ankarbergs

Då vare dags igen för den årliga älgjakten som både hundar och jag längtat efter, Albin har ju av och till funderat varför inte jag är som andra mammor (i nått blogg inlägg finns de att läsa) å de kan ju inte jag svara på. Nu i förmiddags kommer Albin och några kompisar hem efter att ha tillbringat natten framför datorn med spel…jaa dom å laaana på nåvis.

 

När ytterdörren öppnas vill de sig inte bättre än att jag iklädd rosa morgonrock, med en strulig knut mitt uppe på huvudet som liknar mer en hötapp än en frisyr sjungandes försöker med lite ryckiga höftrörelser/juckrörelser hålla takten till musiken som med ett  skrålandes ljud tjuter  från radion på köksbänken. Texten lyder typ ”Slå mig hårt i huvudet så får jag känna att jag leeeever…” Jaa mitt humör är på topp helt enkelt.  Nu kanske inte de här låter så konstigt då jag är sån…….meeeen om vi nu lägger till att i händerna har jag min älgstudsare som jag plockat ihop å på köksbordet ligger mina två jaktknivar snyggt uppradade, å som grädde på moset löper Tok Briska vår kareliska björnhund så på golvet är de blod lite här å där. Jaa så här efteråt kan jag ju förstå att de var en makaber syn pojkarna fick när dom tog ett kliv in i hallen.

 

-Tjenare,säger jag å nickar mot grabbarna.

Ingen svarar förutom Albin, dom andra går raka vägen bort till soffan å sätter sig.Med en smäll skjuter jag in slutstycket å lägger upp bössan mot axeln å tittar i kikarsiktet om eipointen (en röd prick som visat vart man siktar på viltet) funkar.

-Faan å,säger jag tyst för mig själv då jag ser att batteriet eventuellt bör bytas.

Jag lägger ner bössan på köksbordet å går ner i källarn för att söka batteri.

- Va gö hon,hör jag en av pojkarna fråga Albin när jag kommit halva trappen.

- Vem, undrar Albin lite frågande där han halvligger i soffan med telen framför sig.

- Morsan din, säger nån av pojkarna.

- Jaaa ja vet inte, svarar Albin

- Vems bössa äre, frågar nån.

- Hennes, säger Albin fortfarande lite frånvarande..

- Va gör hon med den,undrar nån.

-Tjaaa, suckar Albin,hon jagar ju älg hon å.

Efter en stunds tystnad avslutar Albin disskutionen med

-Jaa sedan lagar hon ju tacos å sånt av älgan dom skjuter.

Avslutet på samtalet var förmodligen ett sätt att normalisera en mamma!

 

Nu ska jag packa in i bilen å rulla uppöver Jämtland för att delta på jaktmötet kl 14.00

”Min bästa tid är nu!!”