säga
-Ja de här är ju Japanskt så ni avslutar hela tvätt ceremonin med att ta en sån här balja som ni fyller med vatten å häller över er….åsså tog hon en plåtbalja som stod där å skulle visa…men grejen var ju den att nån hade väl lämnat vatten kvar så när hon tippade baljan över sig rann de ju vatten från huvudet ner på hennes axlarna, Herr-G suckade å sträckte fram sin handuk så hon kunde torka av sig de värsta innan vi skulle fortsätta. Hon förklarade att man skulle ångbasta å sedan ner i nån kallkälla å efter de i nån varmkälla å så skulle man göra 5 ggr,hon avslutade med att säga nått om sofforna som var nersänkt i golvet att de gav visst bra energier. Jo vi satte igång å basta å bada kall å varm källa å efter en stund gick jag å satte mig i en av dom nedsänkta sofforna medan Herr-G sprang fram och tillbaka å plaskade i dom olika pölarna. Rätt som de är kommer kvinnan in med två tallrikar som nån har beställt hon ropar ett namn samtidigt som hon vänder sig om i en väldig hastighet så besticken kommer flygande mot mig och två kvinnor till som sitter nere i sofforna. ” Å shiit!” hör jag den ena kvinnan stöna i samma veva som gaffeln landar i hennes knä.
-Jaha säger kvinnan med tallrikarna…är de du som har beställt och börjar gå mot kvinnan med gaffeln i knät.
-Nää jag fick en gaffel i knät, förklarar kvinnan bredvid mig.
-Jaha men kan du vänta tror du så ska jag fixa en gaffel till dig när jag har serverat maten till dom som har beställt.
-Absolut, svarade jag och blinkade till kvinnan med gaffeln i knät.
-Tack, svarade kvinnan med tallrikarna å log åsså fortsatte hon söka dom som skulle ha maten.
Mitt i allt de här kommer Herr-G ut ur ångbastun röd som en kräfta av allt bastande å badande
-Hallå!!! De är ingen ånga i bastun,säger han till kvinnan med tallrikarna.
-Joo de är en ångbastu,svarar hon
-Jaa de må hända men nu äre ingen ånga, suckar Herr-G å sätter händerna i sidan
-Jasså inte,säger hon och sätter ifrån sig tallrikarna på ett tomt bord. Nää men då går jag å ringer nån reparatör åsså försvinner hon ut genom dörren.
Då kommer kvinnorna som beställt maten ut från massagen å sätter sig med oss å när hon som jobbar kommer in i SPAet igen kan man se hur alla dom som sitter nere i sofforna lixom är på sin vakt så inte hon eller nått annat kommer flygande ner å på dom.
-Ursäkta,säger dom som beställt mat.Har våran mat kommit ännu.
-Jaa den är här säger hon som jobbar å pekar mot bordet där hon ställde dom.
När kvinnorna satt sig ropar dom…Ursäkta vi har inte fått några bestick
-Nä då glömde hotellet och skicka med de säger hon som jobbar å går ut för att hämta nya.
Nu har Herr-G gått bort till ett bord där de står frukt o te för att ta för sig.Då kommer kvinnan som jobbar och frågar Herr-G
-De ser så fattigt ut haru slut på frukt.
-Nää inte JAG men du kanske däremot har slut på frukt.
-Nääru jag har fulla kylskåpet ja, svarar kvinnan å försvinner ut genom dörren igen.
Herr-G i väntans tider!
Jaa å så här fortsatte de hela eftermiddagen medan vi var där…..jag satt tillbakalutad nykter å städad med frukt å nyttigt te å bara njöt av farsen som utspelade sig runtomkring mig…jaa å ville jag kunde jag ju då å då vara med lixom. Å Shiiit nu har jag suttit i över 1h här vid datorn å skrivit så nu äre dags att stänga ner för att kika på tvn ” Torpederna” på 4an vare tänkt att hinna med.
Vi höres!
